I min Faders hus

Nattvardens instiftande

18/4/2019

Skärtorsdagens kvällsmässa i åminnelse av nattvardens instiftande älskar jag. Jag älskar Kristus i eukaristin så det är en naturlig följd, eftersom vi ju inte skulle ha någon mässa utan nattvardens instiftande, så varje år är det en stor glädje att jag inte är sjuk just på skärtorsdagen. Förra året var det fader Tri Ngquyen som var huvudcelebrant och skötte fottvagningen eftersom biskopen hade stukat foten, men i år kunde biskop Teemu Sippo SCJ fira mässan själv igen (som 2017 och 2016). Predikade gjorde fader Tri. Det var en väldigt fin predikan, så om ni förstår finska rekommenderar jag att ni tar er tid att lyssna på mässan på Arenan. Dessvärre höll mässan på i mer än en timme, och det är bara en timme som finns på Arenan, så ni får inte höra vackra Pange lingua under sakramentsprocessionen i slutet av mässan. Mässan firades på finska med inslag av latin och biskopen assisterades av (fader Rudolf Larenz, fader Tri, kyrkoherde Marco Pasinato, pater Gabriel Salmela OP, pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP och fader Mauricio Bravo.

0 Comments

Deo gratias!

17/4/2019

0 Comments

Brandmännen i Paris gjorde ett fantastiskt jobb. Miljoner människors böner hjälpte garanterat. Idag vaknar jag till den här videon på Facebook och det känns som en liten påsk mitt i stilla veckan.

Rosettfönstret efter branden. Bild: skärmdump från FB-videon här intill.

Redan igår kunde jag ju glädja mig när jag läste om att orgeln klarade sig med överraskande små skador (t.ex. här på engelska och här på finska) och statyerna från taket hade ju Guds försyn sett till att plockades ner redan i torsdags (här på engelska). Och visst, rosettfönstren fanns på den franska listan över det som hade räddats, men så enkelt funtad är jag ju att det känns bättre när jag ser det med egna ögon - i synnerhet när bilderna från natten (t.ex. gnistorna som regnade ner) fortfarande var fastetsade på näthinnan och många nyhetsmedier använde gamla bilder av fönstren (som Reuters här).

Redan i väldigt tidiga rapporter var det klart att altarets allraheligaste sakrament hade räddats (en bra poäng om vikten av sakramentets fysiska närvaro finns f.ö. här) liksom La Sainte Couronne (törnekronan) och 1200-talskungen Ludvig den heliges skjorta. På den punkten var jag alltså lugn. (Men tänk att till och med tuppen med reliker högst uppe på spiran som störtade ner i eldhavet klarade sig!)

Redan igår såg jag också den här videon, där man ser området kring högaltaret och visste att brandmännen hade prioriterat rätt: takstolarnas ekbjälkar har haft 800 år på sig att torka, så taket skulle aldrig gå att rädda när det väl fattat eld ordentligt. I stället gällde det att skydda fönster och övrig interiör så gott det gick. Och visst gick det! Gud vare lov och pris!

0 Comments

Tårar för Notre-Dame

16/4/2019

0 Comments

Det är en förlust för hela mänskligheten att katedralen Notre-Dame i Paris har brunnit. Gårdagskvällen tillbringade jag oförstående framför livesändningarna från Paris, idag har jag bläddrat i bilderna från kvällsmässan i somras. Inte en sekund tänkte jag då att det kunde vara min sista mässa i den kyrkan. Inte ett ögonblick tänkte jag att det var bra att min gudson hann se Notre-Dame. Det är fortfarande ofattbart att jag tänker det nu.

Det är en tröst att kyrkan utrymdes i tid, att sakramenten räddades, att de konstskatter som gick att bära ut också kom ut i tid, liksom de reliker som förvarades i katedralen. Men mitt hjärta blöder när jag tänker på fönstren och valven, på själva byggnaden. Visst, president Emmanuel Macron har sagt att Notre-Dame ska byggas upp igen, men det kommer att ta tid och somt kommer vi aldrig att få igen. Herre, förbarma dig!

0 Comments

Palmsöndag med passionsberättelsen

13/4/2019

0 Comments

Palmsöndagens mässa inleds med evangeliet om intåget i Jerusalem och procession med palmkvistar. Efter dagens läsningar följer sedan passionsberättelsen. Varje gång är det lika starkt, vare sig det är i katedralen med flera läsare eller som idag i S:ta Katarina med bara en präst. Mässan i Karis idag firades av pater Robert Galla SCJ och vi började vår procession med välsignelse av palmbladen i vapenhuset. Sen sjöng vi Se vi gå upp till Jerusalem på finska medan vi gick procession i kyrkan.

0 Comments

På min dopdag

11/4/2019

0 Comments

Idag är det 26 år sedan jag blev döpt och konfirmerad. Åtminstone om man ser på den världsliga kalendern. Jag brukar visserligen alltid minnas mitt dop på påsken, eftersom det var i påsknattens glädje jag blev döpt, men idag kändes det helt rätt att tända mitt dopljus igen för en liten stund och säga Tack och Ja, jag tror!

0 Comments

Kvällsmässa i Tammerfors

10/4/2019

0 Comments

Idag gick jag i kvällsmässan i Heliga korsets kyrka i Tammerfors. Det är ju inte precis min kvarterskyrka, men jag hade blivit inbjuden att komma och tala om hur det är att vara en minoritet i minoriteten, både finlandssvensk och katolik, i Tammerfors svenska församling, så det gjorde jag på dagen och så gick jag i kvällsmässan på kvällen. Dessvärre samarbetade min telefon inte på dagen, så det blev ingen bildkavalkad från den lutherska församlingen.

Mässan firades av de två prästerna i Tammerfors, kyrkoherde Zenon Strykowski SCJ och kaplan Stanislaw Zawilowicz SCJ. Båda kommer att lämna församlingen i sommar och i synnerhet pater Zenon kommer jag att se mer av, eftersom han blir kaplan i min egen församling, S:ta Maria, medan pater Stan flyttar till S:ta Birgitta i Åbo. Både vespern före och själva mässan gick helt på finska, med undantag för Mariahymnen på slutet, som sjöngs på latin.

0 Comments

<<Previous

Nattvardens instiftande

Deo gratias!

Tårar för Notre-Dame

Palmsöndag med passionsberättelsen

På min dopdag

Kvällsmässa i Tammerfors

I min Faders hus

Sara Torvalds

Arkiv

Sökord