I min Faders hus

Dagens helgon: Thérèse av Jesusbarnet

1/10/2020

Den första oktober firar kyrkan Thérèse av Jesusbarnet, det lilla stora helgonet från Lisieux. Förra året markerade jag hennes minnesdag med en mässa hos karmeliterna i Esbo, men det som för ett år sen bara innebar ett beslut och lite tåg och buss kräver i år en coronaanalys, som i mitt fall resulterade i en sorgsen suck och konstaterandet att det känns för riskfyllt nu när sjukdomssiffrorna igen ökar.

Strax före början på biskopsmässan med karmelierna i Kvarnträsk på Lilla Thérèses minnesdag 2019.

Jag tröstar mig med kyrkans dagliga bön, som jag har gjort mer och mer konsekvent den här hösten. Tack gode Gud för Oblatmissionärernas breviar, som ger mig rätt bön närhelst jag tar mig tid att be.

Dagens läsningsgudstjänst citerar några stycken ur Thérèse av Jesusbarnets självbiografi (klistrar in citatet nedan), där hon hänvisar till Paulus brev till de kristna i Korinth.

Kyrkan Notre Dame des Graces i Bryssel. Där gick jag i mässan på Thérèse av Lisieux' minnesdag för fem år sedan.

Jag bläddrar fram Första korinthierbrevet och läser:

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.

Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många.

1 Kor 12:4-14

Det känns trösterikt. Jag blir utan mässa idag, men Herren ger mig andra nådegåvor i stället.

0 Comments

Katolsk mässa i Esbo domkyrka

22/9/2020

0 Comments

Idag firades katolsk mässa i Esbo domkyrka. För mig var det den första mässan i just den kyrkan, men det var inte första gången sedan reformationen och inte ens första gången sedan det blev en luthersk biskopskyrka år 2004. År 2007 firades nämligen en mässa i Esbo medeltida kyrka i samband med en vallfärd, har jag hört, fast jag inte var med den gången själv.

Den här gången var det fader Tuomas Nyyssölä, kyrkoherde i Heliga Ursulas församling i Kouvola, som hade tagit initiativ till mässan. Han gillar våra gamla medeltida kyrkor och firar gärna mässor i dem. (Det kanske blir en "extramässa" i S:ta Katarina igen i november!) Att det blev just Esbo och just idag har att göra med att kyrkan i tiden enligt vissa uppgifter var tillägnad aposteln Matteus, vars minnesdag vi firade igår. En katolsk mässa på själva minnesdagen lät sig inte göras den här gången, eftersom Esbo domkyrka är stängd på måndagar, så det blev en kvällsmässa idag, tisdag i stället.

Mässan firades på finska och latin och Marko, organist i S:t Henriks katedralförsamling, var med som organist. Antti Kruus, ekumeniskt aktiv luthersk präst, var också på plats och sände en del av mässan via Facebook, så början av den kan ni se och höra här.

Esbo kyrka var inte ursprungligen en korskyrka, utan den byggdes om till en korskyrka först på 1820-talet och på 1930-talet tog man fram kalkmålningarna från medeltiden. De äldsta delarna av kyrkan är från 1480-talet, så den är yngre än S:ta Katarina i Karis, men målningarna har klarat sig bättre - utom förstås de delar som revs när den byggdes om till korskyrka.

0 Comments

Mässa i Gudsmoderns karmelitkloster

27/10/2019

0 Comments

Idag fick jag skjuts till Kvarnträsk i Esbo och karmelitklostret där precis i tid för söndagsmässan. Mässan firades på finska av fader Raimo Goyarrola, som tidigare var generalvikarie. Klostrets novis läste dagens läsningar och fader Raimo läste evangeliet. I sin predikan talade fader Raimo om bönen och vikten av att vi är villiga att gå i dialog med Gud. Precis som vi behöver mat att äta för att våra kroppar ska må bra behöver vi bönen för att våra själar ska må bra. Morgonbönen är som frukost, mässan är som en stor och underbar lunch - den allra bästa och mest näringsrika lunch man kan tänka sig - och kvällsbönen är som en kvällsbit, sade han.

0 Comments

Mässa med karmeliterna på Thérèse av Lisieux' minnesdag

1/10/2019

0 Comments

Lilla Thérèse. Thérèse av Jesusbarnet. Thérèse av Lisieux. Kärt barn har många namn, men den första oktober är det i alla fall hennes minnesdag. När jag talade med Mother Superior i karmelitklostret i söndags sa jag att jag tänkte komma på vardagsmässa någon dag den här veckan. Eftersom mässtiderna varierar lite ville jag kolla tidtabellen på förhand. Hon svarade genast att biskopen kommer för att fira mässa klockan 10 på tisdag, eftersom det är heliga Thérèses dag, så idag tog jag bussen från Esbo centrum.

Mässan firades alltså av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ och på finska. Novisen i klostret läste dagens läsning och responsoriepsalm och biskopen läste förstås evangeliet. I sin predikan talade biskopen om lilla Thérèse. Han konstaterade att hon är ett exempel på att sanningen, Guds sanning, gör oss fria. Idag är det populärt att i stället tänka sig att frihet gör oss sanna, men så är det inte, det är Guds sanning vi ska lystra till, precis som heliga Thérèse.

Bussen till klostret går en gång i timmen, så jag hade lämpligt med tid för bön före mässan. Efteråt utbytte jag några ord med vår biskop emeritus och passade på att fråga varför mässriktningen bytte när han kom för att fira mässa (jfr i söndags och i vintras). Biskopen konstaterade att han insisterar på att fira åt rätt håll, så som kapellet är byggt, men att systrarna vänder på upplägget så fort man inte gör det. Jag antar att det är för att kyrkfolket inte ska känna sig utanför, men det tycker jag är onödigt. När jag fick mig en pratstund med Mother Superior efter det var jag dessvärre så fokuserad på att fråga hur det var med fotona på novisen i klostret (fortsätt anonymisera dem var svaret) och mina egna böneämnen, så jag glömde tala om riktningen på mässan. Kanske jag minns det nästa gång...

0 Comments

Söndagsmässa med karmeliterna

29/9/2019

0 Comments

Idag fick jag skjuts till karmelitklostret i Esbo så jag kunde gå i söndagsmässan där. Mässan kl. 9.30 firades på finska av fader Federico Spanó. Dagens läsning lästes av novisen i klostret och fader Federico läste förstås evangeliet - om den rike mannen och Lasaros. I sin predikan konstaterade han att vi människor lätt ser oss själva i den negativa rollen om det finns ett gott och ett dåligt alternativ, men att man också kan se dagens evangelietext som en påminnelse om att Gud finns och att Gud tröstar oss. Det finns en himmel och allt blir bra till slut, bara vi har förstånd att inte som zombies - den rike mannen - välja ett tomt liv i sus och dus, utan leva ett liv i förening med Gud och glädja oss åt att vi får gå till nattvard.

På kyrkkaffet efteråt talade jag mest svenska, så jag tror att fader Federico gjorde rätt i att predika på engelska: han konstaterade att det fanns fler människor på plats som förstod det språket än det fanns sådana som förstod finska, så han bytte språk.

Jag tog ett par bilder av novisen när hon läste evangelietexten, men har suddat hennes ansikte, eftersom jag inte hann kolla med abbedissan om det var okej med bilder - så här en söndag var det många som ville tala med henne, nämligen. Jag kom bara som hastigast överens om att jag kommer igen på tisdag och deltar i mässan som firas kl. 10, så det kanske blir fler och bättre bilder då. Eller så inte, förra gången fick jag ju ett nej.

0 Comments

Ekumenisk dag i Hagalund - och två väldigt olika kyrkor

27/9/2019

0 Comments

Jag skrev studenten från Mattliden och har rört mig en del i Hagalund, men dagens två kyrkor var ändå nya bekantskaper. Dagens lokalekumeniska forum i Esbo (programmet finns här i pdf-format) i Ekumeniska Rådets regi började i Herman av Alaskas ortodoxa kyrka och fortsatte i lutherska Hagalunds kyrka. Den ortodoxa kyrkan i Hagalund är från slutet av 1990-talet, medan den lutherska kyrkan stod klar redan år 1965. Men det skiljde en värld mellan dem, inte bara dryga 30 år.

Herman av Alaskas kyrka är sprängfylld av ikoner och på bild ser det alldeles för mycket ut. Jag hade sett bilder av den tidigare och tänkte att för mycket skämmer allt, men det man inte uppfattar på bild är att det mänskliga ögat väljer vad det fokuserar på: än tittar man på ikonen av Antonios Eremiten (även känd som Antonios den store), än tittar man på Efraim Syriern, än på Maria av Paris - var man än tittar fokuserar man på en eller några heliga. De heliga på kyrkans väggar är nämligen grupperade på fina sätt - Efraim Syriern finns tillsammans med andra stora diktare, Herman av Alaska med andra munkar från Valamo och så vidare. Och längs takvalven finns scener ur frälsningshistorien och Kristi liv: Där är ängeln Gabriel och på andra sidan altaret tar Jungfru Maria emot hälsningen, där blir Maria trolovad med en betydligt äldre Josef...

Kyrkan har ritats av arkitekten och prästen Paul Hesse och upplägget med församlingssal och kyrksal nästan i ett fungerar underbart väl. Ikonerna på kyrkans väggar har skapats av ikonmålaren Alexander Wikström, som för mig nu är en modern Giotto - den enda andra kyrkan eller kapellet som på samma sätt har gjort mig oändligt förtjust och förundrad är Cappella degli Scrovegni i Padua.

Betongbrutalism och seminarium

Efter en försmak av himlen i Herman av Alaskas kyrka kom vi ner på jorden med en duns när dagen fortsatte i Hagalunds lutherska kyrka. (För en liknande upplevelse kan man besöka Träskända.) Liksom den lutherska kyrkan i Träskända representerar kyrkan i Hagalund 60-talets betongbrutalism. I motsats till i Träskända finns det i Hagalund inget gigantiskt krucifix som gör det obestridligt att man befinner sig i ett sakralt rum av något slag. I stället finns det ett intressant litet takfönster som med sitt ljus gör att blicken dras uppåt - till absolut ingenting. Arkitektoniskt fascinerande, men kanske inte upplagt för en religiös upplevelse.

Efter en andakt med biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka bjöds vi på läcker syrisk mat och därefter tog eftermiddagens seminarium vid. Temat var nya finländare och nya kristna. Konferencierer var Mirna Nadra (luth) och pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP (kat.). I seminariet ingick tre anföranden, av Elina Hellqvist (luth), fader Teemu Toivonen (ort) och Samuel Vogel (luth, IEC). Om anförandena kan man läsa mera (på finska) på Ekumeniska Rådets webbplats här.