Gårdagens övergreppsrapport om kyrkan i Frankrike får mig att vilja vända bort blicken. Men det är ju bortvända blickar som möjliggör övergrepp och trakasserier, så det är inget alternativ. Sorgsen klickar jag mig alltså till webbsidan ciase.fr/rapport-final och kollar hur mycket ondska min skolfranska förstår. Rapportrubriken förstår jag åtminstone. Sexuella övergrepp i katolska kyrkan i Frankrike 1950-2020. |
Jag har ingen ambition att läsa hela rapporten, inte ens hela sammandraget. Jag vill ju bara att alla offer ska veta att jag inte bara rycker på axlarna, att jag inte står på förövarnas sida och tystar ner, att jag vill att det äntligen görs rent i Guds hus och bland hans folk.
Jag inser snabbt att jag förstår rapportens franska ganska väl. De torra sakliga orden är precis de ord som har lånats in i engelskan och i vissa fall svenskan. Emellanåt kollar jag att jag har förstått rätt genom att klistra in en mening i Google Translate. Jag lär mig ordet fléau - gissel, hemsökelse.
När jag bläddrar i bilagan med texter från offren får jag ta Google till hjälp hela tiden.