I min Faders hus

Tårar och kvarnstenar

6/10/2021

Gårdagens övergreppsrapport om kyrkan i Frankrike får mig att vilja vända bort blicken. Men det är ju bortvända blickar som möjliggör övergrepp och trakasserier, så det är inget alternativ. Sorgsen klickar jag mig alltså till webbsidan ciase.fr/rapport-final och kollar hur mycket ondska min skolfranska förstår.

Rapportrubriken förstår jag åtminstone. Sexuella övergrepp i katolska kyrkan i Frankrike 1950-2020.

Sen tar det emot igen. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag minns fortfarande sådant jag läste i rapporten från Pennsylvania från 2018 som jag önskar att jag inte hade läst. Men eftersom jag framför allt önskar att inget av det här hade hänt och vill bidra till att det aldrig, aldrig, aldrig händer igen tar jag ett djupt andetag och bläddrar framåt.

Jag har ingen ambition att läsa hela rapporten, inte ens hela sammandraget. Jag vill ju bara att alla offer ska veta att jag inte bara rycker på axlarna, att jag inte står på förövarnas sida och tystar ner, att jag vill att det äntligen görs rent i Guds hus och bland hans folk.

Jag inser snabbt att jag förstår rapportens franska ganska väl. De torra sakliga orden är precis de ord som har lånats in i engelskan och i vissa fall svenskan. Emellanåt kollar jag att jag har förstått rätt genom att klistra in en mening i Google Translate. Jag lär mig ordet fléau - gissel, hemsökelse.

När jag bläddrar i bilagan med texter från offren får jag ta Google till hjälp hela tiden.

Karmeliterna lämnar Kvarnträsk

24/8/2021

Jag visste att det var på gång, men ändå river det i hjärtat när jag får höra att de sista karmelitsystrarna lämnar klostret i Kvarträsk i Esbo redan i början av september. Det innebär att Finland blir helt utan kontemplativa kloster och det gör ont i mig att tänka på det. Vi behöver deras förbön, oj vad vi behöver deras förbön!

Gudsmoderns karmelitkloster i Esbo i oktober 2019.

Det är inte många gånger jag har haft tillfälle att gå i mässan i systrarnas kapell, men det är ju inte heller det som är poängen med ett kloster. Och mässorna i klostret vid Kvarnträskvägen 3 har dessutom varit viktiga för många katoliker i Esbo, inte minst nu under coronan.

"Var ärliga mot varandra"

18/3/2021

Eftersom det hade gått en dryg månad sen jag senast gick i mässan var det med stor lättnad jag i måndags e-postade fader Jean Claude Kabeza, kyrkoherde i S:t Henrik, och kom överens om att få bikta mig och ta emot eukaristin utanför nattvarden i samband med ett Helsingforsbesök följande dag.

Idag för ett år sedan skrev jag man hade slutat fira offentliga mässor i Finland på grund av coronan. Sen öppnades mässorna igen, men endast för ett begränsat antal deltagare och med förhandsbokning. Sammanlagt har jag kunnat motta Kristus i eukaristin färre än 20 gånger de senaste 12 månaderna, och ungefär hälften de gångerna var mellan juni och september, när coronatalen var lägre och ortodoxa kyrkan firade utomhusliturgi i Hangö en gång i månaden. Resten av året har det mest blivit som nu: en nattvardsgång per månad.

Det är för lite, men det är så att jag överlever.

Jag märker tydligt att magen rättar sig efter munnen i den andliga dieten också. Jag är fortfarande hungrig, min själ törstar efter Herren, men när det har gått en månad är jag inte lika desperat som jag var i april förra året. På något sätt vänjer man sig vid smärtan när den är kronisk snarare än akut. Åtminstone märkte jag flera gånger på tisdag kväll och igår att jag stannade upp och undrade vad som var så annorlunda. Jo, förstås det att mitt glas nyligen hade fått påfyllning av nåd.

Heliga Birgitta, be för oss!

7/10/2020

Idag minns vi i Norden vårt största helgon. Resten av den världsvida kyrkan firar heliga Birgitta på hennes dödsdag den 23 juli, men vi firar henne av hävd den 7 oktober i åminnelse av hennes helgonförklaring det datumet år 1391 - mindre än 20 år efter att hon dog år 1373.*

Resten av världen firar henne också, för heliga Birgitta av Vadstena är inte bara Sveriges utan också hela Europas skyddspatron och ett populärt helgon långt utanför Europas gränser. (Men idag firar resten av världen en kvinna som är ännu mer populär, Vår Fru av Rosenkransen. I Norden firar vi henne imorgon.)

Pater Thomas Idergard SJ, präst i S:ta Eugenia församling i Stockholm, konstaterade igår i ett FB-inlägg om heliga Birgitta att hon "som många andra heliga kvinnor genom historien" har "påverkat Kyrkan, samhället och historien långt [mycket] mer än de flesta diakoner, präster, biskopar och påvar har gjort, tillsammans". Han konstaterar också att hennes visioner "kom att vara betydelsefulla för Kyrkans teologiska förståelse av Jungfru Marias obefläckade avlelse". Inte så illa för en åttabarnsmamma från Sverige.

Birgittaskulpturen i S:ta Katarina kyrka i Karis.

Heliga Birgitta grundade en orden som fick stor kulturell och andlig betydelse för livet i Europa under högmedeltiden. Tillsammans med en annan kvinna (S:ta Katarina av Siena) drev hon en ihärdig "kampanj" som slutligen resulterade i att påven flyttade tillbaka till Rom från Avignon. Det kom att vara avgörande för Kyrkans fortsatta utveckling som världskyrka och frihet från politiska bindningar, dvs det som vi ser som självklart för Kristus Kyrka idag. Vad färre förmodligen känner till är att hennes visioner kom att vara betydelsefulla för Kyrkans teologiska förståelse av Jungfru Marias obefläckade avlelse (dvs hur Gud befriade Maria från arvsynd vid hennes tillblivelse).

- Thomas Idergard SJ

Katolsk mässa i Esbo domkyrka

22/9/2020

Idag firades katolsk mässa i Esbo domkyrka. För mig var det den första mässan i just den kyrkan, men det var inte första gången sedan reformationen och inte ens första gången sedan det blev en luthersk biskopskyrka år 2004. År 2007 firades nämligen en mässa i Esbo medeltida kyrka i samband med en vallfärd, har jag hört, fast jag inte var med den gången själv.

Den här gången var det fader Tuomas Nyyssölä, kyrkoherde i Heliga Ursulas församling i Kouvola, som hade tagit initiativ till mässan. Han gillar våra gamla medeltida kyrkor och firar gärna mässor i dem. (Det kanske blir en "extramässa" i S:ta Katarina igen i november!) Att det blev just Esbo och just idag har att göra med att kyrkan i tiden enligt vissa uppgifter var tillägnad aposteln Matteus, vars minnesdag vi firade igår. En katolsk mässa på själva minnesdagen lät sig inte göras den här gången, eftersom Esbo domkyrka är stängd på måndagar, så det blev en kvällsmässa idag, tisdag i stället.

Mässan firades på finska och latin och Marko, organist i S:t Henriks katedralförsamling, var med som organist. Antti Kruus, ekumeniskt aktiv luthersk präst, var också på plats och sände en del av mässan via Facebook, så början av den kan ni se och höra här.

Esbo kyrka var inte ursprungligen en korskyrka, utan den byggdes om till en korskyrka först på 1820-talet och på 1930-talet tog man fram kalkmålningarna från medeltiden. De äldsta delarna av kyrkan är från 1480-talet, så den är yngre än S:ta Katarina i Karis, men målningarna har klarat sig bättre - utom förstås de delar som revs när den byggdes om till korskyrka.

Höstens första katolska mässa i Karis

12/9/2020

Tjugofjärde söndagen under året började för mig redan på lördagen när jag fick jag nåden att delta i den mässa som pater Ryszard Mis SCJ firade i 550-åriga S:ta Katarina i Karis. Vi var båda på plats i god tid, så jag hade tillfälle att gå till bikt före mässan också, halleluja! Det finns inga ord att uttrycka min tacksamhet - regnet utanför störde inte mitt humör det minsta vare sig på väg till kyrkan eller under promenaden hem!

Det var också härligt att kunna berätta för de andra församlingsmedlemmar som var på plats om det jag har lärt mig om S:ta Katarina i samband med sommarens 550-årsfirande. Att altaret är det ursprungliga medeltida altaret, att kyrkan aldrig har brunnit, att två av kyrkklockorna också härstammar från katolsk tid...

Mässa på svenska och latin

6/5/2019

Första söndagen i maj innebär svensk mässa i S:ta Maria. Eftersom mina elever för i år går till första kommunion i den svenska mässan i S:t Henrik om två veckor hade jag kommit överens med fader Anders Hamberg om att han skulle höra barnens bikt. Det var lättare sagt än gjort, eftersom det var första kommunion på finska i högmässan och det var så fullt i S:ta Maria att det var svårt att ta sig fram till biktstolarna längst bak i kyrkan. Vi lyckades förstås till slut, men innan alla barn och vuxna som ville bikta sig hade fått göra det hade klockan blivit cirka 11.45, så mässan som skulle börja halv blev rejält försenad.

Som vanligt gick mässan både på svenska och latin: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei sjöngs på latin - men det var Fader vår i stället för Pater noster. Eftersom jag i dagarna har diskuterat mässan och bl.a. användningen av latinet på FB blev jag plötsligt medveten om hur mycket latin vi fortfarande använder i de svenska mässorna jämfört med de finska. Det är förstås ett enkelt och naturligt sätt att välkomna alla icke-finlandssvenskar i mässan: även om man inte förstår predikan så kan man delta i trosbekännelsen om den sjungs på latin, helt oberoende av modersmål. Men det är också ett sätt att värna om våra traditioner.

Mässa på svenska i S:t Henrik

18/9/2016

Mässa på svenska med fader Anders Hamberg i S:t Henrik idag. Katedralförsamlingen firade invigningen av (dåvarande) S:t Henrikskyrkan och som jag har "Doften av rykande vekar - Reformationen ut folkets perspektiv" (Artos 2016) med mig som tågläsning slås jag av kontrasten till allt som förbjöds i bl.a. Laurentius Petris Kyrkoordning (1571): "Kyrkobyggnaden har ingen symbolisk funktion utan är ett vanligt hus, precis som skolhuset..." Vad är det för farligt med det symboliska?!

Moder Teresa kanoniserades

4/9/2016

Idag blev det mässa via bildskärm: Moder Teresas helgonförklaringsmässa från Petersplatsen. Be för oss, heliga Teresa av Calcutta!

En dag i Åbo - tabernakel och domkyrka

6/8/2016

Idag firade släkten Torvalds anfadern Oles 100-årsdag i Åbo. Jag passade på att sticka mig in i S:ta Birgittas och salige Hemmings kyrka på Ursinsgatan för en stunds bön inför altarets allraheligaste sakrament - och sedan hälsa på i Åbo domkyrka, som precis som Peterskyrkan byter storlek enligt vad man förväntar sig. Idag var den större än senast, kanske för att jag hade en liten brorsdotter med mig som imponerades stort av de höga valven.