Idag hade jag tänkt ta en promenad till S:ta Katarina kyrka för att markera att det idag är precis 550 år sedan invigningen på Johannes döparens dag år 1470, men det passade inte ihop med kyrkvaktmästarens program, så jag tar det besöket imorgon i stället. Idag blev det i stället lunchmässa med församlingen i St Olav i Oslo via Facebook, och det passade ju strålande med Jonsmesse på norska när det dessutom visade sig att dagens celebrant fader Josef Ottersen hade firat sin första mässa efter prästvigningen den 23.6.2018 just på Johannes Döparens dag för två år sedan. Grattis och tack, fader Josef! Bilderna i dagens inlägg är skärmdumpar från St Olavs domkirkemenighets webbsändning från katolska domkyrkan i Oslo.
0 Comments
Jag hade inte tänkt skriva något inlägg om dagens webbmässa - hade de facto tänkt satsa på rosenkrans i stället för mässa idag, när det nu är maj och Jungfru Marias månad, även om det ena inte utesluter det andra - men delar några bilder från St. Josephs kirke i Oslo i alla fall eftersom det som kyrkoherden (eller sognepresten, som det heter på norska) sa i slutet av mässan var intressant. I mässan som sändes via Facebook sa fader Pål Bratbak sa att man nu arbetar med att ta fram ett system som innebär "biljetter" (han ritade citationstecknen i luften) till mässorna för att se till att det inte blir för många på plats samtidigt.
I Oslo kommer det också att bli ändringar i mässtidtabellerna på söndagarna för att se till att de människor som går i en mässa hinner ut innan kyrkfolket börjar anlända till följande mässa. Programmet torde kunna offentliggöras imorgon och biljettsystemet - som ska bygga på mobilteknologi, men också ge möjlighet för dem som inte är tekniskt lagda att enkelt få en biljett - ska klart i god tid före söndag, sa fader Pål. Jag tycker det låter synnerligen vettigt. Till påvemässor ska man också alltid ha biljett, så det finns ju precedens för det här i kyrkan, och förutsatt att Oslo stift tar fram ett vettigt system kanske vi kan anpassa det efter våra förhållanden när det i sinom tid blir dags att lätta på restriktionerna här. I Oslo är förstås St. Olav domkyrka betydligt större än vår katedral i Helsingfors, men så är antalet katoliker större också. Men norrmännen har också behändigt St Joseph precis intill St. Olav, vilket redan tidigare har gett mer flexibilitet i fråga om mässtidtabellen på söndag. Och det är förstås inte de enda katolska kyrkorna i Oslo heller - och ju fler kyrkor, desto lättare också med coronan. Hur som helst är jag glad att man nu ser sig om efter lösningar i stället för att bara vänta och be. Inte för att bön är något jag fnyser åt, tvärtom. (Det är ju en orsak till att jag saknar mässan så väldigt mycket: det är den överlägset bästa bönen.) Ora et labora är det som gäller.
I november förra året var jag där senast. Inte ens ett halvår har gått, men världen har förändrats till oigenkännlighet.
Efter mässan läser jag Olle Brandt på Signum.se, som berättar om martyrer från 300-talet: "Den som trotsat förbuden och tagit emot andra kristna i sitt hem för att fira dominicum [eukaristin] med sina trossyskon säger att han inte kunde förbjuda dem att komma, 'för utan dominicum kan vi inte (leva)'." Utan dominicum kan vi inte leva. Nej, utan eukaristin går det inte att leva, det är precis så jag känner det.
Tiden verkar inte räcka till för att uppdatera bloggen just nu, så jag nöjer mig igen med att klistra in en FB-uppdatering: Jag började dagen med bön i Sta Katarinahjemmets kapell, fortsatte med mässa på norska i St. Olav domkirke och sedan fortsatte Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK) sitt möte.
Jag är i Oslo för att delta i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittés möte som representant för Ekumeniska Rådet i Finland. Första mötesdagen deltog hela NEKK i "Novemberkonferansen" som ordnas av de norska kyrkornas resurscenter mot våld och sexuella övergrepp, men jag började dagen med laudes och mässa i dominikansystrarnas kapell i Sta Katarinahjemmet.
Jag flög till Oslo idag för att delta i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittés möte från imorgon till och med lördag. I stället för att bo med de andra mötesdeltagarna på hotell valde jag att bosätta mig på Sta Katarinahjemmet, ett dominikanskt gästhem i centrala Oslo. Delar mina FB-uppdateringar för att få ut litet mer på bloggen.
Det firades ingen mässa i systrarnas kapell, så jag gick runt kvarteret intill efter vesperbönen och deltog i mässan i St. Dominkus kyrka.
Den 9 februari samlades ekumeniskt sinnade människor från flera samfund och länder för att tacka Sirpa-Maija Vuorinen för en oerhörd insats för ekumeniken i Finland, Norden och världen. Siru gick i pension efter 28 år som administrativ sekreterare på Ekumeniska Rådet i Finland och den uppskattning som så många känner för henne och allt det viktiga arbete hon så länge har gjort bakom kulisserna i ekumeniken kom till uttryck i att ett hundratal människor såg till att de kunde vara på plats en helt vanlig vardagseftermiddag för att först delta i en andakt i Tyska kyrkan i Helsingfors och sedan fortsätta med kaffe och tårta i Mikaelssalen i Kyrkans hus på Södra kajen. Där hyllades Siru med sång och tal på finska, svenska, norska, estniska och engelska av bland annat två ärkebiskopar. Tusen tack, Siru! |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
January 2021
Sökord
All
|