I min Faders hus

Tio år efter Utøya och 20 år efter 9/11

22/7/2021

Idag för tio år sedan var jag i London. Jag tillbringade största delen av min tid på Lord's Cricket Ground, där England och Indien möttes i en cricketmatch som pågick i flera dagar. Varje år påminner Facebook mig den 22 juli om den dubbelhet i tillvaron som jag upplevde när jag på hotellrummet fick veta vad som hade hänt i Oslo och på Utøya, medan jag bara tittade på cricket.

Bild: Skärmdump från Facebook.

På kvällen den 22 juli hade omfattningen av det terrordåd som hade drabbat Norge inte gått upp för mig, efter cricketen hade vi gått ut på middag med goda vänner, och följande dag hastade jag tillbaka till Lord's för att fortsätta se på cricket. När jag sedan den kvällen tog mig tid att läsa rapporterna - som i det skedet hade fått betydligt mer detaljer - blev jag förstummad. Jag varken kunde eller ville fatta det jag läste.

Hur kunde något sådant hända i Norden?! Och - kanske lite överraskande - hur kunde jag låta bli att känna av det? Jag insåg att jag väntade mig att jag skulle känna av något slags 'disturbance in the Force'.

Det gjorde jag inte.

Min reaktion bottnade i en dag som då låg strax under 10 år tillbaka i tiden och vars 20-årsdag vi snart kommer att markera, den dag som vi dag bara kallar 9/11. Den elfte september 2001.

Min pappa var i New York den dagen. Som Svenska Yles USA-korrespondent rapporterade Nils Torvalds direkt från ett förändrat land. (Hans minnesbilder nu 20 år senare kan man höra på Arenan här.) Den gången avbröt jag mitt arbete strax efter att det första planet hade träffat World Trade Center för att höra på radionyheterna. Helt opåkallat, för det brukade jag inte göra då och det brukar jag fortfarande aldrig göra. Eftermiddagsnyheterna på radio hör inte till mina rutiner. Men den dagen knäppte jag på radion.

Jonsmesse på Johannes Döparens dag

24/6/2020

Idag hade jag tänkt ta en promenad till S:ta Katarina kyrka för att markera att det idag är precis 550 år sedan invigningen på Johannes döparens dag år 1470, men det passade inte ihop med kyrkvaktmästarens program, så jag tar det besöket imorgon i stället. Idag blev det i stället lunchmässa med församlingen i St Olav i Oslo via Facebook, och det passade ju strålande med Jonsmesse på norska när det dessutom visade sig att dagens celebrant fader Josef Ottersen hade firat sin första mässa efter prästvigningen den 23.6.2018 just på Johannes Döparens dag för två år sedan. Grattis och tack, fader Josef!

Bilderna i dagens inlägg är skärmdumpar från St Olavs domkirkemenighets webbsändning från katolska domkyrkan i Oslo.

I Oslo finns planer på "mässbiljetter"

4/5/2020

Jag hade inte tänkt skriva något inlägg om dagens webbmässa - hade de facto tänkt satsa på rosenkrans i stället för mässa idag, när det nu är maj och Jungfru Marias månad, även om det ena inte utesluter det andra - men delar några bilder från St. Josephs kirke i Oslo i alla fall eftersom det som kyrkoherden (eller sognepresten, som det heter på norska) sa i slutet av mässan var intressant. I mässan som sändes via Facebook sa fader Pål Bratbak sa att man nu arbetar med att ta fram ett system som innebär "biljetter" (han ritade citationstecknen i luften) till mässorna för att se till att det inte blir för många på plats samtidigt.

I Oslo kommer det också att bli ändringar i mässtidtabellerna på söndagarna för att se till att de människor som går i en mässa hinner ut innan kyrkfolket börjar anlända till följande mässa. Programmet torde kunna offentliggöras imorgon och biljettsystemet - som ska bygga på mobilteknologi, men också ge möjlighet för dem som inte är tekniskt lagda att enkelt få en biljett - ska klart i god tid före söndag, sa fader Pål.

Jag tycker det låter synnerligen vettigt. Till påvemässor ska man också alltid ha biljett, så det finns ju precedens för det här i kyrkan, och förutsatt att Oslo stift tar fram ett vettigt system kanske vi kan anpassa det efter våra förhållanden när det i sinom tid blir dags att lätta på restriktionerna här.

I Oslo är förstås St. Olav domkyrka betydligt större än vår katedral i Helsingfors, men så är antalet katoliker större också. Men norrmännen har också behändigt St Joseph precis intill St. Olav, vilket redan tidigare har gett mer flexibilitet i fråga om mässtidtabellen på söndag. Och det är förstås inte de enda katolska kyrkorna i Oslo heller - och ju fler kyrkor, desto lättare också med coronan.

Hur som helst är jag glad att man nu ser sig om efter lösningar i stället för att bara vänta och be. Inte för att bön är något jag fnyser åt, tvärtom. (Det är ju en orsak till att jag saknar mässan så väldigt mycket: det är den överlägset bästa bönen.) Ora et labora är det som gäller.

Annandag påsk - 30 dagar sedan eukaristin

13/4/2020

Det finns fler webbmässor än någonsin att välja mellan. Jag märker ibland att jag står som åsnan mellan hötapparna - eller grässtråna, snarare, för någon riktig måltid kan man ju inte välja. Idag hade jag inte valt på förhand alls, utan tänkte håglöst att jag kanske väljer någon kvällsmässa eller en amerikansk högmässa sent på kvällen finsk tid. Men vid 12-snåret bläddrade igenom Facebookflödet och möttes av beskedet att högmässan i St Olavs domkirke i Oslo precis skulle böra på församlingens FB-sida. Så jag blev sittande och fick följa med mässan i en bekant kyrka.

I november förra året var jag där senast. Inte ens ett halvår har gått, men världen har förändrats till oigenkännlighet.

Efter mässan läser jag Olle Brandt på Signum.se, som berättar om martyrer från 300-talet: "Den som trotsat förbuden och tagit emot andra kristna i sitt hem för att fira dominicum [eukaristin] med sina trossyskon säger att han inte kunde förbjuda dem att komma, 'för utan dominicum kan vi inte (leva)'."

Utan dominicum kan vi inte leva.

Nej, utan eukaristin går det inte att leva, det är precis så jag känner det.

Morgonmässa i domkyrkan i Oslo

29/11/2019

Tiden verkar inte räcka till för att uppdatera bloggen just nu, så jag nöjer mig igen med att klistra in en FB-uppdatering: Jag började dagen med bön i Sta Katarinahjemmets kapell, fortsatte med mässa på norska i St. Olav domkirke och sedan fortsatte Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK) sitt möte.

Mässa med dominikansystrarna i Oslo

28/11/2019

Jag är i Oslo för att delta i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittés möte som representant för Ekumeniska Rådet i Finland. Första mötesdagen deltog hela NEKK i "Novemberkonferansen" som ordnas av de norska kyrkornas resurscenter mot våld och sexuella övergrepp, men jag började dagen med laudes och mässa i dominikansystrarnas kapell i Sta Katarinahjemmet.

Vesper och kvällsmässa i Oslo

27/11/2019

Pater Haavar Simon Nilsen OP läser evangeliet i kvällsmässan i S:t Dominikus kyrka i Oslo.

Jag flög till Oslo idag för att delta i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittés möte från imorgon till och med lördag. I stället för att bo med de andra mötesdeltagarna på hotell valde jag att bosätta mig på Sta Katarinahjemmet, ett dominikanskt gästhem i centrala Oslo. Delar mina FB-uppdateringar för att få ut litet mer på bloggen.

Det firades ingen mässa i systrarnas kapell, så jag gick runt kvarteret intill efter vesperbönen och deltog i mässan i St. Dominkus kyrka.

Ekumeniskt och enigt tack till Siru!

10/2/2018

Den 9 februari samlades ekumeniskt sinnade människor från flera samfund och länder för att tacka Sirpa-Maija Vuorinen för en oerhörd insats för ekumeniken i Finland, Norden och världen. Siru gick i pension efter 28 år som administrativ sekreterare på Ekumeniska Rådet i Finland och den uppskattning som så många känner för henne och allt det viktiga arbete hon så länge har gjort bakom kulisserna i ekumeniken kom till uttryck i att ett hundratal människor såg till att de kunde vara på plats en helt vanlig vardagseftermiddag för att först delta i en andakt i Tyska kyrkan i Helsingfors och sedan fortsätta med kaffe och tårta i Mikaelssalen i Kyrkans hus på Södra kajen. Där hyllades Siru med sång och tal på finska, svenska, norska, estniska och engelska av bland annat två ärkebiskopar. Tusen tack, Siru!