I min Faders hus

"Vad säger den heliga Birgittas biktfar om andlig kommunion?"

30/3/2020

På Facebook ser jag en rafflande rubrik: "Vad säger den heliga Birgittas biktfar om andlig kommunion?" Säger han månne något alls? Men länken går till den katolska tidskriften Signums webbplats och det visar sig att texten är skriven av Anders Piltz OP. Han har översatt den svenske 1300-talsteologen magister Mathias av Linköping - som alltså faktiskt var heliga Birgittas biktfar - från originallatinet till svenska och vet vad han talar om.

Det visar sig att en man som dog i pest (!) år 1350 har något viktigt att säga precis mig i den situation jag befinner mig i på grund av coronaviruset, utan möjlighet att gå till nattvard. Här några citat från Vägen till Jerusalem:

"Prästerna är folkets mun mot Gud: dagligen mottar de från Gud Herrens lekamen och blod som en föda, och de räcker den till folket, på samma sätt som munnen förmedlar födan åt de andra lemmarna, då ju folket inte dagligen kan ta emot Kristi kropp och blod."

Vi skall be Gud om eukaristins bröd.
Utan det kan vi inte alls leva.

Magister Mathias av Linköping

På den tiden gick vanligt folk till nattvard bara en gång om året, på påskdagen. I år får vi inte ens det (vilket får mig att inte vilja tänka på påsken alls än), men samtidigt säger magister Mathias något som precis passar in på vår tillvaro nu, när vi måste förlita oss på den andliga kommunionen.

Webbmässa från Lund

29/3/2020

"Coronaviruset gör inte skillnad mellan troende och andra. Tro skyddar inte mot virus eller andra sjukdomar. Det är ansvarslöst att påstå något sådant. Coronaviruset är inte heller Guds straff," konstaterade pater Johan Lindén OP, som firade mässan i S:t Thomas av Aquinos kyrka i Lund, Sverige, idag, den femte söndagen i fastan.

Med hänvisning till dagens evangelietext (Joh 11:1-45, Jesus uppväcker Lasaros) konstaterade pater Johan också att vi alla har vänner "som kommer att dö". Jag väntade mig nästan att han skulle fortsätta "i coronavirus", men det gjorde han förstås inte. Han talade vackert om vänskap och om att vi är kallade att vara vänner och fördjupa vår mänsklighet genom vår vänskap. "Vi kan bli delaktiga i varandras helgelse genom vänskapens sakrament," sa han.

I övermorgon, på tisdag, hade jag tänkt gå i mässan i S:t Thomas om min resa till Skåne och Köpenhamn hade blivit av som planerat. Idag skulle jag ha firat mässa tillsammans med dominikansystrarna i Sankt Dominikus kloster i Rögle en bit utanför Lund och imorgon, måndag, skulle jag ha firat lunchmässa med dominikanbröderna i Lund. I stället får jag bekanta mig med just den här skånska församlingen på distans. Dagens mässa gick förstås på svenska, men Credo sjöngs på latin, det kändes hemtrevligt.

Församlingen i Lund började webbsända sina mässor för en dryg vecka sedan, på grund av coronaviruset. I fredags fattade kardinal Arborelius beslutet att tillsvidare upphöra med alla offentliga mässor i hela Stockholms stift. Med tanke på att man inte har lång erfarenhet av webbmässor i Lund tyckte jag att man skötte det hela väldigt proffsigt. Flera kameror, fina bildbyten och man visade numret för swishad kollekt i rutan under kollektpsalmen. Dessutom tackade kyrkoherden i slutet av mässan för den generositet folk har visat som ska göra det möjligt att webbsända bl.a. andakter även på vardagar. Det kommer ju oss till glädje också, så tack säger även jag!

Och så har vi igen kommit en bit vidare i den här tillvaron utan tillgång till offentliga mässor. Hur länge det kommer att hålla på vet ingen i det här skedet, men Herren är med oss i alla fall.

Samtliga bilder i dagens inlägg är skärmdumpar från webbsändningen av mässan i S:t Thomas av Aquinos församling i Lund.

Bön med påven

27/3/2020

Idag klockan 19 finsk tid samlades den katolska världen - igen - för att be för ett slut på coronavirusepidemin tillsammans med vår påve Franciskus och för att motta hans Urbi et Orbi-välsignelse. Det kändes på något sätt passande att det ösregnade i Rom och på den ödsligt tomma Petersplatsen.

Här finns påvens text i sin helhet på engelska. Anmärkningsvärt är att vi i samband med förbönerna bad Gud att beskydda oss mot falska nyheter, inte bara sjukdom och annat traditionellt. Det kan minsann behövas i dessa tider. I samband med den eukaristiska välsignelsen efter tillbedjan fanns också möjlighet till fullständig avlat, tack för det! Det är en tröst när nyheterna annars är så dystra. Även Stockholms stift har nu tillsvidare förbjudit offentliga mässor från och med söndag 29.3 på grund av pandemin.

Idag var det meningen att jag skulle flyga till Kastrup för att hälsa på släkten i Skåne, besöka dominikansystrarna i Rögle och gå på Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Och naturligtvis gå i mässan varje dag. Så blev det inte, i stället gäller det att hitta en ny växel i bönelivet utan direkt tillgång till sakramenten. Och komma ihåg att tacka Gud för allt det goda jag faktiskt har omkring mig och i mitt liv.

Herre, förbarma dig!

Samtliga bilder i det här blogginlägget är skärmdumpar från Vatikanens YouTube-kanal.

Å, vad jag saknar mässan!

26/3/2020

Det är inte ens två veckor sedan jag senast fick gå i mässan. Webbmässor erbjuds varje dag, både här hemma - i min egen församling (S:ta Maria), i katedralförsamlingen (S:t Henrik) och i Tammerfors (Heliga korsets församling) - och utomlands (t.ex. här kan man dagligen kl. 8 finsk tid följa påvens morgonmässa och på Mass-online.org finns en allt längre lista av dagliga webbmässor på bl.a. engelska).

Morgonmässan i S:ta Maria firades idag av pater Rafal Czernia SCJ, men utan mikrofon vid det gamla högaltaret. I Santa Marta i Vatikanen var mikrofonerna påknäppta och kamerorna fler än en. Den mässan kan man se på nytt här. Påve Franciskus talade bl.a. om avgudar och till och med min italienska räckte till för att förstå att vi ska se till våra hjärtan för att utreda vad det är vi avgudar (jag såg mässan utan engelsk tolkning eftersom det var en mässa jag var ute efter, inte påvens predikan; för den som är mer intresserad av vad den Helige Fadern sa idag finns här en engelsk sammanfattning av dagens predikan).

Intellektuellt förstår jag hur bra som helst att det nu gäller att hålla sig hemma, platta till kurvan och se till att så många som möjligt har bästa möjliga chans att överleva coronavirusets framfart. Men mitt hjärta skriker efter att få gå i mässan.

För att trösta mig i min längtan återkommer jag gång på gång till det syster Anne Bente Hadland OP, priorinna vid Sta. Katarinahjemmet i Oslo skrev för cirka tio dagar sedan, efter att hennes kloster hade placerats i karantän på grund av misstanke om smitta hos en av studenterna på studenthemmet som systrarna driver. "Vi är ifrån varandra, men ändå tillsammans, förenade i Kristus. Ingen karantän, ingen avsaknad av kyrkbesök kan ändra på det."

Förenade i Kristus. Förenade i Kristus. Det är mitt mantra just nu.

Och så den andliga kommunionen,* förstås. Eller åndelig kommunion, som det heter på norska. Utan andlig kommunion vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Men på syster Anne Bentes blogg hittade jag också ett visdomsord som passar i den här tiden:

In hac lacrimarum valle

25/3/2020

Idag såg jag till att jag var hemma och vid datorn kl. 13 finsk tid för att be Fader vår - eller i det här fallet Pater noster - tillsammans med påven för ett snabbt slut på coronapandemin. Klicka här eller på påvebilden nedan för att delta i bönen i efterhand. Videon från Vatikanen fortsätter med Angelus-bönen, som brukligt klockan 12 (italiensk tid), men eftersom påven hade bett alla kristna delta i bönen bad man vår gemensammaste bön först.

I S:t Henrikskatedralen deltog vår stiftsadministrator Marco Pasinato och kyrkoherden Jean Claude Kabeza i böneuppropet. Den bönen kan man se på Katolsk informationstjänsts FB-sida här och på S:t Henriks livestream. Efter Fader vår - i det här fallet Isä meidän - fortsatte bönen med att fader Marco förnyade tillägnelsen av Finland till Jungfru Maria.

Efter webbönerna gick jag ut på promenad. Eftersom det är Jungfru Marie bebådelsedag - även kallad Herrens bebådelse - idag ville jag be rosenkransen under min motionsrunda och den här gången valde jag att göra det med "sällskap", d.v.s. på latin med gregoriansk sång. Det lät sig göras tack vare en video på YouTube som jag kunde ha med i hörlurarna (jag betalar för YouTube Premium som gör att ljudet i en video inte stängs av även om man släcker skärmen på telefonen).

Laetare - en söndag med webbmässor

22/3/2020

Laetaresöndagen är det vi uppmanas att glädjas i fastan. Som pater Stanislaw Szymajda SCJ konstaterade i sin predikan i den högmässa som sändes från min egen församling, S:ta Maria, det nu en annorlunda fasta vi är inne i Han berättade också om en webbmässa han följde med från kyrka någonstans i världen. Där firade prästen mässa med bilder av församlingsmedlemmar i bänkarna. Han sa också att vi ska komma ihåg att det ännu kommer den dag då vi igen tillsammans får fira uppståndelsens glädje.

Webbmässor har jag följt med förut. Det som överraskade den här gången var hur ont det gjorde när jag hörde ljudet av hostian som bröts. Det var ett så fysiskt ljud som på något sätt konkretiserade att jag inte har någon aning om när jag kan gå till nattvard nästa gång. Min första tanke när jag vaknade imorse var Kom, Herre! så jag började dagen med andlig kommunion (säkert en bra vana att lägga sig till med, tänkte jag sedan), men jag längtar ju efter att kunna motta eukaristin igen.

Det är glädjande att det finns webbmässor och jag var så innerligt glad för Matti och Joni som var ministranter i dagens mässa, för de fick ju representera oss alla och ta emot Kristus i fysisk form för oss också.

Bilden idag är ett collage med bilder från dagens mässa i S:ta Maria, kompletterad med en bild var från S:t Thomas av Aquino församling i Lund, den ortodoxa liturgin i Herman av Alaskas kyrka i Hagalund och en luthersk webbgudstjänst i Pielavesi. De två senare såg jag en liten stund av via Facebook.
Här hittar ni fler katolska webbsändningar.

Promenad och bön

18/3/2020

Idag firas inga mässor offentligt i Finland längre. Coronaepidemin gör att prästerna även här får göra som i många andra länder, fira mässa privat och för de troende på webben. I min församling, S:ta Maria, är kyrkorna öppna kl. 9-16 för bön och själavård - så mässtidtabellen ser likadan ut som förut, men prästerna firar morgon- och kvällsmässorna utan de troendes fysiska närvaro. I S:t Henrik är katedralen öppen, men mässorna firas inte med kyrkfolket. I Heliga Korsets församling i Tammerfors uppmanas de troende att följa med mässor och böner i kyrkan via församlingens livestream. Stiftet har publicerat sina rekommendationer.

Jag är själv sjukledig. Nej, inte på grund av corona, utan av utmattning (du kan läsa mer här) och då är det viktigt för återhämtningen att man motionerar, så jag är glad att vi inte har utegångsförbud som i Spanien.

Jag har snällt gått ut på promenad varje dag. I lördags till S:ta Katarina, för då var det mässa där, och sedan dess ofta med en vända via begravningsplatsen och en väns grav. På hennes grav står nämligen en liten Mariastaty, så jag går gärna just dit och ber.

Idag gick jag ett varv runt spånbanan och tänkte att jag går hem via begravningsplatsen och avslutar promenaden med en stund av bön. Men så kom jag att tänka på att spånbanan här i Karis ju inte ligger långt från kyrkan, så jag gick den vägen i stället.

Kyrkan är knappast öppen, tänkte jag, men jag kan ta min bönestund utanför den lika väl som på begravningsplatsen. Det kändes naturligt med andlig kommunion nära den plats där jag senast fick motta Kristus i eukaristin.

Men när jag gick runt kyrkan (jag kom in genom den nedre porten, den som vetter ner mot sjön) hörde jag någon spela på orgeln. Och visst, kyrkan var öppen, så jag gick in, tog åt mig en knäkudde och bad rosenkransen för ett snabbt slut på den här vidriga epidemin.

Så tacksam för en mässa i coronavirustider

14/3/2020

Idag kom pater Zenon Styrkowski SCJ till Karis för att fira mässa första gången. Det var ju inte helt som vanligt, ett par äldre damer som brukar komma till mässan i S:ta Katarina kyrka hade på förhand meddelat att de inte kunde delta i mässan på grund av coronaviruset och inte hade vi kyrkkaffe efter mässan heller, eftersom stiftets nya coronavirusdirektiv (här på finska och här på engelska) har slagit fast att vi fortsätter fira mässor men att övrig verksamhet dras ner till minimum. I Åbo har Heliga Birgittas församling satt in en mässa till klockan 16 på söndag för att minska trängseln i högmässan. I S:t Henrik och S:ta Maria firas det väl redan så många mässor på söndagarna att det knappast går att öka antalet, så där fortsätter man som förut. Men alla personer som hör till riskgrupperna för viruset eller som har anhöriga som hör till riskgrupperna uppmanas stanna hemma och satsa på andlig kommunion i stället, helt i enlighet med Nordiska biskopskonferensens rekommendationer (som jag skrev om i fredags).

I Norge och Danmark har biskoparna varit tvungna att fatta samma beslut som i Rom, nämligen att man inte firar offentliga mässor under den här virusepidemin. Därför var jag så oändligt tacksam över att kunna gå i mässan idag, över att kunna gå till nattvard (och nej, ingen kontakt mellan mig och prästen vid munkommunion den här gången heller (jfr det jag skrev efter mässan i söndags). Om vi har offentliga mässor i Finland om en vecka kan man inte veta nu, så fort som situationen förändras, så jag tackar och tar emot medan jag kan.

Mässan idag gick på finska, jag läste första läsningen, Attila den andra och pater Zenon förstås evangelietexten. I förbönerna ingick en särskild förbön för alla dem som kämpar med coronaviruset, inklusive och i synnerhet alla de forskare som jobbar med att hitta hjälpmedel i kampen mot viruset.

Herre, hör vår bön.

Sorg när coronaviruset stänger kyrkorna i Rom

13/3/2020

Jag skrev senast att prästerna i Italien firar mässorna privat på grund av coronaviruset, men att kyrkorna är öppna för bön. Nu har situationen blivit så allvarlig att man stänger kyrkorna. Redan tidigare stängdes Peterskyrkan och Vatikanens museer, men nu är alla kyrkor i Rom stängda för lekmän.

Det är helt ofattbart.

Förstås förstår jag beslutet på ett sätt. För att bromsa virusets framfart är det helt logiskt och vettigt att stänga alla samlingslokaler där smitta kan överföras i större mängder. Alla icke-nödvändiga samlingslokaler, alltså.

Men kyrkor är ju nödvändiga!

Jag tackar min Skapare för att det imorgon är den lördagen i månaden då det är mässa i Karis. För även i Finland kanske söndagsmässorna blir inställda.

Caravaggios Madonna dei pelligrini. Bilden tog jag i kyrkan Sant'Agostino i samband med min egen vallfärd till Rom 2016. Nu är Sant'Agostino också stängd.

Nordiska biskopskonferensen har nämligen publicerat ett uttalande med anledning av coronaviruset och covid-19. Här finns det på svenska och här på finska. I uttalandet heter det bland annat att den rådande "situationen kan [...] leda till att mässor och andra gudstjänster måste ställas in".

Här hemma rekommenderar Regionförvaltningsverket att alla offentliga tillställningar med över 500 deltagare inställs och det beslutet ska visst officiellt fattas idag, så jag antar att vår stiftsadministrator och våra kyrkoherdar väntar på det beslutet innan de tillkännager hur det blir med söndagsmässorna. Men här i Karis blir vi ju aldrig över 500 i kyrkan, så den mässan torde firas som planerat.

I Stockholms stift avråder man från munkommunion. Får se hur det blir här...

Tills dess - och alltid annars också, förstås - är det andlig kommunion som gäller.

En bön av Padre Pio som kan användas vid andlig kommunion:

Min Jesus, jag tror att du är närvarande
i altarets allraheligaste sakrament.
Jag älskar dig över allt,
och min själ längtar efter dig.
När jag nu inte kan inte ta emot dig i altarets sakrament,
så kom ändå på ett andligt sätt till mig.
Jag tar emot dig som om du redan vore här hos mig,
jag förenar mig med dig.
Jag tillber dig i djupaste vördnad.
Tillåt inte att jag någonsin blir skild från dig. Amen.

Ur Nordiska Biskopskonferensens uttalande 12.3.2019

PS. Här finns kardinal Arborelius bön om beskydd och hjälp mot coronaviruset och här (på finska) Marjatta Jaanu-Schröders bön för drabbade och vårdpersonal.

Söndagsmässa i coronavirusets skugga

9/3/2020

På tåget på väg till mässan ser jag att någon på FB har kommenterat att man i en mässa i S:t Henrik i veckan inför nattvardsgången har meddelat att det på grund av coronavirusläget endast blir handkommunion.

Helsingfors katolska stift har tidigare meddelat att kommunionen för de troende endast sker i form av Kristi kropp, så att prästen ensam dricker ur kalken med Kristi blod, och att vi bugar åt varandra i stället för att skaka hand i samband med fridshälsningen i mässan. Även i Stockholms katolska stift har man frångått kalkkommunion och handskakning i mässan på grund av coronaviruset och covid-19. I hela Italien är det mesta stängt på grund av viruset och man har också meddelat att prästerna firar mässor privat utan kyrkfolk fram till den tredje april, medan allmänheten uppmanas att följa med mässor på teve eller YouTube (påvens mässor ska sändas på den här kanalen). Kyrkorna förblir ändå öppna och man kan be framför tabernaklet och - antar jag - gå och bikta sig.

Här hemma diskuterade vi åtgärderna för att förhindra spridning av viruset vid församlingsrådsmötet i tisdags. Då hade rekommendationen från stiftet inte kommit än, men kyrkoherden konstaterade att det är bäst att avstå från kalkkommunion och handskakning. Pater Rafal sa också att prästen inte rör vid kommunikanten om hostian läggs på tungan (förutsatt att den som går till nattvard i normal ordning öppnar munnen ordentligt, sträcker ut tungan tillräckligt och håller sig stilla), så man fortsätter själv att välja hur man tar emot Kristi kropp.

Själv har jag under mer än ett kvartssekel som praktiserande och nattvardsgående katolik tagit emot eukaristin i handen en enda gång. Det var i en mässa i Tyskland för många år sedan och upplevde jag att jag inte gavs något alternativ. Sedan dess har jag lärt mig att bara stå och gapa så jag inte behöver röra Kristus med händer som inte är (och aldrig kommer att vara tillräckligt) rena.

Jag hade tänkt gå i högmässan i S:t Henrik klockan 11, men risken för att jag skulle förväntas acceptera handkommunion gjorde att jag lade om planerna och tog en buss till S:ta Maria i stället. Där började familjemässan med pater Ryszard Mis SCJ klockan 11.30. Mässan gick på finska från början till slut och jag läste dagens läsningar.

Och jag fick ta emot kommunionen på tungan - utan kontakt med pater Ryszard.

PS. På onsdag markerar Roms stift en dag av bön och fasta för dem som har drabbats av covid-19.
Herre, hör vår bön!