|
|
 Den här veckans första vardagsmässa fick vänta till torsdag, då jag gick i kvällsmässan i S:ta Birgittas och salige Hemmings kyrka i Åbo. Före mässan var det korsvägsandakt och efteråt höll jag ett anförande om Caritas för Birgittasystrarnas vänner. Mässan firades på finska av pater Josepatro Gier SCJ.
0 Comments
 Den 22 maj firar kyrkan salige Hemmings minnesdag. Kvällsmässan i S:ta Maria började därför med att fader Ryszard Mis SCJ läste upp hans vita, en presentation av hans liv. Han blev enhälligt vald till biskop i Åbo år 1338 efter att ha varit kanik i domkyrkoförsamlingen åtminstone sedan år 1329. Han var vän med heliga Birgitta och reste på uppdrag av henne till Avignong för att försöka få påve Clemens VI att flytta hem till Rom. Clemens var han bekant med från tidigare, innan han blev vald till påve, eftersom den dåvarande Pierre Roger hade varit Hemmings lärare vid universitetet i Paris. Efter mässan, som gick på finska och lite latin, var det församlingsrådsmöte i församlingssalen under ledning av kyrkoherde Rafal Czernia. Salige Hemming, be för oss!  Torsdagen den 10 maj var det Kristi himmelsfärdsdag och jag tog tåget västerut i stället för österut som vanligt för att kombinera firandet av helgen med att gratulera fader Peter Gebara SCJ, kyrkoherde i S:ta Birgitta och salige Hemmings församling, som fyllde 60 år. Högmässan i S:ta Birgitta firades på finska och latin och fader Tri Nguyen koncelebrerade. De två prästerna assisterades dessutom av diakon Tuomas Nyyssölä, som läste evangeliet. Dagens övriga läsningar lästes av en av dam i Heliga gravens orden och en dam som tillhör Malteserriddarna. Mässan avslutades med gratulationstal från Maltesserriddarna i form av Benito Casagrande, dehonianer (alltså lekmannagrenen av SCJ - Jesu Hjärtas orden, som fader Peter själv hör till) och ungdomar.  Efter torsdagens boksläpp övernattade jag i Åbo, vilket gav mig tillfälle till ytterligare en vardagsmässa: morgonmässan som började strax före 7.30 i Heliga Birgittas och salige Hemmings kyrka. Pater Josepatro Gier SCJ firade mässan på finska tillsammans med pater Peter Gebara SCJ. Precis som i kvällmässan kvällen innan bidrog birgittasystrarna med sång. Efteråt hade jag tillfälle att utbyta några ord med syster Marja-Liisa, men någon bild tog jag inte. Senast tror jag att jag träffade henne i Birgittahuset i Rom. Efter morgonmässan hade jag också tid att ta ett par bilder av julgrubban - i den katolska församlingen i Åbo följer man den tradition som har juldekorationerna kvar ända fram till kyndelsmäss.  Ekumeniska böneveckan avslutades för min del med adoration, kvällsmässa och boksläpp i Åbo. Adorationen var en glad överraskning när jag steg in i Heliga Birgittas och salige Hemmings kyrka på Ursinsgatan - hade inte alls koll på att det alltid är adoration i kyrkan före kvällsmässan på torsdagar. Men man tackar och tar emot. Själva mässan firades på finska av kyrkoherden, pater Peter Gebara SCJ med pater Josepatro Gier SCJ som koncelebrant. Efteråt var det ekumeniskt kyrkkaffe hos birgittasystrarna, alltså i Birgittasalen. När alla hade fått tillfälle att smaka på den Hemmingpaj som Verna hade bakat blev det dags för boksläpp. Dagens tre böcker presenterades av Leena Casagrande som representerade utgivaren, Birgittasystrarnas vänner rf. Därefter talade Eva Ahl-Waris om Brigit Klockars' Hemmingbiografi Biskop Hemming av Åbo och hur det kom sig att boken äntligen föreligger på finska. Sen var det Kristi Elliläs och min tur att tala om Pyhän Birgitan perilliset och Heliga Birgittas arvingar, som hon har skrivit och illustrerat och jag har översatt till svenska.  Tjugondag knut åker julen ut, säger vi på svenska. På andra håll heter det tjungondag jul, för man har inte firat Danmarks skyddspatron Knut den helige den 13 december. Det gör vi inte idag heller, utan precis som danskarna minns vi den danska martyrkungen på hans dödsdag den 10 juli, men förr firades han av någon anledning i Sverige och Finland i januari - och uttrycket tjugondag knut lever kvar (och enligt den sekulära namndsdagskalendern är det ju också fortfarande Knuts dag). En vecka efter Epifania, Herrens uppenbarelse, som infaller på trettondagen slutar kyrkan i alla fall att fira jul och återgår till den liturgiska färgen grön om det inte är någon speciell fest (vitt) eller martyr (rött) tills vi går in i fastan (violett, precis som advent). Jag har städat undan min julkrubba och i år hade jag glömt att vattna granen så den började barra så mycket så den slängde jag ut redan i veckan. Mässa på promenadavstånd är alltid lyx för mig. Den här gången var det pater Robert Galla SCJ som kom från Helsingfors för att fira mässa i vackra S:ta Katarina kyrka i Karis. Mässan gick på finska, jag läste ena läsningen på svenska och vi sjöng också lite på latin. Den liturgiska färgen var som sagt grön och vi är nu officiellt tillbaka i tiden "under året", alltså den tid när det inte är advent eller fasta, påsktid eller jultid. Välkommen vardag, liksom. Fast alla söndagar firar vi ju uppståndelsen, halleluja! |
I min Faders hus
I min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. Kategorier
Arkiv
March 2020
Sökord
All
|
|
Katolinen.net
Suomen katolilaisia yhdistävä verkkosivusto Webbplatsen som förenar katolikerna i FInland A website that unites Finland's Catholics |
|
RSS Feed