Herman av Alaskas kyrka är sprängfylld av ikoner och på bild ser det alldeles för mycket ut. Jag hade sett bilder av den tidigare och tänkte att för mycket skämmer allt, men det man inte uppfattar på bild är att det mänskliga ögat väljer vad det fokuserar på: än tittar man på ikonen av Antonios Eremiten (även känd som Antonios den store), än tittar man på Efraim Syriern, än på Maria av Paris - var man än tittar fokuserar man på en eller några heliga. De heliga på kyrkans väggar är nämligen grupperade på fina sätt - Efraim Syriern finns tillsammans med andra stora diktare, Herman av Alaska med andra munkar från Valamo och så vidare. Och längs takvalven finns scener ur frälsningshistorien och Kristi liv: Där är ängeln Gabriel och på andra sidan altaret tar Jungfru Maria emot hälsningen, där blir Maria trolovad med en betydligt äldre Josef...
Kyrkan har ritats av arkitekten och prästen Paul Hesse och upplägget med församlingssal och kyrksal nästan i ett fungerar underbart väl. Ikonerna på kyrkans väggar har skapats av ikonmålaren Alexander Wikström, som för mig nu är en modern Giotto - den enda andra kyrkan eller kapellet som på samma sätt har gjort mig oändligt förtjust och förundrad är Cappella degli Scrovegni i Padua.