"Coronaviruset gör inte skillnad mellan troende och andra. Tro skyddar inte mot virus eller andra sjukdomar. Det är ansvarslöst att påstå något sådant. Coronaviruset är inte heller Guds straff," konstaterade pater Johan Lindén OP, som firade mässan i S:t Thomas av Aquinos kyrka i Lund, Sverige, idag, den femte söndagen i fastan.
Med hänvisning till dagens evangelietext (Joh 11:1-45, Jesus uppväcker Lasaros) konstaterade pater Johan också att vi alla har vänner "som kommer att dö". Jag väntade mig nästan att han skulle fortsätta "i coronavirus", men det gjorde han förstås inte. Han talade vackert om vänskap och om att vi är kallade att vara vänner och fördjupa vår mänsklighet genom vår vänskap. "Vi kan bli delaktiga i varandras helgelse genom vänskapens sakrament," sa han.
I övermorgon, på tisdag, hade jag tänkt gå i mässan i S:t Thomas om min resa till Skåne och Köpenhamn hade blivit av som planerat. Idag skulle jag ha firat mässa tillsammans med dominikansystrarna i Sankt Dominikus kloster i Rögle en bit utanför Lund och imorgon, måndag, skulle jag ha firat lunchmässa med dominikanbröderna i Lund. I stället får jag bekanta mig med just den här skånska församlingen på distans. Dagens mässa gick förstås på svenska, men Credo sjöngs på latin, det kändes hemtrevligt.
Församlingen i Lund började webbsända sina mässor för en dryg vecka sedan, på grund av coronaviruset. I fredags fattade kardinal Arborelius beslutet att tillsvidare upphöra med alla offentliga mässor i hela Stockholms stift. Med tanke på att man inte har lång erfarenhet av webbmässor i Lund tyckte jag att man skötte det hela väldigt proffsigt. Flera kameror, fina bildbyten och man visade numret för swishad kollekt i rutan under kollektpsalmen. Dessutom tackade kyrkoherden i slutet av mässan för den generositet folk har visat som ska göra det möjligt att webbsända bl.a. andakter även på vardagar. Det kommer ju oss till glädje också, så tack säger även jag!
Och så har vi igen kommit en bit vidare i den här tillvaron utan tillgång till offentliga mässor. Hur länge det kommer att hålla på vet ingen i det här skedet, men Herren är med oss i alla fall.
Med hänvisning till dagens evangelietext (Joh 11:1-45, Jesus uppväcker Lasaros) konstaterade pater Johan också att vi alla har vänner "som kommer att dö". Jag väntade mig nästan att han skulle fortsätta "i coronavirus", men det gjorde han förstås inte. Han talade vackert om vänskap och om att vi är kallade att vara vänner och fördjupa vår mänsklighet genom vår vänskap. "Vi kan bli delaktiga i varandras helgelse genom vänskapens sakrament," sa han.
I övermorgon, på tisdag, hade jag tänkt gå i mässan i S:t Thomas om min resa till Skåne och Köpenhamn hade blivit av som planerat. Idag skulle jag ha firat mässa tillsammans med dominikansystrarna i Sankt Dominikus kloster i Rögle en bit utanför Lund och imorgon, måndag, skulle jag ha firat lunchmässa med dominikanbröderna i Lund. I stället får jag bekanta mig med just den här skånska församlingen på distans. Dagens mässa gick förstås på svenska, men Credo sjöngs på latin, det kändes hemtrevligt.
Församlingen i Lund började webbsända sina mässor för en dryg vecka sedan, på grund av coronaviruset. I fredags fattade kardinal Arborelius beslutet att tillsvidare upphöra med alla offentliga mässor i hela Stockholms stift. Med tanke på att man inte har lång erfarenhet av webbmässor i Lund tyckte jag att man skötte det hela väldigt proffsigt. Flera kameror, fina bildbyten och man visade numret för swishad kollekt i rutan under kollektpsalmen. Dessutom tackade kyrkoherden i slutet av mässan för den generositet folk har visat som ska göra det möjligt att webbsända bl.a. andakter även på vardagar. Det kommer ju oss till glädje också, så tack säger även jag!
Och så har vi igen kommit en bit vidare i den här tillvaron utan tillgång till offentliga mässor. Hur länge det kommer att hålla på vet ingen i det här skedet, men Herren är med oss i alla fall.
Samtliga bilder i dagens inlägg är skärmdumpar från webbsändningen av mässan i S:t Thomas av Aquinos församling i Lund.
RSS Feed
