|
|
 Andra söndagen i augusti var det igen ortodox liturgi i Hangö. Fader Kalevi är på semester, men fader Petri Korhonen kom från Helsingfors för att fira liturgin. Bland kyrkfolket var andelen finlandssvenskar högre än normalt, så Harry - som ledde kören eftersom kantor Matti också var på semester - tog in fler böner på svenska. Det kändes fint.
0 Comments
 Juli innebär att ortodoxa kyrkan i Hangö firar tempelfest. Festen infaller mellan minnesdagarna för kyrkans skyddshelgon, apostlalika Maria av Magdala och Vladimir av Kiev. Solgass, många ljus och gott om folk i kyrkan (vilket inte syns på de flesta bilderna, eftersom jag stod långt fram) gjorde att det emellanåt kändes som om syret skulle ta slut i kyrkan, men som alltid känns det fint att få delta i en ortodox liturgi och mina ortodoxa vänner, i synnerhet Kirsti Jeffery, välkomnade mig än en gång så varmt. Jag försöker alltid se till att jag kan delta i tempelfesten i Hangö (här finns bilder från i fjol, och här från året innan), men den här gången fick på grund av mina transportarrangemang nöja mig med liturgin och en del av korståget till stranden - vattenvälsignelsen och församlingsfesten efteråt gick jag miste om i år. Liturgin firades av fader Kalevi Kasala, i huvudsak på finska, men med rejäla inslag av svenska (Harry Fagerholm läste till exempel episteltexten både på finska och på svenska och fader Kalevi bistod diakonen genom att själv läsa evangelietexten på svenska efter den finska läsningen), men i år bads också flera böner på engelska - i synnerhet de tillägnade Vladimir av Kiev - och en del på kyrkoslaviska. Kantor var Matti Jyrkinen. Fader Kalevi konstaterade i sin predikan att vi ska försöka göra som aposteln Paulus (i episteltexten) och Vladimir av Kiev: ta steg för att komma närmare Gud om vi har kommit långt ifrån honom. Och jag gick tacksamt till nattvard (tack vare ett specialtillstånd av båda kyrkornas biskopar): ett väldigt konkret steg för att komma närmare Herren.
Men nyligen påmindes jag om farmors ord när jag deltog i en reträtt med en dominikansyster från England. Syster Tamsin sa nämligen precis samma sak. Hon konstaterade att en person som regelbundet biktar sig kan hamna i en situation där det känns som om utvecklingen har avstannat, vi biktar samma synder och lunkar på i samma spår. En förklaring till det är, sade Syster Tamsin, att vi är samma människor som tidigare, så det är inte så överraskande att vi har samma svagheter. Men hon påpekade att det också kan vara orsak att se över hurdan biktspegel man använder. Kanske det är dags att byta ut de frågor eller punkter man går igenom för att förbereda sig för sin bikt. I stället för att utgå från De tio budorden kan man ta avstamp i Saligprisningarna.
Att folk beter sig sämre på sociala medier och i kommentarsfält än de gör i ”köttvärlden” har man ju förstått. Då och då delar någon en ögonblicksbild eller ett blogginlägg som visar hur elaka och ogina människor kan vara mot varandra, bara för att någon har en annan hudfärg, eller för att någon är kvinna eller har en annan politisk åsikt. Det som är beklämmande är att man ibland också ser det i kristna sammanhang. Eller kanske jag borde säga ”kristna”, med citationstecken omkring. Jag vet inte vad det beror på att så många har så svårt att var artiga. Att tilltala andra människor med respekt och kanske rent av försöka sätta sig in i deras situation.
 Fader Robert Galla SCJ firade Trefalidghetssöndagens mässa i S:ta Katarina i Karis på lördag eftermiddag. Mässan gick på finska, med läsningarna på både finska och svenska. Vi brukar nöja oss med att läsa vardera läsningen på ett språk, men den här gången hade vi ganska många katoliker från Lojo som deltog i mässan eftersom det undantagsvis inte firades mässa på Stella Maris den här helgen, så vi tog läsningarna dubbelt för att se till att alla förstod dem. Efteråt var det kyrkkaffe i Sockenstugan intill kyrkan.  Pingstdagen bjöd på strålande sol och i S:t Henrikskatedralen fick hela 25 barn ta emot Kristus i eukaristin för första gången. I högmässan på finska var det 21 förstakommunionsbarn och i den svenska mässan mina fyra elever. Båda mässorna firades av kyrkoherde Marco Pasinato. I den svenska mässan var Holger ministrant. Jag läste dagens första läsning och Holger den andra. Evangeliet läste fader Marco naturligtvis. |
I min Faders hus
I min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor & gudstjänstliv i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. 
Arkiv
August 2018
Sökord
All
|
|
Katolinen.net
Suomen katolilaisia yhdistävä verkkosivusto Webbplatsen som förenar katolikerna i FInland A website that unites Finland's Catholics |
|
RSS Feed