I slutet av november bodde jag några nätter på Sankta Katarinahjemmet, ett gästhem som drivs av dominikansystrarna i Oslo, vars kloster ligger vägg i vägg med gästhemmet. Jag lade ut några bilder under resan, men eftersom jag inte kom ihåg att be priorinnan, syster Anne Bente Hadland OP, om lov att publicera bilder på systrarna när jag talade med henne på ort och ställe fick den här uppdateringen vänta. Nu har jag ändå fått tillstånd per e-post, så här kommer de bilder som uteblev när det begav sig.
0 Comments
Idag gick jag i kvällsmässan i Heliga korsets kyrka i Tammerfors. Det är ju inte precis min kvarterskyrka, men jag hade blivit inbjuden att komma och tala om hur det är att vara en minoritet i minoriteten, både finlandssvensk och katolik, i Tammerfors svenska församling, så det gjorde jag på dagen och så gick jag i kvällsmässan på kvällen. Dessvärre samarbetade min telefon inte på dagen, så det blev ingen bildkavalkad från den lutherska församlingen. Mässan firades av de två prästerna i Tammerfors, kyrkoherde Zenon Strykowski SCJ och kaplan Stanislaw Zawilowicz SCJ. Båda kommer att lämna församlingen i sommar och i synnerhet pater Zenon kommer jag att se mer av, eftersom han blir kaplan i min egen församling, S:ta Maria, medan pater Stan flyttar till S:ta Birgitta i Åbo. Både vespern före och själva mässan gick helt på finska, med undantag för Mariahymnen på slutet, som sjöngs på latin. Ekumeniska Rådet i Finland samlades till höstmöte i Jyväskylä den 12 november och i programmet ingick vesper i stadens katolska kyrka, S.t Olav. Dagen inleddes med lunch och sedan andakt i den ortodoxa församlingen i Jyväskylä. Vi välkomnades av både kyrkoherde Timo Mäkiranta samt av ortodoxa kyrkans arkebiskop Leo. Fader Timo berättade om församlingen och kyrkan andakten hölls i, Uppståndelsens kyrka. Han berättade bland annat att ikonerna i ikonostasen i kyrkan har målats av den finlandssvenske ortodoxe författaren Tito Colliander. Skydden i silver - på finska heter ikonskydden riisa, men jag har aldrig lärt mig den svenska rermen - kom till Jyväskylä efter kriget men saknade ikoner, och det var länge meningen att målningarna av Tito Colliander skulle ersättas med mer traditionellt målade ikoner, men nu har man beslutat sig för att bevara dem för att låta dem bidra till kyrkobyggnadens vittnesmål om den efterkrigstida ortodoxa historien i Finland. Efter andakten fortsatte mötet i ortodoxa församlingens församlingssal och vi välkomnades av den lokala lutherska biskopen, Simo Peura, biskop i Lappo stift. Därefter tog ärkebiskop emeritus Kari Mäkinen till orda, eftersom han är Ekumeniska Rådets ordförande. Under mötet godkändes Ekumeniska Rådets förnyade stadgar och ERF:s styrelse för treårsperioden 2019-21 valdes. Till ordförande efter avgående Kari Mäkinen valdes hans efterträdare på ärkebiskopssätet, Tapio Luoma. Efter att ha besökt S:t Sigfrids prästseminarium tidigare idag gick jag i kvällsmässan i S:t Lars. Det var en vespermässa, så mässan började med kvällens vesperbön och fortsatte sedan normalt och avslutades med Magnificat. Mässan firades på svenska, men med Kyrie och Sanctus på latin. Precis som senast jag var här reagerade jag på att man ber alla böner och ger alla svar lite långsammare här än hemma i Finland. Nu var jag bättre förberedd på det och tänkte att det är bra att orden (och Ordet) får ta plats. Och antifonen ur Psaltaren 27 kändes helt rätt, så jag klistrar in den nedan. Semestern fortsatte med ett par dagar i Paris. För mig blev höjdpunkten föga överraskande tisdagens vesper och kvällsmässa i Notre Dame-katedralen. Det mesta gick på franska, men mässan avslutades med Salve Regina på latin. Bilderna är från de delar av katedralen där fotografering är tillåten - i den delen av midskeppet där mässan firades (vid högaltaret) var det tydligt skyltat att fotografering inte var tillåtet. Turisterna - och dem fanns det gott om - fick gå runt oss och runt koret, vilket vi också gjorde före vespern började, trots att vi sade till vid dörren att vi var på väg till mässan och på så sätt slapp köa en god stund. Inträdet till katedralen är gratis, men alla skulle visa innehållet i sina väskor, så det tar en stund i alla fall. En präst, en kvinnlig försångare och en ministrant bad vespern och i den lilla pausen mellan vesper och kvällsmässa bytte prästen ut sin vackra röda pluviale (korkåpa) mot en lika vacker röd mässhake. Den liturgiska färgen var röd eftersom vi firade martyren Bonifatius. Huvudcelebranten fick i mässan sällskap av tre andra präster, förutom försångaren och ett par ministranter. Han hälsade en av de andra prästerna speciellt välkommen och sa att denne var på besök från något land som jag inte uppfattade namnet på. Eftersom jag redan befann mig i Helsingfors för pastoralrådsmötet valde jag att gå i kvällsmässan i S:t Henrikskatedralen på lördag. Mässan firades på finska och latin av fader Tri Nguyen, som tidigare på dagen hade deltagit i samma pastoralrådsmöte som jag. Han assisterades under mässan av två ministranter samt diakon Tuomas Nyyssölä, som blir prästvigd i sommar. Den trettonde december år 304 dog jungfrun Lucia från Syrakusa martyrdöden. Idag firade vi ekumenisk luciaafton i Helsingfors ortodoxa församlings huskyrka på Elisabethsgatan. Trots uselt väder gick årets lucia (som till vardags heter Veronica) i procession ner fyra våningar, ut på gården och in från gatan igen. Efteråt serverades lussekatter och glögg. Jag firade Trefaldighetssöndagen redan på lördag kväll eftersom det då lämpligt var paus i programmet i Finlands Röda Kors stämma. KVällsmässan i S:t Henrik var dessutom festligare än vanligt, eftersom en busslast med turister deltog i mässan och fader Joseph Dang fick sällskap vid altaret av två besökande präster. Mässan gick på finska och latin, och de för mig okända prästerna bidrog med engelska. Jag flög till Bryssel redan igår kväll, eftersom det var billigare än att flyga idag, inför morgondagens Caritas Europa-möte. Det betydde att jag idag kunde gå i kvällsmässan i lokala Église Notre-Dame des Grâces, en franciskanerkyrka. Kvällsmässan firas i ett sidokapell och den här gången blev det inga bilder från kyrkosalen där söndagsmässorna firas, men i stället bjöds det på vesper efter mässan - båda på franska. Vi firade helige Kyrillos och Methodios idag, inte helige Valentinus - men glad Valentin önskar jag i alla fall! (För den som är nyfiken på resten av kyrkan har jag lagt upp bilder från Franciskusdagsmässan jag deltog i 2015 här.) Efter mässan i aposteln Paulus gravkyrka och vårt besök i Pantheon bad vi vesper i Finlandskapellet i Santa Maria sopra Minerva. Kapellet vigdes högtidligt och ekumeniskt till Finlands kapell i Rom år 1985 av biskop Paul Verschuren SCJ, lutherska kyrkans ärkebiskop John Vikström och ortodoxa kyrkans ärkebiskop Paavali. Vi passade också på att be heliga Katarina av Siena om förbön, eftersom hon är begravd i Santa Maria sopra Minerva. |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|