I min Faders hus

Webbmässa och 75-årsjubileum

12/8/2019

Det blev webbmässa för mig igår. Det är aldrig plan A för mig, men att det blev så den här gången gjorde att jag kunde följa med högmässan i min egen församling när vi firade Jungfru Marias upptagning i himlen (fast den egentliga dagen är på torsdag och dagen firas då också, eftersom det är församlingens egen fest) och ett imponerande jubileum: 75 år sedan syster Mary Venard CPPS avgav sina löften!

Mässan firades på finska av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ men till min stora förvåning och glädje bytte fader Rafal till latin efter instiftelsen. Praeceptis salutaribus moniti, et divina institutione formati, audemus dicere... Och man märkte nog att kyrkfolket i S:ta Maria inte är lika vad vid latin som i katedralförsamlingen, men jag var så glad åt att kunna be Fader vår på latin: "Pater noster, qui es in coelis..."

De flesta bilderna i det här inlägget är skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.

0 Comments

Kvällsmässa i hettan

27/7/2019

0 Comments

I den pågående värmeböljan kändes det som en bra idé att gå i kvällsmässan. Promenaden till tåget gick bättre än jag hade vågat hoppas, med tanke på hur svårt jag hade att gå tidigare i veckan, trots hettan, och när jag kom fram till S:ta Maria kändes kyrkan härligt sval. Mot slutet av mässan hade man ändå insett att det egentligen inte var svalt ens inne i kyrkan, bara mycket, mycket mindre hett än utanför.

Mässan gick på finska och firades av pater Stanislaw Szymajda SCJ, tidigare kyrkoherde i S:ta Ursulas församling i Kouvola. Matti läste dagens läsningar och agerade försångare. Vi sjöng Carlos Spoors mässa, fast Gloria och Credo läste vi på finska, eftersom vi inte hade någon organist.

0 Comments

Farväl till fader Robert

1/7/2019

0 Comments

Den sista juni 2019 var också fader Robert Galla SCJs sista dag som kaplan i S:ta Maria katolska församling. Han avtackades i samband med högmässan och på kyrkkaffet efteråt. Eftersom tågen går som de går från Västnyland kunde jag inte delta i högmässan (så bättre bilder hittar ni här) och tillsammans med övriga medlemmar i församlingsrådet tacka honom i slutet av mässan, utan följde med det hela via YouTube. Leo Virtanen höll församlingsrådets tal och han gjorde det väl. Efteråt fick jag höra att jag inte var den enda som följde med sändningen med en klump i halsen - och när fader Robert skulle hålla sitt tal var det en lättnad när kyrkfolket med ett nytt varv applåder gav honom lite mer tid att samla sig. Idag, måndag, reser fader Robert tillbaka till Polen för att fortsätta som Jesu Hjärta-präst där. Grattis, Polen - och tack!

Jag fick framföra mitt eget tack till fader Robert på kyrkkaffet efter mässan och hade också tillfälle att utbyta några ord med kyrkoherden Rafal Czernia SCJ (som också reser till Polen idag, men bara på semester) och fader Jan Aarts SCJ. som hälsade på i Finland i en vecka på grund av ett bröllop.

Efteråt gick jag i den engelska mässan kl. 13. Den firades av fader Mauricio Bravo. Det var de facto första gången jag hörde honom predika - jag har sett honom som koncelebrant i S:t Henrik flera gånger, men det här råkade vara den första mässan jag har deltagit i som han har varit huvudcelebrant. Mässan präglades ändå främst av den afrikanska kören som sjöng med inlevelse. En busslast turister deltog också i mässan, så det var bra att några kyrkvärdar hjälpte folk hitta lediga platser där sådana fanns, och jag undrar om inte en del av dem blev förvånaden över de afrikanska tongångarna här högt upp i nord - men kyrkan är ju uttryckligen katolsk.

0 Comments

Mässa på svenska och latin

6/5/2019

0 Comments

Första söndagen i maj innebär svensk mässa i S:ta Maria. Eftersom mina elever för i år går till första kommunion i den svenska mässan i S:t Henrik om två veckor hade jag kommit överens med fader Anders Hamberg om att han skulle höra barnens bikt. Det var lättare sagt än gjort, eftersom det var första kommunion på finska i högmässan och det var så fullt i S:ta Maria att det var svårt att ta sig fram till biktstolarna längst bak i kyrkan. Vi lyckades förstås till slut, men innan alla barn och vuxna som ville bikta sig hade fått göra det hade klockan blivit cirka 11.45, så mässan som skulle börja halv blev rejält försenad.

Som vanligt gick mässan både på svenska och latin: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei sjöngs på latin - men det var Fader vår i stället för Pater noster. Eftersom jag i dagarna har diskuterat mässan och bl.a. användningen av latinet på FB blev jag plötsligt medveten om hur mycket latin vi fortfarande använder i de svenska mässorna jämfört med de finska. Det är förstås ett enkelt och naturligt sätt att välkomna alla icke-finlandssvenskar i mässan: även om man inte förstår predikan så kan man delta i trosbekännelsen om den sjungs på latin, helt oberoende av modersmål. Men det är också ett sätt att värna om våra traditioner.

0 Comments

Tvivel och tro på barmhärtighetens söndag

28/4/2019

0 Comments

Guds barmhärtighets söndag. Det namnet gav helige Johannes Paulus II åt söndagen efter påsk. Då hör vi evangeliet om Thomas tvivlaren som inte trodde förrän han fick sätta sin hand i sidan på den korsfäste och uppståndne Jesus Kristus. Saliga de som inte ser, men ändå tror.

Jag firade barmhärtighetens söndag med 11.30-mässan i S:ta Maria. Familjemässan firades på finska av pater Ryszard Mis SCJ. Han poängterade i sin predikan att Thomas ibland påstås ha brustit i sin tro, men så var det ju inte. Han tvivlade, och det är inte samma sak.

"Han kände ju dem han inte trodde på. Det var hans kompisar Petrus och Andreas, som varit precis lika fega som han, som hade lämnat Jesus åt sitt lidande. Det var deras påstående om att de hade sett den uppståndne som han inte trodde på."

Det fick mig att skratta. Det är så lätt för oss att se upp till apostlarna och glömma att de under den där första tiden mellan uppståndelsen och pingsten inte hade tillgång till den Helige Ande. Och då står Thomas där, så underbart mänsklig och verklig i sina tvivel. Varför skulle han tro på kompisarna nu, när de redan har visat sig vara opålitliga?

Men pater Mis framhöll också att Thomas sen bekände sin tro med besked, när han faktiskt såg sin Herre och Gud stå framför sig. Det var inte någon bekännelse av tro på en Messias, utan han bekände att Jesus Kristus var och är - då, nu och evigt - Gud.

Saliga vi som tror fast vi inte har fått känna på Kristi sår. Och saliga de vars blod vittnade om samma tro när det strittade över statyn av den Uppståndne Kristus i S:t Sebastians kyrka norr om Colombo i Sri Lanka i samband med påskdagens terrordåd. Jag undrar om jag någonsin kommer att se den statyn mer utan att tänka på deras offer och be om deras förbön.

0 Comments

Bikt och mässa på svenska

7/4/2019

0 Comments

Idag fortsatte fastereträtten med syster Catherine Aubin OP utan mig, eftersom jag hade bokat in förstakommunionsundervisning i samband med svenska mässan i S:ta Maria långt innan jag fick veta om reträtten. I stället för Kronohagen drog jag alltså iväg till Mejlans och talade om bikten med mina elever. Bikten hördes och mässan firades av fader Anders Hamberg. Jag läste dagens läsningar och Steffi och Cecilia utgjorde kören. Efter mässan övade vi hur man går till nattvard - med bröd och vatten - för att vara redo i maj när det är allvar och årets kull får ta emot Kristus i eukaristin för första gången.

0 Comments

<<Previous

Webbmässa och 75-årsjubileum

Kvällsmässa i hettan

Farväl till fader Robert

Mässa på svenska och latin

Tvivel och tro på barmhärtighetens söndag

Bikt och mässa på svenska

I min Faders hus

Sara Torvalds

Arkiv

Sökord