Med lite planering lyckades jag passa in en vardagsmässa till i mitt schema innan jag satte mig på tåget hem till Västnyland: onsdagens morgonmässa i S:ta Maria. Den firades av pater Jigger Ganados SCJ på engelska. Mikaela läste dagens läsning. I sin predikan talade pater Jigger om vikten av att minnas att vi alla är  den Helige Andes tempel. Det betyder att vi alltid ska behandla oss själva och varandra med respekt.

Efter mässan tände jag ett ljus och bad om förbön för en vän som är sjuk.

Tisdagen den 10 september hölls seminariet Det kristna äktenskapet i ekumenisk belysning i Betelkyrkan i Helsingfors. Arrangör var Ekumeniska Rådets sektion för finlandssvensk ekumenik, som jag sitter med i som representant för Katolska kyrkan, och huvudtalare vad Emma Audas, luthersk präst som precis har lämnat in sin doktorsavhandling om äktenskapsteologi till Åbo Akademi.

Vi hälsades välkomna av vår värd, baptistpastor Jani Edström, och så fick Emma ta till orda. Hon talade insiktsfullt om olika sätt att se på det kristna äktenskapet, men betonade att det inte handlar om att välja det sätt som ger den syn på äktenskapet man själv vill ha, utan att försöka jämka samman de olika synsätten. Frågan om samkönade äktenskap har skapat sprickor i mer än ett samfund och Emma Audas framhöll att det inte är antingen en lärofråga eller en etisk fråga, utan båda två.

Emma konstaterade också att äktenskapet i urkyrkan inte ansågs vara en väldigt viktig fråga, så det fanns väldigt lite av uttalad äktenskapsteologi förrän på 300-talet när kyrkan fick mer inflytande i romarriket. Men det ska vi inte heller tolka som att det är en oviktig sak, eftersom äktenskapet kan och borde vara en väg till helgelse. Det gäller att fråga varför kyrkan välsignar äktenskap. Emma påpekade att man i andra sammanhang välsignas till tjänst, till ett visst uppdrag eller till en särskild kallelse. Vi ska alltså inte se äktenskapet som en färdig form, utan som något som - om vi är kallade till äktenskap - kan hjälpa oss att leva ut vår kallelse och växa som kristna. Äktenskapet ska lära parterna förlåtelse, nåd och tålamod - något som de sedan förhoppningsvis kan sprida bland sina medmänniskor i större skara. Äktenskapet kallar oss nämligen att låta äktenskapets kreativitet skapa något utanför parrelationen, att dela allt med en människa ska göra oss mer beredda att dela med oss med andra.

Efter Emmas anförande följde en längre diskussion bland deltagarna i seminariet, vilket gav tillfälle att lyfta fram olika samfunds syn på äktenskap, kyskhet och samlevnad. Att vi har olika syn, olika åsikter och olika betoningar hindrar oss inte från att mötas i samtal, och det tycker jag är fint.

Efter seminariet styrde jag mina steg till S:ta Maria, där det var eukaristisk tillbedjan före kvällsmässan. Framför mig satt ett äldre par och efter eftermiddagens seminarium kändes det som en perfekt illustration av äktenskapet: man och hustru hade tillsammans kommit till kyrkan för att tillbe Kristus och delta i mässoffret. Det handlar om att hjälpa varandra på vägen till den helgelse som vi alla är kallade till.

Mässan firades på finska av pater Rafal Czernia SCJ och vi avslutade med Ave Maria på latin. Efter kvällsmässan var det församlingsrådsmöte i församlingssalen.

Åttonde september markerar kyrkan Jungfru Marias födelsedag, men eftersom födelsedagen i år inföll på en söndag var det liturgiskt 23e söndagen under året. I S:ta Maria följde mässa på mässa: Högmässa på finska kl. 10, familjemässa på finska kl. 11.30, mässa på engelska kl. 13, mässa på tagalog kl. 14.30, mässa på polska kl. 16, så rosenkrans kl. 17.30 före kvällsmässan på engelska kl. 18. För mig passade en mässa kl. 16 bäst, så det blev polska, fast jag inte kan språket. Men en mässa är en mässa är en mässa - och läsningarna kunde jag ju ta till mig i alla fall. Mässan firades av pater Stanislaw Szymajda SCJ och av predikan förstod jag ett enda ord: eucharystia. Det räckte bra, egentligen. Av anmälningarna förstod jag lite mer - förstakommunionsundervisningen på svenska börjar den tredje november (eller åtminstone tror jag att det var det pater Stan sade när det var något som lät som po szwedzku) och att det ordnas en kurs för lektorer på engelska i S:t Henrik.

Det blev webbmässa för mig igår. Det är aldrig plan A för mig, men att det blev så den här gången gjorde att jag kunde följa med högmässan i min egen församling när vi firade Jungfru Marias upptagning i himlen (fast den egentliga dagen är på torsdag och dagen firas då också, eftersom det är församlingens egen fest) och ett imponerande jubileum: 75 år sedan syster Mary Venard CPPS ​avgav sina löften!

Mässan firades på finska av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ men till min stora förvåning och glädje bytte fader Rafal till latin efter instiftelsen. Praeceptis salutaribus moniti, et divina institutione formati, audemus dicere... Och man märkte nog att kyrkfolket i S:ta Maria inte är lika vad vid latin som i katedralförsamlingen, men jag var så glad åt att kunna be Fader vår på latin: "Pater noster, qui es in coelis..."