Det är inte ens två veckor sedan jag senast fick gå i mässan. Webbmässor erbjuds varje dag, både här hemma - i min egen församling (S:ta Maria), i katedralförsamlingen (S:t Henrik) och i Tammerfors (Heliga korsets församling) - och utomlands (t.ex. här kan man dagligen kl. 8 finsk tid följa påvens morgonmässa och på Mass-online.org finns en allt längre lista av dagliga webbmässor på bl.a. engelska).
Morgonmässan i S:ta Maria firades idag av pater Rafal Czernia SCJ, men utan mikrofon vid det gamla högaltaret. I Santa Marta i Vatikanen var mikrofonerna påknäppta och kamerorna fler än en. Den mässan kan man se på nytt här. Påve Franciskus talade bl.a. om avgudar och till och med min italienska räckte till för att förstå att vi ska se till våra hjärtan för att utreda vad det är vi avgudar (jag såg mässan utan engelsk tolkning eftersom det var en mässa jag var ute efter, inte påvens predikan; för den som är mer intresserad av vad den Helige Fadern sa idag finns här en engelsk sammanfattning av dagens predikan).
Intellektuellt förstår jag hur bra som helst att det nu gäller att hålla sig hemma, platta till kurvan och se till att så många som möjligt har bästa möjliga chans att överleva coronavirusets framfart. Men mitt hjärta skriker efter att få gå i mässan.
För att trösta mig i min längtan återkommer jag gång på gång till det syster Anne Bente Hadland OP, priorinna vid Sta. Katarinahjemmet i Oslo skrev för cirka tio dagar sedan, efter att hennes kloster hade placerats i karantän på grund av misstanke om smitta hos en av studenterna på studenthemmet som systrarna driver. "Vi är ifrån varandra, men ändå tillsammans, förenade i Kristus. Ingen karantän, ingen avsaknad av kyrkbesök kan ändra på det."
Förenade i Kristus. Förenade i Kristus. Det är mitt mantra just nu.
Och så den andliga kommunionen,* förstås. Eller åndelig kommunion, som det heter på norska. Utan andlig kommunion vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Men på syster Anne Bentes blogg hittade jag också ett visdomsord som passar i den här tiden:
Morgonmässan i S:ta Maria firades idag av pater Rafal Czernia SCJ, men utan mikrofon vid det gamla högaltaret. I Santa Marta i Vatikanen var mikrofonerna påknäppta och kamerorna fler än en. Den mässan kan man se på nytt här. Påve Franciskus talade bl.a. om avgudar och till och med min italienska räckte till för att förstå att vi ska se till våra hjärtan för att utreda vad det är vi avgudar (jag såg mässan utan engelsk tolkning eftersom det var en mässa jag var ute efter, inte påvens predikan; för den som är mer intresserad av vad den Helige Fadern sa idag finns här en engelsk sammanfattning av dagens predikan).
Intellektuellt förstår jag hur bra som helst att det nu gäller att hålla sig hemma, platta till kurvan och se till att så många som möjligt har bästa möjliga chans att överleva coronavirusets framfart. Men mitt hjärta skriker efter att få gå i mässan.
För att trösta mig i min längtan återkommer jag gång på gång till det syster Anne Bente Hadland OP, priorinna vid Sta. Katarinahjemmet i Oslo skrev för cirka tio dagar sedan, efter att hennes kloster hade placerats i karantän på grund av misstanke om smitta hos en av studenterna på studenthemmet som systrarna driver. "Vi är ifrån varandra, men ändå tillsammans, förenade i Kristus. Ingen karantän, ingen avsaknad av kyrkbesök kan ändra på det."
Förenade i Kristus. Förenade i Kristus. Det är mitt mantra just nu.
Och så den andliga kommunionen,* förstås. Eller åndelig kommunion, som det heter på norska. Utan andlig kommunion vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Men på syster Anne Bentes blogg hittade jag också ett visdomsord som passar i den här tiden:
RSS Feed
