I min Faders hus

Sjukas smörjelse som oväntad nåd

18/11/2020

I tisdags hade jag en del att uträtta i Helsingfors och en granne skulle undantagsvis inte distansjobba utan ta sig till jobbet, så jag tog tillfället i akt och åkte med. Det betydde att jag var på plats några timmar tidigare än jag behövde, så jag promenerade från Böle genom Centralparken till S:ta Maria i duggregnet på morgonkvisten. Det var mörkt och tyst i kyrkan, men det var underbart att få be en stund framför altarets allraheligaste sakrament.

Efter en stund dök en annan församlingsmedlem upp. Vi hälsade tyst på varandra, coronatryggt ochpå avstånd, för det visade sig vara pappan till en tidigare förstakommunionselev, och så knäböjde vi i varsin bänk.

Det gick en stund till och man hörde igen någon gå i dörren. En stund därefter tändes lamporna i koret och pater Rafal Czernia SCJ hälsade på oss på väg till sakristian. En församlingsmedlem hade bett om sjukas smörjelse, visade det sig. Hon satte sig på andra sidan mittgången och jag passade på att berätta för pater Rafal att jag väntar på att bli starropererad. Kan jag få sjukas smörjelse (igen) jag också? Jodå, så klart, försäkrade han, och strax inleddes bönerna i samband med sjukas smörjelse utanför mässan. Efter det sakramentet följde eukaristi utanför mässan också, det kändes som att nåden bara flödade över mig.

Jag hade ju tänkt på sjukas smörjelse av och till sedan i fredags, då kirurgen sa att det ska bli operation (bara försäkringsbolaget ger klartecken), men hur det nu var kom jag mig inte för att kontakta kyrkoherden på förhand inför mässan i S:ta Katarina i lördags. Men det gjorde ju ingenting - den Helige Ande planerar bättre än jag någonsin kunde göra själv!

Det här var redan fjärde gången jag har fått sjukas smörjelse och andra gången bara i år. Dessförinnan fick jag sjukas smörjelse år 2017, då jag redan hade fått alfa-galsyndrom, men trodde att jag led av gallstensanfall. Första gången var inför den undersökning som skulle komma att ge mig en nervskada i benet som jag fortfarande dras med.

0 Comments

Patronatsdag eller tempelfest?

17/8/2020

0 Comments

Den 15 augusti markerar katolska kyrkan Jungfru Marias upptagning i himmelen, vilket också är min församlings patronatsdag. I S:ta Maria markerades festen med radierad högmässa (klicka här för att höra mässan via Yle Arenan) på söndagen (efter lördagens Mariaprocession och festmässa), men jag följde med liturgin via YouTube. Mässan firades av pater Rafal Czernia SCJ, medan Mervi och Matti läste dagens läsningar. Församlingens kör, Capella Sanctae Mariae, leddes av kantor Piero Pollesello och Markku Mäkinen var organist.

I ortodoxt språkbruk används ordet tempelfest i stället för patronatsdag och så katolik jag är föredrar jag det ordet. För det första används "patronatsdag" sällan, så det känns som ett främmande ord, fast det går att härleda helt logiskt ur skyddspatron. En orsak till främlingskapet är säkert att vi i allmänhet säger "skyddshelgon" i stället "skyddsspatron" på svenska nuförtiden (även om de flesta idag kanske förstår ordet redan när de möter det första gången, tack vare engelskans "patron saint" och Harry Potter-böckernas patronus). Den andra orsaken till min preferens är att efterleden fest, som tydligt signalerar att det är en positiv sak, något vi firar. Den tredje orsaken till att jag föredrar ordet tempelfest är förleden tempel.

Häromdagen var jag på guidning i 550-åriga S:ta Katarina kyrka här i Karis (endera dagen ska jag lägga ut de bilderna här också; tillfälle till guidning ges f.ö. igen idag måndag och imorgon tisdag kl. 17) och efteråt stod vi på kyrkbacken och talade en stund, guiden och jag och några andra som deltog i guidningen. Jag uttryckte min glädje över att vi en gång i månaden kan fira katolsk mässa i den medeltida kyrkan och så fick jag frågan om vad skillnaden är mellan en luthersk gudstjänst och en katolsk mässa. Jag sa något om Andra Vatikankonciliet och skillnaden mellan den prekonciliära mässan och dagens gängse mässa och insåg att det inte var rätt svar på den fråga som ställdes. Sen tror jag att jag fick en följdfråga om latinet och om folk förstod något och då tog jag sats på nytt:

Det som folk inte förstår idag är att den katolska mässan är ett offer. Det är en fortsättning på den judiska offerkulten, där man offrade en oxe eller en halv duva, eller vad man nu hade råd med. I mässan offras Kristus. Det är samma offer varje gång, en gång för alla, så man behöver inte ha råd med duvor eller andra offerdjur. Och det fattade människorna, att det var deras offer, och det kräver inte ord. I den lutherska kyrkan blev ordet så viktigt, så det är svårt för oss att föreställa det, men det är inte på ordnivå mässan händer. Jag kan be Fader vår och trosbekännelsen på latin och jag förstår dem på ordnivå, men det betyder inte att jag kan tala latin. Före reformationen lästes mässan på latin, men predikan var på folkspråket, för prästen skulle ju förklara vad dagens läsning handlade om.

Så när vi firade Jungfru Marias upptagning i himlen - eller Gudaföderskan Jungfru Marias insomnande, för att fortsätta tala med mina ortodoxa bröder och systrar - tänkte jag tack vare det ortodoxa ordet tempelfest speciellt mycket just på kopplingen till judendomen och templet i Jerusalem. Dagens första läsning var ur Uppenbarelseboken och börjar med orden "Guds tempel i himlen öppnades." Ja, precis. Det är mässan. För kvinnan i den läsningen är ju både Maria och kyrkan, klädd i Guds härlighet men ropande i vånda.

Klicka på bilderna för att förstora dem och få fram bildtexterna.

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.
Det svarta "strecket" till höger i bild är ett mikrofonstativ eftersom mässan bandades och sändes i radio.

0 Comments

Webbmässa och bön om vishet

26/7/2020

0 Comments

Den 26 juli minns kyrkan Jesu morföräldrar, heliga Joakim och Anna. Idag inföll deras minnesdag på en söndag, så de firades inte, men de nämndes naturligtvis i dagens böner ändå. Jag "gick" i mässan i min egen församling idag och kom den här gången i tid ihåg att aktivera YouTube på teven, så jag fick mässan i större bild, men med lika stor saknad som vanligt. Det hjälper liksom inte att jag fysiskt har fått delta två söndagar i rad (i S:t Henrik respektive ortodoxa kyrkan i Hangö), jag vill ha mer!

Mässan i S:ta Maria firades på finska av pater Rafal Czernia SCJ. Dagens första läsning var Salomos bön om vishet (1 Kung 3:5, 7-12) och det känns ju att det verkligen är en bön i tiden. "Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont." Vilken av världens ledare borde inte dagligen be den bönen, i synnerhet nu i coronatider? Men som dagens andra läsning (Rom 8:28-30) och evangelietexten (Matt 13:44-46) påminner om så är det meningen att vi andra också ska vara lyhörda och arbeta för att förverkliga Guds plan - i coronatider och genomgående i våra liv.

När dina ord förklaras ger de ljus och skänker de oerfarna förstånd, hette det i dagens responsoriepsalm. Ja, tack, ljus och förstånd behövs här också!

Förutom huvudbilden är alla bilder i dagens blogginlägg skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.

0 Comments

Webbmässa nu igen

28/6/2020

0 Comments

Dagarna och veckorna flyter ihop när söndagsrutinen har förändrats så i grunden av coronan. Men idag är det söndag och jag passade på att "gå" i högmässan i min egen församling, S:ta Maria. Mässan firades på finska av pater Ryszard Mis SCJ. Och jag är utled på att inte fritt kunna ta tåget till kyrkan som förut.

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.

0 Comments

Den goda kampen

6/6/2020

0 Comments

I dagens första läsning konstaterar Paulus att det "kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar". Pater Rafal Czernia SCJ firade dagens morgonmässa i S:ta Maria och han konstaterade i sin korta predikan att det säkert har funnits sådana tider förr också, men att det nog känns att vi är inne i en sådan tid just nu.

Herre, förbara dig!

Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning.

Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.

Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, skall ge mig den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter hans ankomst. (2 Tim 4:1-8)

Å, vad jag längtar efter att kunna gå i mässan igen. Det kliar verkligen i mig att höra att jag inte behöver bry mig om coronan längre, men jag vill kunna säga att jag har tagit ansvar för mina medmänniskor och så länge jag har en åttiplussare i mitt gästrum får jag snällt hållas hemma. Den goda kampen ser olika ut i olika tider, och lockelserna varierar, men längtan efter Herren är den samma.

Samtliga bilder i dagens inlägg är skärmdumpar från S:ta Maria församlings webbsända mässa.

0 Comments

Pingstmässa på distans

31/5/2020

1 Comment

Vi har kommit till kyrkan idag för att vi är övertygade om att det är det Gud vill, att vi är kallade att vara här, konstaterade pater Rafal Czernia SCJ i sin pingstpredikan i S:ta Maria idag. Tron, det som får oss att komma till kyrkan, är den första av den Helige Andes gåvor.

Så idag tackar jag Gud för trons gåva och glädjer mig åt att jag kan delta i mässan ens på distans, att jag kan höra sången och se ministranterna stiga upp, falla på knä och sätta sig, att jag kan ta del av läsningarna och predikan och att jag kan se pater Rafal höja hostian vid elevationen. Hemma stiger jag upp när evangeliet läses, men jag faller inte på knä inför min dator, jag riktar i stället en bön till Herren i väntan på att igen få falla på knä inför Guds fysiska närvaro i vår värld.

Men idag, när vi firar den Helige Ande och kyrkans födelsedag, då tänker jag lite extra på alla himmelsfärdsdagens coronaskämt om att det var den dagen som Jesus började jobba på distans, för den Helige Ande finns alltid här och nu,

Anden ger var och en av oss någon nådegåva som vi kan bidra med i vår församlingsgemenskap. Det är först när vi delar med oss av våra nådegåvor som vår gemenskap fullständig, sade pater Rafal också i sin predikan idag. Gåvorna är många, men Anden är den samma. Anden har förenat oss - och Anden arbetar alltid också på distans.

Ett speciellt tack till kören i S:ta Maria!
Här är några ljudklipp från webbsändningen av mässan:

1 Comment