Eftersom det var söndag igår, den åttonde december, är det i dag vi firar Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet (som förr hette Jungfru Marie obefläckade avlelse på svenska) i stället. Ännu för en vecka sedan tänkte jag att jag hinner ta mig till en mässa i Helsingfors idag, men som det är nu får jag det inte att gå ihop med min vardagsverklighet, så jag började dagen med webbmässa från S:ta Maria (bilden ovan är alltså från en annan mässa).

​Dagens morgonmässa firades på finska av vår kyrkoherde, pater Rafal Czernia SCJ. Dagens läsningar läste Leo. Pater Rafal läste förstås evangelietexten ur Lukasevangeliet. I sin predikan konstaterade han att det här är en stor fest, trots att den blev dogm först år 1854. Att Gud bevarade Maria från arvsynden redan när hon blev till inne i S:ta Anna har kyrkan både i öst och väst trott och undervisat i alla tider. S:ta Anna, be för oss! Jungfru Maria, be för oss! Mässan avslutades med Alma redemptoris mater.

Första söndagen i månaden och första söndagen i advent. Jag kom hem från Oslo på lördag kväll och kunde alltså delta i den svenska mässa i S:ta Maria. Mässan firades av Anders Hamberg och före mässan hann jag också bikta mig på svenska. Efteråt gick jag på Caritas' basar i församlingssalen, men där tog jag inga bilder.

I Helsingfors katolska stift firas Alla helgons fest alltid första söndagen i november och Alla själars dag lördagen innan. I den katolska världen firas Alla helgons fest i allmänhet den första november, oberoende av veckodag, och Alla själar den andra november, men i Finland har man anpassat sig efter den lutherska kalendern där Alla helgons dag nuförtiden alltid firas på en lördag.

Alla själars dag satt jag bara och jobbade, men ägnade nog en tanke åt alla dem som har gått före oss och på Alla helgons dag firade fader Anders Hamberg den svenska mässan i S:ta  Maria. Vi sjöng Missa de Angelis, så mässans fasta delar var på latin men trosbekännelsen läste vi på svenska. I sin predikan betonade fader Anders att vi alla är kallade till helighet. För mig var det också inledningen på årets förstakommunionsundervisning och även i det sammanhanget passar det bra att påminna om att allas vår uppgift i livet är att bli heliga.

Med lite planering lyckades jag passa in en vardagsmässa till i mitt schema innan jag satte mig på tåget hem till Västnyland: onsdagens morgonmässa i S:ta Maria. Den firades av pater Jigger Ganados SCJ på engelska. Mikaela läste dagens läsning. I sin predikan talade pater Jigger om vikten av att minnas att vi alla är  den Helige Andes tempel. Det betyder att vi alltid ska behandla oss själva och varandra med respekt.

Efter mässan tände jag ett ljus och bad om förbön för en vän som är sjuk.

Tisdagen den 10 september hölls seminariet Det kristna äktenskapet i ekumenisk belysning i Betelkyrkan i Helsingfors. Arrangör var Ekumeniska Rådets sektion för finlandssvensk ekumenik, som jag sitter med i som representant för Katolska kyrkan, och huvudtalare vad Emma Audas, luthersk präst som precis har lämnat in sin doktorsavhandling om äktenskapsteologi till Åbo Akademi.

Vi hälsades välkomna av vår värd, baptistpastor Jani Edström, och så fick Emma ta till orda. Hon talade insiktsfullt om olika sätt att se på det kristna äktenskapet, men betonade att det inte handlar om att välja det sätt som ger den syn på äktenskapet man själv vill ha, utan att försöka jämka samman de olika synsätten. Frågan om samkönade äktenskap har skapat sprickor i mer än ett samfund och Emma Audas framhöll att det inte är antingen en lärofråga eller en etisk fråga, utan båda två.

Emma konstaterade också att äktenskapet i urkyrkan inte ansågs vara en väldigt viktig fråga, så det fanns väldigt lite av uttalad äktenskapsteologi förrän på 300-talet när kyrkan fick mer inflytande i romarriket. Men det ska vi inte heller tolka som att det är en oviktig sak, eftersom äktenskapet kan och borde vara en väg till helgelse. Det gäller att fråga varför kyrkan välsignar äktenskap. Emma påpekade att man i andra sammanhang välsignas till tjänst, till ett visst uppdrag eller till en särskild kallelse. Vi ska alltså inte se äktenskapet som en färdig form, utan som något som - om vi är kallade till äktenskap - kan hjälpa oss att leva ut vår kallelse och växa som kristna. Äktenskapet ska lära parterna förlåtelse, nåd och tålamod - något som de sedan förhoppningsvis kan sprida bland sina medmänniskor i större skara. Äktenskapet kallar oss nämligen att låta äktenskapets kreativitet skapa något utanför parrelationen, att dela allt med en människa ska göra oss mer beredda att dela med oss med andra.

Efter Emmas anförande följde en längre diskussion bland deltagarna i seminariet, vilket gav tillfälle att lyfta fram olika samfunds syn på äktenskap, kyskhet och samlevnad. Att vi har olika syn, olika åsikter och olika betoningar hindrar oss inte från att mötas i samtal, och det tycker jag är fint.

Efter seminariet styrde jag mina steg till S:ta Maria, där det var eukaristisk tillbedjan före kvällsmässan. Framför mig satt ett äldre par och efter eftermiddagens seminarium kändes det som en perfekt illustration av äktenskapet: man och hustru hade tillsammans kommit till kyrkan för att tillbe Kristus och delta i mässoffret. Det handlar om att hjälpa varandra på vägen till den helgelse som vi alla är kallade till.

Mässan firades på finska av pater Rafal Czernia SCJ och vi avslutade med Ave Maria på latin. Efter kvällsmässan var det församlingsrådsmöte i församlingssalen.