Jag är van att tänka att vi har det bra i Finland. Ekumeniken fungerar och vi talar om positiv religionsfrihet, att vi har rätt att tro fritt och också att praktisera vår religion. Men så blir den brittiske parlamentsledamoten Sir David Amess mördad och jag börjar undra hur det riktigt står till med den saken.
Sir David Amess mördades i en metodistkyrka där han hade ordnat träff med sina väljare. Det ingår som en väsentlig del i det brittiska parlamentariska systemet att parlamentsledamöterna, Members pf Parliament, till vardags MPs, träffar människor från sin valkrets i så kallade surgeries, som inte har något med kirurgi och göra, utan är just precis träffar med invånarna. Invånarna behöver inte ha röstat på sin egen MP, men enmansvalkretsarna gör att alla vet (eller borde veta) vem som representerar dem i parlamentet i alla fall. Och för att den kopplingen ska fungera finns ledamöterna regelbundet tillhanda så man kan träffa dem och föra fram sådant man tycker att parlamentet borde ta upp eller ens egen MP borde driva. Det var i samband med en precis sådan surgery som Jo Cox, en annan brittisk parlamentsledamot, blev mördad 2016.
Den här gången var mordplatsen en kyrka, vilket förstås på sätt och vis gör det värre, men det var inte Sir David Amess' egen kyrka, eftersom han var katolik. Det som får mig att tänka på frågan om religionsfrihet var att polisen inte lät en präst från den lokala katolska församlingen komma och ge honom sista smörjelsen, eller "the Last Rites", som det bättre heter på engelska, eftersom det beroende på den döendes tillstånd kan handla om mer än ett sakrament.
Sir David Amess mördades i en metodistkyrka där han hade ordnat träff med sina väljare. Det ingår som en väsentlig del i det brittiska parlamentariska systemet att parlamentsledamöterna, Members pf Parliament, till vardags MPs, träffar människor från sin valkrets i så kallade surgeries, som inte har något med kirurgi och göra, utan är just precis träffar med invånarna. Invånarna behöver inte ha röstat på sin egen MP, men enmansvalkretsarna gör att alla vet (eller borde veta) vem som representerar dem i parlamentet i alla fall. Och för att den kopplingen ska fungera finns ledamöterna regelbundet tillhanda så man kan träffa dem och föra fram sådant man tycker att parlamentet borde ta upp eller ens egen MP borde driva. Det var i samband med en precis sådan surgery som Jo Cox, en annan brittisk parlamentsledamot, blev mördad 2016.
Den här gången var mordplatsen en kyrka, vilket förstås på sätt och vis gör det värre, men det var inte Sir David Amess' egen kyrka, eftersom han var katolik. Det som får mig att tänka på frågan om religionsfrihet var att polisen inte lät en präst från den lokala katolska församlingen komma och ge honom sista smörjelsen, eller "the Last Rites", som det bättre heter på engelska, eftersom det beroende på den döendes tillstånd kan handla om mer än ett sakrament.
| Det är i The Spectator jag först läser att fader Jeffrey Woolnough kom till platsen efter att nyheten om knivdådet hade spritt sig för att ge Sir David Amess sakramenten, eftersom han visste att Sir David var praktiserande katolik, men att han inte tilläts göra det för polisen. Det gör mig upprörd. Jag loggar in på MinaKanta-sidor (som OmaKanta så smidigt heter på svenska) och tar en skärmdump av mitt Livstestamente (se bilden överst). Tanken med det är att man på så sätt kan "vara säker på att patientens vilja respekteras inom hälso- och sjukvården". |  Behållaren med välsignad olja för sjukas smörjelse till höger. Bomullstussen använder prästen för att torka sig om fingrarna efteråt. |
RSS Feed
