I min Faders hus

Palmsöndag på distans

5/4/2020

Psalmsöndag utan procession i eller kring kyrkan. Utan mässa, annat än på distans. Ja, nog är det en tung fastevandning vi går i år. Fader Marco Pasinato konstaterade i sin predikan i S:t Henrikskatedralen idag att den här tiden är en tid av lidande för många.

Men inte heller den vandringen går vi utan Herren, så det ska nog gå.

Dagens läsningar finns här på svenska och här på finska. Dagens #koronvinkki-coronatips på Katolinen.net-sajtens FB-sida är att fira palmsöndag hemma. Ja, det får vi göra. Och kanske rent av vara tacksamma över det. Över att vi även i år får säga: "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"

Vi får säga det i mindre grupper i år, men vi får göra det. Vi får gå upp till Jerusalem även i år. Och även i år slutar den vandringen i påskdagens glädje, inte i långfredagens sorg. Vi går från Hosianna till Gloria in excelsis Deo!

Bilderna är skärmdumpar från S:t Henrikskatedralens YouTube-sändning av psalmsöndagens högmässa, som firades av stiftsadministrator Marco Pasinato tillsammans med kyrkherde Jean Claude Kabeza.

0 Comments

Å, vad jag saknar mässan!

26/3/2020

0 Comments

Det är inte ens två veckor sedan jag senast fick gå i mässan. Webbmässor erbjuds varje dag, både här hemma - i min egen församling (S:ta Maria), i katedralförsamlingen (S:t Henrik) och i Tammerfors (Heliga korsets församling) - och utomlands (t.ex. här kan man dagligen kl. 8 finsk tid följa påvens morgonmässa och på Mass-online.org finns en allt längre lista av dagliga webbmässor på bl.a. engelska).

Morgonmässan i S:ta Maria firades idag av pater Rafal Czernia SCJ, men utan mikrofon vid det gamla högaltaret. I Santa Marta i Vatikanen var mikrofonerna påknäppta och kamerorna fler än en. Den mässan kan man se på nytt här. Påve Franciskus talade bl.a. om avgudar och till och med min italienska räckte till för att förstå att vi ska se till våra hjärtan för att utreda vad det är vi avgudar (jag såg mässan utan engelsk tolkning eftersom det var en mässa jag var ute efter, inte påvens predikan; för den som är mer intresserad av vad den Helige Fadern sa idag finns här en engelsk sammanfattning av dagens predikan).

Intellektuellt förstår jag hur bra som helst att det nu gäller att hålla sig hemma, platta till kurvan och se till att så många som möjligt har bästa möjliga chans att överleva coronavirusets framfart. Men mitt hjärta skriker efter att få gå i mässan.

För att trösta mig i min längtan återkommer jag gång på gång till det syster Anne Bente Hadland OP, priorinna vid Sta. Katarinahjemmet i Oslo skrev för cirka tio dagar sedan, efter att hennes kloster hade placerats i karantän på grund av misstanke om smitta hos en av studenterna på studenthemmet som systrarna driver. "Vi är ifrån varandra, men ändå tillsammans, förenade i Kristus. Ingen karantän, ingen avsaknad av kyrkbesök kan ändra på det."

Förenade i Kristus. Förenade i Kristus. Det är mitt mantra just nu.

Och så den andliga kommunionen,* förstås. Eller åndelig kommunion, som det heter på norska. Utan andlig kommunion vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Men på syster Anne Bentes blogg hittade jag också ett visdomsord som passar i den här tiden:

0 Comments

In hac lacrimarum valle

25/3/2020

0 Comments

Idag såg jag till att jag var hemma och vid datorn kl. 13 finsk tid för att be Fader vår - eller i det här fallet Pater noster - tillsammans med påven för ett snabbt slut på coronapandemin. Klicka här eller på påvebilden nedan för att delta i bönen i efterhand. Videon från Vatikanen fortsätter med Angelus-bönen, som brukligt klockan 12 (italiensk tid), men eftersom påven hade bett alla kristna delta i bönen bad man vår gemensammaste bön först.

I S:t Henrikskatedralen deltog vår stiftsadministrator Marco Pasinato och kyrkoherden Jean Claude Kabeza i böneuppropet. Den bönen kan man se på Katolsk informationstjänsts FB-sida här och på S:t Henriks livestream. Efter Fader vår - i det här fallet Isä meidän - fortsatte bönen med att fader Marco förnyade tillägnelsen av Finland till Jungfru Maria.

Efter webbönerna gick jag ut på promenad. Eftersom det är Jungfru Marie bebådelsedag - även kallad Herrens bebådelse - idag ville jag be rosenkransen under min motionsrunda och den här gången valde jag att göra det med "sällskap", d.v.s. på latin med gregoriansk sång. Det lät sig göras tack vare en video på YouTube som jag kunde ha med i hörlurarna (jag betalar för YouTube Premium som gör att ljudet i en video inte stängs av även om man släcker skärmen på telefonen).

0 Comments

Så tacksam för en mässa i coronavirustider

14/3/2020

0 Comments

Idag kom pater Zenon Styrkowski SCJ till Karis för att fira mässa första gången. Det var ju inte helt som vanligt, ett par äldre damer som brukar komma till mässan i S:ta Katarina kyrka hade på förhand meddelat att de inte kunde delta i mässan på grund av coronaviruset och inte hade vi kyrkkaffe efter mässan heller, eftersom stiftets nya coronavirusdirektiv (här på finska och här på engelska) har slagit fast att vi fortsätter fira mässor men att övrig verksamhet dras ner till minimum. I Åbo har Heliga Birgittas församling satt in en mässa till klockan 16 på söndag för att minska trängseln i högmässan. I S:t Henrik och S:ta Maria firas det väl redan så många mässor på söndagarna att det knappast går att öka antalet, så där fortsätter man som förut. Men alla personer som hör till riskgrupperna för viruset eller som har anhöriga som hör till riskgrupperna uppmanas stanna hemma och satsa på andlig kommunion i stället, helt i enlighet med Nordiska biskopskonferensens rekommendationer (som jag skrev om i fredags).

I Norge och Danmark har biskoparna varit tvungna att fatta samma beslut som i Rom, nämligen att man inte firar offentliga mässor under den här virusepidemin. Därför var jag så oändligt tacksam över att kunna gå i mässan idag, över att kunna gå till nattvard (och nej, ingen kontakt mellan mig och prästen vid munkommunion den här gången heller (jfr det jag skrev efter mässan i söndags). Om vi har offentliga mässor i Finland om en vecka kan man inte veta nu, så fort som situationen förändras, så jag tackar och tar emot medan jag kan.

Mässan idag gick på finska, jag läste första läsningen, Attila den andra och pater Zenon förstås evangelietexten. I förbönerna ingick en särskild förbön för alla dem som kämpar med coronaviruset, inklusive och i synnerhet alla de forskare som jobbar med att hitta hjälpmedel i kampen mot viruset.

Herre, hör vår bön.

0 Comments

Söndagsmässa i coronavirusets skugga

9/3/2020

0 Comments

På tåget på väg till mässan ser jag att någon på FB har kommenterat att man i en mässa i S:t Henrik i veckan inför nattvardsgången har meddelat att det på grund av coronavirusläget endast blir handkommunion.

Helsingfors katolska stift har tidigare meddelat att kommunionen för de troende endast sker i form av Kristi kropp, så att prästen ensam dricker ur kalken med Kristi blod, och att vi bugar åt varandra i stället för att skaka hand i samband med fridshälsningen i mässan. Även i Stockholms katolska stift har man frångått kalkkommunion och handskakning i mässan på grund av coronaviruset och covid-19. I hela Italien är det mesta stängt på grund av viruset och man har också meddelat att prästerna firar mässor privat utan kyrkfolk fram till den tredje april, medan allmänheten uppmanas att följa med mässor på teve eller YouTube (påvens mässor ska sändas på den här kanalen). Kyrkorna förblir ändå öppna och man kan be framför tabernaklet och - antar jag - gå och bikta sig.

Här hemma diskuterade vi åtgärderna för att förhindra spridning av viruset vid församlingsrådsmötet i tisdags. Då hade rekommendationen från stiftet inte kommit än, men kyrkoherden konstaterade att det är bäst att avstå från kalkkommunion och handskakning. Pater Rafal sa också att prästen inte rör vid kommunikanten om hostian läggs på tungan (förutsatt att den som går till nattvard i normal ordning öppnar munnen ordentligt, sträcker ut tungan tillräckligt och håller sig stilla), så man fortsätter själv att välja hur man tar emot Kristi kropp.

Själv har jag under mer än ett kvartssekel som praktiserande och nattvardsgående katolik tagit emot eukaristin i handen en enda gång. Det var i en mässa i Tyskland för många år sedan och upplevde jag att jag inte gavs något alternativ. Sedan dess har jag lärt mig att bara stå och gapa så jag inte behöver röra Kristus med händer som inte är (och aldrig kommer att vara tillräckligt) rena.

Jag hade tänkt gå i högmässan i S:t Henrik klockan 11, men risken för att jag skulle förväntas acceptera handkommunion gjorde att jag lade om planerna och tog en buss till S:ta Maria i stället. Där började familjemässan med pater Ryszard Mis SCJ klockan 11.30. Mässan gick på finska från början till slut och jag läste dagens läsningar.

Och jag fick ta emot kommunionen på tungan - utan kontakt med pater Ryszard.

PS. På onsdag markerar Roms stift en dag av bön och fasta för dem som har drabbats av covid-19.
Herre, hör vår bön!

0 Comments

Tillbedjan, kvällsmässa och församlingsråd

3/3/2020

0 Comments

Det här hade jag ju gottat mig åt redan förra veckan: att jag skulle komma åt att gå i en vardagsmässa idag. Orsaken var ju att det var församlingsrådsmöte efter kvällsmässan, så den här vardagsmässan hade varit inprickad i kalendern länge. Att jag kunde ordna min dag så att jag hann delta i hela sakramentstillbedjan från kl. 17.15 var ett stort bonus.

Tillbedjan leddes av kyrkoherden, pater Rafal Czernia SCJ. Han assisterades av Joni som var ministrant. Till mässan fick de sällskap av pater Zenon Strykowski SCJ och Matti läste dagens första läsning. Mässan gick på finska och församlingsrådsmötet likaså. En av punkterna på mötet var att fader Zenon fick presentera sig och han berättade att biskop Paul Verschuren SCJ besökte det prästseminarium där han studerade på 90-talet och berättade om Finland, så innan prästvigningen år 1997 bad han om att få skickas till Finland. Efter två år i Irland gick den önskan i uppfyllelse och nu är han i sin tredje församling här: första var han några år i Åbo, sedan administrator i Tammerfors och sedan dryga 16 år som kyrkoherde där. Nu ser han fram emot att få vara bara kaplan.