I min Faders hus

Sjukas smörjelse som oväntad nåd

18/11/2020

I tisdags hade jag en del att uträtta i Helsingfors och en granne skulle undantagsvis inte distansjobba utan ta sig till jobbet, så jag tog tillfället i akt och åkte med. Det betydde att jag var på plats några timmar tidigare än jag behövde, så jag promenerade från Böle genom Centralparken till S:ta Maria i duggregnet på morgonkvisten. Det var mörkt och tyst i kyrkan, men det var underbart att få be en stund framför altarets allraheligaste sakrament.

Efter en stund dök en annan församlingsmedlem upp. Vi hälsade tyst på varandra, coronatryggt ochpå avstånd, för det visade sig vara pappan till en tidigare förstakommunionselev, och så knäböjde vi i varsin bänk.

Det gick en stund till och man hörde igen någon gå i dörren. En stund därefter tändes lamporna i koret och pater Rafal Czernia SCJ hälsade på oss på väg till sakristian. En församlingsmedlem hade bett om sjukas smörjelse, visade det sig. Hon satte sig på andra sidan mittgången och jag passade på att berätta för pater Rafal att jag väntar på att bli starropererad. Kan jag få sjukas smörjelse (igen) jag också? Jodå, så klart, försäkrade han, och strax inleddes bönerna i samband med sjukas smörjelse utanför mässan. Efter det sakramentet följde eukaristi utanför mässan också, det kändes som att nåden bara flödade över mig.

Jag hade ju tänkt på sjukas smörjelse av och till sedan i fredags, då kirurgen sa att det ska bli operation (bara försäkringsbolaget ger klartecken), men hur det nu var kom jag mig inte för att kontakta kyrkoherden på förhand inför mässan i S:ta Katarina i lördags. Men det gjorde ju ingenting - den Helige Ande planerar bättre än jag någonsin kunde göra själv!

Det här var redan fjärde gången jag har fått sjukas smörjelse och andra gången bara i år. Dessförinnan fick jag sjukas smörjelse år 2017, då jag redan hade fått alfa-galsyndrom, men trodde att jag led av gallstensanfall. Första gången var inför den undersökning som skulle komma att ge mig en nervskada i benet som jag fortfarande dras med.

0 Comments

Trettiotredje söndagen "under året"

15/11/2020

0 Comments

Jag har promenerat i närheten S:ta Katarina kyrka ett antal gånger sedan det senast var mässa här, men att vara på väg ditåt och veta att det blir mässa när jag kommer fram är en stor glädje. Mässan firades av vår kyrkoherde Rafal Czernia SCJ. Jag läste dagens läsningar på svenska – vi brukar ju ha ena läsningen på svenska och andra på finska, men pater Rafal tyckte att det var bättre med två läsningar och responsoriepsalmen på svenska med tanke på att resten av mässan, inklusive evangeliet, skulle gå på finska. Vi avslutade dessutom mässan med Ave Maria på latin.

Mera latin i S:ta Katarina blir det 25 november. Då firar vi heliga Katarina av Alexandrias minnesdag och därmed kyrkans patronatsfest med tridentinsk mässa kl. 19. Sångare kommer från Schola Gregoriana Aboensis i Åbo och scholan i S:t Henriks katedralförsamling i Helsingfors.

0 Comments

Mässa i Karis på Franciskusdagens afton

4/10/2020

0 Comments

Igår, lördag, kom pater Ryszard Mis SCJ och firade mässa med oss i Karis. Underbart med mässa och trösterikt att läsa responsoriepsalmen (längst ner i inlägget) under de medeltida valven. I sin predikan talade pater Mis med hänvisning till dagens läsningar om vingården och ägaren (se här) om att vi ska se till att våra vingårdar - våra liv - ger god frukt.

Före välsignelsen påminde pater Mis dessutom om att det är Franciskus av Assisis minnesdag på söndag, alltså idag. Han rekommenderade programmet Franciskus och jag - historien om Guds fattige som sändes i teve i påskas, men som fortfarande finns på Arenan.

På vägen ut fick jag för mig att ta en bild av den träskulptur som finns närmast utgången. Vilket helgon är det? Vem har klockan som attribut? Nej, det ringer ingen klocka - så jag kollade i den fina boken om Karis Kyrka som gavs ut i somras och fick till min förvåning och glädje veta att det är Antonios Eremiten. Ingen aning hade jag om att han finns som skulptur i S:ta Katarina när jag skrev det här och det här.

0 Comments

Dagens helgon: Thérèse av Jesusbarnet

1/10/2020

0 Comments

Den första oktober firar kyrkan Thérèse av Jesusbarnet, det lilla stora helgonet från Lisieux. Förra året markerade jag hennes minnesdag med en mässa hos karmeliterna i Esbo, men det som för ett år sen bara innebar ett beslut och lite tåg och buss kräver i år en coronaanalys, som i mitt fall resulterade i en sorgsen suck och konstaterandet att det känns för riskfyllt nu när sjukdomssiffrorna igen ökar.

Strax före början på biskopsmässan med karmelierna i Kvarnträsk på Lilla Thérèses minnesdag 2019.

Jag tröstar mig med kyrkans dagliga bön, som jag har gjort mer och mer konsekvent den här hösten. Tack gode Gud för Oblatmissionärernas breviar, som ger mig rätt bön närhelst jag tar mig tid att be.

Dagens läsningsgudstjänst citerar några stycken ur Thérèse av Jesusbarnets självbiografi (klistrar in citatet nedan), där hon hänvisar till Paulus brev till de kristna i Korinth.

Kyrkan Notre Dame des Graces i Bryssel. Där gick jag i mässan på Thérèse av Lisieux' minnesdag för fem år sedan.

Jag bläddrar fram Första korinthierbrevet och läser:

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.

Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många.

1 Kor 12:4-14

Det känns trösterikt. Jag blir utan mässa idag, men Herren ger mig andra nådegåvor i stället.

0 Comments

Coronapaus med biskopsmässa och konfirmation

20/9/2020

0 Comments

För en liten stund kändes världen helt som sig själv igen. Det var biskopsmässa på svenska och latin i S:t Henrik och biskop emeritus Teemu Sippo SCJ såg både glad och pigg ut. Sex finlandssvenska ungdomar fick motta bekräftelsens sakrament av honom och en av dem var min guddotter N. Om det inte hade varit för munskyddet jag hade på mig kunde jag ha trott att coronan var ett minne blott. Ja, och det faktum att bänkraderna som normalt har plats för sex personer nu har markeringar som visar att det är plats för tre personer per bänkrad. Och att man möts av en kanister med handsprit i stället för vigvatten när stiger in i katedralen. Men när jag tittade upp mot altaret och såg ministranterna Viktor och Holger assistera biskopen var allt för ett litet ögonblick som förr.

Jag tror att en starkt bidragande faktor till den känslan var att det för mig var tredje gången (se här och här) på en dryg vecka som jag gick i mässan och fick motta Kristus i eukaristin. Alla de där andliga resurserna som har varit så pressade till det yttersta med nattvard en gång i månaden har äntligen blivit påfyllda i normal takt. Det blir ju inte sämre av att jag vet att jag är på väg på kvällsmässa igen på tisdag i Esbo domkyrka. Oändlig tacksamhet och glädje! Halleluja!

0 Comments

Äntligen mässa i min egen församlingskyrka igen!

16/9/2020

0 Comments

Coronan är inte över - verkligen inte! - men jag har äntligen gått i mässan i min egen församlingskyrka igen, för första gången sedan coronan satte stopp för offentliga mässor i mars. Mässorna har förstås varit öppna för de troende länge, men jag har hållit mig borta för att minimera risken för andra i min närhet. Men igår var det dags för församlingsrådsmöte, så eftersom jag ändå skulle ta mig in till Helsingfors såg jag till att jag var på plats i god tid och fick delta i tillbedjan av altarets allraheligaste sakrament före kvällsmässan. Jag är alltid glad att det är adoration i S:ta Maria alla vardagar före mässan, men jag var speciellt tacksam igår efter att ha varit utan möjlighet till tillbedjan - eller bön framför tabernaklet - i veckor och månader!

Mässan firades på finska av pater Stanislaw Szymajda SCJ, Joni var ministrant och Matti assisterade med att läsa dagens läsning. Coronan gjorde sig påmind med att varannan bänkrad fortfarande är avstängd och röda lappar markerar var man får sitta - en och en - i de bänkrader som är öppna. Och på förhand ska man förstås se till att ha bokat sin plats i mässan, så att det inte blir för fullt. För en vardagskvällsmässa räcker platserna till, men på församlingsrådsmötet diskuterade vi möjligheten att på söndagar öppna alla bänkrader igen (fortfarande med glesare platser) och i stället kräva att alla använder munskydd, eftersom antalet som kan boka plats i kyrkan är större än antalet sittplatser med varannan bänk ur spel. På söndagar leder det nämligen till att folk blir stående - och då lätt står alltför tätt - längst bak i kyrkan.

Men vilken glädje att få gå i mässan igen! Och fler mässor ska det bli: på söndag är det konfirmation på svenska i S:t Henrik och då är jag på plats. Och på tisdag, den 22 september, firas katolsk mässa i Esbo domkyrka kl. 18. Deo gratias!