Om trohet i tron

Häromdagen skrev jag om tro och tvivel. När jag hade delat den texten på Facebook var det en av våra präster som kommenterade det jag hade skrivit. Han konstaterade att tron för katoliker framför allt är kyrkans tro, "hennes som varken tvivlar eller vacklar i sin tro".

Prästen fortsatte: "Vi bekänner alltså inte något vi själva personligen kommit fram till, utan kyrkans tro som vi tack vare Guds nåd fått emotta genom dopet i hennes kommunion, gemenskap. Därför kan vi tro utan tvivel även om vi inte ännu är fullkomliga" och så citerade han ur fridsbönen i mässan.

Jag tror att änglarna gråter över oss.

Herre Jesus Kristus, du som sade till dina apostlar: Frid lämnar jag efter mig åt er, min frid ger jag er, se inte till våra synder utan till din kyrkas trohet, och ge henne frid och enhet efter din vilja. Du som lever och råder i evigheters evighet, ber prästen i fridsbönen före Agnus Dei och eukaristin.

Fadern i fråga citerade visserligen bara orden "se inte till våra synder utan till din kyrkas trohet", men det var ju lätt att känna igen sammanhanget. Han påpekade också att det grekiska ordet πίστης [pistis] egentligen snarare betyder trohet än tro.

Ett andligt smörgåsbord?​

Read More