I min Faders hus

Påskvakan: Ja, jag tror

4/4/2021

Christus resurrexit!
Kristus är uppstånden! Kristus nousi kuolleista! Christ is risen!

Det blev en annorlunda påskvaka - och ändå inte. I stället för en nattlig bilfärd till Helsingfors och en tyst och mörk kyrka som sedan fylls av ljus blev det en tevesoffa och en tyst och mörk kyrka där man sedan hörde rösten förkunna Lumen Christi! och svaret (av så mycket färre stämmor än vanligtvis, men tydligt i alla fall): Deo gratias! En stund senare syntes det älskade påskaljuset äntligen i bild också - S:ta Maria har bara en fast kamera på orgelläktaren, så tändningen av ljuset vid ingången skedde utanför bild - och det började kännas påsk!

Jag hade faktiskt tänkt följa med påskvakan från Peterskyrkan, men påskaftonens promenad blev längre än planerat och sedan tog förberedelserna för dagens påskmiddag sin tid och i Rom hade man redan hunnit tända påskljuset utan mig. Sånt händer nuförtiden, när man har levt med webbsändningar i ett år.

Jag bytte alltså YouTube-kanal och valde då min egen församling, S:ta Maria. Det är jag glad åt. Det gjorde gott att höra bekanta röster läsa och sjunga och att i stället för att höra alla de sju läsningarna på italienska, spanska och engelska eller andra världsspråk höra finska, svenska och engelska.

Himlaliv och sakramentalt liv

12/2/2021

Igår tillbringade jag nästan hela dagen i kyrkan. Det var oändligt skönt, men lite stressigt också. Orsaken var att jag inte bara äntligen fick gå i mässan igen, utan att det var filmning också. Jag intervjuades för programmet Himlaliv (på finska Taivaallista menoa) i församlingssalen på dagen, så hade vi matpaus och så fortsatte filmandet på kvällen när det var adoration och kvällsmässa med sjukas smörjelse.

Bild: Nina Granvik

Om jag sade något vettigt och/eller intressant i intervjun får ni avgöra i höst när programmet visas i TV och syns på Arenan. Tidigare har redaktören Nina Granvik bl.a. talat med fader Anders Hamberg och gjort ett Himlaliv-avsnitt om Franciskusfesten på Kökar.

Efteråt kom jag förstås på en massa saker som jag kunde ha sagt och som jag önskar att jag hade sagt, men det är ju till sådant som jag har funderingarna i den här bloggen - så att jag på något sätt kan försöka uttrycka min kärlek till eukaristin. "Munnen säger vad hjärtat är fullt av," heter det i Matteus (12:34b) och Lukas håller med: "Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av" (6:43-45). Och igår var mitt hjärta fullt av tacksamhet över att få be inför tabernaklet igen. Inte sedan trettondagsafton har jag varit i mässan. Det känns helt omöjligt att ha det så här, men ändå gäller et att bara orka vidare, att hålla ut.

"Non possumus"

Venite adoremus!

6/1/2021

Äntligen, äntligen fick jag på trettondagsafton tillbe Kristus igen! Som jag sa till kyrkoherden efter mässan: Nu blev det jul för mig också!

Ont i halsen precis före jul i kombination med att det är omöjligt att få biljetter till en mässa om man inte är ute i god tid gjorde att jag fick leva med bara webb- och tevemässor under juldagarna. Men vid nyår jag var tillräckligt snabb i vändningarna och lyckades boka en biljett till kvällsmässan i S:ta Maria den femte januari, då man redan firar följande dags stora helg, Epifania, Herrens uppenbarelses fest.

Före mässan var det dessutom adoration, tillbedjan av Kristus i altarets sakrament, som det är före alla kvällsmässor på vardagarna i S:ta Maria. Och vilken glädje det var att äntligen få sluta sig till herdarna och de visa männen och få tillbe Sonen som har blivit oss given. Jag är oändligt glad varje gång det är mässa i Karis, men det finns ju inget tabernakel att be inför och adoration brukar det inte heller vara (förra året var ett välkommet undantag), så jag coronan har lärt mig att uppskatta möjligheten till tillbedjan.

Mässan firades av pater Ryszard Mis SCJ på finska och latin tillsammans med kyrkoherde Rafal Czerna SCJ.

Glad Epifania!

Gudsföderskan och Gott Nytt År

1/1/2021

Det blev inte många blogginlägg under slutet av det dystra året 2020. Men Herrens år 2021 börjar med att vi firar Gudsföderskan, det är Guds Heliga Moder Marias högtid, och vi får be om att det nya året blir ett år då det blir lättare att gå i mässan, då färre människor världen över drabbas av sjukdom och sorg, då fler människor inser att Gud är nära även och i synnerhet när livet är svårt.

Dagens webbmässa sändes för min del från katedralen. Högmässan i S:t Henrik firades av kyrkoherden Jean Claude Kabeza på finska och latin assisterad av fader Joosef Dang. Efter att ha firat julens mässor i Vatikanen, S:ta Maria och i norra Yorkshire kändes det konstigt att se jultablåns bekanta gipsfigurer i katedralen och inse att den här julen sannolikt blir den första gången på närmare 30 år som jag inte ser dem "live".

Men det gäller - förstås - att fokusera på att det positiva. Troskongregationen har sagt sitt om covid-vaccinen och det innebär att Vatikanen ger grönt ljus för katoliker att vaccinera sig. Oblatmissionärernas breviarium gör det fortsättningsvis enkelt att be kyrkans dagliga bön - och det är utan tvekan den gemensamma bönen som har burit mig de senaste veckorna och månaderna. Och jag personligen kan glädja mig åt det goda utfallet av min starroperation, nu i januari är det dags för slutgranskningen och sen kan jag få riktigt rätta glasögon igen.

I väntan på det kan man följa sidan I min Faders hus på Facebook. Där lägger jag upp bilder och böner oftare än jag tar mig tid att skriva blogg här.

Så nu önskar jag alla läsare här en
GOD JUL
(för det är jul fortfarande!)
och ett riktigt
GOTT NYTT ÅR!

PS En extrabön för den helige fadern är aldrig fel. Just idag gäller det att be att han slipper ha ont eftersom han har drabbats av ischias.

Bilderna i dagens inlägg är skärmdumpar från S:t Henriks webbsändning av mässan via YouTube.

Sjukas smörjelse som oväntad nåd

18/11/2020

I tisdags hade jag en del att uträtta i Helsingfors och en granne skulle undantagsvis inte distansjobba utan ta sig till jobbet, så jag tog tillfället i akt och åkte med. Det betydde att jag var på plats några timmar tidigare än jag behövde, så jag promenerade från Böle genom Centralparken till S:ta Maria i duggregnet på morgonkvisten. Det var mörkt och tyst i kyrkan, men det var underbart att få be en stund framför altarets allraheligaste sakrament.

Efter en stund dök en annan församlingsmedlem upp. Vi hälsade tyst på varandra, coronatryggt ochpå avstånd, för det visade sig vara pappan till en tidigare förstakommunionselev, och så knäböjde vi i varsin bänk.

Det gick en stund till och man hörde igen någon gå i dörren. En stund därefter tändes lamporna i koret och pater Rafal Czernia SCJ hälsade på oss på väg till sakristian. En församlingsmedlem hade bett om sjukas smörjelse, visade det sig. Hon satte sig på andra sidan mittgången och jag passade på att berätta för pater Rafal att jag väntar på att bli starropererad. Kan jag få sjukas smörjelse (igen) jag också? Jodå, så klart, försäkrade han, och strax inleddes bönerna i samband med sjukas smörjelse utanför mässan. Efter det sakramentet följde eukaristi utanför mässan också, det kändes som att nåden bara flödade över mig.

Jag hade ju tänkt på sjukas smörjelse av och till sedan i fredags, då kirurgen sa att det ska bli operation (bara försäkringsbolaget ger klartecken), men hur det nu var kom jag mig inte för att kontakta kyrkoherden på förhand inför mässan i S:ta Katarina i lördags. Men det gjorde ju ingenting - den Helige Ande planerar bättre än jag någonsin kunde göra själv!

Det här var redan fjärde gången jag har fått sjukas smörjelse och andra gången bara i år. Dessförinnan fick jag sjukas smörjelse år 2017, då jag redan hade fått alfa-galsyndrom, men trodde att jag led av gallstensanfall. Första gången var inför den undersökning som skulle komma att ge mig en nervskada i benet som jag fortfarande dras med.

Trettiotredje söndagen "under året"

15/11/2020

Jag har promenerat i närheten S:ta Katarina kyrka ett antal gånger sedan det senast var mässa här, men att vara på väg ditåt och veta att det blir mässa när jag kommer fram är en stor glädje. Mässan firades av vår kyrkoherde Rafal Czernia SCJ. Jag läste dagens läsningar på svenska – vi brukar ju ha ena läsningen på svenska och andra på finska, men pater Rafal tyckte att det var bättre med två läsningar och responsoriepsalmen på svenska med tanke på att resten av mässan, inklusive evangeliet, skulle gå på finska. Vi avslutade dessutom mässan med Ave Maria på latin.

Mera latin i S:ta Katarina blir det 25 november. Då firar vi heliga Katarina av Alexandrias minnesdag och därmed kyrkans patronatsfest med tridentinsk mässa kl. 19. Sångare kommer från Schola Gregoriana Aboensis i Åbo och scholan i S:t Henriks katedralförsamling i Helsingfors.

Tack och lov för ekumeniken!

2/11/2020

På lördag kväll våndades jag: ska jag ta tåget till Helsingfors och gå i den svenska mässan i S:ta Maria trots att coronasiffrorna har stigit eller ska jag bli utan mässa igen? Smärtgränsen för mig går vid fyra veckor utan eukaristi och den sista oktober var det precis fyra veckor sedan den senaste mässan i S:ta Katarina. Lyckligtvis kom jag på söndag morgon på att det ofta är ortodox liturgi i Karis den här tiden på året och kollade Helsingfors ortodoxa församlings kalender på hos.fi - och jodå, det skulle firas liturgi i Karis lutherska församlingshem kl. 10 på söndag morgon. Halleluja!

Liturgin firades av fader Kalevi och fader Harry och Matti var kantor och sjöng episteltexten. Fader Kalevi läste evangeliet på finska och fader Harry läste det på svenska och språket växlade mellan finska och svenska även i bönerna på det naturligaste sättet i världen. Och jag kände mig oändligt tacksam över att vara välkommen i den östkristna gemenskapen, där så många ansikten är bekanta till och med med munskydd och trygga avstånd!

I katolska kyrkan firade vi Alla helgons dag* och evangelietexten skulle ha varit saligprisningarna, men det passade riktigt bra med den rike mannen och Lasaros (Luk 16:19-31) i stället.

Alla helgon, be för oss!

* I den världsvida kyrkan firas Alla helgons dag (omnium Sanctorum) den första november, medan Alla själars dag (omnium fidelium defunctorum) firas andra november. I Helsingfors katolska stift har man ändå anpassat firandet till den finländska kalendern, så den katolska högtiden Alla helgons dag firas den första söndagen i november - alltså i år på "rätt" dag internationellt sett - medan Alla själars dag firas lördagen innan, på den dag som i den finländska (lutherska) kalendern går under namnet Alla helgons dag. Varje år är det lika förbryllande.

Mässa i Karis på Franciskusdagens afton

4/10/2020

Igår, lördag, kom pater Ryszard Mis SCJ och firade mässa med oss i Karis. Underbart med mässa och trösterikt att läsa responsoriepsalmen (längst ner i inlägget) under de medeltida valven. I sin predikan talade pater Mis med hänvisning till dagens läsningar om vingården och ägaren (se här) om att vi ska se till att våra vingårdar - våra liv - ger god frukt.

Före välsignelsen påminde pater Mis dessutom om att det är Franciskus av Assisis minnesdag på söndag, alltså idag. Han rekommenderade programmet Franciskus och jag - historien om Guds fattige som sändes i teve i påskas, men som fortfarande finns på Arenan.

På vägen ut fick jag för mig att ta en bild av den träskulptur som finns närmast utgången. Vilket helgon är det? Vem har klockan som attribut? Nej, det ringer ingen klocka - så jag kollade i den fina boken om Karis Kyrka som gavs ut i somras och fick till min förvåning och glädje veta att det är Antonios Eremiten. Ingen aning hade jag om att han finns som skulptur i S:ta Katarina när jag skrev det här och det här.

Katolsk mässa i Esbo domkyrka

22/9/2020

Idag firades katolsk mässa i Esbo domkyrka. För mig var det den första mässan i just den kyrkan, men det var inte första gången sedan reformationen och inte ens första gången sedan det blev en luthersk biskopskyrka år 2004. År 2007 firades nämligen en mässa i Esbo medeltida kyrka i samband med en vallfärd, har jag hört, fast jag inte var med den gången själv.

Den här gången var det fader Tuomas Nyyssölä, kyrkoherde i Heliga Ursulas församling i Kouvola, som hade tagit initiativ till mässan. Han gillar våra gamla medeltida kyrkor och firar gärna mässor i dem. (Det kanske blir en "extramässa" i S:ta Katarina igen i november!) Att det blev just Esbo och just idag har att göra med att kyrkan i tiden enligt vissa uppgifter var tillägnad aposteln Matteus, vars minnesdag vi firade igår. En katolsk mässa på själva minnesdagen lät sig inte göras den här gången, eftersom Esbo domkyrka är stängd på måndagar, så det blev en kvällsmässa idag, tisdag i stället.

Mässan firades på finska och latin och Marko, organist i S:t Henriks katedralförsamling, var med som organist. Antti Kruus, ekumeniskt aktiv luthersk präst, var också på plats och sände en del av mässan via Facebook, så början av den kan ni se och höra här.

Esbo kyrka var inte ursprungligen en korskyrka, utan den byggdes om till en korskyrka först på 1820-talet och på 1930-talet tog man fram kalkmålningarna från medeltiden. De äldsta delarna av kyrkan är från 1480-talet, så den är yngre än S:ta Katarina i Karis, men målningarna har klarat sig bättre - utom förstås de delar som revs när den byggdes om till korskyrka.

Äntligen mässa i min egen församlingskyrka igen!

16/9/2020

Coronan är inte över - verkligen inte! - men jag har äntligen gått i mässan i min egen församlingskyrka igen, för första gången sedan coronan satte stopp för offentliga mässor i mars. Mässorna har förstås varit öppna för de troende länge, men jag har hållit mig borta för att minimera risken för andra i min närhet. Men igår var det dags för församlingsrådsmöte, så eftersom jag ändå skulle ta mig in till Helsingfors såg jag till att jag var på plats i god tid och fick delta i tillbedjan av altarets allraheligaste sakrament före kvällsmässan. Jag är alltid glad att det är adoration i S:ta Maria alla vardagar före mässan, men jag var speciellt tacksam igår efter att ha varit utan möjlighet till tillbedjan - eller bön framför tabernaklet - i veckor och månader!

Mässan firades på finska av pater Stanislaw Szymajda SCJ, Joni var ministrant och Matti assisterade med att läsa dagens läsning. Coronan gjorde sig påmind med att varannan bänkrad fortfarande är avstängd och röda lappar markerar var man får sitta - en och en - i de bänkrader som är öppna. Och på förhand ska man förstås se till att ha bokat sin plats i mässan, så att det inte blir för fullt. För en vardagskvällsmässa räcker platserna till, men på församlingsrådsmötet diskuterade vi möjligheten att på söndagar öppna alla bänkrader igen (fortfarande med glesare platser) och i stället kräva att alla använder munskydd, eftersom antalet som kan boka plats i kyrkan är större än antalet sittplatser med varannan bänk ur spel. På söndagar leder det nämligen till att folk blir stående - och då lätt står alltför tätt - längst bak i kyrkan.

Men vilken glädje att få gå i mässan igen! Och fler mässor ska det bli: på söndag är det konfirmation på svenska i S:t Henrik och då är jag på plats. Och på tisdag, den 22 september, firas katolsk mässa i Esbo domkyrka kl. 18. Deo gratias!