I min Faders hus

Webbmässa på engelska med fader Joseph

23/8/2020

Söndag morgon och jag vaknar med sorg i hjärtat. Igen en söndag som jag inte kan gå i mässan. Coronatalen stiger på många håll och det känns ansvarslöst att åka tåg i en timme för att gå i mässan och sen åka tåg en timme igen - samtidigt som det känns att det är ohållbart länge till nästa mässa jag inte behöver tåg för att nå.

Jag tröstar mig med att på YouTube klicka mig till den första webbmässan jag vet att firas i vårt land, den engelska mässan i S:t Henrik kl. 9.30. Mässan firas av fader Joseph Dang. Allt är som förutom och ändå inte. Jag ser att en av de tre ministranterna bär munskydd.

Läsningarna (här på svenska) tröstade. I synnerhet första läsningens rader ur profeten Jesajas bok: "Där han öppnar skall ingen stänga, där han stänger skall ingen öppna." Och så den härliga evangelietexten om att Jesus Kristus grundar sin kyrka på Petrus, klippan. Det var - förstås - den texten fader Joseph tog fasta på. Och illustrerade konceptet utvald med en hänvisning till The Matrix. Den är över 20 år gammal, men jag undrar om det faktiskt var som han sa, att "alla har sett den filmen".

Petrus är den som får veta att Jesus är Kristus, Guds Son. Men vi har alla fått veta det. Vi här skulle alla ge samma svar på frågan om vem vi tror att Jesus är. "Du är Messias, den levande Gudens son."

Där han öppnar skall ingen stänga,
där han stänger skall ingen öppna.

I filmen var Neo den utvalda, konstaterar fader Joseph. Här är Peter den utvalde. Först får han veta mer än de andra lärjungarna, sedan säger Jesus att det är på honom han ska bygga sin kyrka. Petrus får stor kraft, stor makt - makten att förlåta synder. Om någon som inte är vis får stor makt kan de förstöra mycket. (Här måste jag medge att jag inte kunde låta bli att tänka på Trump och den amerikanska demokratin, men det var förstås inte det som var fader Josephs poäng.) Fader Joseph fortsatte med att påminna om att Simon Petrus inte var oändligt vis, han var ju den som skulle förneka Jesus. Ändå är han klippan. Och var och en av oss ska vara klippan, ska vara kyrkan. Vi är kyrkan. Familjen är kyrkan i hemmet. Kristus känner våra svagheter, trots det ska vi vara kyrkan. För vi har fått höra det där oerhörda: "Du är Messias, den levande Gudens son."

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:t Henriks YouTube-kanal.

0 Comments

Patronatsdag eller tempelfest?

17/8/2020

0 Comments

Den 15 augusti markerar katolska kyrkan Jungfru Marias upptagning i himmelen, vilket också är min församlings patronatsdag. I S:ta Maria markerades festen med radierad högmässa (klicka här för att höra mässan via Yle Arenan) på söndagen (efter lördagens Mariaprocession och festmässa), men jag följde med liturgin via YouTube. Mässan firades av pater Rafal Czernia SCJ, medan Mervi och Matti läste dagens läsningar. Församlingens kör, Capella Sanctae Mariae, leddes av kantor Piero Pollesello och Markku Mäkinen var organist.

I ortodoxt språkbruk används ordet tempelfest i stället för patronatsdag och så katolik jag är föredrar jag det ordet. För det första används "patronatsdag" sällan, så det känns som ett främmande ord, fast det går att härleda helt logiskt ur skyddspatron. En orsak till främlingskapet är säkert att vi i allmänhet säger "skyddshelgon" i stället "skyddsspatron" på svenska nuförtiden (även om de flesta idag kanske förstår ordet redan när de möter det första gången, tack vare engelskans "patron saint" och Harry Potter-böckernas patronus). Den andra orsaken till min preferens är att efterleden fest, som tydligt signalerar att det är en positiv sak, något vi firar. Den tredje orsaken till att jag föredrar ordet tempelfest är förleden tempel.

Häromdagen var jag på guidning i 550-åriga S:ta Katarina kyrka här i Karis (endera dagen ska jag lägga ut de bilderna här också; tillfälle till guidning ges f.ö. igen idag måndag och imorgon tisdag kl. 17) och efteråt stod vi på kyrkbacken och talade en stund, guiden och jag och några andra som deltog i guidningen. Jag uttryckte min glädje över att vi en gång i månaden kan fira katolsk mässa i den medeltida kyrkan och så fick jag frågan om vad skillnaden är mellan en luthersk gudstjänst och en katolsk mässa. Jag sa något om Andra Vatikankonciliet och skillnaden mellan den prekonciliära mässan och dagens gängse mässa och insåg att det inte var rätt svar på den fråga som ställdes. Sen tror jag att jag fick en följdfråga om latinet och om folk förstod något och då tog jag sats på nytt:

Det som folk inte förstår idag är att den katolska mässan är ett offer. Det är en fortsättning på den judiska offerkulten, där man offrade en oxe eller en halv duva, eller vad man nu hade råd med. I mässan offras Kristus. Det är samma offer varje gång, en gång för alla, så man behöver inte ha råd med duvor eller andra offerdjur. Och det fattade människorna, att det var deras offer, och det kräver inte ord. I den lutherska kyrkan blev ordet så viktigt, så det är svårt för oss att föreställa det, men det är inte på ordnivå mässan händer. Jag kan be Fader vår och trosbekännelsen på latin och jag förstår dem på ordnivå, men det betyder inte att jag kan tala latin. Före reformationen lästes mässan på latin, men predikan var på folkspråket, för prästen skulle ju förklara vad dagens läsning handlade om.

Så när vi firade Jungfru Marias upptagning i himlen - eller Gudaföderskan Jungfru Marias insomnande, för att fortsätta tala med mina ortodoxa bröder och systrar - tänkte jag tack vare det ortodoxa ordet tempelfest speciellt mycket just på kopplingen till judendomen och templet i Jerusalem. Dagens första läsning var ur Uppenbarelseboken och börjar med orden "Guds tempel i himlen öppnades." Ja, precis. Det är mässan. För kvinnan i den läsningen är ju både Maria och kyrkan, klädd i Guds härlighet men ropande i vånda.

Klicka på bilderna för att förstora dem och få fram bildtexterna.

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.
Det svarta "strecket" till höger i bild är ett mikrofonstativ eftersom mässan bandades och sändes i radio.

0 Comments

Eukaristins bröd - en radioandakt

10/8/2020

0 Comments

Det jag lärde mig coronavåren 2020 var att jag behöver Kristus. Inte så där abstrakt som ett stöd och någon att be till, utan helt konkret.

Det jag lärde mig var att jag är beroende av Kristus helt fysiskt.

Jag hade anat det innan, för jag hade märkt hur orolig jag blir inombords om det går mer än en vecka mellan nattvardsgångerna. Och då talar vi alltså åtta dagar, inte mer. Om jag gick i mässan på lördag och sen först på söndag utan någon vardagsmässa emellan, till exempel. Redan en vanlig vecka, från söndagsmässa till söndagsmässa, kändes lång. Senast på lördag började jag tänka ”skönt, imorgon får jag gå i mässan igen”.

Jag tänkte flera gånger att det skulle passa mig bra om vi hade katolsk mässa i Karis till exempel på onsdagar och så skulle jag pendla till mässan i Helsingfors alla söndagar – i stället för så som det är nu, att en präst kommer till Karis en gång i månaden och så kyrkpendlar jag resten av söndagarna.

Coronan lärde mig minsann att uppskatta möjligheten att kyrkpendla. Tidigare har jag gottat mig åt att en gång i månaden ha mässan på gångavstånd och njutit när jag på semester utomlands har haft möjlighet att välja och vraka mellan kyrkor på gångavstånd och gå i mässan dagligen. Men plötsligt var alla kyrkor stängda och man avråddes från att åka tåg.

Webbmässor har varit vardagsmat i katolska kyrkan länge. Sajter som mass-online.org har länge gjort både vardags- och helgmässor tillgängliga för människor som på grund av sjukdom eller avstånd inte själva har möjlighet att gå i mässan. Min egen församling S:ta Maria i Helsingfors har i flera år haft en YouTube-kanal för sina mässor, men när jag har varit sjuk har jag varit glad åt möjligheten att delta i mässan i andra länder, eftersom det ger fler klockslag att välja mellan.

Under pandemin ökade förstås antalet församlingar som sände webbmässor och i början kunde man också dagligen följa med påvens mässa i Casa Santa Marta på italienska – eller med simultantolkning till engelska, till exempel – på Vatikanens webbplats.

Att kyrkan är global är som alltid en styrka.

Men eukaristin, nattvarden, är lokal.

Och det var den fysiska Kristus jag saknade så oändligt.

Webbmässa efter webbmässa lyfte fram vikten av andlig kommunion, att vi kan be en bön om att Kristus kommer till oss andligen när vi inte har möjlighet att ta emot honom i fysisk form. En bön om andlig kommunion blev min morgonbön. Det gjorde att det lättade för någon minut, inte mycket mer.

Jag tänkte på skapelseberättelsen och på att Gud med avsikt har gett oss en fysisk tillvaro. Och ”Gör detta till min åminnelse”. Det är helt enkelt meningen att vi ska motta Kristus.

En månad höll jag ut. När det hade gått exakt 30 dagar från att jag senast hade gått i mässan skrev jag till min kyrkoherde och bad att en präst skulle komma till Karis och fira mässa med mig och ett fåtal andra församlingsmedlemmar. Kyrkoherden lovar genast komma följande lördag och det finns inga ord för min tacksamhet. Även i maj kom han och firade en privat mässa för oss i Karis. Och jag hoppas jag aldrig, aldrig mer behöver klara mig 35 dagar utan eukaristi.

Det här var Andrum med mig, Sara Torvalds, och jag avslutar med ett citat av magister Mathias av Linköping, heliga Birgittas biktfar: ”Vi skall be Gud om eukaristins bröd. Utan det kan vi inte alls leva."

Klicka här för att läsa alla mina andakter

0 Comments

Ortodox liturgi i kyrkan i Hangö

9/8/2020

0 Comments

Andra veckoslutet i månaden bjuds det på ortodox liturgi i Hangö och i augusti firades de heliga mysterierna igen inomhus efter sommarens utomhusgudstjänster. Jag hade trott att liturgin skulle firas på gården som senast, men fann mig snabbt: På med andningsskyddet och in i kyrkan. Församlingen var liten och handsprit fanns framställt, så det gick ganska enkelt att hålla avstånd och se till att gudstjänsten var coronatrygg för alla inblandade.

Liturgin firades av fader Harry och fader Kalevi, Päivi agerade kantor och Veronika läste dagens episteltext. det var fader Harrys första liturgi sedan han blev prästvigd och det kändes som en stor nåd att få vara med om den. En stor nåd var det att få delta i liturgin inne i kyrkan också, insåg jag allteftersom - jag har saknat Kristi fysiska närvaro så mycket under de här coronamånaderna att min saknad efter det heliga rummet har kommit i skymundan.

I sin predikan tog fader Kalevi upp Kristi förklaring (se ikonen ovan), aposteln Mattias men också Herman av Alaska, som ortodoxa kyrkan firar och jag tänkte med värme på den vackra kyrkan i Hagalund. Under liturgin bad vi också för den person som förolyckades och dem som skakades i båtolyckan i Hangö igår. Herre, förbarma dig!

Men tack gode Gud för ekumeniken i Finland och det specialtillstånd jag har beviljats att gå till nattvard i ortodoxa kyrkan också!

0 Comments

YouTube-mässa från Irland

2/8/2020

0 Comments

Jag hade tänkt delta i högmässan i S:ta Maria kl. 10, men medan jag väntade på att klockan skulle slå tio klickade jag mig till catholicswithattitude.com för att se om de sålde munskydd med katolska förtecken och när det visade sig att de inte bara gjorde det, utan att man kunde designa sina egna skydd så tog det ju mer tid än jag hade tänkt (att skapa ett munskyddet ovan) och innan jag visste ordet av var klockan redan 10.20.

En snabb gir via mass-online.org tog mig till en ny kyrka, St. Muredach's Cathedral i staden Ballina i County Mayo i nordvästra Irland. Jag valde den mässan bland flera andra som började kl. 10.30 finsk tid för att jag tycker om det irländska uttalet av engelska och blev väldigt glad åt den för mig helt okända prästens predikan om undret med de två fiskarna och fem bröden. Den läsningen har man ju hört några predikningar om under årens lopp, men jag gillade hans grepp. Prästen i Ballina lyfte nämligen upp aspekten att fiskarna och bröden var det lärjungarna hade att komma med och att de tyckte det inte räckte till alls. "Precis så är det med oss också, vi tycker det vi har att komma med inte räcker till, men om vi bara ger det helhjärtat till Kristus så räcker det mer än väl: 'Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar.'" Han kunde ju ha slutat där, den irländska prästen, men han fortsatte och påpekade att det är vi som ska vara Kristus för våra medmänniskor, att vi från och med vår dopdag har fått i uppgift att uttrycka hans kärlek - hur ofullständigt vi än tycker att vi gör det, men enligt bästa förmåga - för att sprida den kärleken. Sen ser Gud till att det räcker och blir över.

Nattvardsgången påverkas förstås av coronan även i Irland. Prästen läste upp en bön om andlig kommunion och gav sedan anvisningar för mottagandet av eukaristin: ingen munkommunion och nattvardsgången sker först när man är på väg ut ur kyrkan så att det inte uppstår trängsel. Uttåget (och därmed nattvardsgången) skulle också ske i specificerad ordning. Dessutom tog prästen på sig ett ansiktsvisir inför utdelningen av nattvarden för att minimera risken för smitta.

PS. Under mässan hann jag också begrunda de fönster man ser i bakgrunden. Visst påminner de stilistiskt en hel del om glasmålningarna i koret i S:t Henrikskatedralen? Irriterande att bilden via YouTube är så oskarp, tänkte jag, så efteråt bildgooglade jag och hittade den här bilden på Wikipedia. Så ja, påminner om, men är långt ifrån lika.

Förutom huvudbilden är samtliga bilder i dagens blogginlägg skärmdumpar från YouTube-mässan från St. Muredach's Cathedral i Ballina.

0 Comments

Webbmässa på engelska med fader Joseph

Patronatsdag eller tempelfest?

Eukaristins bröd - en radioandakt

Ortodox liturgi i kyrkan i Hangö

YouTube-mässa från Irland

I min Faders hus

Sara Torvalds

Kategorier

Arkiv

Sökord