I min Faders hus

Dominikansystrarna på Sankta Katarinahjemmet i Oslo

11/12/2019

I slutet av november bodde jag några nätter på Sankta Katarinahjemmet, ett gästhem som drivs av dominikansystrarna i Oslo, vars kloster ligger vägg i vägg med gästhemmet. Jag lade ut några bilder under resan, men eftersom jag inte kom ihåg att be priorinnan, syster Anne Bente Hadland OP, om lov att publicera bilder på systrarna när jag talade med henne på ort och ställe fick den här uppdateringen vänta. Nu har jag ändå fått tillstånd per e-post, så här kommer de bilder som uteblev när det begav sig.

0 Comments

Andra advent på Studium Catholicum

8/12/2019

0 Comments

Årets adventsreträtt på Studium Catholicum hölls av pater Haavar Simon Nilsen OP från St. Dominikus kloster i Oslo. Jag missade största delen av reträtten, men idag var jag med när pater Haavar Simon talade om liknelsen om den förlorade sonen. Han poängterade att det är en berättelse om en fader. Liknelsen börjar ju med orden ”En man hade två söner", så det är egentligen fadern som står i centrum, fast det är lätt för oss att fästa blicken på den slösaktiga sonen som ångrar sig, eftersom det är så lätt att se sig själv i honom. Men när man fokuserar på fadern ser man att ingendera sonen gjorde så som fadern egentligen hade önskat; den ena gav sig av och den andra stannade av lydnad snarare än kärlek, av plikt i stället för glädje. Men den fest som fadern dukar fram för oss - för vi är ju båda sönerna - finns i mässan. I eukaristin blir allting förklarat, det är i eukaristin Kristus uppenbaras för oss här och nu. Och Kristus, han är den "tredje" sonen, den som faktiskt fattar det där med att "allt mitt är ditt" och som ger allt, av kärlek, och som gör oss till bröder och systrar i Faderns härlighet.

Efter anförandet följde mässa på engelska - eftersom hela reträtten gick på engelska - och latin. Pater Haavar Simon assisterades av Pater Gabriel Salmela OP, som läste dagens läsningar.

Glad andra söndag i advent!

0 Comments

Mässa med dominikansystrarna i Oslo

28/11/2019

0 Comments

Jag är i Oslo för att delta i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittés möte som representant för Ekumeniska Rådet i Finland. Första mötesdagen deltog hela NEKK i "Novemberkonferansen" som ordnas av de norska kyrkornas resurscenter mot våld och sexuella övergrepp, men jag började dagen med laudes och mässa i dominikansystrarnas kapell i Sta Katarinahjemmet.

0 Comments

Vesper och kvällsmässa i Oslo

27/11/2019

0 Comments

Pater Haavar Simon Nilsen OP läser evangeliet i kvällsmässan i S:t Dominikus kyrka i Oslo.

Jag flög till Oslo idag för att delta i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittés möte från imorgon till och med lördag. I stället för att bo med de andra mötesdeltagarna på hotell valde jag att bosätta mig på Sta Katarinahjemmet, ett dominikanskt gästhem i centrala Oslo. Delar mina FB-uppdateringar för att få ut litet mer på bloggen.

Det firades ingen mässa i systrarnas kapell, så jag gick runt kvarteret intill efter vesperbönen och deltog i mässan i St. Dominkus kyrka.

0 Comments

Ekumenisk dag i Hagalund - och två väldigt olika kyrkor

27/9/2019

0 Comments

Jag skrev studenten från Mattliden och har rört mig en del i Hagalund, men dagens två kyrkor var ändå nya bekantskaper. Dagens lokalekumeniska forum i Esbo (programmet finns här i pdf-format) i Ekumeniska Rådets regi började i Herman av Alaskas ortodoxa kyrka och fortsatte i lutherska Hagalunds kyrka. Den ortodoxa kyrkan i Hagalund är från slutet av 1990-talet, medan den lutherska kyrkan stod klar redan år 1965. Men det skiljde en värld mellan dem, inte bara dryga 30 år.

Herman av Alaskas kyrka är sprängfylld av ikoner och på bild ser det alldeles för mycket ut. Jag hade sett bilder av den tidigare och tänkte att för mycket skämmer allt, men det man inte uppfattar på bild är att det mänskliga ögat väljer vad det fokuserar på: än tittar man på ikonen av Antonios Eremiten (även känd som Antonios den store), än tittar man på Efraim Syriern, än på Maria av Paris - var man än tittar fokuserar man på en eller några heliga. De heliga på kyrkans väggar är nämligen grupperade på fina sätt - Efraim Syriern finns tillsammans med andra stora diktare, Herman av Alaska med andra munkar från Valamo och så vidare. Och längs takvalven finns scener ur frälsningshistorien och Kristi liv: Där är ängeln Gabriel och på andra sidan altaret tar Jungfru Maria emot hälsningen, där blir Maria trolovad med en betydligt äldre Josef...

Kyrkan har ritats av arkitekten och prästen Paul Hesse och upplägget med församlingssal och kyrksal nästan i ett fungerar underbart väl. Ikonerna på kyrkans väggar har skapats av ikonmålaren Alexander Wikström, som för mig nu är en modern Giotto - den enda andra kyrkan eller kapellet som på samma sätt har gjort mig oändligt förtjust och förundrad är Cappella degli Scrovegni i Padua.

Betongbrutalism och seminarium

Efter en försmak av himlen i Herman av Alaskas kyrka kom vi ner på jorden med en duns när dagen fortsatte i Hagalunds lutherska kyrka. (För en liknande upplevelse kan man besöka Träskända.) Liksom den lutherska kyrkan i Träskända representerar kyrkan i Hagalund 60-talets betongbrutalism. I motsats till i Träskända finns det i Hagalund inget gigantiskt krucifix som gör det obestridligt att man befinner sig i ett sakralt rum av något slag. I stället finns det ett intressant litet takfönster som med sitt ljus gör att blicken dras uppåt - till absolut ingenting. Arkitektoniskt fascinerande, men kanske inte upplagt för en religiös upplevelse.

Efter en andakt med biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka bjöds vi på läcker syrisk mat och därefter tog eftermiddagens seminarium vid. Temat var nya finländare och nya kristna. Konferencierer var Mirna Nadra (luth) och pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP (kat.). I seminariet ingick tre anföranden, av Elina Hellqvist (luth), fader Teemu Toivonen (ort) och Samuel Vogel (luth, IEC). Om anförandena kan man läsa mera (på finska) på Ekumeniska Rådets webbplats här.

0 Comments

Nattvardens instiftande

18/4/2019

0 Comments

Skärtorsdagens kvällsmässa i åminnelse av nattvardens instiftande älskar jag. Jag älskar Kristus i eukaristin så det är en naturlig följd, eftersom vi ju inte skulle ha någon mässa utan nattvardens instiftande, så varje år är det en stor glädje att jag inte är sjuk just på skärtorsdagen. Förra året var det fader Tri Ngquyen som var huvudcelebrant och skötte fottvagningen eftersom biskopen hade stukat foten, men i år kunde biskop Teemu Sippo SCJ fira mässan själv igen (som 2017 och 2016). Predikade gjorde fader Tri. Det var en väldigt fin predikan, så om ni förstår finska rekommenderar jag att ni tar er tid att lyssna på mässan på Arenan. Dessvärre höll mässan på i mer än en timme, och det är bara en timme som finns på Arenan, så ni får inte höra vackra Pange lingua under sakramentsprocessionen i slutet av mässan. Mässan firades på finska med inslag av latin och biskopen assisterades av (fader Rudolf Larenz, fader Tri, kyrkoherde Marco Pasinato, pater Gabriel Salmela OP, pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP och fader Mauricio Bravo.