I min Faders hus

"Vem ska följa dem?"

6/5/2021

Jag letar efter en helt annan bild i Studium Catholicums Flickr-album, men stannar upp framför en rad av dockor i S:t Henriks församlingssal. Bildtexten informerar mig om att bilden är tagen i samband med en utställning om kallelser. Något årtal hittar jag inte, endast beskedet att man hade bett ordenssystrar runt om i Europa att skicka en docka klädd i den dräkt som ordens medlemmar bar och gjort en utställning av dem.

Foto: Studium Catholicums bildarkiv på Flickr

Ovanför raden med dockor hänger en tvåspråkig och uppenbart hemgjord affisch, men bilderna på affischen är så små att jag bara känner igen biskop Paul Verschuren längst till vänster. De övriga bilderna verkar mest vara gruppfoton av systrar från olika ordnar. Jag kan se en birgittasyster här, några karmeliter där. En suddig bild får mig att associera till prästvigning, en annan är alldeles tydligt tagen i det nu rivna kapellet i Stella Maris i Lojo.

Foto: Studium Catholicums bildarkiv på Flickr

Ovanför bilderna finns rubriken med frågan "Kuka seuraa heitä? Vem ska följa dem?"

Det är ingen liten fråga och den är fortfarande aktuell. Att följa "dem", de bröder och systrar som har tjänat och tjänar här, handlar ju i sista hand om att tjäna Honom som de har valt att hörsamma.

Med någon sorts facit på hand vet jag att kallelserna i Finland har fortsatt under åren sedan den utställningen hölls. Vi har flera inhemska präster, vi har några bröder och flera på kommande. Vi har några inhemska systrar också, men jag tänker att vi behöver fler.

Tacksamhet

24/4/2020

Jag talade med J idag. Han är en av de finlandssvenska katoliker som jag har varit sponsor för när de har blivit upptagna i kyrkan. Vi har talats vid mer i telefon nu i coronatider än vi har gjort tidigare - man får ta sitt kyrkkaffe på andra sätt än i församlingssalen efter mässan i dessa dagar.

Idag ville J tala om tacksamhet.

Han påpekade hur viktigt det är att vi inte glömmer hur det är nu "när det är över", att vi inte glömmer att vara tacksamma över allt det vi inte har nu sen när vi har det igen. Men vi måste också, framhöll han, vara tacksamma över allt det vi faktiskt har nu.

Och det har han så rätt i. Vi har kyrkor, även om vi inte kan fira offentliga mässor i dem just nu. Vi har präster, även om vi inte kan träffa dem på samma sätt som förr. Vi har religionsfrihet och vi har tillgång till webbmässor. J bor i Helsingfors och rent av kan be i S:t Henrik då och då.

Det passar ju bra att dagens koronatips (#koronavinkki) på Katolinen.net's FB-sida är en bön för våra präster.

Vi har faktiskt mycket att vara tacksamma över. Kyrkan, sakramenten, våra präster och biskopar och de heligas gemenskap - och det är bara början.

Men idag vill jag framför allt vara tacksam för våra präster. För alla präster, nära och fjärran. För alla dem som har valt att tjäna Gud med hela sitt liv.

Tack, gode Gud för prästerskapet. Tack för alla präster och biskopar. Ge dem styrka och mod att följa din väg. Och hjälp oss att hjälpa dem, så att deras börda inte blir för tung, utan vi tillsammans kan hjälpas åt att göra din vilja.

Tack för bön och förbön.

Katolska kyrkan samtalsämne i Horisontti

24/2/2020

Häromveckan deltog jag i ett studiosamtal om katolska kyrkan. Igår sändes programmet i finsk radio, närmare bestämt programmet Horisontti i Yle Radio 1. I studion satt pater Gabriel Salmela OP, teologie doktor Emil Anton och undertecknad. Redaktörer var Marjo Kiljunen och Anna Patronen. Klicka på bilden nedan eller länken här för att höra programmet (på finska) på Arenan.

Bild: Skärmdump från Yle Arenan.

Vardagsmässa på Studium

22/2/2020

Igår fredag började min dag med ett ekumeniskt möte på biblioteket Ode i Helsingfors. Saija, Hanne och jag träffades där för att planera höstens kvinnoseminarium om Kallelse. (Seminariet hålls 21.11.2020 på Aurelia i Åbo, anteckna det i kalendern redan nu!)

Långt efter att vi slagit fast vårt mötesdatum insåg jag att det firas lunchmässa i Studium Catholicums kapell på fredagar, så vi kom överens att vi slutar strax före 12 i stället för jämnt så jag kan gå i mässan.

Lite försenad blev jag ändå, men jag hann höra pater Gabriel Salmela OP läsa evangeliet. Mässan firades på svenska och pater Gabriel assisterdes av pater Marie-Augustin. Efter mässan bjöd Lydia på kaka.

Den helige Dominicus inspirerar - en radioandakt

14/1/2020

Jag läser en bok om den helige Dominicus som bäst. Det som mest har förvånat mig hittills är att 1200-talet påminner så mycket om vår tid. Då var det katarer och andra kättare, nu är det faktaresistenta virrpannor av olika slag. Men problemet är på sätt och vis det samma: för att omvända någon måste du nå den.

Helige Dominicus lösning var en ny predikarorden av bröder som kunde ge sig ut bland folket och lära ut den sanna tron. Men Dominicus insåg att var viktigt att kunskap och levnad går hand i hand. För att dominikanerna skulle vara övertygande måste de leva det apostoliska liv de predikade om. Då och först då lyssnar folk.

Skärmdump från arenan.yle.fi: Andrum 14.1.2020

Syster Catherine OP håller föredrag om den helige Dominicus sätt att be. Klicka på bilden för att få veta mer.

Och när man har fått dem att lyssna gäller det att ha något att komma med. Så en annan revolutionerande insikt som de tidiga dominikanerna hade var att utbildning är av avgörande betydelse. För att kunna visa på bristerna i katarernas argumentation måste dominikanerna känna sin Bibel bättre än de gjorde.

Katarerna var dualister. De trodde alltså att den fysiska världen hade skapats av en ond gud och att Jesus (i en skenkropp) kommit från den goda guden för att befria oss från det materiellas bojor. För att kunna argumentera emot det var det viktigt att predikarbröderna inte levde ett liv av överflöd, utan delade den vanliga knegarens torftiga liv, men samtidigt vågade och kunde peka på skapelseberättelsen i Bibeln: ”Och Gud såg att det var gott."

Andrum 14.1.2020 med Sara Torvalds, Karis
(kan höras i Finland t.o.m 13.2.2020)

Dominikanerna är en tiggarorden. Att predika och tigga tyckte Dominicus att var ett rimligt utbyte av kunskap mot mat och husrum. Han satte ett högt värde på det intellektuella arbete dominikanerna utförde och det arvet lever vidare. I Helsingfors driver dominikanerna idag ett bibliotek och kulturcentrum.

Dominikansystrarna på Sankta Katarinahjemmet i Oslo

11/12/2019

I slutet av november bodde jag några nätter på Sankta Katarinahjemmet, ett gästhem som drivs av dominikansystrarna i Oslo, vars kloster ligger vägg i vägg med gästhemmet. Jag lade ut några bilder under resan, men eftersom jag inte kom ihåg att be priorinnan, syster Anne Bente Hadland OP, om lov att publicera bilder på systrarna när jag talade med henne på ort och ställe fick den här uppdateringen vänta. Nu har jag ändå fått tillstånd per e-post, så här kommer de bilder som uteblev när det begav sig.

Andra advent på Studium Catholicum

8/12/2019

Årets adventsreträtt på Studium Catholicum hölls av pater Haavar Simon Nilsen OP från St. Dominikus kloster i Oslo. Jag missade största delen av reträtten, men idag var jag med när pater Haavar Simon talade om liknelsen om den förlorade sonen. Han poängterade att det är en berättelse om en fader. Liknelsen börjar ju med orden ”En man hade två söner", så det är egentligen fadern som står i centrum, fast det är lätt för oss att fästa blicken på den slösaktiga sonen som ångrar sig, eftersom det är så lätt att se sig själv i honom. Men när man fokuserar på fadern ser man att ingendera sonen gjorde så som fadern egentligen hade önskat; den ena gav sig av och den andra stannade av lydnad snarare än kärlek, av plikt i stället för glädje. Men den fest som fadern dukar fram för oss - för vi är ju båda sönerna - finns i mässan. I eukaristin blir allting förklarat, det är i eukaristin Kristus uppenbaras för oss här och nu. Och Kristus, han är den "tredje" sonen, den som faktiskt fattar det där med att "allt mitt är ditt" och som ger allt, av kärlek, och som gör oss till bröder och systrar i Faderns härlighet.

Efter anförandet följde mässa på engelska - eftersom hela reträtten gick på engelska - och latin. Pater Haavar Simon assisterades av Pater Gabriel Salmela OP, som läste dagens läsningar.

Glad andra söndag i advent!

Mässa med dominikansystrarna i Oslo

28/11/2019

Jag är i Oslo för att delta i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittés möte som representant för Ekumeniska Rådet i Finland. Första mötesdagen deltog hela NEKK i "Novemberkonferansen" som ordnas av de norska kyrkornas resurscenter mot våld och sexuella övergrepp, men jag började dagen med laudes och mässa i dominikansystrarnas kapell i Sta Katarinahjemmet.

Vesper och kvällsmässa i Oslo

27/11/2019

Pater Haavar Simon Nilsen OP läser evangeliet i kvällsmässan i S:t Dominikus kyrka i Oslo.

Jag flög till Oslo idag för att delta i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittés möte från imorgon till och med lördag. I stället för att bo med de andra mötesdeltagarna på hotell valde jag att bosätta mig på Sta Katarinahjemmet, ett dominikanskt gästhem i centrala Oslo. Delar mina FB-uppdateringar för att få ut litet mer på bloggen.

Det firades ingen mässa i systrarnas kapell, så jag gick runt kvarteret intill efter vesperbönen och deltog i mässan i St. Dominkus kyrka.

Ekumenisk dag i Hagalund - och två väldigt olika kyrkor

27/9/2019

Jag skrev studenten från Mattliden och har rört mig en del i Hagalund, men dagens två kyrkor var ändå nya bekantskaper. Dagens lokalekumeniska forum i Esbo (programmet finns här i pdf-format) i Ekumeniska Rådets regi började i Herman av Alaskas ortodoxa kyrka och fortsatte i lutherska Hagalunds kyrka. Den ortodoxa kyrkan i Hagalund är från slutet av 1990-talet, medan den lutherska kyrkan stod klar redan år 1965. Men det skiljde en värld mellan dem, inte bara dryga 30 år.

Herman av Alaskas kyrka är sprängfylld av ikoner och på bild ser det alldeles för mycket ut. Jag hade sett bilder av den tidigare och tänkte att för mycket skämmer allt, men det man inte uppfattar på bild är att det mänskliga ögat väljer vad det fokuserar på: än tittar man på ikonen av Antonios Eremiten (även känd som Antonios den store), än tittar man på Efraim Syriern, än på Maria av Paris - var man än tittar fokuserar man på en eller några heliga. De heliga på kyrkans väggar är nämligen grupperade på fina sätt - Efraim Syriern finns tillsammans med andra stora diktare, Herman av Alaska med andra munkar från Valamo och så vidare. Och längs takvalven finns scener ur frälsningshistorien och Kristi liv: Där är ängeln Gabriel och på andra sidan altaret tar Jungfru Maria emot hälsningen, där blir Maria trolovad med en betydligt äldre Josef...

Kyrkan har ritats av arkitekten och prästen Paul Hesse och upplägget med församlingssal och kyrksal nästan i ett fungerar underbart väl. Ikonerna på kyrkans väggar har skapats av ikonmålaren Alexander Wikström, som för mig nu är en modern Giotto - den enda andra kyrkan eller kapellet som på samma sätt har gjort mig oändligt förtjust och förundrad är Cappella degli Scrovegni i Padua.

Betongbrutalism och seminarium

Efter en försmak av himlen i Herman av Alaskas kyrka kom vi ner på jorden med en duns när dagen fortsatte i Hagalunds lutherska kyrka. (För en liknande upplevelse kan man besöka Träskända.) Liksom den lutherska kyrkan i Träskända representerar kyrkan i Hagalund 60-talets betongbrutalism. I motsats till i Träskända finns det i Hagalund inget gigantiskt krucifix som gör det obestridligt att man befinner sig i ett sakralt rum av något slag. I stället finns det ett intressant litet takfönster som med sitt ljus gör att blicken dras uppåt - till absolut ingenting. Arkitektoniskt fascinerande, men kanske inte upplagt för en religiös upplevelse.

Efter en andakt med biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka bjöds vi på läcker syrisk mat och därefter tog eftermiddagens seminarium vid. Temat var nya finländare och nya kristna. Konferencierer var Mirna Nadra (luth) och pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP (kat.). I seminariet ingick tre anföranden, av Elina Hellqvist (luth), fader Teemu Toivonen (ort) och Samuel Vogel (luth, IEC). Om anförandena kan man läsa mera (på finska) på Ekumeniska Rådets webbplats här.