Jag gjorde en första vallfärd till Assisi år 1989 (ett foto finns i ett tidigare inlägg) och förutom en livslång kärlek till Giotto tog jag med mig en förundran över den kontinuitet som präglar Assisi. Där, på samma ort, har man vördat den helige Franciskus sedan 1200-talet. Det finns inga avbrott i historien, inga försvunna år att hoppa över, ingen asterisk längst ner som säger att det här är ett helgon som ströks ur helgonlängderna för att man inte längre anser historien trovärdig. Han är lika konkret idag som hans stigmata var år 1224. Vi vet till och med att han ville höra Psalm 142 på sin dödsbädd år 1226.
Potential för ett större intresse finns nog. Franciskus är ett helgon som har lyckas tilltala många olika människor i olika tider. Som G.K. Chesterton påpekar i sin biografi finns det tillräckligt mycket som går hem i modern tid för att göra honom till en sekulär förkämpe för miljö och som en förebild för dem som engagerar sig i religionsdialog etc., men samtidigt finns det den oerhörda askesen och den totala Gudshängivenheten som blir obegriplig utan tro. |
|
Jag avslutar med ett citat ur Franciskus' brev till de troende, eftersom det är den andra läsningen i dagens läsningsgudstjänst, men jag skulle gärna ha tillgång till en svensk version av hans brev till prästerskapet. Där skriver han så fint om eukaristin att vi "i denna världen inte har någonting av Den Högste själv som vi kan kontemplera med våra ögon, utom hans Kropp och Blod" (min översättning av en engelsk översättning). Ja, det har vi, och det är något som inte har förändrats på 800 år. Hur saliga och välsignade är inte de som älskar Gud och handlar så som Herren själv säger i evangeliet: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och din medmänniska såsom dig själv. Låt oss alltså älska Gud och tillbedja honom med rent hjärta och rent sinne, ty detta önskade han själv mer än allt annat, då han sade: Sanna tillbedjare skall tillbedja Fadern i ande och sanning. Ty alla som tillber honom, bör tillbedja honom i sanningens ande. Och låt oss vända oss till honom i sånger och böner dag och natt och säga Fader vår som är i himlen, ty vi måste alltid bedja och inte upphöra därmed. - Franciskus av Assisi |