Min morfar var professor i statistik vid Helsingfors universitet. I hyllan har jag en tjock lunta med The Collected Scientific Papers of Leo Törnqvist och jag minns fortfarande hur viktigt det var för min morfar när den boken gavs ut. Jag minns högen med tjocka böcker på bordet hos mormor och morfar. Och att vi alla fick ett eget exemplar, även jag som var yngst bland barnbarnen.
Jag har tagit väl hand om den boken. Jag har till exempel inte slitit på den genom att läsa den i sängen. Eller någon annanstans heller, för den delen. Inte en enda av de vetenskapliga artiklarna har jag plöjt igenom. Men jag har bläddrat i den ibland, förundrad över kunskap som jag inte har. Jag vet precis var den står i hyllan och jag är stolt över den för att morfar själv var stolt.
Därför blev jag glad när jag fick höra att en nu levande statistiker hade hittat ett antal texter som inte alls ingår i den boken. Och ännu gladare blev jag när jag såg rubrikerna på morfars funderingar från det där året i Chicago då min mamma var fem år gammal och min mormor lärde sig engelska genom att läsa Agatha Christie. (Dem har jag också i bokhyllan, mormors deckare tryckta på uselt 50-talspapper, och dem har jag läst, varenda en.)