Mässan är oändligt viktig för mig, det vet väl alla som läser den här bloggen. Och nu är det mitt i veckan och jag kommer att kunna gå i mässan först på söndag. Då får jag nöja mig med bön. Och det låter ju som att jag dissar bönen, men det gör jag inte alls. Jag är bara inte så bra på bön, om jag får uttrycka mig så. Jag hör inte till dem som för långa "samtal" med Gud. Med det menar jag inte att jag inte har Honom med mig dagen lång, men att det snarare blir små utstötta böner: "Herre, förbarma dig. Kristus, förbarma dig" varvat med "Ske din vilja." Eller helt enkelt: "Hjälp mig." Och så fortsätter jag enligt principen i helige Thomas Mores fina bön: "Ge oss, gode Gud, nåden att arbeta för det vi ber för."
| Men ibland vill jag ha lite mer kött på benen i mina böner. Och då tackar jag Gud för Oblatmissionärerna och deras fina webbplats med dagens breviar. Tack vare den webbplatsen inspirerades jag idag att läsa - och be - psalm 57 ("En plågad människas morgonbön") i olika översättningar. Förbarma dig, Gud, förbarma dig! Jag flyr till dig, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran har dragit förbi. |  |
RSS Feed
