Den här veckans första vardagsmässa fick vänta till torsdag, då jag gick i kvällsmässan i S:ta Birgittas och salige Hemmings kyrka i Åbo. Före mässan var det korsvägsandakt och efteråt höll jag ett anförande om Caritas för Birgittasystrarnas vänner. Mässan firades på finska av pater Josepatro Gier SCJ.
0 Comments
Idag kunde jag unna mig lyxen att gå i kvällsmässa en helt vanlig vardag. Jag hade nämligen blivit inbjuden att tala om Caritas vid lekmannafranciskanernas månadsträff i S:ta Maria. Lekmannafranciskanernas program är öppet för allmänheten: andra tisdagen i månaden hälsar de en gäst välkommen att tala om ett givet ämne i församlingssalen i S:ta Maria, efter det följer diskussion och så går man i allmänhet tillsammans till kvällsmässan kl. 18. Idag firades kvällsmässan av pater Stanislaw Szymajda SCJ, som tidigare var kyrkoherde i S:ta Ursulas församling i Kouvola, men som nu hjälper till i S:ta Maria som pensionär, för präst är man ju livet ut. Mässan firades på finska och Matti läste dagens läsning. Eftersom dagens evangelietext var det stycket i Matteus där Jesus lär lärjungarna be Fader vår handlade pater Stans predikan också om Herrens bön. - Vi behöver inte göra oss till inför Gud med fina ord, det är viktigare att vi riktar in våra hjärtan och vänder oss till Herren vår bön, konstaterade han, och framhöll att Fader vår innehåller både lovprisning och bön om det vi behöver i vårt liv. Och så lyfte han förstås fram den där viktiga biten om att vi ber om förlåtelse "såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro". Första söndagen i advent är i år också första söndagen i december, så det var mässa på svenska i S:ta Maria. Mässan firades av fader Anders Hamberg. Mikael läste dagens läsningar. Cecilia var organist. Fader Anders predikade om Jesu trefaldiga ankomst - för det första i kött och svaghet, för det andra i Ande och kraft och för det tredje i Ära och klarhet. Efter mässan var det kyrkkaffe i församlingssalen och tillfälle gavs också att fynda på Caritas Finlands julbasar. Tredje söndagen i månaden innebär i allmänhet mässa på svenska. Idag innebar det också förstakommunionsundervisning på svenska och Caritas Finlands Novemberbasar i S:t Henriks församlingssal. Det så kallade kabinettet intill församlingssalen hade redan i somras bokas av en annan grupp, så jag och mina elever fick hålla till i ett annat rum i prästgården. Gruppen hade vuxit sedan senast, eftersom en tvåspråkig flicka bytte från en av de finska grupperna till den svenska och några andra barn dök upp som hade missat den första undervisningsgången (så jag får pricka in en extra gång för dem i något skede) och jag kunde förbluffat konstatera att det är första gången på 25 år som jag har en grupp på över 10 barn som ska gå till första kommunion i vår. I mässan fick vi dessutom ekumenisk förstärkning i form av en grupp besökare från Finska Missionssällskapets kortkurs i mission. Mässan firades på svenska och latin av fader Tuomas Nyyssölä, som predikade om de yttersta tingen eftersom kyrkoåret går mot sitt slut. Jag undrar om det är 20 år sedan jag senast hörde en predikan om de yttersta tingen, hög tid var det i alla fall. Det är faktiskt viktigt att komma ihåg att vi ska dö och att det gäller att leva så att man är förberedd, när den stunden än kommer. Efter mässan svarade jag på några frågor från våra ekumeniska gäster och så gick jag och mina elever till församlingssalen, där det i stället för sedvanligt kyrkkaffe alltså var basar. Jag köpte klostertillverkad handkräm (rekommenderas!) och hade tur i lotteriet också. Mötestidtabellen under veckans Caritas Europa-möte i Prag var den här gången svårare att kombinera med mässor än det brukar vara, eftersom de flesta morgonmässorna i centrala Prag börjar kl. 7, vilket gör det kvistigt att hinna tillbaka till konferenscentret Marianeum till frukosten kl. 8. Idag skulle man dessutom packa och checka ut, så efter gårdagens misslyckande bestämde jag mig för att i stället försöka hitta en eftermiddagsmässa som jag kunde pricka in under färden till flygfältet. Det visade sig att Prag även i det hänseendet bjuder på allt man kan önska sig: mitt i shoppingdistriktet och alldeles nära en metrostation (på rätt linje, dessutom) fanns Heliga Korsets kyrka (Kostel Svatého Kříže) där mässa firas alla vardagar utom fredag kl. 15.30. Jag var på plats i god tid och det var en stor välsignelse, för knappt hade jag ställt kappsäcken i bänken och tagit några bilder förrän det hände något uppe vid tabernaklet. Det visade sig vara cirka 45 minuter tyst adoration. Bättre kunde jag inte ha avslutat den här resan! Ett bonus också att jag också fick se hur tabernaklet i den kyrkan fungerade: det hade en snurrande bas, med en del reserverad för monstransen med Kristus i, en del som "vanligt" tabernakel och en del - med krucifixet - som dörr. Mässan gick sedan på tjeckiska. Dagens läsning lästes av en ung man och även i övrigt var åldersvariationen i församlingen stor. Jag såg bland annat några killar som såg ut som om de var på väg hem från skolan och passade på att gå i mässan på vägen hem men det fanns också många vuxna som kanske jobbade i en del av de många butikerna i kvarteren kring kyrkan. Knappast var jag heller den enda turisten, även om jag inte såg någon annan med kappsäck. Andra mötesdagen i Prag vaknar jag tidigt i Caritas Tjeckiens konferenscenter Marianeum och bestämmer mig för att ta metron in till stadens historiska centrum och gå i morgonmässa. Dessvärre råkar jag välja 6.45-mässan i S:t Jakobs basilika (Bazilika svatého Jakuba Většího) och det visar sig att basilikan är stängd hela veckan. En titt in får jag i alla fall, eftersom den yttre dörren är öppen och lappen - enbart på tjeckiska - om att basilikan är stängd är klistrad på ett fönster. Så jag kan be framför altarets allraheligaste sakrament - även om avståndet är lite större än det brukar.
Den 17 september firar kyrkan stigmatiseringen av den helige Franciskus. Inte i alla kyrkor, visserligen, men nog i de kyrkor som följer franciskanernas ordo. Och en av dem råkade jag välja för min kvällsmässa i Prag, nämligen Panny Marie Sněžné eller Vår Fru av Snön. Till Prag har jag rest för att delta i ett Caritas Europa-möte. I Panny Marie Sněžné var det egentligen fotograferingsförbud, men skam den som ger sig. Jag frågade först en församlingsmedlem och sedan franciskanerpatern som firade mässan om jag fick fota och det gick hur bra som helst, bara jag inte delade bilder av församlingsmedlemmar på bloggen. Mässan gick på tjeckiska från början till slut, och föregicks av rosenkransbön. I rosenkransen kunde jag ju delta, tyst för mig själv, eftersom bönerna i sig är bekanta, och mässan gick också bra - det första patern sa var att vi firar Franciskus stigmatisering idag (vilket förklarade hans vita mässhake i stället för kyrkoårets vanliga gröna), men predikan (som nog också handlade om stigmata, men av vilket slag?) förstod jag inte. Dagens läsningar visade sig också vara andra än i min norska app (Norge inte är franciskanskt), men barocken i kyrkan talade högljutt till mig. Och för nattvardsgången behövs bara ett Amen. Caritas Finlands styrelse hade strategidag i biskopsgården idag. Jag sitter inte längre med i styrelsen, men blev inbjuden i alla fall eftersom jag representerar Caritas Finland Caritas Europas Knowledge Management Task Force och fortfarande deltar i informationsarbetet här hemma. Dagens inleddes med mässa i S:t Johannes Paulus II:s kapell. Biskop Teemu Sippo SCJ firade mässan på finska. Jag läste dagens läsning. Mässan avslutades med Salve Regina på latin. Strategidagen fortsatte sedan i biskopsgårdens matsal. Under en paus passade vi på att ta ett gruppfoto i våra nya #ShareJourney t-tröjor från Caritas Internationalis. Tisdagen den 24 april deltog jag ett Caritas Europa-möte i Haag och följande dag tillbringade jag i Bryssel. Det betydde att jag hade tillfälle att gå i lunchmässan i S:t Mikaels och S:ta Gudulas katedral. Eftersom det var en onsdag firades lunchmässan på nederländska. Och eftersom det var den 25 april firades aposteln Markus, så gloria ingick i mässan fast det inte var söndag och den liturgiska färgen var röd, som martyrernas blod. Palmsöndagens högmässa i S:t Henrikskatedralen i Helsingfors firades av kyrkherde Marco Pasinato assisterad av diakon Tuomas Nyssölä och vid nattvarden av pater Gabriel Salmela OP. Mässan gick på finska och latin och inleddes på S:t Henriksplatsen med välsignelse av palmkvistarna och procession runt katedralen och prästgården. Sen var det ståplats som gällde i kyrkan. |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|