I min Faders hus

Äntligen mässa igen

24/5/2020

Efter en dryg månad utan mässa var det dags igen lördagen den 23 maj. Pater Rafal Czernia SCJ kom till Karis och firade mässa i S:ta Katarina. Och å, vad jag är tacksam - i synnerhet som jag fick bikta mig före mässan. Deo gratias!

Båda församlingarna i Helsingfors, S:ta Maria och S:t Henrik, har infört webbanmälningar till mässan och stiftet har fått nya anvisningar för mässgång i coronatider. Världen har förändrats, men sakramenten består.

0 Comments

Symeon och Hanna - och himmelsk dimissionsdag

20/5/2020

0 Comments

Idag firar vi Kristi himmelsfärdsdag, men innan jag skriver några ord om det vill jag återgå till gårdagen. Då fick jag nämligen tillfälle att be rosenkransen i S:ta Katarina kyrka här i Karis.

Häromdagen talade jag i telefon med Marja-Sisko, som är församlingsmästare i Karis-Pojo lutherska församling, och vi uttryckte vår gemensamma sorg över allt det vi inte kan göra på grund av coronan. Hon konstaterade att hon ändå har det lättare än många andra, eftersom hon alltid kan komma till kyrkan för att be. Jag berättade att jag gärna har gått mina promenader så att jag har gått till kyrkan och då sa Marja-Sisko att hon gärna öppnar kyrkan för bön bara man kommer överens om det på förhand.

Igår passade sedan våra tidtabeller ihop och klockan 13 steg jag glädjestrålande in i kyrkan, ganska exakt en månad efter att jag senast gick i mässan där. Mässa var det ju inte den här gången, men som jag skrev häromdagen så saknar man även kyrkorummet i dessa dagar. Därför kändes samtalet med Marja-Sisko som ett bönesvar: Jag må ha långt till S:ta Maria, min församlingskyrka i Helsingfors, men S:ta Katarina finns kvar på promenadavstånd och väntar.

Och väntar.

Det ordet passade speciellt bra igår, för av någon anledning kom jag mig att be den glädjerika rosenkransens hemligheter igår i stället för den ärorika, fast det var onsdag - kanske för att jag var så strålande glad och för att den ärorika ju passar allra bäst idag när det är himmelsfärdsdag.

Hur som helst var det alltså den glädjerika rosenkransen jag bad i S:ta Katarina.

Marja-Sisko hade tänt ljus på altaret för min privata bönestund. Det gjorde mig så glad.

0 Comments

Pater Stans festmässa

17/5/2020

0 Comments

Idag hade jag tagit lärdom av förra veckans miss, så väckarklockan väckte mig i tid för högmässan i min egen församling. Idag var det nämligen en speciellt festlig mässa för att markera att pater Stanislaw Szymajda SCJ fyllde 70 år den 9 maj. För att fira pater Stan kom pater Peter Gebara SCJ, kyrkoherde i S:ta Birgitta i Åbo, till S:ta Maria för att delta i mässfirandet och predika. Den tredje prästen som var med och firade mässan tillsammans med pater Stan var pater Zenon Strykowski SCJ, tidigare kyrkoherde i Heliga Korsets församling i Tammerfors. (Pater Stan var f.ö. själv i många år kyrkoherde i Heliga Ursulas församling i Kouvola.)

Själva mässan gick på finska, men trosbekännelsen sjöngs på latin och kollektpsalmen på engelska. Även Fader vår sjöngs på latin, vilket alltid gör mig glad.

I anmälningarna i slutet av mässan informerade pater Zenon om församlingens nya system med eventbritebokning till mässorna för att hålla persongränsen på max 10 personer (och från och med första juni 50 personer). Därefter framförde pater Peter sitt tack och sina gratulationer till pater Stan, som är den av våra polska präster som har varit längst i Finland - över hälften av sina 70 år har han bott och verkat här. Pater Peter konstaterade att pater Stan var som en far för honom när han själv i tiden kom till Finland. Pater Stan tackade för de vänliga orden och avslutade mässan med Guds välsignelse.

Samtliga bilder är skärmdumpar från S:ta Maria församlings YouTube-sändning av mässan.

0 Comments

Femte påsksöndagens webbmässa

11/5/2020

0 Comments

Jag försov mig från högmässan i S:ta Maria, så det blev högmässa i S:t Henrik i stället. Coronan tycks göra sitt åt dygnsrytmen, inte bara allt annat också...

Högmässan i katedralen firades av fader Jean Claude Kabeza, som i slutet av mässan också konstaterade att förstakommunionsundervisningen återupptas i juni. Det gäller dessvärre bara den finska undervisningen. Jag hoppas själv kunna återförenas med mina elever i höst, när det firas mässor på svenska igen. Dagens läsningar lästes av två av ursulinersystrarna i S:t Henrik och det kändes speciellt bra med tanke på att deras de grå ursulinerna firar 100-årsjubileum i år. Viktor var ministrant och Marko organist och kantor.

Mässan i S:t Henrik är så bekant - och så fjärran just nu.

Jag är glad att det från och med idag, måndagen den 11 maj, igen är tillåtet att fira offentliga mässor i Finland. Det gäller ändå bara vardagar. Från och med den första juli höjer myndigheterna gränsen för offentliga sammankomster till 50 personer och då blir också offentliga söndagsmässor tillåtna igen, men söndagsplikten återinförs inte i första taget, eftersom 50 personer per mässa inte på långt när räcker för att täcka behovet och våra kyrkor inte så stora att de enkelt tillåter trygga avstånd.

0 Comments

I Oslo finns planer på "mässbiljetter"

4/5/2020

0 Comments

Jag hade inte tänkt skriva något inlägg om dagens webbmässa - hade de facto tänkt satsa på rosenkrans i stället för mässa idag, när det nu är maj och Jungfru Marias månad, även om det ena inte utesluter det andra - men delar några bilder från St. Josephs kirke i Oslo i alla fall eftersom det som kyrkoherden (eller sognepresten, som det heter på norska) sa i slutet av mässan var intressant. I mässan som sändes via Facebook sa fader Pål Bratbak sa att man nu arbetar med att ta fram ett system som innebär "biljetter" (han ritade citationstecknen i luften) till mässorna för att se till att det inte blir för många på plats samtidigt.

I Oslo kommer det också att bli ändringar i mässtidtabellerna på söndagarna för att se till att de människor som går i en mässa hinner ut innan kyrkfolket börjar anlända till följande mässa. Programmet torde kunna offentliggöras imorgon och biljettsystemet - som ska bygga på mobilteknologi, men också ge möjlighet för dem som inte är tekniskt lagda att enkelt få en biljett - ska klart i god tid före söndag, sa fader Pål.

Jag tycker det låter synnerligen vettigt. Till påvemässor ska man också alltid ha biljett, så det finns ju precedens för det här i kyrkan, och förutsatt att Oslo stift tar fram ett vettigt system kanske vi kan anpassa det efter våra förhållanden när det i sinom tid blir dags att lätta på restriktionerna här.

I Oslo är förstås St. Olav domkyrka betydligt större än vår katedral i Helsingfors, men så är antalet katoliker större också. Men norrmännen har också behändigt St Joseph precis intill St. Olav, vilket redan tidigare har gett mer flexibilitet i fråga om mässtidtabellen på söndag. Och det är förstås inte de enda katolska kyrkorna i Oslo heller - och ju fler kyrkor, desto lättare också med coronan.

Hur som helst är jag glad att man nu ser sig om efter lösningar i stället för att bara vänta och be. Inte för att bön är något jag fnyser åt, tvärtom. (Det är ju en orsak till att jag saknar mässan så väldigt mycket: det är den överlägset bästa bönen.) Ora et labora är det som gäller.

0 Comments

Webbmässa från katedralen i Derry

3/5/2020

0 Comments

Jag kollade mass-online.org när jag hade stigit upp och valde 9-mässan i St Eugene's Cathedral, Derry, i Nordirland. Nio för mig är förstås kl. 7 lokal tid och jag glädjer mig som alltid åt församlingar som erbjuder sina medlemmar - och i dag alla som är online - många mässalternativ under dagen. Lite förvånad blev jag över att ingen predikan alls erbjöds tittarna, trots att det är söndag, men i stället hade man i katedralen i Derry gått in för en längre form av den andliga kommunionen, vilket kändes bra i nuläget. I meddelandena i slutet av mässan framgick att St Eugene's är helt stängd, men man kan ta kontakt med församlingen för att t.ex. tända ett votivljus i kyrkan, så tänder prästerna det åt en.

Före mässan hann jag bekanta mig med församlingens webbplats och där fanns också veckans informationsblad, som innehöll den här uppmaningen: "I den här tiden är det väldigt viktigt att vi ber till Gud och ber om beskydd. Individer och familjer kanske också kan förbinda sig att be rosenkransen varje dag för lindring i krisen."

Maj brukar i katolska kyrkan kallas för Jungfru Marias månad, så att bekämpa coronaviruset med rosenkransen känns helt rätt, liksom också det att vi bekämpar epidemin med andliga medel, eftersom den har så många andliga följder: när människor är rädda, ensamma, plågade, oroliga och ångestfyllda finns hjälpen hos Herren.

S:t Patrick, be för oss! S:t Eugene - eller S:t Eoghan, för att använda en mer irländsk stavning - be för oss! S:t Henrik, be för oss! Herre, hör vår bön!