Jag vill uttrycka min sorg över alla terroroffer då och sedan dess. Och sörja alla de liv och möjligheter som har förspillts i krig och miss något tänksamhet sedan dess. Den sorgen är på sätt konstant, ett bakgrundssus som finns med hela tiden.
Det jag däremot märker att jag sörjer lite mer för varje år som går är den värld som fanns före de där terrordåden. Det där som aldrig kommer tillbaka.
En del av den sorgen är min insikt att de ungdomar som har växt upp efter terrordåden den elfte september 2001 aldrig kommer att förstå. Det är en svunnen värld, lika litet här och nu som den tidsperiod som skildras i Downton Abbey är det.
Det där historiska fönstret mellan kalla kriget och 9/11 är stängt och borta för gott. Jag må vara både äldre och klokare än då, men världen har bara blivit äldre. Mobiltelefonerna har blivit bättre och tv-bilden skarpare, men mitt förtroende för det jag ser har minskat.
Coronan gör att den värld som jag minns från 1990-talet känns ännu mer fjärran. Jag tittade på en tv-deckare häromkvällen och frågade mig själv om jag någonsin kommer att se Oxford igen, om jag kommer att gå på pub i England, om jag kommer att gå på en cricketmatch i en storstad igen. Och svaret är att jag inte vet.
Efter 9/11 gick min första flygresa till London. Köerna på flygfältet var långa, säkerhetsgranskningen på en ny – nu vardaglig – nivå. Då trodde man på något sätt det var tillfälligt. Nu vet vi att vi aldrig mer stiger på ens ett inrikesplan som om det var en flygande buss.
I stället blir säkerhetsprocedurer, vaccinintyg och väntetider en självklarhet.
Och jag tänker – igen – att jag måste komma ihåg att vara tacksam också. Tacksam för den frihet jag fick uppleva som barn på 70-talet, tacksam för den utbildning jag fick på 80-talet och tacksam för den värld jag fick utforska på nära håll på 90-talet. Jag hann både se tvillingtornen och uppleva utsikten från World Trade Center.
Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse, genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.