I min Faders hus

Morgonmässa och tillbedjan i katolska domkyrkan i Stockholm

27/10/2018

Ursprungligen skulle NEKK-mötet fortsätta idag, men nu blev det så att lutheranerna i WICAS (Women in Church and Society, som är ett kvinnonätverk under Lutherska Världsförbundet) fortsatte på egen hand, så jag hoppade på tåget till Stockholm och morgonmässan i S:t Eriks katolska domkyrka.

Mässan började klockan nio och jag hann precis fram i tid. Mässan firades på svenska av två präster. Efteråt talade jag med den assisterande prästen och frågade om jag fick publicera bilder från mässan. Han lovade ta kontakt om kyrkoherden sa nej, men annars var det fritt fram, eftersom jag inte lägger ut bilder på församlingen. Fotoförbudet är orsaken till att jag inte har med några bilder av hur fint den gamla och nya kyrksalen har kombinerats.

Efter mässan var det tillbedjan. Den började med Laudate omnes gentes, vilket precis uttyckte min glädje över fjärde dagen i rad med mässa!

Efter mässan i S:t Erik besökte jag också S:ta Eugenia och Katolsk bokhandel vid Kungsträdgårdsgatan.

NEKK-möte i Uppsala och lunchmässa i S:t Lars

26/10/2018

Efter gårdagens seminarium var det dags för Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK) att hålla sitt möte. Platsen var den samma som igår, Svenska kyrkans Kyrkokansli, men i stället för det stora seminarierummet på bottenvåningen höll vi till i ett mindre mötesrum tre trappor upp. En viktig del av NEKK:s möten består av genomgång och diskussion av situationen i kyrkorna i våra respektive länder - mycket är lika och en del är olika, och i vissa saker ser man tydligt att Finland kommer på efterkälken jämfört med Norge och Sverige. I somt är Island föregångare och i annat går det trögare där. Och Svenskfinland är som vanligt ibland i framkant och ibland inte. Men i NEKK lär man sig alltid något nytt och framför allt får vi matnyttiga tankar att fundera vidare på till nästa möte. Jag representerar Ekumeniska Rådet i Finland i NEKK, men bidrar förstås också med en katolsk synvinkel när det är möjligt.

Vi tog paus mitt på dagen och medan de lutherska deltagarna åt lunch passade jag på att gå i lunchmässan i S:t Lars. Mässan firades på svenska med inslag av latin. Om inte mötet hade fortsatt kl. 13 hade jag gärna gått på "kyrkkaffe för äldre och daglediga", som det heter i programmet, eftersom Jan-Olof Hellsten skulle tala om Nils Ferlins författarskap - i synnerhet som Ferlin var min pappas gudfar.

Svenska kyrkans morgonmässa i Uppsala domkyrka

25/10/2018

En timmes tidsskillnad gjorde att jag gick ner till frukosten redan strax efter klockan sex svensk tid och utan problem hann till den lutherska morgonmässa som jag igår kväll upptäckte att skulle firas kl. 7.30 i Uppsala domkyrka - lämpligt i god tid före dagens NEKK-seminarium. Ekumeniskt lagd som jag är var jag ju nyfiken, eftersom jag inte ens har hört talas om lutherska morgonmässor en vanlig vardag förut. Att det var en högkyrklig företeelse bekräftades strax. Det var de facto inte mycket - utom ämbetssynen och därmed alltihop - som skilde morgonmässan i Sturekoret från en katolsk mässa. Prästen, som enligt domkyrkans webbplats och annonseringen i kyrkan hette Oloph Bexell, och ministranten (fast han kallas kanske något annat i Svenska kyrkan?) föll på knä flera gånger under mässan, det var elevation och till och med församlingen - ett dussin, ungefär - bad på knä om syndernas förlåtelse i början av mässan. Under instiftelsen stod alla (tror jag), men prästen knäböjde efteråt, precis som om vi hade varit några kvarter längre bort i S:t Lars.

Vespermässa i S:t Lars

24/10/2018

Efter att ha besökt S:t Sigfrids prästseminarium tidigare idag gick jag i kvällsmässan i S:t Lars. Det var en vespermässa, så mässan började med kvällens vesperbön och fortsatte sedan normalt och avslutades med Magnificat. Mässan firades på svenska, men med Kyrie och Sanctus på latin. Precis som senast jag var här reagerade jag på att man ber alla böner och ger alla svar lite långsammare här än hemma i Finland. Nu var jag bättre förberedd på det och tänkte att det är bra att orden (och Ordet) får ta plats. Och antifonen ur Psaltaren 27 kändes helt rätt, så jag klistrar in den nedan.

På S:t Sigfrids prästseminarium i Uppsala

24/10/2018

Idag reste jag till Uppsala för att imorgon delta i ett seminarium som Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté är med och ordnar och det gav mig möjlighet att hälsa på Viktor Airava som studerar vid S:t Sigfrids prästseminarium här i staden. Han visade mig Newmanhuset, där seminariet och Newmaninstitutet finns. I båda delarna av byggnaden finns det bibliotek. Dem fotograferade jag inte, för då var jag upptagen av att studera böckerna...

Jag ber för Viktor och alla andra seminarister. Och jag tackar Gud för alla kallelser till det gudsvigda livet!

Bön under skyddsmanteln i Uppsala

15/3/2017

Den andra och avslutande dagen av Nordiska ekumeniska kvinnokommitténs möte i Uppsala inleddes med morgonbön i Marias Lovsång, kapellet i Svenska kyrkans hus på Sysslomansgatan ett stenkast från Domkyrkan. Altartavlan är en väggmålning av en skyddsmantelmadonna och kapellets innertak blir genom färgsättning den manteln, så alla som ber i kapellet ställer sig under Jungfru Marias skyddande mantel. På de övriga väggarna finns fler Mariabilder och som katolik kände man sig väldigt hemma i ett sådant kapell. Dagens läsning råkade dessutom handla om den kanaaneiska kvinnan (Matt 15:21-28), vilket ju passade bra en dag då nordiska kvinnor samlades för att tala om allt det vi har gemensamt och det vi fortfarande behöver be om för oss och för våra systrar världen över, så det var ett tema som vi återkom till under mötet senare några våningar upp i huset.

Kvällsmässa i S:t Lars

14/3/2017

Jag är i Uppsala för ett tvådagarsmöte med Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK), där jag nu representerar Ekumeniska Rådet i Finland. På vägen till mötet hann jag bekanta mig med Uppsala domkyrka och efter dagens möte var det en paus i det officiella programmet så jag kunde gå i kvällsmässan i S:t Lars innan vi åt middag tillsammans. Mässan firades av pater Philip Geister SJ, rektor för Newmaninstitutet, och pater Fredrik Heiding SJ, bekant från Studium Catholicum i Helsingfors, assisterade vid nattvarden.

Det kan bra ha varit närmare 20 år sedan jag senast gick i en kvällsmässa på svenska. Pater Cornelis Puts SCJ brukade i tiden fira kvällsmässan i S:t Henrik på svenska de söndagar som högmässan inte var på svenska, men det är länge sedan...

Uppsala domkyrka

13/3/2017

Uppsala domkyrka hann jag titta in i på väg från hotellet till dagens ekumeniska möte i Svenska kyrkans hus. Inför den här resan hade jag tänkt läsa på, men det hann jag aldrig, så jag kom till domkyrkan med en vag tanke om att "det var ju från Uppsala biskop Henrik skickades till Finland", men jag visste inte att här finns en Birgittarelik också. Det var mycket jag inte visste.

Kanske jag visste att Gustav Vasas grav finns i Uppsala domkyrka, men det hade jag i så fall förträngt, för jag var helt oförberedd när jag plötsligt kände igen Finlands lejon på gravvården och insåg att det var just reformationskungens grav jag stod vid.

Sedan jag förra året av en släktforskningssajt informerades om att Gustav I genom en frillodotter till Johan III är min farmors farmors farmors farmors farmors morfars morfars far har min sorg över reformationen blivit lite mer personlig. Att plötsligt stå vid hans grav kändes osannolikt. Att det är reformationens märkesår i år gjorde det inte mindre osannolikt.

Jag kunde inte låta bli att le under kvällsmässan i S:t Lars när det visade sig att dagens psaltarpsalm var nummer 79:

Lasta inte oss för våra fäders synder,
låt snart din barmhärtighet möta oss,
ty vårt elände är stort.

Ps 79:8

Min rundvandring i domkyrkan fortsatte från Gustav Vasa till Finstakoret, där jag hittade fler släktingar. Eller åtminstone påstår samma sajt att heliga Birgitta var min farfars mormors farfars farfars farmors farfars mormors morfars mormors mormor. Och går man ytterligare en generation bakåt i tiden kommer man alltså till heliga Birgitas föräldrar, lagman Birger Persson och Ingeborg av Finsta, som ligger begravda i Finstakoret. I koret finns idag också reliker av både heliga Birgitta och Erik den helige, så det kändes väldigt naturligt att be för både Sverige och Finland där, men också att be dem om förbön för Gustav Vasa - och han bad ju om förbön i sitt tal till ständerna som finns citerat i Vasakoret.