 | När man är katolik är det inte riktigt comme il faut att man har en relation med Jungfru Maria som går upp och ner, men samtidigt är det väl naturligt att den är som relationer mest. Marjatta Jaanu-Schröder, som jag lärde känna när hon var chef för Helsingfors katolska stifts kateketiska center, har på sin blogg och i sin Mariabok skrivit så här: "Vi ber om Jungfru Marias förbön eftersom hon är Jesu moder och vår moder. På korset sade Jesus till aposteln Johannes: 'Där är din mor!' Kyrkan lär att Johannes inte stod vid foten av korset bara som en av lärjungarna, utan som representant för kyrkan. Han uttryckte den tro, det hopp och den kärlek som är kännetecknande för kyrkan. När Jesus visade på sin mamma som mamma till Johannes gjorde han det på samma gång för hela kyrkan." |
Mammor kan gå en på nerverna mer än någon annan, tror jag. Men har man en någorlunda normal mammarelation kan man ändå lita på att hon ställer upp för en och vill ens bästa. När jag var liten och blev ledsen, sur eller besviken i någon situation brukade jag gå och gömma mig för att tjura, lugn i förvissningen att mamma om en stund kommer att hitta mig i min gömma, vare sig det är under sängen eller bakom soffan eller var det nu kunde vara.
Med Jungfru Maria kan jag inte bara dra täcket över huvudet, kanske det är det som anstränger vår relation ibland. Eller så är det helt enkelt det att jag inte har vuxit upp med henne, utan precis som Johannes fått lära känna henne som vuxen.
Med Jungfru Maria kan jag inte bara dra täcket över huvudet, kanske det är det som anstränger vår relation ibland. Eller så är det helt enkelt det att jag inte har vuxit upp med henne, utan precis som Johannes fått lära känna henne som vuxen.
RSS Feed
