I min Faders hus

Bön under skyddsmanteln i Uppsala

15/3/2017

Den andra och avslutande dagen av Nordiska ekumeniska kvinnokommitténs möte i Uppsala inleddes med morgonbön i Marias Lovsång, kapellet i Svenska kyrkans hus på Sysslomansgatan ett stenkast från Domkyrkan. Altartavlan är en väggmålning av en skyddsmantelmadonna och kapellets innertak blir genom färgsättning den manteln, så alla som ber i kapellet ställer sig under Jungfru Marias skyddande mantel. På de övriga väggarna finns fler Mariabilder och som katolik kände man sig väldigt hemma i ett sådant kapell. Dagens läsning råkade dessutom handla om den kanaaneiska kvinnan (Matt 15:21-28), vilket ju passade bra en dag då nordiska kvinnor samlades för att tala om allt det vi har gemensamt och det vi fortfarande behöver be om för oss och för våra systrar världen över, så det var ett tema som vi återkom till under mötet senare några våningar upp i huset.

0 Comments

Kvällsmässa i S:t Lars

14/3/2017

0 Comments

Jag är i Uppsala för ett tvådagarsmöte med Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK), där jag nu representerar Ekumeniska Rådet i Finland. På vägen till mötet hann jag bekanta mig med Uppsala domkyrka och efter dagens möte var det en paus i det officiella programmet så jag kunde gå i kvällsmässan i S:t Lars innan vi åt middag tillsammans. Mässan firades av pater Philip Geister SJ, rektor för Newmaninstitutet, och pater Fredrik Heiding SJ, bekant från Studium Catholicum i Helsingfors, assisterade vid nattvarden.

Det kan bra ha varit närmare 20 år sedan jag senast gick i en kvällsmässa på svenska. Pater Cornelis Puts SCJ brukade i tiden fira kvällsmässan i S:t Henrik på svenska de söndagar som högmässan inte var på svenska, men det är länge sedan...

0 Comments

Uppsala domkyrka

13/3/2017

0 Comments

Uppsala domkyrka hann jag titta in i på väg från hotellet till dagens ekumeniska möte i Svenska kyrkans hus. Inför den här resan hade jag tänkt läsa på, men det hann jag aldrig, så jag kom till domkyrkan med en vag tanke om att "det var ju från Uppsala biskop Henrik skickades till Finland", men jag visste inte att här finns en Birgittarelik också. Det var mycket jag inte visste.

Kanske jag visste att Gustav Vasas grav finns i Uppsala domkyrka, men det hade jag i så fall förträngt, för jag var helt oförberedd när jag plötsligt kände igen Finlands lejon på gravvården och insåg att det var just reformationskungens grav jag stod vid.

Sedan jag förra året av en släktforskningssajt informerades om att Gustav I genom en frillodotter till Johan III är min farmors farmors farmors farmors farmors morfars morfars far har min sorg över reformationen blivit lite mer personlig. Att plötsligt stå vid hans grav kändes osannolikt. Att det är reformationens märkesår i år gjorde det inte mindre osannolikt.

Jag kunde inte låta bli att le under kvällsmässan i S:t Lars när det visade sig att dagens psaltarpsalm var nummer 79:

Lasta inte oss för våra fäders synder,
låt snart din barmhärtighet möta oss,
ty vårt elände är stort.

Ps 79:8

Min rundvandring i domkyrkan fortsatte från Gustav Vasa till Finstakoret, där jag hittade fler släktingar. Eller åtminstone påstår samma sajt att heliga Birgitta var min farfars mormors farfars farfars farmors farfars mormors morfars mormors mormor. Och går man ytterligare en generation bakåt i tiden kommer man alltså till heliga Birgitas föräldrar, lagman Birger Persson och Ingeborg av Finsta, som ligger begravda i Finstakoret. I koret finns idag också reliker av både heliga Birgitta och Erik den helige, så det kändes väldigt naturligt att be för både Sverige och Finland där, men också att be dem om förbön för Gustav Vasa - och han bad ju om förbön i sitt tal till ständerna som finns citerat i Vasakoret.

0 Comments

Bön under skyddsmanteln i Uppsala

Kvällsmässa i S:t Lars

Uppsala domkyrka

I min Faders hus

Sara Torvalds

Arkiv

Sökord