Igår var det skrivarstuga för radioandaktare i Stora prästgården i Karis. Hedvig Långbacka på lutherska Kyrkans central för det svenska arbetet höll i trådarna när en grupp av oss som brukar hålla andakter i radio samlades för att skriva tillsammans i stället för att göra det var för sig. Det gör gott att få lufta tankar men också att veta att man har tid som enkom är avsedd för skrivandet. För mig var det dessutom en helt ny upplevelse eftersom jag aldrig har deltagit i någon skrivarkurs eller -reträtt. Och som alltid var det en lyx att få tänka på och tala om min tro på mitt modersmål. Mångfald är en rikedom - det visar ju ekumeniska dagar som gårdagen - men visst är det vilsamt att ibland få leka med bara en boll i stället för att försöka hålla flera bollar i luften samtidigt.
Om gårdagens skrivövningar resulterar i någon "riktig" andakt som kommer att höras i radio är egentligen oviktigt just nu. Jag känner mig rikare för att jag har fått ta del av andras skrivprocesser och glädja mig åt texter som jag aldrig hade kunnat skriva. Det värmer också att det finns gemenskaper där vi kan mötas för att uppmuntra varandra i stället för att riva ner, att vi kan komma från olika sammanhang och kyrkor men hitta så mycket att dela, att vi kan vara generösa med våra ord och med oss själva - och få en inblick i varandras världar och på så sätt bredda vår egen.
Och sist men definitivt inte minst: den stora glädjen att vi kan och får be tillsammans.
Om gårdagens skrivövningar resulterar i någon "riktig" andakt som kommer att höras i radio är egentligen oviktigt just nu. Jag känner mig rikare för att jag har fått ta del av andras skrivprocesser och glädja mig åt texter som jag aldrig hade kunnat skriva. Det värmer också att det finns gemenskaper där vi kan mötas för att uppmuntra varandra i stället för att riva ner, att vi kan komma från olika sammanhang och kyrkor men hitta så mycket att dela, att vi kan vara generösa med våra ord och med oss själva - och få en inblick i varandras världar och på så sätt bredda vår egen.
Och sist men definitivt inte minst: den stora glädjen att vi kan och får be tillsammans.
RSS Feed
