I min Faders hus

Andra söndagen i advent i S:ta Katarina

8/12/2018

I Karis tog vi tjuvstart på andra söndagen i advent när fader Robert Galla SCJ firade mässa i S:ta Katarina kl. 16 idag. I vanliga fall inleds vigiliemässor först från kl. 18, men här i diasporan får vi börja lite tidigare. Mässan firades på finska, men jag läste den första läsningen, ur Baruks bok, och responsoriepsalmen på svenska. Attila läste andra läsningen på finska och fader Robert evangelietexten om Johannes Döparen likaså på finska. I sin predikan konstaterade fader Robert att vi människor har lättare att se andras fel och brister än våra egna, så det gäller att ta en ordentlig blick i (bikt)spegeln så här i adventstid. Läsningarna var alltså de som hörde ihop med den andra söndagen i advent, trots att det idag också var Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet (den högtid som förr kallades Jungfru Marie obefläckade avlelse och som går ut på att Maria förskonades arvsynden från sin tillblivelse - alltså ungefär som om hon hade blivit döpt vid befruktningsögonblicket). Den festen firade jag i Reykjavik förra året. Efter dagens mässa var det kyrkkaffe hos Lotta.

0 Comments

Finska som lingua franca

21/11/2018

0 Comments

Det är ofta roligt när Facebook påminner en om något som har hänt för flera år sedan. Idag var en sådan dag: I mitt flöde dök det plötsligt upp bilder från en mässa som fader Rafal Czernia SCJ firade i S:ta Katarina för tre år sedan, den 21 november 2015. Det var innan jag hade kommit igång med den här bloggen, så jag tycker det kan platsa bra med en beskrivning så här i efterhand.

Mässan firades på finska, med läsningar på finska och svenska. Efter mässan gick vi på kyrkkaffe på restaurang KW i centrum av Karis. Vid bordet representerade vi ett antal olika modersmål och kulturer: finlandssvenska, arameiska, polska, ungerska och nederländska. Men eftersom en av irakierna i sällskapet - som alltså hade samma modersmål som Jesus - talade bättre finska än engelska var finskan vårt enda gemensamma språk. När jag tittar på bilderna från den gången fylls jag av samma förundrans- och glädjefyllda insikt som då: Vi är kyrkan.

Vi är uttryckligen det samfund som heter Katolska kyrkan i Finland. Ordet katolsk betyder allomfattande, universell, världsvid. Vi kommer hit från olika hörn av världen - och jag reser ut i världen - men vi är hela tiden samma kyrka, utan indelning efter kultur, språk eller etnicitet, även om prästerna i mån av möjlighet firar mässor på många olika språk, så att så många som möjligt ska få tillfälle att prisa Gud även på sitt modersmål och inte bara på det största av våra lokala nationalspråk, hur fungerande det än kan vara som lingua franca. Deo gratias!

0 Comments

Solsken, mässa och de yttersta tingen

18/11/2018

0 Comments

Tredje söndagen i månaden innebär i allmänhet mässa på svenska. Idag innebar det också förstakommunionsundervisning på svenska och Caritas Finlands Novemberbasar i S:t Henriks församlingssal. Det så kallade kabinettet intill församlingssalen hade redan i somras bokas av en annan grupp, så jag och mina elever fick hålla till i ett annat rum i prästgården. Gruppen hade vuxit sedan senast, eftersom en tvåspråkig flicka bytte från en av de finska grupperna till den svenska och några andra barn dök upp som hade missat den första undervisningsgången (så jag får pricka in en extra gång för dem i något skede) och jag kunde förbluffat konstatera att det är första gången på 25 år som jag har en grupp på över 10 barn som ska gå till första kommunion i vår.

I mässan fick vi dessutom ekumenisk förstärkning i form av en grupp besökare från Finska Missionssällskapets kortkurs i mission. Mässan firades på svenska och latin av fader Tuomas Nyyssölä, som predikade om de yttersta tingen eftersom kyrkoåret går mot sitt slut. Jag undrar om det är 20 år sedan jag senast hörde en predikan om de yttersta tingen, hög tid var det i alla fall. Det är faktiskt viktigt att komma ihåg att vi ska dö och att det gäller att leva så att man är förberedd, när den stunden än kommer.

Efter mässan svarade jag på några frågor från våra ekumeniska gäster och så gick jag och mina elever till församlingssalen, där det i stället för sedvanligt kyrkkaffe alltså var basar. Jag köpte klostertillverkad handkräm (rekommenderas!) och hade tur i lotteriet också.

0 Comments

Ekumeniska Rådets höstmöte och vesper i S:t Olav

12/11/2018

0 Comments

Ekumeniska Rådet i Finland samlades till höstmöte i Jyväskylä den 12 november och i programmet ingick vesper i stadens katolska kyrka, S.t Olav. Dagen inleddes med lunch och sedan andakt i den ortodoxa församlingen i Jyväskylä. Vi välkomnades av både kyrkoherde Timo Mäkiranta samt av ortodoxa kyrkans arkebiskop Leo. Fader Timo berättade om församlingen och kyrkan andakten hölls i, Uppståndelsens kyrka. Han berättade bland annat att ikonerna i ikonostasen i kyrkan har målats av den finlandssvenske ortodoxe författaren Tito Colliander. Skydden i silver - på finska heter ikonskydden riisa, men jag har aldrig lärt mig den svenska rermen - kom till Jyväskylä efter kriget men saknade ikoner, och det var länge meningen att målningarna av Tito Colliander skulle ersättas med mer traditionellt målade ikoner, men nu har man beslutat sig för att bevara dem för att låta dem bidra till kyrkobyggnadens vittnesmål om den efterkrigstida ortodoxa historien i Finland.

Efter andakten fortsatte mötet i ortodoxa församlingens församlingssal och vi välkomnades av den lokala lutherska biskopen, Simo Peura, biskop i Lappo stift. Därefter tog ärkebiskop emeritus Kari Mäkinen till orda, eftersom han är Ekumeniska Rådets ordförande. Under mötet godkändes Ekumeniska Rådets förnyade stadgar och ERF:s styrelse för treårsperioden 2019-21 valdes. Till ordförande efter avgående Kari Mäkinen valdes hans efterträdare på ärkebiskopssätet, Tapio Luoma.

0 Comments

Svenska dagen annorlunda

6/11/2018

0 Comments

Idag tog jag tåget till Helsingfors fast det är vardag. Jag hade bokat tid på en privat mottagning i centrala Helsingfors för att tala med den neurokirurg som orsakade min nervskada för 8½ år sedan. Eller så trodde jag. Det visade sig att hans namn fanns på mina papper för att han var avdelningsläkare på den avdelning på Tölö sjukhus neurokirurgiska poliklinik som jag tillbringade en knapp dag på år 2010. Mannen som (helt oavsiktligt) orsakade min nervskada förblir alltså namnlös, men jag vet nu att det var en radiolog, eftersom dagens kirurg kunde berätta att de som utför kateterangiografier är radiologer. "Min" kirurg ska nu konsultera med radiologer och andra på Tölö sjukhus för att ta reda på om nästa steg för att få slut på mina smärtor blir en magnetundersökning eller ett ultraljud.

Före mötet med neurokirurgen gick jag på Café Ekberg med en kusin. Svenska dagen till ära höll jag på min rätt och talade svenska (så jag kan hoppas att servitrisen lärde sig att kakaon serverades med grädde - inte kräm, som hon föreslog), men sen var det slut. Läkaren hade bara finska som språkalternativ på klinikens webbplats, så trots dagens datum försökte jag inte ens tala svenska med honom. Och på tåget hem höll konduktören långa anföranden i högtalaren (om varför vi var försenade etc.) och sade inte ett ord på svenska. Eller engelska, för den delen.

Jag hade tid hos kirurgen kl. 17, men hans tidtabell höll inte, så jag fick glömma alla tankar på att hinna till kvällsmässan i S:ta Maria kl. 18. Men när jag gick mot tåget lyste ljus i mörkret utanför Gamla kyrkan. Det var uppenbarligen en manifestation för att minnas döda missbrukare. Herre, låt dem få träda fram inför ditt ansiktes ljus!

0 Comments

Morgonmässa och tillbedjan i katolska domkyrkan i Stockholm

27/10/2018

0 Comments

Ursprungligen skulle NEKK-mötet fortsätta idag, men nu blev det så att lutheranerna i WICAS (Women in Church and Society, som är ett kvinnonätverk under Lutherska Världsförbundet) fortsatte på egen hand, så jag hoppade på tåget till Stockholm och morgonmässan i S:t Eriks katolska domkyrka.

Mässan började klockan nio och jag hann precis fram i tid. Mässan firades på svenska av två präster. Efteråt talade jag med den assisterande prästen och frågade om jag fick publicera bilder från mässan. Han lovade ta kontakt om kyrkoherden sa nej, men annars var det fritt fram, eftersom jag inte lägger ut bilder på församlingen. Fotoförbudet är orsaken till att jag inte har med några bilder av hur fint den gamla och nya kyrksalen har kombinerats.

Efter mässan var det tillbedjan. Den började med Laudate omnes gentes, vilket precis uttyckte min glädje över fjärde dagen i rad med mässa!

Efter mässan i S:t Erik besökte jag också S:ta Eugenia och Katolsk bokhandel vid Kungsträdgårdsgatan.

0 Comments

<<Previous

Andra söndagen i advent i S:ta Katarina

Finska som lingua franca

Solsken, mässa och de yttersta tingen

Ekumeniska Rådets höstmöte och vesper i S:t Olav

Svenska dagen annorlunda

Morgonmässa och tillbedjan i katolska domkyrkan i Stockholm

I min Faders hus

Sara Torvalds

Arkiv

Sökord