| När jag var liten trodde jag att alla hade en moster och en morbror och en faster och en farbror. För det hade jag. Mormor och morfar och farmor och farfar levde också alla fyra, och jag har varma minnen av dem allihop. Kompisar vars farfar eller morfar hade stupat i kriget eller vars föräldrar inte hade syskon - eller inte syskon av båda könen - tyckte jag var förbryllande. Det fanns ju ett ord för morbror, då måste man ju ha en sån, resonerade jag uppenbarligen på något plan. |  |
Nu har mina mor- och farföräldrar alla dött. Av följande generation var faster Agneta den som gick bort först. Två fastrar återstår. Den 19 juli somnade min morbror Nisse in. Och nu har jag ingen morbror längre. Någonstans i mig tycker jag det är väldigt förbryllande. Han har alltid funnits och nu finns han inte mer. Samtidigt tror jag ju att han lever kvar, att han nu är hos Gud - fast han kanske inte trodde det själv. Nisse var fysiker och mer intresserad av vår materiella världs innersta väsen än ett eventuellt liv efter döden.
RSS Feed
