Jag vaknar till beskedet att dödssiffran efter påskdagsmorgonens terrordåd i Sri Lanka har stigit ytterligare, till ofattbara minst 290 döda och över 500 skadade. Herre, förbarma dig. Kristus, förbarma dig.
Bilden är från Sri Lanka, men inte tagen av mig, utan en kompis som gav sitt tillstånd till att jag använder bilden på bloggen.
Genom mitt intresse för cricket har jag FB-vänner i Sri Lanka och även om det heter att tillgången till sociala medier har begränsats av de lankesiska myndigheterna ser jag att de nog har kommit åt sina FB-konton. En av dem beklagar att BBC har intervjuat någon som utgår ifrån att det är singalesiska buddhister i stället för att vänta tills man vet vad som hände. Jag tänker på det arbete som har pågått inom lankesisk cricket för att förena ett folk splittrat av inbördeskrig - deras slogan är One team, one nation (ungefär Ett lag, ett land), men jag vet också att det arbetet är långt ifrån färdigt. Och jag sörjer över att man nu har tagit ett långt kliv bakåt, oberoende av vem som visar sig ha hållit i trådarna som styrde självmordsbombarna. (Svenska Dagbladet skriver idag att misstankarna "enligt en poliskälla" riktas mot en "radikal grupp", vilket ju är helt uppenbart - icke-radikala grupper ägnar sig helt enkelt inte åt terrordåd! The Guardians rapport verkar mer saklig.)
RSS Feed
