I min Faders hus

Julberättelser och kvinnokraft i Karis

12/12/2019

Idag var det igen dags för Kvinnogruppen - Kvinnokraft att samlas i Stora Prästgården i Karis. Temat för kvällens samling var julberättelser och julsånger sjöng vi också. Precis som förra gången jag var med var stämningen varm och välkomnande och Birgitta Udd (som hälsar oss välkomna på bilden ovan) och den övriga planeringsgruppen hade valt härliga - och väldigt olika - julberättelser att läsa. Dessutom fick jag en smörgås med lax och ägg i stället för risgrynsgröten som jag inte kan äta på grund av mitt alfa-gal syndrom och det gjorde ju mig oändligt glad och fick mig att känna mig ännu mer välkommen. Hurra för kristen gemenskap och gemensam bön!

0 Comments

Adoration och tridentinsk mässa i S:ta Katarina

25/11/2019

0 Comments

Söndagen den 24 november - dagen före heliga Katarina av Alexandrias minnesdag - gick en dröm i uppfyllelse för mig. Vi hade eukaristisk tillbedjan och firade tridentinsk mässa i S:ta Katarina i Karis. Akolyten Alpo Penttinen kom med sakramentet från Helsingfors och hade hand om sakramentstillbedjan tillsammans med ministranten An Nguyen. Sedan kom fader Tuomas Nyyssölä från S:ta Ursulas församling i Kouvola och firade mässan med sångstöd av kören Schola Gregoriana Aboensis från S:ta Birgitta och salige Hemmings församling i Åbo och kantorerna Markus Mäkelä och Marko Näätänen från S:t Henriks katedralförsamling i Helsingfors. Mässhäftena med dagens läsningar - som ju lästes på latin, så det var bra att texterna fanns tillhanda både på finska och på svenska - hade An fixat, med gregorianska noter och allt. Och alltihop - inklusive kyrkkaffet - koordinerades av S:ta Maria församling genom mig som diasporaansvarig i vårt församlingsråd.

EDIT: Videosnuttar från sakramentstillbedjan och mässan hittar ni här.

0 Comments

Ekumenisk mässa i Karis

10/11/2019

0 Comments

Söndagen den tionde november markerar lutherska kyrkan Reformationens dag. Dagen innan, lördagen den nionde, var det katolsk mässa i S:ta Katarina i Karis. Mässan firades av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ från S:ta Maria katolska församling. När jag inför mässan påpekade för pater Rafal att våra värdar - för idag är ju S:ta Katarina en luthersk kyrka - skulle fira reformationen följande dag konstaterade han att det passade bra och var lämpligt ekumeniskt att vi fick fira mässa i kyrkan just då.

Mässan gick i huvudsak på finska, fast jag läste första läsningen och responsoriet på svenska. Attila läste andra läsningen på finska och pater Rafal läste förstås evangeliet på finska. Mässan avslutades ändå med Ave Maria på latin.

Det kändes bra, för om bara två veckor, den 24 november, blir det mer latin i Karis. Vi firar mässa på latin enligt den tridentinska mässordningen kl. 16 den dagen, men redan före det, kl. 15.15 blir det adoration, alltså tillbedjan av Kristus i altarets allraheligaste sakrament. Välkommen!

0 Comments

Kristen kvinnokraft i Stora Prästgården

15/10/2019

0 Comments

En gång i månaden är det kvinnoträff i Karis eller Ekenäs i de lutherska församlingarnas regi under rubriken Kvinnokraft och i oktoberträffen i Karis hade jag möjlighet att delta. Det var vackert dukat i höstfärger som passade perfekt ihop med de fina färgerna utanför Stora Prästgården. Det serverades gräddig svampsoppa (som jag inte kunde äta på grund av min köttallergi, men jag hade förutsett det och ätit hemma) och smörgåsar (som jag kunde äta) och under maten fanns tillfälle till trevlig samvaro. Dagens gäst var Gunnel M. Helander från Hangö och mellan soppan och kaffet talade hon om sitt livs he(m)liga resa.

Det kändes fint att höra Gunnel tala varmt om mässan - mer än en gång under hennes anförande hann jag tänka att det inte var mycket som signalerade att hon var lutheran och inte katolik. När jag tackade henne efteråt och sa att det tyvärr är sällan man hör en lutheran tala om eukaristin med sådan glöd svarade hon att hon inte brukar beteckna sig som lutheran, utan som kristen, och att det är bara att läsa kyrkofäderna och -mödrarna för att se att det är mässan som är det centrala, det som vi fortfarande har gemensamt med de tidiga kristna. Ja, det kan jag ju verkligen inte opponera mig mot.

Nästa gång är det Kvinnokraft i Ekenäs den 13 november och i Karis den 12 december.

0 Comments

Oktobermässa i S:ta Katarina

12/10/2019

0 Comments

Pater Jigger Ganados SCJ firade mässan i Karis igen, så mässan gick på engelska. Hannu läste dagens första läsning på finska, jag läste responsoriet på engelska och sedan andra läsningen på svenska, så sammanlagt blev det tre språk. Om man räknar med snacket före och efter mässan blev det fyra, för pater Jigger talade en tagalogdialekt med några filippinska kvinnor i församlingen. Kanske vi får höra en läsning på tagalog också i något skede? På kyrkkaffet hos Lotta efter mässan höll vi oss till svenska och engelska.

I november blir det två mässor i Karis: en lördagen den nionde november kl. 14 och en söndagen den 24 november på latin enligt den tridentinska mässordningen kl. 16. Välkomna!

0 Comments

Goda råd av Antonios Eremiten

26/9/2019

0 Comments

Efter att jag upptäckte ökenfadern Antonios Eremiten häromdagen har jag då och då läst ett citat till av honom. Ett som talade till mig lyder så här: "Den som smider en klump järn bestämmer sig först för vad han ska göra av den, en lie, ett svärd eller en yxa. Likaledes bör vi bestämma oss för vilken dygd vi vill utveckla, annars arbetar vi förgäves."

En riddare knäböjer inför Antonios Eremiten. Illumination av Dreux Jean från cirka 1465-70. BIld: Getty Open Content

Antonios Eremiten levde på 200- och 300-talen. När illustrationen ovan blev till hade det gått tusen år sedan han levde och nu har det gått ytterligare 500 år till. Men i en handvändning har jag något gemensamt med en illustratör som jobbade åt Filip den gode, hertig av Burgund på 1400-talet, genom ett helgon som kämpade med frestelser i Egypten.

Den som smider en klump järn
bestämmer sig först
för vad han ska göra av den,
en lie, ett svärd eller en yxa.
Likaledes bör vi bestämma oss
för vilken dygd vi vill utveckla,
annars arbetar vi förgäves.
- Antonios Eremiten

Det känns som ett omodernt citat, kanske det är därför jag fastnar för det. Dygder är inte alls inne. Men samtidigt gör just det att det känns fräscht. Tanken på att träna dygder i stället för muskler, det inre i stället för det yttre.

Och kanske jag har alldeles fel när jag säger att dygder är ute. Kanske de precis nu är på väg tillbaka. För man kan väl nog säga att det en Greta Thunberg efterlyser hos vuxna beslutsfattare är klassiska dygder som måttfullhet, klokhet och rättrådighet. För att ta hand om skapelsen måste vi ta ansvar för både oss själva och varandra.

Min köttallergi gör mig tvungen att vara mer klimatsmart, mer ansvarstagande än jag vill vara. Men kanske precis så ansvarsfull som jag vill vilja vara. Och då är vi inne på det som Antonios Eremiten pekar på: att vår fria vilja också är avgörande för hur goda vi kan vara.

Jag brukar ganska lättsamt säga att jag varken fick tålamod eller ödmjukhet när dygderna delades ut. Men den helige Antonios vänder upp och ner på det. Det blir ju en utmaning i stället. Att ta den där klumpen av järn som är jag och hamra ut ett ödmjukt jag i stället. För i citaten jag hittar av honom på webben talar han faktiskt en hel del om just ödmjukhet.

Helige Antonios sade "Jag såg snarorna som fienden sprider i världen och jag stönade och sade: 'Vad kan klara sig igenom sådana snaror?' Då hörde jag en röst som svarade mig: 'Ödmjukhet'."

0 Comments

<<Previous

Julberättelser och kvinnokraft i Karis

Adoration och tridentinsk mässa i S:ta Katarina

Ekumenisk mässa i Karis

Kristen kvinnokraft i Stora Prästgården

Oktobermässa i S:ta Katarina

Goda råd av Antonios Eremiten

I min Faders hus

Sara Torvalds

Arkiv

Sökord