I min Faders hus

Gudstjänst och gemensam bön

13/5/2019

Lördag gick jag i mässan två gånger: lördagens mässa på morgonen i biskopsgården och så söndagens mässa på kvällen i S:t Henrik. Helt vanligt är det ju inte att det blir så, men jag gjorde t.ex. samma sak i samband med pastoralrådsmötet på våren förra året. Vi talade om det på mötet också, faktiskt. När jag sa att jag tänker gå i kvällsmässan för att slippa komma in till Helsingfors igen på söndag opponerade sig Helmut (som representerar Heliga Ursulas församling i Kouvola) och sa att man ska tänka sig det som att man får gå i mässan på söndag. Och det kunde jag inte annat än hålla med om, men jag föredrar ändå att sitta två timmar på tåget under veckoslutet framom att sitta fyra timmar på tåget.

Men jodå, jag märker att jag allt oftare tänker på att det är lättare att gå i mässan i Helsingfors än här i Karis. Syster Leila (som representerar ordenssystrarna i stiftet i pastoralrådet) konstaterade på mötet att det är väldigt bra att det finns webbmässor för dem som inte har möjlighet att ta sig till mässan. Det har jag ju tröstat mig med själv, inte bara en söndag när jag låg på sjukhus utan också en alldeles vanlig vardag nyligen. Men sakramenten går inte sköta online. Och inte heller ersätter webbsidor, Facebook eller Whatsapp den kontakt man får när man träffar någon.

Jag talar gärna i ekumeniska sammanhang om vikten att be tillsammans. Jag tänker på Jesu löfte om att han är mitt ibland oss där två eller tre är samlade i hans namn. Då gäller det ju att samlas, vetja!

Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

Matt 18:20

0 Comments

Vad ni har gjort någon av dessa minsta...

9/5/2019

0 Comments

Gemma Hayter, 27, blev brutalt mördad av sina "kompisar" för snart tio år sedan. Videosnutten jag ser på Facebook när BBC gör reklam för en nygjord dokumentär om mordet på Gemma lär mig termen "mate crime", ett ord som har skapats i analogi med "hate crime" (hatbrott) för att beteckna ett brott som begås mot en kompis. De fem "kompisarna" som misshandlade och dödade Gemma får förlängda domar eftersom domaren anser det vara ett hatbrott. För att Gemma hade en kognitiv funktionsnedsättning.

Jag tittar på filmsnutten på nytt. Pausar. Försöker fatta vad som får människor att bete sig på det viset. Stirrar på texten i rutan. "Brott mot personer med handikapp har ökat med 300 procent sedan år 2011." Det är enligt brittiska inrikesministeriets statistik över polisanmälda brott. Brott mot personer med handikapp. Personer med handikapp är en kategori av offer för hatbrott.

Vart är världen på väg? Vart är vi på väg?

0 Comments

Skrivarstuga för radioandaktare

8/5/2019

2 Comments

Igår var det skrivarstuga för radioandaktare i Stora prästgården i Karis. Hedvig Långbacka på lutherska Kyrkans central för det svenska arbetet höll i trådarna när en grupp av oss som brukar hålla andakter i radio samlades för att skriva tillsammans i stället för att göra det var för sig. Det gör gott att få lufta tankar men också att veta att man har tid som enkom är avsedd för skrivandet. För mig var det dessutom en helt ny upplevelse eftersom jag aldrig har deltagit i någon skrivarkurs eller -reträtt. Och som alltid var det en lyx att få tänka på och tala om min tro på mitt modersmål. Mångfald är en rikedom - det visar ju ekumeniska dagar som gårdagen - men visst är det vilsamt att ibland få leka med bara en boll i stället för att försöka hålla flera bollar i luften samtidigt.

Om gårdagens skrivövningar resulterar i någon "riktig" andakt som kommer att höras i radio är egentligen oviktigt just nu. Jag känner mig rikare för att jag har fått ta del av andras skrivprocesser och glädja mig åt texter som jag aldrig hade kunnat skriva. Det värmer också att det finns gemenskaper där vi kan mötas för att uppmuntra varandra i stället för att riva ner, att vi kan komma från olika sammanhang och kyrkor men hitta så mycket att dela, att vi kan vara generösa med våra ord och med oss själva - och få en inblick i varandras världar och på så sätt bredda vår egen.

Och sist men definitivt inte minst: den stora glädjen att vi kan och får be tillsammans.

2 Comments

Rosenkransbön i 24 timmar

4/5/2019

0 Comments

Maj är traditionellt Jungfru Marias månad i katolska kyrkan. Därför tog en vän initiativet till 24 timmars bön för fred: dygnets 24 timmar indelades i 48 pass på 30 minuter var och så kunde man boka ett bönepass som passade ens egen dygnsrytm och be rosenkransbönen då.

Jag såg meddelandet om 24-timmarsrosenkransen i en katolsk FB-grupp och tänkte: "Det där är ju ett bra initiativ, men jag hinner inte vara med." Men tanken släppte mig inte.

Sen tog en vän i Åbo kontakt direkt: Det fanns några klockslag kvar, kanske jag kunde tänka mig att vara med? I min interna process hade jag redan kommit så långt att jag visste att det var kl. 6-6.30 som gällde om jag ville att vara med. Om jag valde att vara med. För just den tiden på dygnet kunde jag välja. Våra ljusa vårmorgnar gör nämligen att jag vaknar onödigt tidigt den här tiden på året, men sen blir jag i allmänhet bara liggande i sängen och skjuter upp uppstigandet. Tänk om jag i stället faktiskt skulle be rosenkransen i en rosenkranskedja med andra. För fred på jorden. Jag, som gärna vill framhålla att det är det andliga livet vi ska satsa på. Tänk om jag faktiskt gjorde det själv.

0 Comments

Quo vadis?

2/5/2019

2 Comments

Corpus Christi-procession vid S:t Henrik. Bilden är från 2012. I år infaller Kristi kropps och blods högtid den 23 juni.

Gårdagens stora katolska nyhet var brevet där en grupp katolska intellektuella anklagar påven för irrlärighet. (Rapporter finns bl.a. här, här, här, här och här på engelska.) Kontroversen är den senaste svallvågen i en storm som har pågått i flera år och som splittrar kyrkan allt tydligare (och som jag har skrivit om tidigare). Flertalet katoliker tror jag inte har börjat bry sig än, för att inte tala om att de skulle välja läger, för de flesta av världens mer än en miljard katoliker är ju det av födsel och ohejdad vana, inte för att de tillbringar dagarna lusläsandes påvliga dokument.

Och heresibrevet handlar till stor del just om ett påvligt dokument, nämligen Amoris laetitia (på svenska Glädjen att älska) och den helt interna katolska angelägenheten om vem som ska få gå till nattvard (icke-katoliker besväre sig i vilket fall som helst icke, så det är förståeligt att resten av världen inte har gått igång på Amoris i någon större utsträckning). Samtidigt handlar det förstås om mycket mer, om vart kyrkan är på väg och vem som ska få kalla sig katolik, om det går att förena ett "modernt" liv med kyrkans lära - i huvudsak alltså samma strömningar som river och sliter i den lutherska kyrkan i Finland, även om smärtpunkterna där är förskjutna från nattvardsgång och utomäktenskapliga förbindelser till kvinnopräster och könsneutralt äktenskap.

2 Comments

Martyrer i Sri Lanka

22/4/2019

0 Comments

Jag vaknar till beskedet att dödssiffran efter påskdagsmorgonens terrordåd i Sri Lanka har stigit ytterligare, till ofattbara minst 290 döda och över 500 skadade. Herre, förbarma dig. Kristus, förbarma dig.

Bilden är från Sri Lanka, men inte tagen av mig, utan en kompis som gav sitt tillstånd till att jag använder bilden på bloggen.

Genom mitt intresse för cricket har jag FB-vänner i Sri Lanka och även om det heter att tillgången till sociala medier har begränsats av de lankesiska myndigheterna ser jag att de nog har kommit åt sina FB-konton. En av dem beklagar att BBC har intervjuat någon som utgår ifrån att det är singalesiska buddhister i stället för att vänta tills man vet vad som hände. Jag tänker på det arbete som har pågått inom lankesisk cricket för att förena ett folk splittrat av inbördeskrig - deras slogan är One team, one nation (ungefär Ett lag, ett land), men jag vet också att det arbetet är långt ifrån färdigt. Och jag sörjer över att man nu har tagit ett långt kliv bakåt, oberoende av vem som visar sig ha hållit i trådarna som styrde självmordsbombarna. (Svenska Dagbladet skriver idag att misstankarna "enligt en poliskälla" riktas mot en "radikal grupp", vilket ju är helt uppenbart - icke-radikala grupper ägnar sig helt enkelt inte åt terrordåd! The Guardians rapport verkar mer saklig.)

0 Comments

<<Previous

Gudstjänst och gemensam bön

Vad ni har gjort någon av dessa minsta...

Skrivarstuga för radioandaktare

Rosenkransbön i 24 timmar

Quo vadis?

Martyrer i Sri Lanka

I min Faders hus

Sara Torvalds

Arkiv

Sökord