I min Faders hus

Tio år efter Utøya och 20 år efter 9/11

22/7/2021

Idag för tio år sedan var jag i London. Jag tillbringade största delen av min tid på Lord's Cricket Ground, där England och Indien möttes i en cricketmatch som pågick i flera dagar. Varje år påminner Facebook mig den 22 juli om den dubbelhet i tillvaron som jag upplevde när jag på hotellrummet fick veta vad som hade hänt i Oslo och på Utøya, medan jag bara tittade på cricket.

Bild: Skärmdump från Facebook.

På kvällen den 22 juli hade omfattningen av det terrordåd som hade drabbat Norge inte gått upp för mig, efter cricketen hade vi gått ut på middag med goda vänner, och följande dag hastade jag tillbaka till Lord's för att fortsätta se på cricket. När jag sedan den kvällen tog mig tid att läsa rapporterna - som i det skedet hade fått betydligt mer detaljer - blev jag förstummad. Jag varken kunde eller ville fatta det jag läste.

Hur kunde något sådant hända i Norden?! Och - kanske lite överraskande - hur kunde jag låta bli att känna av det? Jag insåg att jag väntade mig att jag skulle känna av något slags 'disturbance in the Force'.

Det gjorde jag inte.

Min reaktion bottnade i en dag som då låg strax under 10 år tillbaka i tiden och vars 20-årsdag vi snart kommer att markera, den dag som vi dag bara kallar 9/11. Den elfte september 2001.

Min pappa var i New York den dagen. Som Svenska Yles USA-korrespondent rapporterade Nils Torvalds direkt från ett förändrat land. (Hans minnesbilder nu 20 år senare kan man höra på Arenan här.) Den gången avbröt jag mitt arbete strax efter att det första planet hade träffat World Trade Center för att höra på radionyheterna. Helt opåkallat, för det brukade jag inte göra då och det brukar jag fortfarande aldrig göra. Eftermiddagsnyheterna på radio hör inte till mina rutiner. Men den dagen knäppte jag på radion.

Helige Athanasius, be för oss

2/5/2019

Det som pågår i kyrkan är tungt, så när jag kände mig trött efter arbetsdagen och dystert blickade ut över tallarna utanför och längtade efter att kunna gå i en kvällsmässa med kort varsel i stället för att sådant ska kräva planering och prioritering insåg jag att teknologin i alla fall ger mig möjlighet att välja en mässa i stället för att slötitta på något mindre viktigt på t.ex. Arenan. Lite otur hade jag, för jag hittade ingen mässa kl. 18 på Irland (vilket skulle ha varit kl. 20 här) och jag orkade inte vänta på kvällsmässan från Limerick som skulle börja först kl. 19.15 lokal tid, så jag kollade in morgonmässan i St. Patrick's Cathedral i New York i stället. (Förbryllande vad obekant en bekant kyrka kan se ut i en webbsändning, bara för att vinklarna är andra än dem man är van vid.)

Det gladde mig att kyrkan idag firar kyrkofadern Athanasius. Helige Athanasius, be för oss och för Guds heliga kyrka.

Mellan resa och fasta

5/3/2019

För en vecka sedan var jag i New York. Imorgon börjar fastan. Idag försöker jag mentalt hinna landa från det ena och göra mig redo för det andra. Det tar alltid tid att smälta intryck, i synnerhet från en längre resa och från ett ställe som New York, där intryck följer på intryck och jag varvade folkmassor med konstupplevelser och subwaytunnlar med skyskrapornas hisnande höjder.

Bland upplevelserna i New York fanns också mötet med Judith (som jag kort hänvisade till här). Vi hade kontakt efteråt och hon fixade så jag och min gudson fick gå en guidad rundtur i FN-högkvarteret. Där såg jag en staty av S:ta Agnes som jag tyckte var fin. Guiden berättade att statyn var en gåva från Nagasaki, eftersom den hade "överlevt" atombomben där. Statyn föll framåt när bomben detonerade, vilket skyddade framsidan mot explosionens kraft, men på baksidan ser man de djupa ärren.

Även Metropolitan Museum of Art bjöd på starka upplevelser, och jag tog bilder av en fransk 1500-talsskulptur av Kristi gravläggning som kändes väldigt aktuell så här inför fastan. De sörjande kvinnorna - i synnerhet kvinnan till höger som helt tydligt oroar sig för hur Jungfru Maria ska klara av sonens död - känns osannolikt levande idag, ganska exakt 500 år efter att de skapades av en okänd hand. Johannes besvikelse över att Jesus är död är också påtaglig...

Bilden av kristogrammet ovan tog jag också på the Met. Jag gillar kristogram och det här, ett brottstycke av en överliggare från 400- eller 500-talet, talade till mig direkt, för det lyckas på något sätt kombinera en enkelhet och renhet med tillbedjan. Ungefär så skulle jag vilja att min fasta ser ut, att den har ett naturligt och på något sätt självklart men ändå inte förenklat fokus på påskens mysterium.

Mässa på Roosevelt Island, NY

27/2/2019

De sista dagarna av den här USA-resan tillbringar jag hos min kusin på Roosevelt Island, en liten ö i New York som kunde beskrivas som Manhattans lillebror, eftersom den ligger i East River, mellan Manhattan och Queens. Google Maps visade att det finns en katolsk kyrka här också - St Frances Xavier Cabrini. Förutom på söndagar firas mässa kl. 9 alla vardagar utom måndag, vilket ju passar mig perfekt.

Ett hundratal meter från huset där min kusins lägenhet finns ser jag mig omkring: var det inte här kyrkan skulle finnas?! Och jodå, precis där står en trottoarpratare och visar att det faktiskt är här jag ska gå in en bit från gatan för att hitta kyrkan. Sen får jag gå upp en våning också, eftersom kyrksalen inte ligger i gatuplan, men väl framme möts jag av en ljus och välkomnande kyrka.

Även församlingsmedlemmarna var välkomnande - vi var bara en handfull på plats idag, men det visade sig att Judith, som läste dagens läsning, har vuxit upp i Sverige och jobbar på FN. Henne talade jag svenska med, men mässan gick från början till slut på engelska, med extra böner för de sjuka som vårdas på sjukhusen på Roosevelt Island.

Prästen, vars namn jag dessvärre inte uppfattade, fokuserade i sin predikan på dagens text ur Markusevangeliet: "Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: 'Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.'” Prästen framhöll att barn på Jesu tid inte hade rättigheter som idag, utan att barnet representerar alla som är utan makt och är i behov av beskydd.

Salesianmässa i Larchmont, NY

25/2/2019

St. Augustine's i Larchmont är kyrkarn närmast min mosters hem i Mamaroneck (jag var här senast i december 2017) och det kändes lyxigt att ha inte bara en men flera mässor på promenadavstånd en vanlig söndag: Niomässan kändes för tidig, 10.30-mässan hann jag inte heller till, fast jag hade tänkt, men 12.00-mässan passade precis. Mässan firades på engelska av en salesianpater från Vietnam, Father Gabriel. På vår promenad efter mässan gick vi till grannstaden New Rochelle och då passerade vi sen skola som salesianerna driver, så jag tog några bilder där också.

Church of St Mary, Long Island City

4/12/2017

Efter mässan i Church of St Augustine igår hann jag också ta en titt på en annan kyrka i New York, nämligen Church of St Mary i Long Island City. Där var det ingen mässa på gång, men några bilder kunde jag ta i alla fall i samband med att jag bad inför altarets sakrament.

Första söndagen i advent i Larchmont, NY

3/12/2017

Första söndagen i advent gick jag i mässan i kyrkan närmast min mosters hem, alltså St Augustine's i Larchmont, New York. Det var en familjemässa som firades på engelska utan inslag av latin och församlingens barnkör sjöng flera sånger under mässan. Under läsningarna och predikan gick alla barn i åldern 4-9 år (kanske 50 stycken, det är alldeles tydligt en livskraftig församling) till församlingsalen för en barnversion av den delen av mäsan. I bänkarna fanns också ett papper som yngre barn kunde färglägga och längst bak i kyrkan fanns en låda med kritor.

Mässa i S:t Patrick's Cathedral, NYC

1/12/2017

På besök i New York för att fira mammas 70-årsdag hann jag mer tack vare tur än skicklighet med ytterligare en mässa det här kyrkoåret: Jag råkade sticka mig in i St Patrick's Cathedral precis efter att en lunchmässa hade börjat när jag hade trott att jag "bara" skulle få be inför altarets sakrament. Predikan handlade om att kyrkoåret nästan är slut och att adventstiden är minimal i år, eftersom den fjärde söndagen i advent är julafton. Så gå och bikta er och gör er redo för julen å det snaraste, uppmanade prästen. Största delen av mässan gick på engelska, men t.ex. Sanctus sjöngs på latin.