För en vecka sedan var jag i New York. Imorgon börjar fastan. Idag försöker jag mentalt hinna landa från det ena och göra mig redo för det andra. Det tar alltid tid att smälta intryck, i synnerhet från en längre resa och från ett ställe som New York, där intryck följer på intryck och jag varvade folkmassor med konstupplevelser och subwaytunnlar med skyskrapornas hisnande höjder.
Bland upplevelserna i New York fanns också mötet med Judith (som jag kort hänvisade till här). Vi hade kontakt efteråt och hon fixade så jag och min gudson fick gå en guidad rundtur i FN-högkvarteret. Där såg jag en staty av S:ta Agnes som jag tyckte var fin. Guiden berättade att statyn var en gåva från Nagasaki, eftersom den hade "överlevt" atombomben där. Statyn föll framåt när bomben detonerade, vilket skyddade framsidan mot explosionens kraft, men på baksidan ser man de djupa ärren.
Även Metropolitan Museum of Art bjöd på starka upplevelser, och jag tog bilder av en fransk 1500-talsskulptur av Kristi gravläggning som kändes väldigt aktuell så här inför fastan. De sörjande kvinnorna - i synnerhet kvinnan till höger som helt tydligt oroar sig för hur Jungfru Maria ska klara av sonens död - känns osannolikt levande idag, ganska exakt 500 år efter att de skapades av en okänd hand. Johannes besvikelse över att Jesus är död är också påtaglig...
Bilden av kristogrammet ovan tog jag också på the Met. Jag gillar kristogram och det här, ett brottstycke av en överliggare från 400- eller 500-talet, talade till mig direkt, för det lyckas på något sätt kombinera en enkelhet och renhet med tillbedjan. Ungefär så skulle jag vilja att min fasta ser ut, att den har ett naturligt och på något sätt självklart men ändå inte förenklat fokus på påskens mysterium.
Bland upplevelserna i New York fanns också mötet med Judith (som jag kort hänvisade till här). Vi hade kontakt efteråt och hon fixade så jag och min gudson fick gå en guidad rundtur i FN-högkvarteret. Där såg jag en staty av S:ta Agnes som jag tyckte var fin. Guiden berättade att statyn var en gåva från Nagasaki, eftersom den hade "överlevt" atombomben där. Statyn föll framåt när bomben detonerade, vilket skyddade framsidan mot explosionens kraft, men på baksidan ser man de djupa ärren.
Även Metropolitan Museum of Art bjöd på starka upplevelser, och jag tog bilder av en fransk 1500-talsskulptur av Kristi gravläggning som kändes väldigt aktuell så här inför fastan. De sörjande kvinnorna - i synnerhet kvinnan till höger som helt tydligt oroar sig för hur Jungfru Maria ska klara av sonens död - känns osannolikt levande idag, ganska exakt 500 år efter att de skapades av en okänd hand. Johannes besvikelse över att Jesus är död är också påtaglig...
Bilden av kristogrammet ovan tog jag också på the Met. Jag gillar kristogram och det här, ett brottstycke av en överliggare från 400- eller 500-talet, talade till mig direkt, för det lyckas på något sätt kombinera en enkelhet och renhet med tillbedjan. Ungefär så skulle jag vilja att min fasta ser ut, att den har ett naturligt och på något sätt självklart men ändå inte förenklat fokus på påskens mysterium.
RSS Feed
