I min Faders hus

Min första coronamardröm

15/4/2021

I natt var det dags för min första coronamardröm. I mitt FB-flöde har jag kunnat se att många andras drömmar i ett tidigt skede påverkades av coronan, men för mig tog det tills i natt. Och föga överraskande handlade det då om att försöka ta sig till mässan - det är ju det som har förändrats mest i mitt liv på grund av coronan, att jag inte enkelt kan ta tåget till Helsingfors och gå i mässan bara för att jag vill det.

I drömmen vandrade jag omkring på vad jag hade för mig var ett stort hotell. I nästan alla rum pågick livesändning av en mässa från ett rum jag desperat försökte hitta. Suddiga, svartvita monitorer varvades med högupplösta färgbilder (alla det gångna årets många webbmässor?) och mässan fortskred enligt sin ordning medan jag gick upp och ner - mest ner - i trappor och genom rum efter rum för att hitta det där hemliga rummet med fotpallar i rött läder (dem såg jag ju på skärmarna).

Jag kom äntligen fram till rummet precis vid instiftelsen och elevationen, men jag fick bara falla på knä precis vid dörren, för man skulle ju ha rätt biljett för att komma in och där var det stopp.

Sen vaknade jag.

Men jag vaknade faktiskt glad, trots mardrömskänslan av att gå och gå och leta och leta, för jag var road av vad hjärnan hittar på när vi sover och tacksam över att ett ögonblick ha fått knäfalla inför Herren, ens i en dröm.

Bilden ovan, en skärmdump från St. Olav katolske domkirkemenighets webbsändning av sakramentstillbedjan via Facebook, är exakt ett år gammal.

Himlaliv och sakramentalt liv

12/2/2021

Igår tillbringade jag nästan hela dagen i kyrkan. Det var oändligt skönt, men lite stressigt också. Orsaken var att jag inte bara äntligen fick gå i mässan igen, utan att det var filmning också. Jag intervjuades för programmet Himlaliv (på finska Taivaallista menoa) i församlingssalen på dagen, så hade vi matpaus och så fortsatte filmandet på kvällen när det var adoration och kvällsmässa med sjukas smörjelse.

Bild: Nina Granvik

Om jag sade något vettigt och/eller intressant i intervjun får ni avgöra i höst när programmet visas i TV och syns på Arenan. Tidigare har redaktören Nina Granvik bl.a. talat med fader Anders Hamberg och gjort ett Himlaliv-avsnitt om Franciskusfesten på Kökar.

Efteråt kom jag förstås på en massa saker som jag kunde ha sagt och som jag önskar att jag hade sagt, men det är ju till sådant som jag har funderingarna i den här bloggen - så att jag på något sätt kan försöka uttrycka min kärlek till eukaristin. "Munnen säger vad hjärtat är fullt av," heter det i Matteus (12:34b) och Lukas håller med: "Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av" (6:43-45). Och igår var mitt hjärta fullt av tacksamhet över att få be inför tabernaklet igen. Inte sedan trettondagsafton har jag varit i mässan. Det känns helt omöjligt att ha det så här, men ändå gäller et att bara orka vidare, att hålla ut.

"Non possumus"

Venite adoremus!

6/1/2021

Äntligen, äntligen fick jag på trettondagsafton tillbe Kristus igen! Som jag sa till kyrkoherden efter mässan: Nu blev det jul för mig också!

Ont i halsen precis före jul i kombination med att det är omöjligt att få biljetter till en mässa om man inte är ute i god tid gjorde att jag fick leva med bara webb- och tevemässor under juldagarna. Men vid nyår jag var tillräckligt snabb i vändningarna och lyckades boka en biljett till kvällsmässan i S:ta Maria den femte januari, då man redan firar följande dags stora helg, Epifania, Herrens uppenbarelses fest.

Före mässan var det dessutom adoration, tillbedjan av Kristus i altarets sakrament, som det är före alla kvällsmässor på vardagarna i S:ta Maria. Och vilken glädje det var att äntligen få sluta sig till herdarna och de visa männen och få tillbe Sonen som har blivit oss given. Jag är oändligt glad varje gång det är mässa i Karis, men det finns ju inget tabernakel att be inför och adoration brukar det inte heller vara (förra året var ett välkommet undantag), så jag coronan har lärt mig att uppskatta möjligheten till tillbedjan.

Mässan firades av pater Ryszard Mis SCJ på finska och latin tillsammans med kyrkoherde Rafal Czerna SCJ.

Glad Epifania!

Äntligen mässa i min egen församlingskyrka igen!

16/9/2020

Coronan är inte över - verkligen inte! - men jag har äntligen gått i mässan i min egen församlingskyrka igen, för första gången sedan coronan satte stopp för offentliga mässor i mars. Mässorna har förstås varit öppna för de troende länge, men jag har hållit mig borta för att minimera risken för andra i min närhet. Men igår var det dags för församlingsrådsmöte, så eftersom jag ändå skulle ta mig in till Helsingfors såg jag till att jag var på plats i god tid och fick delta i tillbedjan av altarets allraheligaste sakrament före kvällsmässan. Jag är alltid glad att det är adoration i S:ta Maria alla vardagar före mässan, men jag var speciellt tacksam igår efter att ha varit utan möjlighet till tillbedjan - eller bön framför tabernaklet - i veckor och månader!

Mässan firades på finska av pater Stanislaw Szymajda SCJ, Joni var ministrant och Matti assisterade med att läsa dagens läsning. Coronan gjorde sig påmind med att varannan bänkrad fortfarande är avstängd och röda lappar markerar var man får sitta - en och en - i de bänkrader som är öppna. Och på förhand ska man förstås se till att ha bokat sin plats i mässan, så att det inte blir för fullt. För en vardagskvällsmässa räcker platserna till, men på församlingsrådsmötet diskuterade vi möjligheten att på söndagar öppna alla bänkrader igen (fortfarande med glesare platser) och i stället kräva att alla använder munskydd, eftersom antalet som kan boka plats i kyrkan är större än antalet sittplatser med varannan bänk ur spel. På söndagar leder det nämligen till att folk blir stående - och då lätt står alltför tätt - längst bak i kyrkan.

Men vilken glädje att få gå i mässan igen! Och fler mässor ska det bli: på söndag är det konfirmation på svenska i S:t Henrik och då är jag på plats. Och på tisdag, den 22 september, firas katolsk mässa i Esbo domkyrka kl. 18. Deo gratias!

Webbmässa med amerikansk predikan om frihet

5/7/2020

Igår var det USA:s nationaldag, 4th of July. Det tänkte jag inte alls på när jag valde mässa på mass-online.org. Jag valde bara första bästa mässa som började kl. 16 finsk tid, eftersom klockan redan hade hunnit bli några minuter över fyra och jag inte ville vänta en timme eller ens en halv timme med att "gå" i mässan. Det var alltså allt annat än ett medvetet val att den mässa jag fick mig till livs via YouTube firades i Sacred Heart Cathedral i Knoxville, Tennessee, i USA. Efteråt såg jag på församlingens webbplats att det är en stor katedral men framför allt verkar det vara en härligt levande församling. I anmälningarna i slutet av mässan berättade prästen att adorationskapellet igen är öppet dygnet runt. Om det någon dag blir möjligt att resa igen och jag av någon anledning befinner mig i närheten av Knoxville, TN, ska jag definitivt besöka katedralen och dess kapell.

I väntan på det kan jag rekommendera predikan i mässan kl. 9 lokal tid. Klicka här (YouTube-länk) för att höra prästen tala om frihet - med hänvisning till nationaldagen, alltså - och vikten av att inte se frihet som frihet att göra vad som helst, utan som frihet att göra det goda. Jag tycker prästen gjorde ett berömvärt jobb i att navigera mellan alla de grynnor som finns i USA:s pågående culture wars - han lyckades ta avstånd från både nationalism och rasism utan att vara något annat än amerikan.

Glad var jag också åt att se att se så många ansiktsmasker. Prästerna och ministranten bar inte ansiktsskydd, men det gjorde responsoriepsalmens försångare och den unge man som efter predikan blev konfirmerad. Jag var stressad när mässan började, men fylldes undan för undan av allt större tacksamhet - just den här mässan hade jag aldrig deltagit i utan coronan, så något gott har den också gett mig.

Samtliga bilder i dagens inlägg är skärmdumpar från YouTube-sändningen från Cathedral of the Sacred Heart of Jesus i Knoxville, Tennessee.
Bildkvaliteten varierade under mässan, så en del bilder är rätt suddiga.

Kampen den går vidare

28/4/2020

Av mitt FB-flöde att döma har många livligare drömmar under coronan, fast jag själv fortsätter jag som förut och sällan minns någonting av det jag har drömt. Dessutom behöver ju fler drömrapporter i mitt flöde inte betyda att folk faktiskt har livligare drömmar, utan att bara några människor har mer tid att tillbringa framför en skärm och därför skriver mer om sina drömmar än de gjorde förr. Och som vad som helst kan drömrapporterandet sedan bli en grej som sprider sig.

Jag läste någonstans att livliga drömmar och fler mardrömmar kan vara kopplat till oro och ängslan. Det låter rätt logiskt att människor oroar sig mer i den rådande situationen och att det också kommer till uttryck när de sover.

Det jag märker är att coronans ändrade livsmönster - och då har ju mitt mönster ändrats väldigt lite på vardagar - ger lite mer utrymme för funderingar. Eller kanske snarare så att jag försöker vara lite mer organiserad i både vardag och funderande. Och det jag har märkt är att jag återkommer till C.S. Lewis och hans The Screwtape Letters ganska ofta.

Adoration och tridentinsk mässa i S:ta Katarina

25/11/2019

Söndagen den 24 november - dagen före heliga Katarina av Alexandrias minnesdag - gick en dröm i uppfyllelse för mig. Vi hade eukaristisk tillbedjan och firade tridentinsk mässa i S:ta Katarina i Karis. Akolyten Alpo Penttinen kom med sakramentet från Helsingfors och hade hand om sakramentstillbedjan tillsammans med ministranten An Nguyen. Sedan kom fader Tuomas Nyyssölä från S:ta Ursulas församling i Kouvola och firade mässan med sångstöd av kören Schola Gregoriana Aboensis från S:ta Birgitta och salige Hemmings församling i Åbo och kantorerna Markus Mäkelä och Marko Näätänen från S:t Henriks katedralförsamling i Helsingfors. Mässhäftena med dagens läsningar - som ju lästes på latin, så det var bra att texterna fanns tillhanda både på finska och på svenska - hade An fixat, med gregorianska noter och allt. Och alltihop - inklusive kyrkkaffet - koordinerades av S:ta Maria församling genom mig som diasporaansvarig i vårt församlingsråd.

EDIT: Videosnuttar från sakramentstillbedjan och mässan hittar ni här.

Äktenskapet i ekumeniskt ljus - och kvällsmässa

10/9/2019

Tisdagen den 10 september hölls seminariet Det kristna äktenskapet i ekumenisk belysning i Betelkyrkan i Helsingfors. Arrangör var Ekumeniska Rådets sektion för finlandssvensk ekumenik, som jag sitter med i som representant för Katolska kyrkan, och huvudtalare vad Emma Audas, luthersk präst som precis har lämnat in sin doktorsavhandling om äktenskapsteologi till Åbo Akademi.

Vi hälsades välkomna av vår värd, baptistpastor Jani Edström, och så fick Emma ta till orda. Hon talade insiktsfullt om olika sätt att se på det kristna äktenskapet, men betonade att det inte handlar om att välja det sätt som ger den syn på äktenskapet man själv vill ha, utan att försöka jämka samman de olika synsätten. Frågan om samkönade äktenskap har skapat sprickor i mer än ett samfund och Emma Audas framhöll att det inte är antingen en lärofråga eller en etisk fråga, utan båda två.

Emma konstaterade också att äktenskapet i urkyrkan inte ansågs vara en väldigt viktig fråga, så det fanns väldigt lite av uttalad äktenskapsteologi förrän på 300-talet när kyrkan fick mer inflytande i romarriket. Men det ska vi inte heller tolka som att det är en oviktig sak, eftersom äktenskapet kan och borde vara en väg till helgelse. Det gäller att fråga varför kyrkan välsignar äktenskap. Emma påpekade att man i andra sammanhang välsignas till tjänst, till ett visst uppdrag eller till en särskild kallelse. Vi ska alltså inte se äktenskapet som en färdig form, utan som något som - om vi är kallade till äktenskap - kan hjälpa oss att leva ut vår kallelse och växa som kristna. Äktenskapet ska lära parterna förlåtelse, nåd och tålamod - något som de sedan förhoppningsvis kan sprida bland sina medmänniskor i större skara. Äktenskapet kallar oss nämligen att låta äktenskapets kreativitet skapa något utanför parrelationen, att dela allt med en människa ska göra oss mer beredda att dela med oss med andra.

Efter Emmas anförande följde en längre diskussion bland deltagarna i seminariet, vilket gav tillfälle att lyfta fram olika samfunds syn på äktenskap, kyskhet och samlevnad. Att vi har olika syn, olika åsikter och olika betoningar hindrar oss inte från att mötas i samtal, och det tycker jag är fint.

Efter seminariet styrde jag mina steg till S:ta Maria, där det var eukaristisk tillbedjan före kvällsmässan. Framför mig satt ett äldre par och efter eftermiddagens seminarium kändes det som en perfekt illustration av äktenskapet: man och hustru hade tillsammans kommit till kyrkan för att tillbe Kristus och delta i mässoffret. Det handlar om att hjälpa varandra på vägen till den helgelse som vi alla är kallade till.

Mässan firades på finska av pater Rafal Czernia SCJ och vi avslutade med Ave Maria på latin. Efter kvällsmässan var det församlingsrådsmöte i församlingssalen.

Adoration och mässa på S:t Josefs dag

19/3/2019

Den 19 mars firar kyrkan S:t Josef, Jungfru Marias brudgum. Eftersom det är en påbjuden högtid* tog jag mig till kvällsmässan i S:ta Maria och hann till och med delta i adorationen före mässan. Det var en av de där gångerna när jag kunde vila i vissheten om att jag var precis där jag skulle vara.

Tillbedjan av altarets allraheligaste sakrament leddes av pater Ryszard Mís SCJ. I adorationen ingick också litanian till den helige Josef (på svenska hittar du den nedan), vilket naturligtvis kändes helt rätt.

Mässan firades på finska av pater Ryszard och pater Stanislaw Szymajda SCJ. Eftersom Josefsdagen är en högtid ingick både Gloria och Credo i mässan trots att det annars var en vardag i fastan. Pater Ryszard predikade och talade vackert inte bara om helige Josef och hans roll som Jesu beskyddare, utan också om alla de människor som idag har den ansvarsfulla rollen som lärare och beskyddare för andra människor. Mässan avslutades med en Mariahymn på latin.

Tillbedjan, kvällsmässa och församlingsrådsmöte

4/12/2018

Tillbedjan av altarets allraheligaste sakrament började kvart över fem idag, men jag hann till S:ta Maria först strax efter halv. Jag var ändå tacksam över att jag hann med adoration ens en stund. Adorationen skötte fader Jigger Ganados SCJ om, assisterad av Matti Andelin, som läste Jesu hjärta-litanian efteråt.

Klockan 18 började kvällsmässan, som firades på finska av fader Ryszard Mis SCJ. Matti var försångare och läste dagens läsning. Joni Anton Jerad som också sitter med i församlingsrådet var den ena av de två ministranterna, den andra kände jag inte. Eftersom vi är inne i advent avslutades mässan med Alma Redemptoris Mater.

Efter kvällsmässan sammanträdde församlingsrådet i församlingssalen.