|
|
 Palmsöndagens mässa inleds med evangeliet om intåget i Jerusalem och procession med palmkvistar. Efter dagens läsningar följer sedan passionsberättelsen. Varje gång är det lika starkt, vare sig det är i katedralen med flera läsare eller som idag i S:ta Katarina med bara en präst. Mässan i Karis idag firades av pater Robert Galla SCJ och vi började vår procession med välsignelse av palmbladen i vapenhuset. Sen sjöng vi Se vi gå upp till Jerusalem på finska medan vi gick procession i kyrkan.
0 Comments
 I Karis firade vi första söndagen i fastan redan på lördag eftermiddag när fader Jigger Ganados SCJ kom till S:ta Katrina för att fira mässa. Med sig hade han Lance, som var ministrant. Mässan gick helt på engelska den här gången. Jag läste första läsningen och responsporiet och syster Emilia läste andra läsningen. Efteråt tänkte jag på att jag ju kunde ha tagit fram läsningarna på finska och svenska i mobilen, men den här gången blev det engelska från början till slut. Engelska var också vårt gemensamma språk på kyrkkaffet efteråt. I sin predikan talade fader Jigger om dagens evangelium om frestelserna Jesus utsattes för i öknen: "Vi blir alla frestade, men med Guds hjälp kan vi motstå frestelsen."  Jag har mässan på promenadavstånd, brukar jag säga, när mässan firas i S:ta Katarina i Karis. Igår bad jag ändå om skjuts, för det är både halt och sörjigt efter att det har regnat på all den myckna snön. Mässan firades på finska av S:ta Maria katolska församlings kyrkoherde Rafal Czernia SCJ. Jag läste första läsningen och responsoriepsalmen på svenska, Hannu läste andra läsningen på finska och pater Rafal läste förstås evangeliet. Efteråt var det kyrkkaffe hos mig och vi kunde bland annat glädja oss åt fredagens nyhet att biskopen är hemma i biskopsgården igen. Konstigt att tänka att nästa mässa för mig - Deo volente - blir i USA.  Söndagen efter trettondag firar vi Herrens dop. Fader Robert Galla SCJ kom till Karis redan idag, lördag, för att fira mässa i S:ta Katarina kyrka. Mässan gick i normal ordning på finska, men jag läste responsoriepsalsmen och andra läsningen på svenska och vi avslutade mässan med en Mariahymn på latin. I sin predikan talade fader Robert förstås om Johannes Döpaten och dopet, men han talade också om botens sakrament, bikten. Sånt gör mig så glad - jag tycker inte predikan bara ska vara bibelbetraktelser. utan också goda råd för det kristna livet, och en påminnelse om att varje katolik ska bita sig minst en gång om året eller så fort som möjligt om man har begått en allvarlig synd är aldrig fel.  Trettondedag jul firar vi epifania, Herrens uppenbarelse. Eftersom jag hade möjlighet att gå till nattvard i fredags i samband med en begravning valde jag att vara ekumenisk och markera uppenbarelsen utan att pendla till Helsingfors för mässa. I stället blev det S.ta Katarina och luthersk gudstjänst. Liturg var Karis-Pojo svenska församlings kyrkoherde Pentti Raunio, men honom såg jag inte mycket av, eftersom jag hade en pelare mellan mig och altaret. Jag såg mer av Margareta Puiras, en åtminstone för mig ny tf. församlingspastor, som läste evangeliet och predikade. I gudstjänsten medverkade också kören Katarina Singers under ledning av kantor Åsa Westerlund. På slutet sjöng kören på latin (jag uppfattade orden Deo gratias), men när vi sjöng Dagen är kommen väntade jag förgäves på att ens en vers skulle ha sjungits på latin. När jag sedan bläddrade märkte jag att Adeste fideles inte ens finns på latin i den lutherska psalmboken.  Idag var det igen ekumeniskt med besked: fader Kalevi Kasala och fader Harry Fagerlund firade ortodox liturgi i det lutherska församlingshemmet i Karis. I liturgin ingick också bön för biskop Teemu Sippo SCJ, som är på sjukhus efter att han halkade och slog huvudet annandag jul. Inför ektenian uppmanade fader Kalevi vackert kyrkfolket att be för katolska kyrkans överhuvud i Finland (närmare bestämt "sisarkirkon esipaimen, piispa Teemu"). Episteltexten lästes av Päivi Kasala och fader Harry läste evangelietexten först på finska och sen på svenska. Även i övrigt beaktades kyrkfolkets språkliga sammansättning, så en del böner bads på tyska, även om största delen av liturgin gick på finska och svenska. (På kyrkkaffet efteråt visade det sig att Päivi kan vissa böner även på swahili.) Päivi fick också agera kantor, eftersom Matti är på semester. I sin predikan talade fader Kalevi både om jungfru Maria och Johannes döparen, eftersom ortodoxa kyrkan idag markerar både första söndagen efter jul (Gudsföderskan) och söndagen före Herrens uppenbarelse (Epifania; Herrens dop). Både jungfru Maria och Johannes Döparen tog - efter att först ha protesterat -emot de uppgifter Gud gav dem; att bli Gudsföderska respektive att bli Herrens Döpare. När Gud kallar oss - när det är ett verkligt kall - då ska vi svara Ja. |
I min Faders hus
I min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. 
Arkiv
April 2019
Sökord
All
|
|
Katolinen.net
Suomen katolilaisia yhdistävä verkkosivusto Webbplatsen som förenar katolikerna i FInland A website that unites Finland's Catholics |
|
RSS Feed