I min Faders hus

Kristen i Finland: Tillsammans blir vi mera

29/3/2021

I början av mars blev jag vald till ordförande för Ekumeniska Rådets sektion för finlandssvensk ekumenik. En av mina första uppgifter blev att få liv i den blogg vi i sektionen hade talat länge om. Nu finns de första inläggen att läsa på webbsidan www.ekumenia.fi/kristen_i_finland.

I dagens inlägg citerar jag både kardinal Anders Arborelius och biskop Paul Verschuren, som i tiden döpte mig. Han sa i en predikan i Åbo domkyrka år 1976 så här: "En katolik som blir en bättre katolik finner inte i sista hand påven, utan närmar sig Kristus, och en lutheran som fördjupar sig mer i sin tro finner inte Luther utan Kristus. Och på så sätt kommer de i Kristus närmare varandra." (Hela predikan finns på finska i boken In Christo omnes (1984), på svenska finns ett längre citat på bloggen.)

Själv konstaterar jag bland annat det här: "Vi ska se Kristus i våra medmänniskor, men vi ska också själva sträva efter att bli mer Kristus-lika. Och i båda delarna tror jag alltså att vi ska dra nytta av varandra och varandras insikter, inte bara på individnivå, utan också på kyrko- och traditionsnivå."

Bloggen Kristen i Finland finns på Ekumeniska Rådets webbplats. Bilden har jag skapat av mina egna foton och skärmdumpar från sajten. Klicka på bilden för att komma till bloggsidan.

Läs bloggen Kristen i Finland här:
www.ekumenia.fi/kristen_i_finland

Kloka ord från kardinalen

9/10/2020

Här i Helsingfors stift har vi haft sede vacante i över ett år nu, men väntan på att påven utser en ny biskop bara fortsätter. Medan vi väntar kan vi trösta oss med att grannstiftet har en fin biskop i kardinal Anders Arborelius. Igår, när kyrkan i Norden firade Vår Fru av Rosenkransen, publicerades en hälsning från kardinalen till de äldre i Stockholms stift. Den tycker jag att alla ska läsa i sin helhet, oberoende av ålder, men jag passar på att citera ett stycke som gick rakt i hjärtat på mig:

"Många av er som har varit isolerade längtar säkert tillbaka till församlingens gudstjänstliv. I vissa församlingar har man ordnat mässor, inte minst på vardagarna, speciellt med tanke på er som måste vara extra försiktiga. Man har också försökt besöka dem som önskar ta emot den heliga kommunionen. Så ring och tag gärna kontakt med er församling för att se vilka möjligheter som finns att delta i mässan eller för att ta emot sakramenten."

Precis så tänker jag också, att det gäller att säga till att be prästerna komma och ge sakramenten till dem som inte har möjlighet att ta sig till kyrkan i nuläget. Jag kände mig lite förlägen i våras när jag tog kontakt och bad att en präst skulle komma och fira privat mässa i Karis efter att alla offentliga mässor hade ställts in på grund av pandemin, men kyrkoherden verkade bara glad åt att vi var i behov av sakramenten här i Västnyland också. (Här och här kan du läsa vad jag skrev när det begav sig.)

Idag skärptes coronabestämmelserna igen: i Österbotten förbjuds sammankomster på över 10 personer, vilket även kommer att påverka mässorna i det katolska kapellet i Vasa. Även i Raseborg påverkas vi av studerande som kommer hem från Vasa och bär viruset med sig. Så när det mörknar igen gäller det att ha blicken klar i frågan om sakramenten.

En annan sak som kardinalen skrev slog också an en sträng hos mig. Det där med att den här tiden - hur tung den än har varit och är och kommer att bli - har varit bra för bönelivet. Så här skriver kardinal Arborelius:

Kampen den går vidare

28/4/2020

Av mitt FB-flöde att döma har många livligare drömmar under coronan, fast jag själv fortsätter jag som förut och sällan minns någonting av det jag har drömt. Dessutom behöver ju fler drömrapporter i mitt flöde inte betyda att folk faktiskt har livligare drömmar, utan att bara några människor har mer tid att tillbringa framför en skärm och därför skriver mer om sina drömmar än de gjorde förr. Och som vad som helst kan drömrapporterandet sedan bli en grej som sprider sig.

Jag läste någonstans att livliga drömmar och fler mardrömmar kan vara kopplat till oro och ängslan. Det låter rätt logiskt att människor oroar sig mer i den rådande situationen och att det också kommer till uttryck när de sover.

Det jag märker är att coronans ändrade livsmönster - och då har ju mitt mönster ändrats väldigt lite på vardagar - ger lite mer utrymme för funderingar. Eller kanske snarare så att jag försöker vara lite mer organiserad i både vardag och funderande. Och det jag har märkt är att jag återkommer till C.S. Lewis och hans The Screwtape Letters ganska ofta.

Sällskap på vägen

26/4/2020

Kardinal Anders Arborelius konstaterar i sin betraktelse om den tredje påsksöndagen att hela vårt liv är en väg med den uppståndne Herren. Men kardinalen konstaterar också att många nu i coronatider känner en stor "längtan efter att möta den uppståndne Herren i eukaristin, eftersom det kan vara svårt att delta i mässan". Det är så sant som det är sagt.

Det är konstigt att vakna på söndagarna nuförtiden. Ingen väckarklocka ringer, eftersom jag inte har något tåg att passa. Webbmässor firas ju dygnet runt, så jag kan "gå" i mässan när som helst. Idag väljer jag högmässan i min egen församling. Pater Ryszard Mis SCJ firar mässan på finska, Leo läser första och andra läsningen, Matti läser responsoriet - och till min stora glädje ber vi Fader vår på latin.

Glädje blandas med sorg, som den har gjort hela tiden under den här tiden av förvisning från församlingskyrkan. Men kardinalens poäng är en annan än att det är en sorg att vi inte kan gå i mässan som förr. Han vill också påminna oss om att "vi måste öppna vårt hjärta för den Herre som så gärna vill möta oss där vi så sällan söker honom, alltså i de behövande". Han fortsätter: "Det är tyvärr min erfarenhet, ja, stora sorg, att vi kristna oftast inte har lärt oss att känna igen den uppståndne Herren i dem som mest behöver oss och där han har så mycket att ge oss."

Och det kan vara en riktigt bra tanke i coronatider (och förstås alltid annars också), att minnas att vi ska se Kristus i våra medmänniskor. Eukaristin må vara oss fjärran, men någon kontakt med våra medmänniskor har vi alla - om inte fysiskt så genom bönen - och i den kontakten kan vi försöka bära varandra genom allt det svåra.

Tussilago-bilden överst tog jag på gårdagens promenad här i Karis, de övriga bilderna är skärmdumpar från S:ta Marias webbsändning via YouTube.

Sorg och glädje på skärtorsdagen

9/4/2020

Med ljud från S:t Henrikskatedralen tack vare Yle och bild från katedralens YouTubekanal (varvat med bilder från S:ta Maria och Heliga korsets församling) firade jag idag skärtorsdagsmässa vid datorskärmen. Mässan i S:t Henrik firades av kyrkoherde Jean Claude Kabeza tillsammans med fader Joseph Dang. I S:ta Maria leddes prästerna av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ och i Tammerfors var det kyrkoherden där, fader Nguyen Toan Tri som firade mässan i åminnelse av nattvardens instiftande. Samtliga mässor firades på finska. På svenska firar Anders kardinal Arborelius OCD skärtorsdagens kvällsmässa i S:t Eriks domkyrka i Stockholm här (och texterna finns här). Påvens skärtorsdagsmässa visas bl.a. på vaticannews.va.

Jag sörjer förstås oändligt över att jag inte kan fira åminnelsen av nattvardens instiftande så som jag önskar och brukar, med eukaristi. Men jag tänker på vad pater Thomas Idergard SJ skrev i sin predikan på FB tidigagare idag: "Ikväll firar vi hur Herren Jesus, vid sin sista nattvard, instiftar två av Kyrkans sju sakrament, dvs synliga materiella tecken genom vilken Guds nåd ges till oss, i vår materia: Eukaristins sakrament, dvs den ständiga närvaron av hans eget offer på korset för vår försoning med Gud och vårt eviga liv, och de apostoliska ämbetsvigningens, dvs prästämbetets, sakrament."

Och i det sammanhanget är ju inte min fysiska närvaro avgörande. Det som är avgörande är vad vi firar, att de sakramenten instiftades - med fysisk närvaro, trots diverse memes om distansmöte den där historiska kvällen - så att kyrkan kan leva vidare av Kristi kropp och blod. Som kardinal Arborelis sade nyss: "Den måltid som Kristus instiftade kvällen före sitt lidande är en gåva som förenar kyrkan i kärlek." Och den kärleken får jag fortfarande vila i, utan att det sker på distans. 🙏😭😷😭🙏"

McCarrick och jag?

11/9/2018

Den elfte september 2002 står det bara "DC" i min kalender. På den tolfte har jag skrivit in tidtabellen för det flyg jag tog från Washington DC till San Francisco. När jag planerade det årets USA-resa hade jag egentligen tänkt flyga på onsdagen, men när jag insåg att det var årsdagen av 9/11-terrordåden valde jag att flyga på torsdagen i stället. Onsdagen tillbringade jag delvis framför teven - de läste upp namnen på alla dem som miste livet i tvillingtornen och de övriga terrordåden den dagen. Men jag gick också i mässan - förstås.

I en stad som Washington fanns det flera mässor att välja mellan, men jag valde en med anknytning till dåden. Jag tog metron till the Basilica of the National Shrine of the Immaculate Conception intill Catholic University of America. Jag antar att jag tog några bilder och rimligtvis finns de någonstans, men pappersbilder har jag dålig koll på, för något album samlade jag dem aldrig i. (Edit: Jag hittade några bilder i en byrålåda och har lagt dem i ett bildspel nedan.) Jag minns att det var en stor kyrka. Och jag minns havet av Knights of Columbus - 45 fem av brödraskapets medlemmar hade dödats i attacken mot World Trade Center - sorgen var lika påtaglig som deras plymer.

Jag minns varken predikan eller hur många celebranterna var. Men jag tyckte mig minnas att en av dem var kardinal. Så en tid efter att den senaste skandalen i kyrkan briserade googlade jag efter "McCarrick" och "9/11", "2002" och "National Shrine". Och hittade den här sidan. Jodå, visst var det dåvarande kardinal McCarrick som firade mässan. Och precis så här såg det ut i kyrkan.

Tacksägelsemässa med kardinal Arborelius

15/8/2017

Idag bänkade jag mig framför teven för att följa med tacksägelsemässan från S:t Eriks domkyrka i Stockholm. Kardinal Anders Arborelius firade Jungfru Marie upptagning i himmelen med en härlig festmässa i sin katedral. Jag hade tänkt att jag kan ta några skärmdumpar på SVT Play, men det funkade inte - av någon anledning visades mässan inte i direktsändning utanför Sverige. Men på SVT1 och SVT2 (med byte halvvägs) kunde jag fira Jungfru Maria och vår nordiska kardinal live i alla fall - och tog några bilder av teveskärmen för bloggen ur fåtöljen.

Påvemässa med kardinal Arborelius

29/6/2017

Gårdagens nybakta kardinaler, bland dem kardinal Arborelius, firade apostlarna Petrus och Paulus fest med mässa tillsammans med Petri efterträdare, påve Franciskus, på Petersplatsen. Jag följde med webbsändningen via Vatikanens YouTube-kanal.

Habemus cardinalem

28/6/2017

Idag var det så dags för det historiska konsistoriet i Peterskyrkan, då biskop Anders Arborelius OCD upphöjdes till kardinal. Jag följde med gudstjänsten på Vatikanens YouTube-kanal här för jag ville ju inte missa ögonblicket då Norden fick sin första kardinal någonsin.

Tillsammans med biskop Anders av Stockholm skapades fyra andra nya kardinaler av påve Franciskus: ärkebiskopen av Bamako i Mali, Jean Zerbo; ärkebiskopen av Barcelona, Juan José Omella Omella; den apostoliske vikarien för Paksé i Laos, Louis-Marie Ling Mangkhanekhoun; och hjälpbiskopen i ärkestiftet San Salvador i El Salvador, Gregorio Rosa Chávez.

Samtliga bilder är bildkapningar från Vatikanens webbsändning.

Morgonmässa med kardinal Turkson

12/5/2017

Dagens Caritas Europa-möte inleddes med mässa på hotellet klockan 7 på morgonen. Mässan firades av kardinal Peter Turkson och Caritas Europas ordförande, Monsignore Luc Van Looy. Mässan firades på engelska. Efter frukosten var kardinal Turkson dagens första talare.

Kardinal Turkson besökte Helsingfors förra året. Bilder från den mässan finns här.