Några bilder från mässan finns nedan, många fler finns här, och längst ner finns ett par videosnuttar, den ena från festmässan och den andra från festen i församlingssalen efteråt.
Det har varit en händelserik vecka. I måndags tillkännagav Heliga Stolen att påven har gett biskop Teemu Sippo SCJ tillstånd att gå i pension. Och i lördags var det stor fest i Agricolakyrkan i Helsingfors när han som biskop emeritus vigde diakon Eze Charles Nwoko till präst. Mässan firades på latin, men själva vigningen gick på finska. Läsningarna lästes på engelska. Mässan firades i vackra Agricolakyrkan eftersom S:t Henrikskatedralen inte är tillräckligt stor för en sådan fest, så jag vill också rikta ett tack till våra bröder och systrar i lutherska kyrkan för möjligheten att fira vår stora dag där! Några bilder från mässan finns nedan, många fler finns här, och längst ner finns ett par videosnuttar, den ena från festmässan och den andra från festen i församlingssalen efteråt.
0 Comments
Tredje söndagen i månaden betyder mässa på svenska i S.t Henrikskatedralen och tredje söndagen i maj brukar det vara förstakommunionsmässa på svenska. Årets förstakommunionsmässa innebar ett personligt rekord för mig: Jag hade hela tio elever som fick gå till nattvard för första gången. Det är en stor nåd och glädje att få dela den dagen med barnen.
Mässan firades på svenska och latin av fader Marco Pasinato. Jag läste dagens läsningar och assisterade vid utdelningen av nattvarden eftersom vi inte hade någon ministrant. Idag besökte jag S:t Mikaels kapell i Nummi-Pusula för första gången. Kapellet tillägnades ärkeängel Mikael förra året och det är ett privat kapell men där firas nu mässa två gånger i månaden. Idag var jag på plats för att där firades förstakommunionsmässa och en av mina guddöttrar fick gå till första kommunion. Det var en fin dag och en stor fest.
Mässan firades på finska och latin av pater Robert Galla SCJ. Alejandro läste första läsningen på engelska och jag läste den andra på finska. I ett par av sångerna fick dessutom in svenska. Lördag gick jag i mässan två gånger: lördagens mässa på morgonen i biskopsgården och så söndagens mässa på kvällen i S:t Henrik. Helt vanligt är det ju inte att det blir så, men jag gjorde t.ex. samma sak i samband med pastoralrådsmötet på våren förra året. Vi talade om det på mötet också, faktiskt. När jag sa att jag tänker gå i kvällsmässan för att slippa komma in till Helsingfors igen på söndag opponerade sig Helmut (som representerar Heliga Ursulas församling i Kouvola) och sa att man ska tänka sig det som att man får gå i mässan på söndag. Och det kunde jag inte annat än hålla med om, men jag föredrar ändå att sitta två timmar på tåget under veckoslutet framom att sitta fyra timmar på tåget. Men jodå, jag märker att jag allt oftare tänker på att det är lättare att gå i mässan i Helsingfors än här i Karis. Syster Leila (som representerar ordenssystrarna i stiftet i pastoralrådet) konstaterade på mötet att det är väldigt bra att det finns webbmässor för dem som inte har möjlighet att ta sig till mässan. Det har jag ju tröstat mig med själv, inte bara en söndag när jag låg på sjukhus utan också en alldeles vanlig vardag nyligen. Men sakramenten går inte sköta online. Och inte heller ersätter webbsidor, Facebook eller Whatsapp den kontakt man får när man träffar någon.
Lördagen den 11 maj samlades Helsingfors katolska stifts pastoralråd till möte i biskopsgården. Dagen inleddes med mässa i Helige Johannes Paulus II:s kapell i andra våningen. Mässan firades av biskop Teemu Sippo SCJ och gick på finska. Efter "kyrkkaffet" var det dags för mötesdelen av dagen. Stiftsbladet Fides' chefredaktör Marko Tervaportti höll ett anförande om ny evangelisation samt kyrkan och massmedier som var väldigt förtjänstfullt och jag hoppas vi får läsa det i Fides eller på stiftets webbplats i sinom tid. Han började kärnfullt med att konstatera att kyrkans uppgift är att rädda själar. Hear, hear!
Efter lunchen fortsatte mötet med biskopens information om situationen i stiftet, bland annat de prästrockader som har gjorts, och sedan följde hälsningarna från de olika församlingarna samt ordenssystrarna och prästrådet. Biskopen tackade också för alla förböner under hans sjukledighet. Han är fortfarande trött, men uppger att han inte har direkta men av fallskadan i vintras längre. Efter mötet gick jag i kvällsmässan i S:t Henrik. Mässan firades på finska och latin av fader Nguyen Toan Tri, som hänvisade till dagens möte i sin predikan.
Gemma Hayter, 27, blev brutalt mördad av sina "kompisar" för snart tio år sedan. Videosnutten jag ser på Facebook när BBC gör reklam för en nygjord dokumentär om mordet på Gemma lär mig termen "mate crime", ett ord som har skapats i analogi med "hate crime" (hatbrott) för att beteckna ett brott som begås mot en kompis. De fem "kompisarna" som misshandlade och dödade Gemma får förlängda domar eftersom domaren anser det vara ett hatbrott. För att Gemma hade en kognitiv funktionsnedsättning.
Jag tittar på filmsnutten på nytt. Pausar. Försöker fatta vad som får människor att bete sig på det viset. Stirrar på texten i rutan. "Brott mot personer med handikapp har ökat med 300 procent sedan år 2011." Det är enligt brittiska inrikesministeriets statistik över polisanmälda brott. Brott mot personer med handikapp. Personer med handikapp är en kategori av offer för hatbrott. Vart är världen på väg? Vart är vi på väg? Igår var det skrivarstuga för radioandaktare i Stora prästgården i Karis. Hedvig Långbacka på lutherska Kyrkans central för det svenska arbetet höll i trådarna när en grupp av oss som brukar hålla andakter i radio samlades för att skriva tillsammans i stället för att göra det var för sig. Det gör gott att få lufta tankar men också att veta att man har tid som enkom är avsedd för skrivandet. För mig var det dessutom en helt ny upplevelse eftersom jag aldrig har deltagit i någon skrivarkurs eller -reträtt. Och som alltid var det en lyx att få tänka på och tala om min tro på mitt modersmål. Mångfald är en rikedom - det visar ju ekumeniska dagar som gårdagen - men visst är det vilsamt att ibland få leka med bara en boll i stället för att försöka hålla flera bollar i luften samtidigt.
Om gårdagens skrivövningar resulterar i någon "riktig" andakt som kommer att höras i radio är egentligen oviktigt just nu. Jag känner mig rikare för att jag har fått ta del av andras skrivprocesser och glädja mig åt texter som jag aldrig hade kunnat skriva. Det värmer också att det finns gemenskaper där vi kan mötas för att uppmuntra varandra i stället för att riva ner, att vi kan komma från olika sammanhang och kyrkor men hitta så mycket att dela, att vi kan vara generösa med våra ord och med oss själva - och få en inblick i varandras världar och på så sätt bredda vår egen. Och sist men definitivt inte minst: den stora glädjen att vi kan och får be tillsammans. Första söndagen i maj innebär svensk mässa i S:ta Maria. Eftersom mina elever för i år går till första kommunion i den svenska mässan i S:t Henrik om två veckor hade jag kommit överens med fader Anders Hamberg om att han skulle höra barnens bikt. Det var lättare sagt än gjort, eftersom det var första kommunion på finska i högmässan och det var så fullt i S:ta Maria att det var svårt att ta sig fram till biktstolarna längst bak i kyrkan. Vi lyckades förstås till slut, men innan alla barn och vuxna som ville bikta sig hade fått göra det hade klockan blivit cirka 11.45, så mässan som skulle börja halv blev rejält försenad.
Som vanligt gick mässan både på svenska och latin: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei sjöngs på latin - men det var Fader vår i stället för Pater noster. Eftersom jag i dagarna har diskuterat mässan och bl.a. användningen av latinet på FB blev jag plötsligt medveten om hur mycket latin vi fortfarande använder i de svenska mässorna jämfört med de finska. Det är förstås ett enkelt och naturligt sätt att välkomna alla icke-finlandssvenskar i mässan: även om man inte förstår predikan så kan man delta i trosbekännelsen om den sjungs på latin, helt oberoende av modersmål. Men det är också ett sätt att värna om våra traditioner.
Sen tog en vän i Åbo kontakt direkt: Det fanns några klockslag kvar, kanske jag kunde tänka mig att vara med? I min interna process hade jag redan kommit så långt att jag visste att det var kl. 6-6.30 som gällde om jag ville att vara med. Om jag valde att vara med. För just den tiden på dygnet kunde jag välja. Våra ljusa vårmorgnar gör nämligen att jag vaknar onödigt tidigt den här tiden på året, men sen blir jag i allmänhet bara liggande i sängen och skjuter upp uppstigandet. Tänk om jag i stället faktiskt skulle be rosenkransen i en rosenkranskedja med andra. För fred på jorden. Jag, som gärna vill framhålla att det är det andliga livet vi ska satsa på. Tänk om jag faktiskt gjorde det själv.
Det som pågår i kyrkan är tungt, så när jag kände mig trött efter arbetsdagen och dystert blickade ut över tallarna utanför och längtade efter att kunna gå i en kvällsmässa med kort varsel i stället för att sådant ska kräva planering och prioritering insåg jag att teknologin i alla fall ger mig möjlighet att välja en mässa i stället för att slötitta på något mindre viktigt på t.ex. Arenan. Lite otur hade jag, för jag hittade ingen mässa kl. 18 på Irland (vilket skulle ha varit kl. 20 här) och jag orkade inte vänta på kvällsmässan från Limerick som skulle börja först kl. 19.15 lokal tid, så jag kollade in morgonmässan i St. Patrick's Cathedral i New York i stället. (Förbryllande vad obekant en bekant kyrka kan se ut i en webbsändning, bara för att vinklarna är andra än dem man är van vid.)
Det gladde mig att kyrkan idag firar kyrkofadern Athanasius. Helige Athanasius, be för oss och för Guds heliga kyrka. |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|