Eftersom jag övernattade i Helsingfors på grund av ett sent flyg från Sverige valde jag 9.30-mässan i S:t Henrikskatedralen, som jag aldrig hinner till hemifrån med tåg, i synnerhet som den Nordiska relikvallfärden precis idag kom till huvudstaden efter att ha besökt Åbo och Uleåborg. Relikerna av Thérèse av Lisieux (även känd som Lilla Thérèse eller Thérèse av Jesusbarnet) samt hennes föräldrar, Louis och Zélie Martin stod i framställda i sina relikvarier i katedralen när jag kom fram strax efter nio och kyrkhoherde Marco Pasinato höll ett litet anförande om helgonen från Lisieux för att sedan leda oss i bön i form av litanian till Lilla Thérèse.
Mässan firades på engelska (9.30-mässan i S:t Henrik är alltid på engelska nuförtiden, förr var den på latin och engelska eller latin och franska) och huvudcelebrant var en kapucinpater från Indien som var på besök i Finland. Pater Patrick predikade inte om Lilla Thérèse utan om dagens evangelietext, som handlade om hur Jesus botade den blinde tiggaren Bartimaios. Hans poäng var att vi alla har något problem, vare sig det är en fysisk krämpa som blindhet - eller en nervskada i ljumsken, tänkte jag - eller något annat, men att det inte är det eller vilken ställning vi har i samhället som definierar vårt människovärde. Vi är alla lika värda och ska behandla alla med respekt, eftersom alla andra är precis lika mycket Guds barn som vi själva. Och den fysiska krämpan vi kanske har, eller vilket eller vilka problem vi än tampas med i livet, ska vi i stället försöka se som en välsignelse.
Mässan firades på engelska (9.30-mässan i S:t Henrik är alltid på engelska nuförtiden, förr var den på latin och engelska eller latin och franska) och huvudcelebrant var en kapucinpater från Indien som var på besök i Finland. Pater Patrick predikade inte om Lilla Thérèse utan om dagens evangelietext, som handlade om hur Jesus botade den blinde tiggaren Bartimaios. Hans poäng var att vi alla har något problem, vare sig det är en fysisk krämpa som blindhet - eller en nervskada i ljumsken, tänkte jag - eller något annat, men att det inte är det eller vilken ställning vi har i samhället som definierar vårt människovärde. Vi är alla lika värda och ska behandla alla med respekt, eftersom alla andra är precis lika mycket Guds barn som vi själva. Och den fysiska krämpan vi kanske har, eller vilket eller vilka problem vi än tampas med i livet, ska vi i stället försöka se som en välsignelse.
RSS Feed
