I min Faders hus

"Det är som Lord Peter och Harriet Vane!"

30/11/2018

Jag läser mer om Kroppens teologi och får en insikt: Det är som Lord Peter Wimsey och Harriet Vane! I detektivromanerna av Dorothy L. Sayers har vi kroppens teologi illustrerad i litteraturen: de är ett par som har stor respekt för varandra, som inte bara är intresserade av varandras kroppar, utan som verkligen vill känna varandra på djupet och ställa upp för varandra. Båda vill ge sig själv till den andra. Så kanske jag har uttryckt en djupare sanning än jag har varit medveten om när jag har sagt: "Jag gifter mig när jag hittar någon som Lord Peter."

Både kropp och själ

28/11/2018

Reträtten med Syster Sofie OP bökar fortfarande omkring i min hjärna. (Här finns f.ö. hennes anförande på engelska i textform.) Jag märker att jag nu ser, hör och läser allt genom ett filter av kroppens teologi. Ta nu den här nyheten från YLE (här finns en kortare version på svenska), till exempel, som konstaterar att barn och unga i Finland i dag är i behov av betydligt mer psykvård än tidigare. Inte bara har antalet som söker hjälp mer än fördubblats på tio år, många har också betydligt allvarligare problem än förr: barn under tolv år uppvisar självskadebeteende. Och den här bloggtexten, där jag fastnade vid Mark de Vries' konstaterade att den katolska tron inte handlar om ord och tanke, utan "engagerar hela den mänskliga personen, kropp och själ, huvud och hjärta".

Kristus Konungens dag - reträtt på Studium, dag 3

26/11/2018

Reträtten om Kroppens teologi under rubriken Therefore glorify God in your body på Studium Catholicum avslutades på söndagen (mina bilder från de två första dagarna hittar du här och här). Syster Sofie Hamring OP talade om hur vi kan vara oss själva och vår skapelse trogna. Kyskhet är något som ofta blandas ihop med avhållsamhet, men det är inte alls samma sak. Kyskhet är vi kallade till även i äktenskapet och oberoende av livssituation. Syster Sofie konstaterade också att Efesierbrevets femte kapitel inte handlar om att kvinnan ska underställa sig mannen, utan att båda två - och vi alla, oberoende av om vi är gifta eller inte - ska underställa sig Kristus. Den poängen passade speciellt bra just på det gamla kyrkoårets sista söndag, då kyrkan firar Kristus Konungens dag.

Det var en fin reträtt som gärna hade kunnat fortsätta flera dagar till, men jag köpte alla tre böcker om Kroppens teologi som fanns tillgängliga i samband med reträtten, så jag ska fortsätta fördjupa mig i ämnet. Jag har bara läst något smått om Kroppens teologi förut, precis så mycket att jag har tänkt "Jo, det där är bra", men inte tillräckligt för att inse att det faktiskt gäller mig också. Nu kändes det som att stora bitar av sådant som jag har tänkt och känt men inte kunnat sätta ord på föll på plats när syster Sofie visade hur allt hänger ihop. Allt det nya och gamla passar ihop bildar en grund som håller att gå på - på ett sätt som alltså vidgar min värld. Deo gratias!

Reträtten avslutades med en mässa på engelska. Den firades av pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP.

Kroppens teologi, adoration och mässa - reträtt på Studium, dag 2

25/11/2018

Adventsreträtten Therefore glorify God in your body på Studium Catholicum fortsatte under ledning av syster Sofie Hamring OP och vi fick gå djupare in på Kroppens teologi. Under förmiddagssessionen låg fokus på skapelsen och hur vi egentligen borde se våra kroppar. Den andra skapelseberättelsen i Första Moseboks tredje kapitel visar att skammen inte kommer från Gud: den kom med i bilden först efter fallet. Efter att människan valde att äta av kunskapens träd, valde att själv bestämma vad som är rätt och fel, i stället för att acceptera de gränser Gud hade satt för oss - som en god förälder inte heller låter sitt barn vara gränslöst.

Efter rosenkransbön på fyra språk (roligt om än överraskande av Tea att byta till latin i sista dekaden, men visst klarade gruppen det också med bravur!) och lunch fortsatte vi med människans tillstånd efter syndafallet. Syster Sofie konstaterade att vi inte längre direkt ser det som står i första skapelseberättelsen: att vi är skapta till Guds avbild. Det första vi tänker när vi ser våra medmänniskor är inte Gud.

Dagen avslutades med tillbedjan av Kristus i altarets sakrament och mässa på engelska. Mässan firades av pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP. Jag läste dagens läsning och mässan avslutades med Salve Regina, så det blev lite latin på slutet också.

Adventsreträtt med Syster Sofie OP

24/11/2018

Det är inte advent än, men på Studium Catholicum ordnas adventsreträtten i år 23-25 november. Reträtten leds av syster Sofie Hamring OP från Sankt Dominikus kloster i skånska Rögle. Temat är kroppens teologi och rubriken för reträtten är Therefore glorify God in your body (1 Kor 6:20; på svenska "Ära då Gud med er kropp"). Syster Sofie har skrivit två böcker om kroppens teologi och hon konstaterade att temat passar väldigt bra inför och till advent, eftersom vi på julen firar det under att Gud blev människa.

Den första reträttdagen avslutades med en mässa på engelska i S:t Olavs kapell. Mässan firades av pater Gabriel Salmela OP, som är direktör för Studium.

På finska kan man läsa om kroppens teologi bl.a. här.

Finska som lingua franca

21/11/2018

Det är ofta roligt när Facebook påminner en om något som har hänt för flera år sedan. Idag var en sådan dag: I mitt flöde dök det plötsligt upp bilder från en mässa som fader Rafal Czernia SCJ firade i S:ta Katarina för tre år sedan, den 21 november 2015. Det var innan jag hade kommit igång med den här bloggen, så jag tycker det kan platsa bra med en beskrivning så här i efterhand.

Mässan firades på finska, med läsningar på finska och svenska. Efter mässan gick vi på kyrkkaffe på restaurang KW i centrum av Karis. Vid bordet representerade vi ett antal olika modersmål och kulturer: finlandssvenska, arameiska, polska, ungerska och nederländska. Men eftersom en av irakierna i sällskapet - som alltså hade samma modersmål som Jesus - talade bättre finska än engelska var finskan vårt enda gemensamma språk. När jag tittar på bilderna från den gången fylls jag av samma förundrans- och glädjefyllda insikt som då: Vi är kyrkan.

Vi är uttryckligen det samfund som heter Katolska kyrkan i Finland. Ordet katolsk betyder allomfattande, universell, världsvid. Vi kommer hit från olika hörn av världen - och jag reser ut i världen - men vi är hela tiden samma kyrka, utan indelning efter kultur, språk eller etnicitet, även om prästerna i mån av möjlighet firar mässor på många olika språk, så att så många som möjligt ska få tillfälle att prisa Gud även på sitt modersmål och inte bara på det största av våra lokala nationalspråk, hur fungerande det än kan vara som lingua franca. Deo gratias!

Solsken, mässa och de yttersta tingen

18/11/2018

Tredje söndagen i månaden innebär i allmänhet mässa på svenska. Idag innebar det också förstakommunionsundervisning på svenska och Caritas Finlands Novemberbasar i S:t Henriks församlingssal. Det så kallade kabinettet intill församlingssalen hade redan i somras bokas av en annan grupp, så jag och mina elever fick hålla till i ett annat rum i prästgården. Gruppen hade vuxit sedan senast, eftersom en tvåspråkig flicka bytte från en av de finska grupperna till den svenska och några andra barn dök upp som hade missat den första undervisningsgången (så jag får pricka in en extra gång för dem i något skede) och jag kunde förbluffat konstatera att det är första gången på 25 år som jag har en grupp på över 10 barn som ska gå till första kommunion i vår.

I mässan fick vi dessutom ekumenisk förstärkning i form av en grupp besökare från Finska Missionssällskapets kortkurs i mission. Mässan firades på svenska och latin av fader Tuomas Nyyssölä, som predikade om de yttersta tingen eftersom kyrkoåret går mot sitt slut. Jag undrar om det är 20 år sedan jag senast hörde en predikan om de yttersta tingen, hög tid var det i alla fall. Det är faktiskt viktigt att komma ihåg att vi ska dö och att det gäller att leva så att man är förberedd, när den stunden än kommer.

Efter mässan svarade jag på några frågor från våra ekumeniska gäster och så gick jag och mina elever till församlingssalen, där det i stället för sedvanligt kyrkkaffe alltså var basar. Jag köpte klostertillverkad handkräm (rekommenderas!) och hade tur i lotteriet också.

Höstseminarium i Kuokkala kyrka i Jyväskylä

13/11/2018

Ekumeniska Rådets höstmöte fortsatte i dag i Jyväskylä med höstseminarium i den oändligt vackra lutherska kyrkan Kuokkalan kirkko. Men innan mötesprpogrammet började hann jag gå i morgonmässan i ursulinernas kapell runt hörnet från S:t Olav. Mässan firades på finska av fader Armando Dee Di och jag läste dagens läsning.

Ekumeniska Rådets höstmöte och vesper i S:t Olav

12/11/2018

Ekumeniska Rådet i Finland samlades till höstmöte i Jyväskylä den 12 november och i programmet ingick vesper i stadens katolska kyrka, S.t Olav. Dagen inleddes med lunch och sedan andakt i den ortodoxa församlingen i Jyväskylä. Vi välkomnades av både kyrkoherde Timo Mäkiranta samt av ortodoxa kyrkans arkebiskop Leo. Fader Timo berättade om församlingen och kyrkan andakten hölls i, Uppståndelsens kyrka. Han berättade bland annat att ikonerna i ikonostasen i kyrkan har målats av den finlandssvenske ortodoxe författaren Tito Colliander. Skydden i silver - på finska heter ikonskydden riisa, men jag har aldrig lärt mig den svenska rermen - kom till Jyväskylä efter kriget men saknade ikoner, och det var länge meningen att målningarna av Tito Colliander skulle ersättas med mer traditionellt målade ikoner, men nu har man beslutat sig för att bevara dem för att låta dem bidra till kyrkobyggnadens vittnesmål om den efterkrigstida ortodoxa historien i Finland.

Efter andakten fortsatte mötet i ortodoxa församlingens församlingssal och vi välkomnades av den lokala lutherska biskopen, Simo Peura, biskop i Lappo stift. Därefter tog ärkebiskop emeritus Kari Mäkinen till orda, eftersom han är Ekumeniska Rådets ordförande. Under mötet godkändes Ekumeniska Rådets förnyade stadgar och ERF:s styrelse för treårsperioden 2019-21 valdes. Till ordförande efter avgående Kari Mäkinen valdes hans efterträdare på ärkebiskopssätet, Tapio Luoma.

"En gång för alla"

10/11/2018

I dagens andra läsning läste jag ur Hebreerbrevet att Kristus en gång för alla offrade sig själv. Det offret firade vi tillsammans med fader Robert Galla SCJ med mässa i Karis. Mässan gick på finska - med undantag för andra läsningen, alltså - fast lite latin fick vi höra under valven, eftersom vi sjöng Ubi Caritas på både finska och latin. Och som alltid känns det bra att höra en förbön till S:ta Katarina här under de gamla valven. Heliga Katarina av Alexandria, be för oss alla, för hela Raseborg och för hela Helsingfors katolska stift. Efter mässan var det kyrkkaffe hemma hos mig.