Hon är Sveriges och hela Europas skyddshelgon, hon har påverkat Norden mer än jag tror att de flesta inser och idag är det 630 år sedan hon blev helgonförklarad. (Och jag har skrivit om henne tidigare, t.ex. här och här och lite här också.) Heliga Birgitta, be för oss. Jag försöker komma på när jag blev medveten om helgonet Birgitta. Jag hade en kompis och en kusin som hette Birgitta, men ingendera associerade jag till helgonet. Långt senare berättade min farmor om ett sent missfall och sade att barnet skulle ha hetat Birgitta om det var en flicka. Då associerade jag tydligt till helgonet Birgitta. Men vad hände där emellan? Farfar besökte Vadstena i något skede under min uppväxt och gav mig en liten birgittin som souvenir. Farfar talade gärna om munkar och nunnor, om dominikanerna i Åbo och birgittinerna i Nådendal. Vi gjorde en vallfärd till Nådendal med honom. Fast det kallades inte för vallfärd, det var bara ett besök, för han var ju protestant. Så vi ”besökte” domkyrkan i Åbo när vi var hos farfar. Men det var med vördnad vi gjorde besöken, med vördnad vi ställde oss vid salige Hemmings relikvarium och påmindes om att han var vän med heliga Birgitta. Någonstans där såddes väl fröna till min Birgittarelation. |
I det skedet hade jag precis börjat den process som skulle leda till att jag blev katolik, så det var mycket jag inte förstod. Men jag tänkte i alla fall att jag satsar hårt på Birgitta, resten läser jag bara sådär. Så jag snusade på Lasse Lucidor, Haquin Spegel och de andra, men fördjupade mig – som jag trodde – i Birgitta. Jag minns att jag var lite besviken på att det bara var några av Revelationes som vi skulle läsa, men jag plöjde igenom det material som ingick i kursen – inklusive uppenbarelsen om Jesu födelse – och tänkte att det får räcka till för att bli godkänd. Men när jag satt med provet framför mig förstod jag inte frågan. Jag minns inte hur den var formulerad, men jag antar att den var en helt rimlig litteraturvetenskaplig fråga. Det var bara det att jag inte alls tänkte på Birgitta som litteraturvetenskap. Birgitta kunde man närma sig genom bön, inte textanalys. Annars var det ju inte den heliga Birgitta som stod i centrum och pekade på Kristus, utan en bunt texter som på ett för mig främmande sätt frikopplades från hennes tro och liv. |
Och för varje år förstår jag henne lite bättre, ser henne som mindre virrig och mer Gudstrogen. Men jag ser förstås henne också som en driftig kvinna, en kvinna som är van att röra sig med de mäktiga i samhället och kunna påverka sitt liv och andras. Askes kan också kännas som en lyx ibland. Hon kunde välja att ta på sig en tagelskjorta när hon vallfärdade till Rom i jubelåret 1300, men den som kämpar för att ha livets minimum väljer inte askes. För dem kan askesen vara en inställning, men utan den inställningen blir askesen meningslös också för den rike – vare sig det är i ett medeltida katolskt Europa eller i den globala värld vi lever i nu. När jag läste om Birgitta på universitetet visste jag inte att hon ska ha varit var min farfars mormors farfars farfars farmors farfars mormors morfars mormors mormor. Då hade hon inte heller ännu utsetts till ett av Europas skyddshelgon (det hände först år 1999). Men jag visste att hon var en av de stora i Norden, en kvinna vars röst vi hör även när vi inte lyssnar. |
Det är kanske det där familjära som tilltalar mig mest idag. Förr var jag mer imponerad av att hon skällde ut samtida påvar för att de höll till i Avignon i stället för att vara i Rom, där Gud ville att påven skulle vara (och visst, varje gång jag tänker på det gör det fortfarande stort intryck på mig), men nu tittar jag mer på det som gav henne modet och insikten att det var det hon skulle göra: relationen till Kristus. Och det är den relationen jag vill försöka efterlikna i min egen relation till Gud.
Som Birgitta själv uttryckte det i sin Sermo angelicus: ”Eftersom Kristus med brinnande längtan törstar efter de själar som han återlöst med sitt eget blod, så bör ni, mina älskade, sträva efter att uppfylla hans längtan och med all andakt och kärlek ta emot honom.”