I min Faders hus

Gudstjänst och gemensam bön

13/5/2019

Lördag gick jag i mässan två gånger: lördagens mässa på morgonen i biskopsgården och så söndagens mässa på kvällen i S:t Henrik. Helt vanligt är det ju inte att det blir så, men jag gjorde t.ex. samma sak i samband med pastoralrådsmötet på våren förra året. Vi talade om det på mötet också, faktiskt. När jag sa att jag tänker gå i kvällsmässan för att slippa komma in till Helsingfors igen på söndag opponerade sig Helmut (som representerar Heliga Ursulas församling i Kouvola) och sa att man ska tänka sig det som att man får gå i mässan på söndag. Och det kunde jag inte annat än hålla med om, men jag föredrar ändå att sitta två timmar på tåget under veckoslutet framom att sitta fyra timmar på tåget.

Men jodå, jag märker att jag allt oftare tänker på att det är lättare att gå i mässan i Helsingfors än här i Karis. Syster Leila (som representerar ordenssystrarna i stiftet i pastoralrådet) konstaterade på mötet att det är väldigt bra att det finns webbmässor för dem som inte har möjlighet att ta sig till mässan. Det har jag ju tröstat mig med själv, inte bara en söndag när jag låg på sjukhus utan också en alldeles vanlig vardag nyligen. Men sakramenten går inte sköta online. Och inte heller ersätter webbsidor, Facebook eller Whatsapp den kontakt man får när man träffar någon.

Jag talar gärna i ekumeniska sammanhang om vikten att be tillsammans. Jag tänker på Jesu löfte om att han är mitt ibland oss där två eller tre är samlade i hans namn. Då gäller det ju att samlas, vetja!

Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

Matt 18:20

0 Comments

Om hatprat och vrede - och gemenskap

27/4/2019

0 Comments

Igår var samlades Ekumeniska Rådet i Finland till seminarium och vårmöte i Alphyddans kyrkas församlingssal i Helsingfors. Efter många år som ekumeniskt aktiv är det alltid roligt med Ekumeniska Rådets vår- och höstmöten: Varje gång är det glada återseenden och så lär jag känna några människor till från olika samfund.

Årets seminarium hade rubriken Vi talar gott om andra och handlade om hatprat och hur vi som kyrkor och samfund kan bidra till ett sundare debattklimat. Dagens inleddes - efter att vi hade välkomnats av den lokala kyrkoherden Riikka Reina och seminariets bakgrund presenterats av Risto Pontela - av Jorma Vuorio, avdelningschef på inrikesministeriets migrationsavdelning, som talade om hatprat och säkerhet. Han konstaterade bland annat att mörkertalet för hatprat är stort och så talade han vackert om inrikesministeriets ambitioner om att Finland ska vara världens tryggaste land. I mina öron lät det dessvärre som tomma ord. Han framhöll ändå att det gäller att göra skillnad mellan vihapuhe (hatprat) och vihainen puhe (argt prat), eftersom en persons vrede kan vara berättigad och konstruktiv.

Etnisk profilering urholkar rättsstaten

0 Comments

Kvällsmässa i Tammerfors

10/4/2019

0 Comments

Idag gick jag i kvällsmässan i Heliga korsets kyrka i Tammerfors. Det är ju inte precis min kvarterskyrka, men jag hade blivit inbjuden att komma och tala om hur det är att vara en minoritet i minoriteten, både finlandssvensk och katolik, i Tammerfors svenska församling, så det gjorde jag på dagen och så gick jag i kvällsmässan på kvällen. Dessvärre samarbetade min telefon inte på dagen, så det blev ingen bildkavalkad från den lutherska församlingen.

Mässan firades av de två prästerna i Tammerfors, kyrkoherde Zenon Strykowski SCJ och kaplan Stanislaw Zawilowicz SCJ. Båda kommer att lämna församlingen i sommar och i synnerhet pater Zenon kommer jag att se mer av, eftersom han blir kaplan i min egen församling, S:ta Maria, medan pater Stan flyttar till S:ta Birgitta i Åbo. Både vespern före och själva mässan gick helt på finska, med undantag för Mariahymnen på slutet, som sjöngs på latin.

0 Comments

Ett varmt farväl i kylan

7/2/2019

0 Comments

Det är väl (ytterligare) ett tecken på att man är medelålders att begravningarna kommer tätare. Igår var det igen dags att styra stegen till Gamla kapellet i Sandudd. Den här gången var jordfärstningen luthersk och förrättades av Tomas Ray. Både jordfästningen och kaffet efteråt blev en fin påminnelse om hur viktigt det är att säga att vi bryr oss om varandra och hur naturligt det är att även i sorgens stund säga Tack för allt det fina vi har fått dela.

Vila i frid, Raimo!

0 Comments

Ekumenisk kvällsbön i Hangö

24/1/2019

0 Comments

Ekumeniska böneveckan ordnas 18-25 januari varje år och redan förra året blev jag inbjuden att delta i den ekumeniska kvällsbönen som traditionellt ordnas i Hangö i slutet av böneveckan, men då befann jag mig i Åbo, så det passade inte. I år bokade jag in dagen i god tid och det gick till och med att ordna med skjuts, eftersom ortodoxa församlingens kantor Matti Jyrkinen ändå var på väg från Lojo och därmed enkelt kunde plocka upp mig i Karis på vägen.

Den ekumeniska kvällsbönen inleddes på ortodoxt vis under ledning av fader Petri Korhonen och fortsatte sedan med läsning av de fyra första verserna i psalm 27 av den lutherska församlingens kaplan Maija Saario. Därefter följde sång och så te och samtal. Vid mitt bord satt ortodoxa, lutheraner, en representant för frikyrkligheten och så jag som katolik. Samtalet fortsatte i bilen på vägen hem, då kantor Matti och jag diskuterade allt från påvemässor till hur ortodoxa biskopar väljs och från uniatkyrkorna (som följer östkyrkans liturgiska rit men erkänner påven) till heliga Musa av Rom. En givande kväll med andra ord - och ett exempel på den typ av konkret gräsrotsekumenik som jag tror att vi behöver se mer av i det här landet.

0 Comments

Just det, ekumenik är problematiskt också!

21/1/2019

0 Comments

Ni vet den där känslan när någon slår huvudet på spiken och uttrycker precis det ni ville ha sagt. Den fick jag uppleva idag när fader Oskari Juurikkalas blogginlägg om att det finns problem i ekumeniken dök upp i mitt Facebook-flöde. Jag är ju ekumeniskt aktiv och brinner för ekumeniken, men ibland känns det svårt att tala om saker och ting när orden inte betyder samma sak i olika kyrkor. Det och mycket mer tar fader Oskari nu förtjänstfullt upp i en text som benar ut tre större problem i den katolsk-lutherska dialogen.

Ekumeniska Rådet i Finland firade 100-årsjubileum år 2017. Bilden är tagen på vårmötet i Andreaskyrkan det året. Biskop Teemu Sippo SCJ håller ett anförande och åhörarna är (fr.v) ERF:s generalsekreterare Mari-Anna Pöntinen, biskop Björn Vikström och fader Mikael Sundkvist från ortodoxa kyrkan.

Inspirerad av att temat för Ekumeniska böneveckan i år är Var ärliga och rättvisa skriver fader Oskari att han i den ekumeniska debatten i efterdyningarna efter den senaste luthersk-katolska dialograpporten om kyrka, eukaristi och ämbete (Kasvavaa yhteyttä på finska och Communion in Growth på engelska) har noterat tre problemområden, för det första en illusion om att folk skulle vara överens, för det andra att det finns en paradox kring de lutherska bekännelseskrifterna och för det tredje frågan om teologin om prästerskapet.

Katolska präster samlade kring altaret tillsammans med biskop Teemu Sippo SCJ under skärtorsdagens kvällsmässa.

Fader Oskari hade deltagit i ett seminarium om dialograpporten som ordnades av lutherska kyrkostyrelsen tidigare i år. I seminariet deltog enligt honom så gott som samtliga lutherska biskopar och diskussionen efter seminariets anföranden var livlig och givande. "Den avslöjade också hur stora utmaningarna på vägen till enhet fortfarande är. Det blev snabbt klart hur fjärran många andra lutheraner står - och hur fjärran många lutheraner står även i Finland. Dialograpporten återspeglar en exceptionellt pro-katolsk lutherdom som representeras av bland andra biskoparna Simo Peura och [Jari] Jolkkonen samt de sakkunniga Tomi Karttunen och Ilmari Karimies," skriver fader Oskari Juurikkala.

Men, fortsatte han, "när de övriga biskoparna (inklusive Eero Huovinen) kom till tals var det svårt att undvika intrycket att de omfattande we agree-uttalandena i dokumentet i hög grad är en chimär. Till och med i fråga om nattvardsläran rådde så stor spridning i biskoparnas syn att de ivriga formuleringarna i rapporten verkade tystna, besvärade inför den flummighet som avtecknas i den lutherska verkligheten."

0 Comments

<<Previous

Gudstjänst och gemensam bön

Om hatprat och vrede - och gemenskap

Etnisk profilering urholkar rättsstaten

Kvällsmässa i Tammerfors

Ett varmt farväl i kylan

Ekumenisk kvällsbön i Hangö

Just det, ekumenik är problematiskt också!

I min Faders hus

Sara Torvalds

Arkiv

Sökord