Jag tror att en starkt bidragande faktor till den känslan var att det för mig var tredje gången (se här och här) på en dryg vecka som jag gick i mässan och fick motta Kristus i eukaristin. Alla de där andliga resurserna som har varit så pressade till det yttersta med nattvard en gång i månaden har äntligen blivit påfyllda i normal takt. Det blir ju inte sämre av att jag vet att jag är på väg på kvällsmässa igen på tisdag i Esbo domkyrka. Oändlig tacksamhet och glädje! Halleluja!
För en liten stund kändes världen helt som sig själv igen. Det var biskopsmässa på svenska och latin i S:t Henrik och biskop emeritus Teemu Sippo SCJ såg både glad och pigg ut. Sex finlandssvenska ungdomar fick motta bekräftelsens sakrament av honom och en av dem var min guddotter N. Om det inte hade varit för munskyddet jag hade på mig kunde jag ha trott att coronan var ett minne blott. Ja, och det faktum att bänkraderna som normalt har plats för sex personer nu har markeringar som visar att det är plats för tre personer per bänkrad. Och att man möts av en kanister med handsprit i stället för vigvatten när stiger in i katedralen. Men när jag tittade upp mot altaret och såg ministranterna Viktor och Holger assistera biskopen var allt för ett litet ögonblick som förr. Jag tror att en starkt bidragande faktor till den känslan var att det för mig var tredje gången (se här och här) på en dryg vecka som jag gick i mässan och fick motta Kristus i eukaristin. Alla de där andliga resurserna som har varit så pressade till det yttersta med nattvard en gång i månaden har äntligen blivit påfyllda i normal takt. Det blir ju inte sämre av att jag vet att jag är på väg på kvällsmässa igen på tisdag i Esbo domkyrka. Oändlig tacksamhet och glädje! Halleluja!
0 Comments
Idag är det Olav den heliges minnesdag - en dag som i min släkt förknippas med farfar Ole och firades med tårta - men som förstås är störst i Norge, där man firar Olsok idag. Ordet kommer från fornnordiskans ólafsvaka och betydde därför ursprungligen aftonen före S:t Olavsdagen, men i modern norska används ordet också om själva dagen den 29 juli, då S:t Olav firas i åminnelse av hans död samma datum år 1030. För att markera dagen delar jag redan på förhand länken till St Olavs domkirkemenighets YouTube-sända mässa från katolska domkyrkan i Oslo - den firas nämligen idag kl. 19 finsk tid. (I S:t Olavs församling i Jyväskylä firas dagens festmässa redan kl. 18.) Uppdatering: Sen fick jag ju tag på länken till biskopsmässan i Nidarosdomen, så i stället för domkirkemeningheten sällade jag mig till dem (i år förstås en mindre skara) som hade gjort den traditionella pilgrimsvandringen till Nidaros i dagens Trondheim. Be för oss, Olav den helige! Samtliga bilder i det här inlägget är skärmdumpar från Oslo katolske bispedømmes YouTube-kanal. Mer Olsok-material finns också på katolsk.no.
Jag såg mer av flera påsknattsgudstjänster än någonsin förr, men jag måste medge att jag inte var riktigt lika påskglad som jag brukar.
Nåväl, allt jag kan göra är be för dem och för oss alla.
Kristus är - trots allt - sannerligen uppstånden! Det här hade jag ju gottat mig åt redan förra veckan: att jag skulle komma åt att gå i en vardagsmässa idag. Orsaken var ju att det var församlingsrådsmöte efter kvällsmässan, så den här vardagsmässan hade varit inprickad i kalendern länge. Att jag kunde ordna min dag så att jag hann delta i hela sakramentstillbedjan från kl. 17.15 var ett stort bonus.
Tillbedjan leddes av kyrkoherden, pater Rafal Czernia SCJ. Han assisterades av Joni som var ministrant. Till mässan fick de sällskap av pater Zenon Strykowski SCJ och Matti läste dagens första läsning. Mässan gick på finska och församlingsrådsmötet likaså. En av punkterna på mötet var att fader Zenon fick presentera sig och han berättade att biskop Paul Verschuren SCJ besökte det prästseminarium där han studerade på 90-talet och berättade om Finland, så innan prästvigningen år 1997 bad han om att få skickas till Finland. Efter två år i Irland gick den önskan i uppfyllelse och nu är han i sin tredje församling här: första var han några år i Åbo, sedan administrator i Tammerfors och sedan dryga 16 år som kyrkoherde där. Nu ser han fram emot att få vara bara kaplan. En av höjdpunkterna under min resa till Frankrike var en ung släktings konfirmationsmässa i Neuilly-Sur-Seine i intill Paris. Mässan firades i samma kyrka som torsdagens kvällsmässa, men i själva kyrksalen och inte i ett mindre kapell. Och minsann är Saint-Pierre-de-Neuilly-sur-Seine en stor kyrka, inte lika stor som Åbo domkyrka, men mycket, mycket större än någon av de kyrkor som idag förvaltas av katolska kyrkan i Finland. Mässan firades av monsignore Jacques Turck tillsammans med två andra präster. Hela 60 ungdomar skulle konfirmeras och det skedde effektivt genom att biskopen hade befullmäktigat de två andra prästerna att också ge sakramentet, så tre ungdomar konfirmerades alltid ungefär samtidigt.
Fader Anders Hamberg firade den svenska mässan i S:t Henrikskatedralen på S:t Henriks dag. Jan-Peter läste dagens första läsning och jag läste den andra. Och så trodde jag att mässan skulle avslutas med Ramus virens olivarum som vanligt, men tji fick jag. Den hade organisten Marko redan sjungit med kyrkfolket i högmässan, så han valde Stjärna över haven i 12.30-mässan i stället. Högmässan hade firats av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ så innan vår mässa började hann jag se till att mina förstakommunionselever fick skaka hand med honom. Och så var det ju nästan precis ettårsdagen av min guddotters dop. Det kändes fint att sitta i samma kyrkbänk med henne igen.
Midnattsmässan från Rom började kl. 22.30 på julafton och jag hade tänkt välja SVT:s sändning, men där pratade man hela tiden över kalendan, den traditionella kungörelsen om julen som placerar Kristi födelse i frälsningshistorien, så jag bytte till YLE, där pater Gabriel Salmela OP var kommentator, men det mesta var textat (visserligen med en irriterande fördröjning), så man kunde höra latinet (och spanska och arabiska och portugisiska och swahili och allt vad det var i år). I efterhand (men utan pater Gabriels kommentarer och textningen) kan man se mässan här på Vatikanens YouTube-kanal. Kalenda-texten på svenskaDen tjugofemte december, när tidsåldrarn utan antal hade gått sen världens skapelse, då Gud i begynnelsen skapade himmel och jord, och människan till sin avbild, när århundrade efter århundrade hade gått sedan den Allsmäktige satt sin båge i molnen efter syndafloden, som ett tecken på förbund och fred; i det tjugoförsta århundradet sedan Abraham, vår tros fader, kom ut från det kaldeiska Ur; i det trettonde århundradet, efter att Israels folk leddes av Moses i uttåget ur Egypten; runt det tusende året sedan David smordes kung; i 65:e veckan av Daniels profetia; i den 194:e olympiaden; år 752 sedan staden Rom grundades; i Caesar Octavianus Augustus, fyrtioandra regeringsår, då hela världen var i fred, avlades Jesus Kristus, evig Gud och Son till den evige Fadern, som önskade att helga världen med sin allra mildaste ankomst, av den Helige Ande. När nio månader hade gått sedan bebådelsen, föddes han av Jungfru Maria i Betlehem i Juda, och blev människa: Vår Herre Jesu Kristi födelse i köttet. God jul!
Tredje söndagen i månaden är det mässa på svenska i S:t Henrik. Jag missade den svenska mässan i katedralen i september (för det var mässa i Karis den lördagen), men oktobermässan igår missade jag inte. Den firades av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ. Före mässan hade jag till och med tillfälle att bikta mig på svenska för biskopen, eftersom vi båda var på plats i god tid. En biskopsmässa är ju alltid lite festligare och den här gången hade vi också fler ministranter än vi brukar ha vid de svenska mässorna: Pio, Alpo och Holger. Holger läste också första läsningen och jag läste den andra. Organisten Marko stod sång och musik. Som brukligt i katedralförsamlingen fanns det en hel del latin med. T.ex. trosbekännelsen sjöng vi på latin, medan Sanctus sjöngs på svenska.
Idag fick kyrkan fem nya helgon när påve Franciskus i samband med en mässa på Petersplatsen helgonförklarade inte bara den brittiske teologen och kardinalen John Henry Newman utan också fyra andra: indiska Mariam Thresia (eller María Teresa) Chiramel Mankidiyan, italienska Giuseppina Vannini, brasilianska Dulce Lopes Pontes och schweiziska Marguerite (eller Margarita) Bays. Här kan man läsa mer om de fyra nya kvinnliga helgonen och här finns information om Newman.
Jag följde med kanoniseringen och mässan via Vatikanens YouTube-kanal (så bilderna idag är skärmdumpar varvade med några bilder av teven med mässan). Här finns en länk till mässan med engelska kommentarer, fast jag valde att se den utan kommentarer och knäppte bara på översättningen under påvens predikan. EDIT: Nu finns predikan att läsa på svenska här. Den som är nyfiken på kardinal Newman (ja ja, jag ska lära mig att säga helige John Henry i stället, men sånt tar tid att nöta in) kan passa på den 25 oktober, då Studium Catholicum bjuder på en föreläsning (på engelska) för att markera kanoniseringen. Lilla Thérèse. Thérèse av Jesusbarnet. Thérèse av Lisieux. Kärt barn har många namn, men den första oktober är det i alla fall hennes minnesdag. När jag talade med Mother Superior i karmelitklostret i söndags sa jag att jag tänkte komma på vardagsmässa någon dag den här veckan. Eftersom mässtiderna varierar lite ville jag kolla tidtabellen på förhand. Hon svarade genast att biskopen kommer för att fira mässa klockan 10 på tisdag, eftersom det är heliga Thérèses dag, så idag tog jag bussen från Esbo centrum.
Mässan firades alltså av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ och på finska. Novisen i klostret läste dagens läsning och responsoriepsalm och biskopen läste förstås evangeliet. I sin predikan talade biskopen om lilla Thérèse. Han konstaterade att hon är ett exempel på att sanningen, Guds sanning, gör oss fria. Idag är det populärt att i stället tänka sig att frihet gör oss sanna, men så är det inte, det är Guds sanning vi ska lystra till, precis som heliga Thérèse. Bussen till klostret går en gång i timmen, så jag hade lämpligt med tid för bön före mässan. Efteråt utbytte jag några ord med vår biskop emeritus och passade på att fråga varför mässriktningen bytte när han kom för att fira mässa (jfr i söndags och i vintras). Biskopen konstaterade att han insisterar på att fira åt rätt håll, så som kapellet är byggt, men att systrarna vänder på upplägget så fort man inte gör det. Jag antar att det är för att kyrkfolket inte ska känna sig utanför, men det tycker jag är onödigt. När jag fick mig en pratstund med Mother Superior efter det var jag dessvärre så fokuserad på att fråga hur det var med fotona på novisen i klostret (fortsätt anonymisera dem var svaret) och mina egna böneämnen, så jag glömde tala om riktningen på mässan. Kanske jag minns det nästa gång... |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
April 2021
Sökord
All
|