I min Faders hus

”Jag väljer allt!”

1/10/2021

”Jag väljer allt!” är ett klassiskt citat från Thérèse av Jesusbarnet. Hennes storasyster Léonie kom till sina yngre systrar med sin docka och en korg med dockkläder och tyger. Léonie tyckte att hon hade vuxit ur docklekarna, så hennes systrar kunde få välja åt sig vad de ville ha av hennes avlagda saker. Céline, som var lite äldre än Thérèse, valde en bunt silkesband. Thérèse själv var smart nog att välja allt och tog hela korgen, inklusive dockan som låg överst.

Det får mig att tänka på Karlsson på taket (det gör jag ibland, t.ex. här), för det känns som en lösning som han direkt skulle ha kommit på. Looking out for number one, liksom. Men jag tror inte att Karlsson på taket finns på någons lista över litteraturens nästan-helgon, där placerar man ju snarare Jonatan Lejonhjärta. Det är helt enkelt inte en karlssonsk attityd som brukar prägla stora helgon.

Thérèse i karmelitklostret i Lisieux.

Thérèse av Jesusbarnets fall är en del av förklaringen till att hon faktiskt blev ett stort helgon - och till och med kyrkolärare, fast hon gick i kloster vid 15 och dog långt innan hon fyllde 30 - att hon medvetet ville bli det. En del av förklaringen, skriver jag, för den stora biten är förstås alltid Guds överflödande nåd. Hon var bara – igen – smart nog att säga ja tack till alltihop.

Thérèse skrev faktiskt att hon redan när hon var tre år gammal ”började säga till Gud att jag aldrig ville neka honom något”. I sina Självbiografiska skrifter förklarar hon kopplingen till händelsen med dockkläderna i hennes barndom (kursiveringarna är mina):

Kalla mig Lilla Thérèse.
Så sa Thérèse av Jesusbarnet (1873 - 1897).
Hon föddes Marie-Françoise-Thérèse Martin och är också känd som Thérèse av Lisieux.
Även hennes föräldrar är helgon.

"Senare, då jag fått en inblick i fullkomligheten, förstod jag att om man eftersträvar att bli ett helgon måste man lida mycket, alltid söka det fullkomliga och glömma sig själv; jag förstod att det finns åtskilliga grader av fullkomlighet och att varje själ är fri att besvara Herrens maningar, att göra litet eller mycket för honom, det gäller kort sagt att välja mellan de offer han begär. Då utbrast jag liksom i barndomen: 'Min Gud, jag väljer allt!' Jag vill inte vara helgon bara till hälften, jag är inte rädd för att lida för dig, det enda jag fruktar är att behålla min vilja – tag den, ty 'jag väljer allt' vad du vill!"

Fysiskt på plats i mässan i S:t Henrik

17/5/2021

Jag formligen studsade fram längs gatan. Jag var på väg från min mammas hem i Hagnäs till den svenska mässan i S:t Henrik. Solen sken, havet glittrade, träden grönskade och min själ dallrade. Vilken ofantlig glädje att inte bara få gå i mässan - det har jag trots allt fått göra ungefär en gång i månaden - utan att också veta att jag får falla på knä inför tabernaklet. Så jag har saknat ett tabernakel i S:ta Katarina. (Kan det ens i teorin finnas någon ekumenisk möjlighet till det? Inte förrän vi har fått en ny biskop i alla fall.)

Eftersom jag inte har gått i söndagsmässan i katedralen under coronatiden var det en överraskning för mig att högmässan hade tagit slut redan vid kl. 12. Med betydligt färre människor i kyrkan tar nattvardsgången inte lika lång tid och inte behöver man ju köa för att komma ut heller, det förstår jag ju, men jag märkte att jag blev förvånad över att det inte var någon folksamling på S:t Henriksplatsen utanför kyrkan. I stället kunde jag i lugn och ro utbyta några ord med några bekanta som hade gått i högmässan och några andra som liksom jag var på väg till den svenska mässan.

Mässan firades av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ och två av de elever jag började förbereda för första kommunionen före coronan - och som har fått undervisning av Marko Pitkäniemi i stället eftersom jag under rådande omständigheter inte har rest till Helsingfors - fick gå till första kommunion. Jag satt med dem i första raden, på en av de tre markerade tillåtna platserna, och allt kändes oändligt bekant och samtidigt lika nytt och fräscht som de nyutsprungna löven på träden utanför.

Coronapaus med biskopsmässa och konfirmation

20/9/2020

För en liten stund kändes världen helt som sig själv igen. Det var biskopsmässa på svenska och latin i S:t Henrik och biskop emeritus Teemu Sippo SCJ såg både glad och pigg ut. Sex finlandssvenska ungdomar fick motta bekräftelsens sakrament av honom och en av dem var min guddotter N. Om det inte hade varit för munskyddet jag hade på mig kunde jag ha trott att coronan var ett minne blott. Ja, och det faktum att bänkraderna som normalt har plats för sex personer nu har markeringar som visar att det är plats för tre personer per bänkrad. Och att man möts av en kanister med handsprit i stället för vigvatten när stiger in i katedralen. Men när jag tittade upp mot altaret och såg ministranterna Viktor och Holger assistera biskopen var allt för ett litet ögonblick som förr.

Jag tror att en starkt bidragande faktor till den känslan var att det för mig var tredje gången (se här och här) på en dryg vecka som jag gick i mässan och fick motta Kristus i eukaristin. Alla de där andliga resurserna som har varit så pressade till det yttersta med nattvard en gång i månaden har äntligen blivit påfyllda i normal takt. Det blir ju inte sämre av att jag vet att jag är på väg på kvällsmässa igen på tisdag i Esbo domkyrka. Oändlig tacksamhet och glädje! Halleluja!

Olsok - Olav den heliges minnesdag

29/7/2020

Idag är det Olav den heliges minnesdag - en dag som i min släkt förknippas med farfar Ole och firades med tårta - men som förstås är störst i Norge, där man firar Olsok idag. Ordet kommer från fornnordiskans ólafsvaka och betydde därför ursprungligen aftonen före S:t Olavsdagen, men i modern norska används ordet också om själva dagen den 29 juli, då S:t Olav firas i åminnelse av hans död samma datum år 1030. För att markera dagen delar jag redan på förhand länken till St Olavs domkirkemenighets YouTube-sända mässa från katolska domkyrkan i Oslo - den firas nämligen idag kl. 19 finsk tid. (I S:t Olavs församling i Jyväskylä firas dagens festmässa redan kl. 18.)

Uppdatering: Sen fick jag ju tag på länken till biskopsmässan i Nidarosdomen, så i stället för domkirkemeningheten sällade jag mig till dem (i år förstås en mindre skara) som hade gjort den traditionella pilgrimsvandringen till Nidaros i dagens Trondheim.

Be för oss, Olav den helige!

Samtliga bilder i det här inlägget är skärmdumpar från Oslo katolske bispedømmes YouTube-kanal. Mer Olsok-material finns också på katolsk.no.

Glad påsk, trots allt!

12/4/2020

Jag såg mer av flera påsknattsgudstjänster än någonsin förr, men jag måste medge att jag inte var riktigt lika påskglad som jag brukar.

Påsknatten för tjugosju år sedan blev jag döpt av biskop Paul Verschuren och nu undrar jag hur det står till med alla dem som väntar på att få motta dopets sakrament eller bli upptagna i katolska kyrkan. Helsingforsförsamlingarnas gemensamma introduktionskurs i S:t Henrik blev avbruten och ingen vet när trosundervisningen kan återupptas (utom via webbstudier à la Heliga Ursulas församling), men behovet av sakramenten har ju inte försvunnit.

Påskljuset tänds i nattens mörker i S:ta Maria kyrka. Bild: Skärmdump från webbsändningen på församlingens YouTubekanal.

Nåväl, allt jag kan göra är be för dem och för oss alla.

Kristus är - trots allt - sannerligen uppstånden!

Tillbedjan, kvällsmässa och församlingsråd

3/3/2020

Det här hade jag ju gottat mig åt redan förra veckan: att jag skulle komma åt att gå i en vardagsmässa idag. Orsaken var ju att det var församlingsrådsmöte efter kvällsmässan, så den här vardagsmässan hade varit inprickad i kalendern länge. Att jag kunde ordna min dag så att jag hann delta i hela sakramentstillbedjan från kl. 17.15 var ett stort bonus.

Tillbedjan leddes av kyrkoherden, pater Rafal Czernia SCJ. Han assisterades av Joni som var ministrant. Till mässan fick de sällskap av pater Zenon Strykowski SCJ och Matti läste dagens första läsning. Mässan gick på finska och församlingsrådsmötet likaså. En av punkterna på mötet var att fader Zenon fick presentera sig och han berättade att biskop Paul Verschuren SCJ besökte det prästseminarium där han studerade på 90-talet och berättade om Finland, så innan prästvigningen år 1997 bad han om att få skickas till Finland. Efter två år i Irland gick den önskan i uppfyllelse och nu är han i sin tredje församling här: första var han några år i Åbo, sedan administrator i Tammerfors och sedan dryga 16 år som kyrkoherde där. Nu ser han fram emot att få vara bara kaplan.

Konfirmation på franska

25/1/2020

En av höjdpunkterna under min resa till Frankrike var en ung släktings konfirmationsmässa i Neuilly-Sur-Seine i intill Paris. Mässan firades i samma kyrka som torsdagens kvällsmässa, men i själva kyrksalen och inte i ett mindre kapell. Och minsann är Saint-Pierre-de-Neuilly-sur-Seine en stor kyrka, inte lika stor som Åbo domkyrka, men mycket, mycket större än någon av de kyrkor som idag förvaltas av katolska kyrkan i Finland. Mässan firades av monsignore Jacques Turck tillsammans med två andra präster. Hela 60 ungdomar skulle konfirmeras och det skedde effektivt genom att biskopen hade befullmäktigat de två andra prästerna att också ge sakramentet, så tre ungdomar konfirmerades alltid ungefär samtidigt.

S:t Henriksdag på svenska

19/1/2020

Fader Anders Hamberg firade den svenska mässan i S:t Henrikskatedralen på S:t Henriks dag. Jan-Peter läste dagens första läsning och jag läste den andra. Och så trodde jag att mässan skulle avslutas med Ramus virens olivarum som vanligt, men tji fick jag. Den hade organisten Marko redan sjungit med kyrkfolket i högmässan, så han valde Stjärna över haven i 12.30-mässan i stället. Högmässan hade firats av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ så innan vår mässa började hann jag se till att mina förstakommunionselever fick skaka hand med honom. Och så var det ju nästan precis ettårsdagen av min guddotters dop. Det kändes fint att sitta i samma kyrkbänk med henne igen.

Midnattsmässa från Rom: Puer natus est!

25/12/2019

Midnattsmässan från Rom började kl. 22.30 på julafton och jag hade tänkt välja SVT:s sändning, men där pratade man hela tiden över kalendan, den traditionella kungörelsen om julen som placerar Kristi födelse i frälsningshistorien, så jag bytte till YLE, där pater Gabriel Salmela OP var kommentator, men det mesta var textat (visserligen med en irriterande fördröjning), så man kunde höra latinet (och spanska och arabiska och portugisiska och swahili och allt vad det var i år). I efterhand (men utan pater Gabriels kommentarer och textningen) kan man se mässan här på Vatikanens YouTube-kanal.

Kalenda-texten på svenska

Den tjugofemte december,
när tidsåldrarn utan antal hade gått sen världens skapelse,
då Gud i begynnelsen skapade himmel och jord, och människan till sin avbild,
när århundrade efter århundrade hade gått sedan den Allsmäktige satt sin båge i molnen efter syndafloden, som ett tecken på förbund och fred;
i det tjugoförsta århundradet sedan Abraham, vår tros fader, kom ut från det kaldeiska Ur;
i det trettonde århundradet, efter att Israels folk leddes av Moses i uttåget ur Egypten;
runt det tusende året sedan David smordes kung;
i 65:e veckan av Daniels profetia;
i den 194:e olympiaden;
år 752 sedan staden Rom grundades;
i Caesar Octavianus Augustus, fyrtioandra regeringsår, då hela världen var i fred,
avlades Jesus Kristus, evig Gud och Son till den evige Fadern, som önskade att helga världen med sin allra mildaste ankomst, av den Helige Ande. När nio månader hade gått sedan bebådelsen, föddes han av Jungfru Maria i Betlehem i Juda, och blev människa:
Vår Herre Jesu Kristi födelse i köttet.

God jul!

Biskopsmässa på svenska i S:t Henrik

21/10/2019

Tredje söndagen i månaden är det mässa på svenska i S:t Henrik. Jag missade den svenska mässan i katedralen i september (för det var mässa i Karis den lördagen), men oktobermässan igår missade jag inte. Den firades av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ. Före mässan hade jag till och med tillfälle att bikta mig på svenska för biskopen, eftersom vi båda var på plats i god tid. En biskopsmässa är ju alltid lite festligare och den här gången hade vi också fler ministranter än vi brukar ha vid de svenska mässorna: Pio, Alpo och Holger. Holger läste också första läsningen och jag läste den andra. Organisten Marko stod sång och musik. Som brukligt i katedralförsamlingen fanns det en hel del latin med. T.ex. trosbekännelsen sjöng vi på latin, medan Sanctus sjöngs på svenska.