Ovanför bilderna finns rubriken med frågan "Kuka seuraa heitä? Vem ska följa dem?" Det är ingen liten fråga och den är fortfarande aktuell. Att följa "dem", de bröder och systrar som har tjänat och tjänar här, handlar ju i sista hand om att tjäna Honom som de har valt att hörsamma. Med någon sorts facit på hand vet jag att kallelserna i Finland har fortsatt under åren sedan den utställningen hölls. Vi har flera inhemska präster, vi har några bröder och flera på kommande. Vi har några inhemska systrar också, men jag tänker att vi behöver fler. |
Jag letar efter en helt annan bild i Studium Catholicums Flickr-album, men stannar upp framför en rad av dockor i S:t Henriks församlingssal. Bildtexten informerar mig om att bilden är tagen i samband med en utställning om kallelser. Något årtal hittar jag inte, endast beskedet att man hade bett ordenssystrar runt om i Europa att skicka en docka klädd i den dräkt som ordens medlemmar bar och gjort en utställning av dem. Ovanför raden med dockor hänger en tvåspråkig och uppenbart hemgjord affisch, men bilderna på affischen är så små att jag bara känner igen biskop Paul Verschuren längst till vänster. De övriga bilderna verkar mest vara gruppfoton av systrar från olika ordnar. Jag kan se en birgittasyster här, några karmeliter där. En suddig bild får mig att associera till prästvigning, en annan är alldeles tydligt tagen i det nu rivna kapellet i Stella Maris i Lojo.
0 Comments
Igår fredag började min dag med ett ekumeniskt möte på biblioteket Ode i Helsingfors. Saija, Hanne och jag träffades där för att planera höstens kvinnoseminarium om Kallelse. (Seminariet hålls 21.11.2020 på Aurelia i Åbo, anteckna det i kalendern redan nu!)
Långt efter att vi slagit fast vårt mötesdatum insåg jag att det firas lunchmässa i Studium Catholicums kapell på fredagar, så vi kom överens att vi slutar strax före 12 i stället för jämnt så jag kan gå i mässan. Lite försenad blev jag ändå, men jag hann höra pater Gabriel Salmela OP läsa evangeliet. Mässan firades på svenska och pater Gabriel assisterdes av pater Marie-Augustin. Efter mässan bjöd Lydia på kaka. Jag läser en bok om den helige Dominicus som bäst. Det som mest har förvånat mig hittills är att 1200-talet påminner så mycket om vår tid. Då var det katarer och andra kättare, nu är det faktaresistenta virrpannor av olika slag. Men problemet är på sätt och vis det samma: för att omvända någon måste du nå den.
Andrum 14.1.2020 med Sara Torvalds, Karis (kan höras i Finland t.o.m 13.2.2020) Dominikanerna är en tiggarorden. Att predika och tigga tyckte Dominicus att var ett rimligt utbyte av kunskap mot mat och husrum. Han satte ett högt värde på det intellektuella arbete dominikanerna utförde och det arvet lever vidare. I Helsingfors driver dominikanerna idag ett bibliotek och kulturcentrum.
Årets adventsreträtt på Studium Catholicum hölls av pater Haavar Simon Nilsen OP från St. Dominikus kloster i Oslo. Jag missade största delen av reträtten, men idag var jag med när pater Haavar Simon talade om liknelsen om den förlorade sonen. Han poängterade att det är en berättelse om en fader. Liknelsen börjar ju med orden ”En man hade två söner", så det är egentligen fadern som står i centrum, fast det är lätt för oss att fästa blicken på den slösaktiga sonen som ångrar sig, eftersom det är så lätt att se sig själv i honom. Men när man fokuserar på fadern ser man att ingendera sonen gjorde så som fadern egentligen hade önskat; den ena gav sig av och den andra stannade av lydnad snarare än kärlek, av plikt i stället för glädje. Men den fest som fadern dukar fram för oss - för vi är ju båda sönerna - finns i mässan. I eukaristin blir allting förklarat, det är i eukaristin Kristus uppenbaras för oss här och nu. Och Kristus, han är den "tredje" sonen, den som faktiskt fattar det där med att "allt mitt är ditt" och som ger allt, av kärlek, och som gör oss till bröder och systrar i Faderns härlighet.
Efter anförandet följde mässa på engelska - eftersom hela reträtten gick på engelska - och latin. Pater Haavar Simon assisterades av Pater Gabriel Salmela OP, som läste dagens läsningar. Glad andra söndag i advent! Gårdagen och idag har jag tillbringat på Studium Catholicum, det dominikanska kulturcentret i Helsingfors, eftersom det är dags för årets fastereträtt. Förra året var det Sr Tamsin som ledde fastereträtten, i vintras var det Sr Sofie som ledde adventsreträtten och nu var det alltså Sr Catherines tur. Temat för reträtten var St Dominikus nio sätt att be. Hur dominikanordens grundare bad på 1200-talet vet vi faktiskt, nämligen, eftersom man har bevarat en del av de vittnesmål som bröderna i hans kloster gav i samband med helgonförklaringsprocessen efter hans död. Beskrivningen av S:t Dominikus' sätt att be finns dessutom bevarad i ett fint illuminerat manuskript från 1300-talet. Syster Catherine Aubin OP är specialist på området och har skrivit en bok (på franska) om de nio sätten, som kombinerar kroppens bön med hjärtats och munnens. Jag ska länka till mer material så fort det har lagts upp på Studiums webbplats. Igår firades mässan på Studium av pater Paul-Dominique Masiclat OP, på besök i Finland på grund av öppningen av Studiums nya föreläsningssal. Idag var det vår egen inhemska dominikanpater, Gabriel Salmela OP som firade mässan. I båda fallen gick den på engelska, eftersom reträttspråket är engelska. Fader Federico Spanó firade högmässan i S:t Henrik den fjärde söndagen i fastan, då den liturgiska färgen är rosa. Mässan firades från början till slut på finska, med en mässa komponerad av Nic Veenker SCJ, som var präst i S:t Henrik på den tiden då min farmor var aktiv i församlingen. Vid nattvarden assisterades fader Federico av fader Tuomas Nyyssölä. Efter mässan var det ganska många som styrde stegen till Kronohagen, eftersom det dominikanska kulturcentret och biblioteket Studium Catholicum hade öppet hus. Där träffade jag både pater Gabriel Salmela OP och pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP. Reträtten om Kroppens teologi under rubriken Therefore glorify God in your body på Studium Catholicum avslutades på söndagen (mina bilder från de två första dagarna hittar du här och här). Syster Sofie Hamring OP talade om hur vi kan vara oss själva och vår skapelse trogna. Kyskhet är något som ofta blandas ihop med avhållsamhet, men det är inte alls samma sak. Kyskhet är vi kallade till även i äktenskapet och oberoende av livssituation. Syster Sofie konstaterade också att Efesierbrevets femte kapitel inte handlar om att kvinnan ska underställa sig mannen, utan att båda två - och vi alla, oberoende av om vi är gifta eller inte - ska underställa sig Kristus. Den poängen passade speciellt bra just på det gamla kyrkoårets sista söndag, då kyrkan firar Kristus Konungens dag. Det var en fin reträtt som gärna hade kunnat fortsätta flera dagar till, men jag köpte alla tre böcker om Kroppens teologi som fanns tillgängliga i samband med reträtten, så jag ska fortsätta fördjupa mig i ämnet. Jag har bara läst något smått om Kroppens teologi förut, precis så mycket att jag har tänkt "Jo, det där är bra", men inte tillräckligt för att inse att det faktiskt gäller mig också. Nu kändes det som att stora bitar av sådant som jag har tänkt och känt men inte kunnat sätta ord på föll på plats när syster Sofie visade hur allt hänger ihop. Allt det nya och gamla passar ihop bildar en grund som håller att gå på - på ett sätt som alltså vidgar min värld. Deo gratias! Reträtten avslutades med en mässa på engelska. Den firades av pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP. Adventsreträtten Therefore glorify God in your body på Studium Catholicum fortsatte under ledning av syster Sofie Hamring OP och vi fick gå djupare in på Kroppens teologi. Under förmiddagssessionen låg fokus på skapelsen och hur vi egentligen borde se våra kroppar. Den andra skapelseberättelsen i Första Moseboks tredje kapitel visar att skammen inte kommer från Gud: den kom med i bilden först efter fallet. Efter att människan valde att äta av kunskapens träd, valde att själv bestämma vad som är rätt och fel, i stället för att acceptera de gränser Gud hade satt för oss - som en god förälder inte heller låter sitt barn vara gränslöst. Efter rosenkransbön på fyra språk (roligt om än överraskande av Tea att byta till latin i sista dekaden, men visst klarade gruppen det också med bravur!) och lunch fortsatte vi med människans tillstånd efter syndafallet. Syster Sofie konstaterade att vi inte längre direkt ser det som står i första skapelseberättelsen: att vi är skapta till Guds avbild. Det första vi tänker när vi ser våra medmänniskor är inte Gud. Dagen avslutades med tillbedjan av Kristus i altarets sakrament och mässa på engelska. Mässan firades av pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP. Jag läste dagens läsning och mässan avslutades med Salve Regina, så det blev lite latin på slutet också. Det är inte advent än, men på Studium Catholicum ordnas adventsreträtten i år 23-25 november. Reträtten leds av syster Sofie Hamring OP från Sankt Dominikus kloster i skånska Rögle. Temat är kroppens teologi och rubriken för reträtten är Therefore glorify God in your body (1 Kor 6:20; på svenska "Ära då Gud med er kropp"). Syster Sofie har skrivit två böcker om kroppens teologi och hon konstaterade att temat passar väldigt bra inför och till advent, eftersom vi på julen firar det under att Gud blev människa. Den första reträttdagen avslutades med en mässa på engelska i S:t Olavs kapell. Mässan firades av pater Gabriel Salmela OP, som är direktör för Studium. På finska kan man läsa om kroppens teologi bl.a. här.
Fastereträtten på Studium Catholicum avslutades idag, söndag. Efter en stunds bön i S:t Olofs kapell talade syster Tamsin Geach OP en fjärde gång om kopplingen mellan saligprisningarna och bönen Fader vår. Bön är inte bänkidrott, konstaterade hon. Du kan be vid ett gathörn, men du ska inte gå till gathörnet för att be. Mässan som avslutade reträtten och markerade femte söndagen i fastan firades på engelska av pater Marie-Augustin OP, assisterad av pater Antoine Lévy OP. |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|