I min Faders hus

Guds ords söndag blev Dimanche de la Parole de Dieu

26/1/2020

I slutet av september förra året gav påve Franciskus ut Aperuit illis, en motu proprio som slog fast att den tredje söndagen under året skall ägnas åt att fira, reflektera över och sprida Guds ord. Jag firade min och kyrkans första Guds ords söndag i Paris, så det blev med andra ord Dimanche de la Parole de Dieu i stället.

Jag kollade in dagens läsningar i den norska appen Katolsk på telefonen, för min skolfranska pallar inte riktigt bibeltexter även om den här resan blev ett intensivt språkbad med tre mässor på franska på fyra dagar (här och här finns bilder från de två tidigare mässorna).

Språkförståelsen underlättades inte av att jag inte såg dem som läste dagens läsningar. Orsaken till det var att jag följde med till den kyrka min vän E. brukar gå till på söndagarna, vilket innebar en trevlig söndagspromenad eftersom kyrkan inte ligger i Neuilly-sur-Seine, utan i grannstaden Paris, nära den adress där E. bodde tidigare. På vägen till kyrkan dröjde vi däremot lite för länge på torget i Neuilly, så vi kom fram i sista minuten - och då var det bara ståplatser kvar i kyrkan, som ligger i källarvåningen under ett litet och mycket äldre kapell. Min ståplats råkade dessutom vara bakom en pelare i förhållande till ambonen, så läsarna syntes inte alls. Altaret såg jag däremot rimligt väl, liksom också madonnastatyn i koret.

Chapelle Notre-Dame de Compassion är nämligen känt för sin madonna, kallad La Vierge du Rocio, som har flera uppsättningar kläder designade av Yves Saint-Laurent. Häromåret deltog hon därför i en utställning på Metropolitan-museet i New York (mer info här och här), men nu är hon hemma i Paris igen.

Mässan gick på franska och i predikan talade fader Christian Lancrey-Javal om att Gud har valt oss. Den som är nyfiken och kan franska kan läsa och/eller lyssna på predikan här.

Konfirmation på franska

25/1/2020

En av höjdpunkterna under min resa till Frankrike var en ung släktings konfirmationsmässa i Neuilly-Sur-Seine i intill Paris. Mässan firades i samma kyrka som torsdagens kvällsmässa, men i själva kyrksalen och inte i ett mindre kapell. Och minsann är Saint-Pierre-de-Neuilly-sur-Seine en stor kyrka, inte lika stor som Åbo domkyrka, men mycket, mycket större än någon av de kyrkor som idag förvaltas av katolska kyrkan i Finland. Mässan firades av monsignore Jacques Turck tillsammans med två andra präster. Hela 60 ungdomar skulle konfirmeras och det skedde effektivt genom att biskopen hade befullmäktigat de två andra prästerna att också ge sakramentet, så tre ungdomar konfirmerades alltid ungefär samtidigt.

Kvällsmässa i Neuilly

23/1/2020

Ett förlängt veckoslut i Paris för att hälsa på släkten här och se Leonardo da Vinci-utställningen på Louvren började idag med en kvällsmässa. Mässan firades på franska i Église Saint-Pierre de Neuilly-sur-Seine, en lite mindre Peterskyrka än den som finns i Rom, men mäkta fin den också. Mässan firades i "övre kapellet", tillägnat heliga Zélie och Louis Martin, mamma och pappa till Thérèse av Lisieux. Kapellet - som var lika stort som S:t Henrikskatedralen, ungefär - var nästan fullsatt, men det visade sig att det inte var en vanlig kvällsmässa, utan mässa med biskopen, monsignore Jacques Turck och reliker av heliga Zelie och Louis av Lisieux.

Det var med andra ord ett lyckat val av kvällsmässa. I synnerhet som jag var på plats i god tid och det visade sig vara eukaristisk tillbedjan i högkoret före mässan bättre än så kunde det inte bli.

S:t Henriksdag på svenska

19/1/2020

Fader Anders Hamberg firade den svenska mässan i S:t Henrikskatedralen på S:t Henriks dag. Jan-Peter läste dagens första läsning och jag läste den andra. Och så trodde jag att mässan skulle avslutas med Ramus virens olivarum som vanligt, men tji fick jag. Den hade organisten Marko redan sjungit med kyrkfolket i högmässan, så han valde Stjärna över haven i 12.30-mässan i stället. Högmässan hade firats av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ så innan vår mässa började hann jag se till att mina förstakommunionselever fick skaka hand med honom. Och så var det ju nästan precis ettårsdagen av min guddotters dop. Det kändes fint att sitta i samma kyrkbänk med henne igen.

Den helige Dominicus inspirerar - en radioandakt

14/1/2020

Jag läser en bok om den helige Dominicus som bäst. Det som mest har förvånat mig hittills är att 1200-talet påminner så mycket om vår tid. Då var det katarer och andra kättare, nu är det faktaresistenta virrpannor av olika slag. Men problemet är på sätt och vis det samma: för att omvända någon måste du nå den.

Helige Dominicus lösning var en ny predikarorden av bröder som kunde ge sig ut bland folket och lära ut den sanna tron. Men Dominicus insåg att var viktigt att kunskap och levnad går hand i hand. För att dominikanerna skulle vara övertygande måste de leva det apostoliska liv de predikade om. Då och först då lyssnar folk.

Skärmdump från arenan.yle.fi: Andrum 14.1.2020

Syster Catherine OP håller föredrag om den helige Dominicus sätt att be. Klicka på bilden för att få veta mer.

Och när man har fått dem att lyssna gäller det att ha något att komma med. Så en annan revolutionerande insikt som de tidiga dominikanerna hade var att utbildning är av avgörande betydelse. För att kunna visa på bristerna i katarernas argumentation måste dominikanerna känna sin Bibel bättre än de gjorde.

Katarerna var dualister. De trodde alltså att den fysiska världen hade skapats av en ond gud och att Jesus (i en skenkropp) kommit från den goda guden för att befria oss från det materiellas bojor. För att kunna argumentera emot det var det viktigt att predikarbröderna inte levde ett liv av överflöd, utan delade den vanliga knegarens torftiga liv, men samtidigt vågade och kunde peka på skapelseberättelsen i Bibeln: ”Och Gud såg att det var gott."

Andrum 14.1.2020 med Sara Torvalds, Karis
(kan höras i Finland t.o.m 13.2.2020)

Dominikanerna är en tiggarorden. Att predika och tigga tyckte Dominicus att var ett rimligt utbyte av kunskap mot mat och husrum. Han satte ett högt värde på det intellektuella arbete dominikanerna utförde och det arvet lever vidare. I Helsingfors driver dominikanerna idag ett bibliotek och kulturcentrum.

Jesu dop firades i Karis

11/1/2020

Pater Jigger Ganados SCJ firade januarimässan i S:ta Katarina i Karis. Den här söndagen markerar katolska kyrkan Jesu dop. Mässan firades på engelska från början till slut den här gången eftersom pater Jigger inte kan svenska eller finska. På kyrkkaffet på KW efteråt fortsatte vi med svenska (eftersom vi finlandssvenskar var i majoritet) och engelska (för att pater Jigger skulle kunna delta i samtalet).

Ekumenisk trettondag i Karis

7/1/2020

Igår tog jag inte tåget till Helsingfors, utan gick ekumeniskt i den lutherska högmässan i S:ta Katarina. Yvonne Terlinden var liturg och det var mycket musik i mässan tack vare medverkan av kören Katarina Singers, under ledning av kantor Åsa Westerlund. Kören sjöng satser ur Benjamin Brittens A Ceremony of Carols med härliga texter, ibland på latin och ibland på gammal engelska. Vid nattvardsgången assisterades Yvonne av sin man Klaus som nuförtiden är omsorgspräst i Borgå stift men som tidigare var kaplan i den svenskspråkiga lutherska församlingen här i Karis.

Kvällsmässa med tre präster i katedralen

4/1/2020

Kvällsmässan i S:t Henrikskatedralen den fjärde januari var festlig. Trettondag firar vi först på måndag, men statyerna av de tre vise männen hade redan ställts fram i krubban vid altaret och mässan firades också av tre präster: huvudcelebrant var kyrkoherde Jean Claude Kabeza, fader Joseph Dang predikade och fader Eze Charles Nwoko var den andra koncelebranten. Akolyten Andreas Bucksrucker var ministrant och sjöng hallelujaversen före evangeliet, som fader Eze Charles läste. Dagens läsningar lästes av Juho och Heikki. Mässan firades på finska från början till slut, men efter välsignelsen följde Alma Redemptoris Mater på latin och den kan ni höra här.