Den glädjen. Den känslan. Det svindlande stora i att göra just det.
Jag vill uttrycka den glädjen, men har svårt att ens hitta ord för hur stort och rofyllt det känns. Hur fint det är att vi har ett klosterväsende i Europa - för det är ju inte här i Finland min vän har varit postulant och novis den senaste tiden, utan i ett annat europeiskt land. Och jag tänker på att det kvittar. För kyrkan är katolsk och då är det ju ändå precis det samma. Det är inte var det händer utan att det händer.