Utomlands lyckas jag ganska ofta pricka in vardagsmässor. Här hemma är det svårare, eftersom jag bor cirka 80 kilometer från min församlingskyrka och jobbar hemifrån (i stället för att bo på ett hotell som jag enkom valt för att det är nära en katolsk kyrka eller annars besöker en ort där det finns väldigt mycket fler kyrkor och därmed mässor att välja mellan). Men när jag har program i Helsingfors försöker jag ju gärna kombinera det med en mässa, för det är ur mässoffret livet flödar.
Idag skulle jag delta i ett samtal om katolska kyrkan i ett finskt radioprogram (lägger ut länken till programmet Arenan när det kommer ut) så jag ställde klockan på 5.30 för att kunna gå i morgonmässan före bandningen i Böle. En del av mig undrade om jag är riktigt klok, men när det väl begav sig vaknade jag strålande glad med den förestående mässan i tankarna strax innan väckarklockan ringde. Inte minsta lilla tillstymmelse till å-tänk-om-man-fick-somna-om-nu, faktiskt.
Sen halkade jag iväg till tåget (det var glashalt i Karis) och bytte från tåg till rusningsbuss och blötväder i Böle. Det var med andra ord en morgon som fick mig att inse att jag kanske har lång väg till kyrkan men att jag jobbar hemifrån innebär att jag slipper en massa annat besvär som andra dras med alla morgnar. (Okej, inte halkan förstås, men väglag i allmänhet nog.)
När jag kom till S:ta Maria var jag i god tid, men laudes hade redan börjat. Härligt att stiga in i en kyrka där tidegärden bes, men kopplas direkt till hela kyrkans gemensamma bön som har pågår från sekel till sekel. Och ännu härligare att få delta i mässan.
Mässan firades på finska av kyrkoherden, pater Rafal Czernia SCJ. Andreas var ministrant och Leo läste dagens läsning.
Idag skulle jag delta i ett samtal om katolska kyrkan i ett finskt radioprogram (lägger ut länken till programmet Arenan när det kommer ut) så jag ställde klockan på 5.30 för att kunna gå i morgonmässan före bandningen i Böle. En del av mig undrade om jag är riktigt klok, men när det väl begav sig vaknade jag strålande glad med den förestående mässan i tankarna strax innan väckarklockan ringde. Inte minsta lilla tillstymmelse till å-tänk-om-man-fick-somna-om-nu, faktiskt.
Sen halkade jag iväg till tåget (det var glashalt i Karis) och bytte från tåg till rusningsbuss och blötväder i Böle. Det var med andra ord en morgon som fick mig att inse att jag kanske har lång väg till kyrkan men att jag jobbar hemifrån innebär att jag slipper en massa annat besvär som andra dras med alla morgnar. (Okej, inte halkan förstås, men väglag i allmänhet nog.)
När jag kom till S:ta Maria var jag i god tid, men laudes hade redan börjat. Härligt att stiga in i en kyrka där tidegärden bes, men kopplas direkt till hela kyrkans gemensamma bön som har pågår från sekel till sekel. Och ännu härligare att få delta i mässan.
Mässan firades på finska av kyrkoherden, pater Rafal Czernia SCJ. Andreas var ministrant och Leo läste dagens läsning.
RSS Feed
