Den sista juni 2019 var också fader Robert Galla SCJs sista dag som kaplan i S:ta Maria katolska församling. Han avtackades i samband med högmässan och på kyrkkaffet efteråt. Eftersom tågen går som de går från Västnyland kunde jag inte delta i högmässan (så bättre bilder hittar ni här) och tillsammans med övriga medlemmar i församlingsrådet tacka honom i slutet av mässan, utan följde med det hela via YouTube. Leo Virtanen höll församlingsrådets tal och han gjorde det väl. Efteråt fick jag höra att jag inte var den enda som följde med sändningen med en klump i halsen - och när fader Robert skulle hålla sitt tal var det en lättnad när kyrkfolket med ett nytt varv applåder gav honom lite mer tid att samla sig. Idag, måndag, reser fader Robert tillbaka till Polen för att fortsätta som Jesu Hjärta-präst där. Grattis, Polen - och tack!
Jag fick framföra mitt eget tack till fader Robert på kyrkkaffet efter mässan och hade också tillfälle att utbyta några ord med kyrkoherden Rafal Czernia SCJ (som också reser till Polen idag, men bara på semester) och fader Jan Aarts SCJ. som hälsade på i Finland i en vecka på grund av ett bröllop.
Efteråt gick jag i den engelska mässan kl. 13. Den firades av fader Mauricio Bravo. Det var de facto första gången jag hörde honom predika - jag har sett honom som koncelebrant i S:t Henrik flera gånger, men det här råkade vara den första mässan jag har deltagit i som han har varit huvudcelebrant. Mässan präglades ändå främst av den afrikanska kören som sjöng med inlevelse. En busslast turister deltog också i mässan, så det var bra att några kyrkvärdar hjälpte folk hitta lediga platser där sådana fanns, och jag undrar om inte en del av dem blev förvånaden över de afrikanska tongångarna här högt upp i nord - men kyrkan är ju uttryckligen katolsk.
Jag fick framföra mitt eget tack till fader Robert på kyrkkaffet efter mässan och hade också tillfälle att utbyta några ord med kyrkoherden Rafal Czernia SCJ (som också reser till Polen idag, men bara på semester) och fader Jan Aarts SCJ. som hälsade på i Finland i en vecka på grund av ett bröllop.
Efteråt gick jag i den engelska mässan kl. 13. Den firades av fader Mauricio Bravo. Det var de facto första gången jag hörde honom predika - jag har sett honom som koncelebrant i S:t Henrik flera gånger, men det här råkade vara den första mässan jag har deltagit i som han har varit huvudcelebrant. Mässan präglades ändå främst av den afrikanska kören som sjöng med inlevelse. En busslast turister deltog också i mässan, så det var bra att några kyrkvärdar hjälpte folk hitta lediga platser där sådana fanns, och jag undrar om inte en del av dem blev förvånaden över de afrikanska tongångarna här högt upp i nord - men kyrkan är ju uttryckligen katolsk.
RSS Feed
