I min Faders hus

Bön med påven

27/3/2020

Idag klockan 19 finsk tid samlades den katolska världen - igen - för att be för ett slut på coronavirusepidemin tillsammans med vår påve Franciskus och för att motta hans Urbi et Orbi-välsignelse. Det kändes på något sätt passande att det ösregnade i Rom och på den ödsligt tomma Petersplatsen.

Här finns påvens text i sin helhet på engelska. Anmärkningsvärt är att vi i samband med förbönerna bad Gud att beskydda oss mot falska nyheter, inte bara sjukdom och annat traditionellt. Det kan minsann behövas i dessa tider. I samband med den eukaristiska välsignelsen efter tillbedjan fanns också möjlighet till fullständig avlat, tack för det! Det är en tröst när nyheterna annars är så dystra. Även Stockholms stift har nu tillsvidare förbjudit offentliga mässor från och med söndag 29.3 på grund av pandemin.

Idag var det meningen att jag skulle flyga till Kastrup för att hälsa på släkten i Skåne, besöka dominikansystrarna i Rögle och gå på Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Och naturligtvis gå i mässan varje dag. Så blev det inte, i stället gäller det att hitta en ny växel i bönelivet utan direkt tillgång till sakramenten. Och komma ihåg att tacka Gud för allt det goda jag faktiskt har omkring mig och i mitt liv.

Herre, förbarma dig!

Samtliga bilder i det här blogginlägget är skärmdumpar från Vatikanens YouTube-kanal.

0 Comments

Å, vad jag saknar mässan!

26/3/2020

0 Comments

Det är inte ens två veckor sedan jag senast fick gå i mässan. Webbmässor erbjuds varje dag, både här hemma - i min egen församling (S:ta Maria), i katedralförsamlingen (S:t Henrik) och i Tammerfors (Heliga korsets församling) - och utomlands (t.ex. här kan man dagligen kl. 8 finsk tid följa påvens morgonmässa och på Mass-online.org finns en allt längre lista av dagliga webbmässor på bl.a. engelska).

Morgonmässan i S:ta Maria firades idag av pater Rafal Czernia SCJ, men utan mikrofon vid det gamla högaltaret. I Santa Marta i Vatikanen var mikrofonerna påknäppta och kamerorna fler än en. Den mässan kan man se på nytt här. Påve Franciskus talade bl.a. om avgudar och till och med min italienska räckte till för att förstå att vi ska se till våra hjärtan för att utreda vad det är vi avgudar (jag såg mässan utan engelsk tolkning eftersom det var en mässa jag var ute efter, inte påvens predikan; för den som är mer intresserad av vad den Helige Fadern sa idag finns här en engelsk sammanfattning av dagens predikan).

Intellektuellt förstår jag hur bra som helst att det nu gäller att hålla sig hemma, platta till kurvan och se till att så många som möjligt har bästa möjliga chans att överleva coronavirusets framfart. Men mitt hjärta skriker efter att få gå i mässan.

För att trösta mig i min längtan återkommer jag gång på gång till det syster Anne Bente Hadland OP, priorinna vid Sta. Katarinahjemmet i Oslo skrev för cirka tio dagar sedan, efter att hennes kloster hade placerats i karantän på grund av misstanke om smitta hos en av studenterna på studenthemmet som systrarna driver. "Vi är ifrån varandra, men ändå tillsammans, förenade i Kristus. Ingen karantän, ingen avsaknad av kyrkbesök kan ändra på det."

Förenade i Kristus. Förenade i Kristus. Det är mitt mantra just nu.

Och så den andliga kommunionen,* förstås. Eller åndelig kommunion, som det heter på norska. Utan andlig kommunion vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Men på syster Anne Bentes blogg hittade jag också ett visdomsord som passar i den här tiden:

0 Comments

"Problem med att konstruera indikatorer för det goda"

14/2/2020

0 Comments

Den 14 februari är min morfars födelsedag. Han skulle ha fyllt 109 år idag. Jag var elva år när han dog, men jag minns honom med värme och vi talar ofta om honom i familjen. Det gjorde vi till exempel när jag hälsade på min kusin i Paris i januari. Men häromdagen fick jag en mer konkret och överraskande hälsning - på sätt och vis från morfar själv - i form av en e-post med länkar till några texter han skrev vid University of Chicago på 1950-talet.

Min morfar var professor i statistik vid Helsingfors universitet. I hyllan har jag en tjock lunta med The Collected Scientific Papers of Leo Törnqvist och jag minns fortfarande hur viktigt det var för min morfar när den boken gavs ut. Jag minns högen med tjocka böcker på bordet hos mormor och morfar. Och att vi alla fick ett eget exemplar, även jag som var yngst bland barnbarnen.

Jag har tagit väl hand om den boken. Jag har till exempel inte slitit på den genom att läsa den i sängen. Eller någon annanstans heller, för den delen. Inte en enda av de vetenskapliga artiklarna har jag plöjt igenom. Men jag har bläddrat i den ibland, förundrad över kunskap som jag inte har. Jag vet precis var den står i hyllan och jag är stolt över den för att morfar själv var stolt.

Därför blev jag glad när jag fick höra att en nu levande statistiker hade hittat ett antal texter som inte alls ingår i den boken. Och ännu gladare blev jag när jag såg rubrikerna på morfars funderingar från det där året i Chicago då min mamma var fem år gammal och min mormor lärde sig engelska genom att läsa Agatha Christie. (Dem har jag också i bokhyllan, mormors deckare tryckta på uselt 50-talspapper, och dem har jag läst, varenda en.)

0 Comments

Ett besök vid Notre-Dame

5/2/2020

0 Comments

När jag besökte Paris häromveckan var det inte i första hand för att sörja banden i Notre-Dame, men självklart ingick ett besök på programmet. Jag visste ju att man inte kommer in i kyrkan, eftersom reparationsarbetet kommer att ta många år, men jag ville ändå göra ett besök på Île de la Cité och med egna ögon se hur det stod till med en älskad kyrka där jag var på kvällsmässa för mindre än två år sedan.

Det visade sig att det verkligen var värt ett besök, för längs med staketet som har rests runt katedralen för att avskärma byggarbetsplatsen och hade man skapat en utställning om branden och det arbete som nu pågår i Notre-Dame. Utställningen gick längs hela Rue du Cloître-Notre-Dame intill katedralen och var uppbyggd så att man kunde se den som en sammanhängande helhet oberoende av om man gick från nordväst eller sydost. Utställningstexterna fanns genomgående både på franska och engelska. (För den som vill veta mer om branden utan att resa till Paris och besöka utställnignen rekommenderar jag f.ö. den här artikeln i New York Times.)

Efter att ha bekantat mig med utställningen gick jag över Pont de l'Archevêché och tog ett antal bilder därifrån också. Från andra sidan Seine syns ju kyrkan alltid bättre, eftersom man inte är så tätt inpå den.

Det som förstördes i branden har gått förlorat men det är glädjande att tänka på att dendrologer och andra forskare nu undersöker de bjälkar som rasade ner under branden för att lära sig mer om både byggande och klimat på 1200-talet.

0 Comments

Jesu dop firades i Karis

11/1/2020

0 Comments

Pater Jigger Ganados SCJ firade januarimässan i S:ta Katarina i Karis. Den här söndagen markerar katolska kyrkan Jesu dop. Mässan firades på engelska från början till slut den här gången eftersom pater Jigger inte kan svenska eller finska. På kyrkkaffet på KW efteråt fortsatte vi med svenska (eftersom vi finlandssvenskar var i majoritet) och engelska (för att pater Jigger skulle kunna delta i samtalet).

0 Comments

Ekumenisk trettondag i Karis

7/1/2020

0 Comments

Igår tog jag inte tåget till Helsingfors, utan gick ekumeniskt i den lutherska högmässan i S:ta Katarina. Yvonne Terlinden var liturg och det var mycket musik i mässan tack vare medverkan av kören Katarina Singers, under ledning av kantor Åsa Westerlund. Kören sjöng satser ur Benjamin Brittens A Ceremony of Carols med härliga texter, ibland på latin och ibland på gammal engelska. Vid nattvardsgången assisterades Yvonne av sin man Klaus som nuförtiden är omsorgspräst i Borgå stift men som tidigare var kaplan i den svenskspråkiga lutherska församlingen här i Karis.