I min Faders hus

Webbmässa från St. Eugene's i Derry

24/1/2021

Coronaåret fortsätter och det var inte läge att ta tåget till mässan idag heller. Jag började dagen med Laudes, som jag har gjort ganska länge nu. För i tidegärden finns en stor nåd. Det är ju inte lika effektivt som att gå i mässan och fysiskt få den nåd som det innebär att livnära sig med Kristus, men det är mycket bättre än att vara utan.

Vilken effekt mässan har försökte jag tidigare under coronan förklara här. Om jag är ett vattenglas som fylls på av nåd i mässan så ger tidegärdens böner en nåderik isolering runt mig, så den nåd jag har fått i mässan "räcker" längre, hålls i mig bättre, kommer åt att verka bättre.

Uppståndelse- och skapardag!
Från Edens lustgård, Kristi grav
på nytt du stiger. I ditt ljus
vi med apostlarna går ut.

Lätt, snabbt som dagern sprider sig
låt bönen hasta, stark och fri,
och genom dig, o Gud, nå fram
till någon som din frid ej fann.

Ur en hymn i dagens Laudes
i Oblatmissionärernas breviar

Adoration på distans går inte, men bönen bär

23/1/2021

Idag blir det bara det jag delade via Instagram:

Visa det hÃ¤r inlÃ¤gget pÃ¥ Instagram

Ett inlÃ¤gg delat av Sara Torvalds (@saratorvalds)

Domine, tu omnia nosti. Herre, du vet allting.

Gudsföderskan och Gott Nytt År

1/1/2021

Det blev inte många blogginlägg under slutet av det dystra året 2020. Men Herrens år 2021 börjar med att vi firar Gudsföderskan, det är Guds Heliga Moder Marias högtid, och vi får be om att det nya året blir ett år då det blir lättare att gå i mässan, då färre människor världen över drabbas av sjukdom och sorg, då fler människor inser att Gud är nära även och i synnerhet när livet är svårt.

Dagens webbmässa sändes för min del från katedralen. Högmässan i S:t Henrik firades av kyrkoherden Jean Claude Kabeza på finska och latin assisterad av fader Joosef Dang. Efter att ha firat julens mässor i Vatikanen, S:ta Maria och i norra Yorkshire kändes det konstigt att se jultablåns bekanta gipsfigurer i katedralen och inse att den här julen sannolikt blir den första gången på närmare 30 år som jag inte ser dem "live".

Men det gäller - förstås - att fokusera på att det positiva. Troskongregationen har sagt sitt om covid-vaccinen och det innebär att Vatikanen ger grönt ljus för katoliker att vaccinera sig. Oblatmissionärernas breviarium gör det fortsättningsvis enkelt att be kyrkans dagliga bön - och det är utan tvekan den gemensamma bönen som har burit mig de senaste veckorna och månaderna. Och jag personligen kan glädja mig åt det goda utfallet av min starroperation, nu i januari är det dags för slutgranskningen och sen kan jag få riktigt rätta glasögon igen.

I väntan på det kan man följa sidan I min Faders hus på Facebook. Där lägger jag upp bilder och böner oftare än jag tar mig tid att skriva blogg här.

Så nu önskar jag alla läsare här en
GOD JUL
(för det är jul fortfarande!)
och ett riktigt
GOTT NYTT ÅR!

PS En extrabön för den helige fadern är aldrig fel. Just idag gäller det att be att han slipper ha ont eftersom han har drabbats av ischias.

Bilderna i dagens inlägg är skärmdumpar från S:t Henriks webbsändning av mässan via YouTube.

Mariamässa från Walsingham

8/12/2020

För tre år sedan firade jag Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet i Reykjavik. Tänk, då kunde man göra sådant som planera en resa med stopover på Island för en mässa. Nu kan jag inte ens fara till Helsingfors för att gå i mässan idag. Men i stället kan jag välja att delta i en mässa på distans från en Mariahelgedom. Anglofil som jag är valde jag the Catholic National Shrine and the Basilica of Our Lady at Walsingham.

Före år 1100 bygges ett kapell och senare ett kloster i Walsingham i dagens Norfolk och i flera hundra år var det en viktig pilgrimsort, tills reformationen gjorde sitt. Idag är Vår Fru av Walsingham populär både inom Church of England och bland katoliker på de brittiska öarna och helgedomen har också gett namn åt Personalordinariatet av Vår Fru av Walsingham som etablerades år 2011 för att ge anglikaner möjlighet att konvertera till katolska kyrkan utan att avstå från vissa anglikanska traditioner.

Det vi firar idag, det som idag är en dogm, läran om Jungfru Marias obefläckade avlelse (som det hette förr) eller fullkomliga renhet, alltså att Gud bevarade henne från all synd redan då hon blev till i S:ta Anna (på naturlig väg tillsammans med S:t Josef, ingen jungfrufödsel där inte) har varit officiell katolsk lära sedan 1854, men det betyder förstås inte att man inte trodde samma sak förut. Som prästen som firade mässan i Walsingham idag konstaterade i sin predikan firade man Conceptio immaculata i England redan före slaget vid Hastings år 1066.

Jag har inte bloggat mycket se senaste veckorna, men nu är min starroperation lyckligen överstånden (Deo gratias!) och jag ser att både läsa och skriva igen. Så jag önskar alla en riktigt glad Mariafest!

Bilderna i dagens inlägg är skärmdumpar från YouTube-sändningen av mässan kl. 12 lokal tid 8.12 från the Basilica of Our Lady at Walsingham.

Uppmuntra varandra!

21/10/2020

Det är fascinerande hur olika vi kan uppleva sådant som upprepas ofta. Hur många gånger har jag inte börjat dagen med invitatoriet före Laudes i Oblatmissionärernas breviarium och läst raden "Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga idag" ur Hebréerbrevet? Och så plötsligt idag ser jag det med nya ögon. Jag ser det plötsligt som en uppmaning till vår tid, till en kyrka i coronatider, till en mänsklighet i akut behov av uppmuntran. Och inte bara uppmuntran, utan uppmuntran som vi ska ge varandra.

Den raden blir motsatsen till allt det negativa vi ser idag, till så mycket av det som Facebook och andra sociala medier lockar fram i oss, till och med till coronan.

För uppmuntran behöver vi nog. I söndags firades det mässa på svenska i S:t Henrik och jag var inte där. Det är långt mellan mässorna här i Karis nu (senast var det mässa i S:ta Katarina 3.10 och nästa gång blir det först 14.11) och jag hade tänkt att jag för att överleva måste få mig en mässa här emellan och då hade ju den svenska mässan varit ett väldigt naturligt val.

"Santa Misa en vivo"

12/10/2020

Coronasiffrorna stiger - en miljon nya fall på tre dagar i hela världen och alarmerande siffror på många håll även i Finland - så webbmässorna fortsätter för min del.

Jag var igen sent ute med mässan igår. Ett alternativ hade varit kaliforniska St Anne i Union City men för att vidga mina vyer letade jag i stället på YouTube efter en direktsänd mässa från Sydamerika. Mina försök att hitta en mässa i nuet från Chile eller Peru (som av någon anledning var mina förstahandsval) misslyckades, så jag fick helt enkelt söka på "Santa Misa en vivo", vilket jag tror betyder "heliga mässan live" på spanska. Även med den metoden tog det en stund att hitta en mässa. Eftersom den kanal jag hittade visar live-mässor från olika håll visste jag inte varifrån mässan sändes när jag deltog i den, utom att tio timmars tidsskillnad till Finland är den samma som till Oregon och Kalifornien, så någonstans vid Stilla havets rand befann vi oss. Och en mässa är en mässa är en mässa.

Kalifornisk webbmässa i coronatider

28/9/2020

En långsam morgon och ett omedgörligt program gjorde att jag klickade in mig på mass-online.org först strax före kl. 22 igår kväll. Just då fanns det bara två mässor i Kalifornien att välja mellan (men det var på något sätt glädjande att se att söndagsmässorna i Amerika lite senare började blandas upp med måndagens morgonmässor i Australien). På så sätt råkade jag "besöka" mässan i St Anne Catholic Church i Union City, CA. (Efteråt googlar för att ta reda på var i Kalifornien Union City ligger. Till min förvåning ligger staden nära San Francisco och jag inser att jag antagligen har kört igenom området på väg från San José till Berkeley för många år sedan.)

Mässan firas på engelska (som alla mässor på mass-online.org) och utomhus på grund av coronan. Altaret står i skuggan av kyrkobyggnaden medan kyrkfolket står under tälttak för att slippa stekas i solgasset. Att det fläktar ser jag på de dekorativa band som då och då dansar blåser upp på skärmen. Dagens läsningar uppmanar oss inte att vara själviska:

"Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss." (Fil 2:3-7)

Predikan - det jag hörde av den, jag hade vissa problem med ljudet - tog fasta på evangeliets liknelse om de båda sönerna (se nedan): Det är i vår handling vi mäts, det gäller att göra det goda. Men det är inte för sent att lägga om kursen även om man har börjat fel - det fick vi ju redan höra förra veckan, då evangelietexten handlade om arbetarna i vingården, som alla fick samma betalning, även om en del bara hade arbetat en timme. Då passar det bra att en av dem som kyrkan minns 27.9 är salige Lorenzo di Ripafratta, en dominikanpater som "flitigt hörde bikt".

Webbmässa på engelska med fader Joseph

23/8/2020

Söndag morgon och jag vaknar med sorg i hjärtat. Igen en söndag som jag inte kan gå i mässan. Coronatalen stiger på många håll och det känns ansvarslöst att åka tåg i en timme för att gå i mässan och sen åka tåg en timme igen - samtidigt som det känns att det är ohållbart länge till nästa mässa jag inte behöver tåg för att nå.

Jag tröstar mig med att på YouTube klicka mig till den första webbmässan jag vet att firas i vårt land, den engelska mässan i S:t Henrik kl. 9.30. Mässan firas av fader Joseph Dang. Allt är som förutom och ändå inte. Jag ser att en av de tre ministranterna bär munskydd.

Läsningarna (här på svenska) tröstade. I synnerhet första läsningens rader ur profeten Jesajas bok: "Där han öppnar skall ingen stänga, där han stänger skall ingen öppna." Och så den härliga evangelietexten om att Jesus Kristus grundar sin kyrka på Petrus, klippan. Det var - förstås - den texten fader Joseph tog fasta på. Och illustrerade konceptet utvald med en hänvisning till The Matrix. Den är över 20 år gammal, men jag undrar om det faktiskt var som han sa, att "alla har sett den filmen".

Petrus är den som får veta att Jesus är Kristus, Guds Son. Men vi har alla fått veta det. Vi här skulle alla ge samma svar på frågan om vem vi tror att Jesus är. "Du är Messias, den levande Gudens son."

Där han öppnar skall ingen stänga,
där han stänger skall ingen öppna.

I filmen var Neo den utvalda, konstaterar fader Joseph. Här är Peter den utvalde. Först får han veta mer än de andra lärjungarna, sedan säger Jesus att det är på honom han ska bygga sin kyrka. Petrus får stor kraft, stor makt - makten att förlåta synder. Om någon som inte är vis får stor makt kan de förstöra mycket. (Här måste jag medge att jag inte kunde låta bli att tänka på Trump och den amerikanska demokratin, men det var förstås inte det som var fader Josephs poäng.) Fader Joseph fortsatte med att påminna om att Simon Petrus inte var oändligt vis, han var ju den som skulle förneka Jesus. Ändå är han klippan. Och var och en av oss ska vara klippan, ska vara kyrkan. Vi är kyrkan. Familjen är kyrkan i hemmet. Kristus känner våra svagheter, trots det ska vi vara kyrkan. För vi har fått höra det där oerhörda: "Du är Messias, den levande Gudens son."

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:t Henriks YouTube-kanal.

Patronatsdag eller tempelfest?

17/8/2020

Den 15 augusti markerar katolska kyrkan Jungfru Marias upptagning i himmelen, vilket också är min församlings patronatsdag. I S:ta Maria markerades festen med radierad högmässa (klicka här för att höra mässan via Yle Arenan) på söndagen (efter lördagens Mariaprocession och festmässa), men jag följde med liturgin via YouTube. Mässan firades av pater Rafal Czernia SCJ, medan Mervi och Matti läste dagens läsningar. Församlingens kör, Capella Sanctae Mariae, leddes av kantor Piero Pollesello och Markku Mäkinen var organist.

I ortodoxt språkbruk används ordet tempelfest i stället för patronatsdag och så katolik jag är föredrar jag det ordet. För det första används "patronatsdag" sällan, så det känns som ett främmande ord, fast det går att härleda helt logiskt ur skyddspatron. En orsak till främlingskapet är säkert att vi i allmänhet säger "skyddshelgon" i stället "skyddsspatron" på svenska nuförtiden (även om de flesta idag kanske förstår ordet redan när de möter det första gången, tack vare engelskans "patron saint" och Harry Potter-böckernas patronus). Den andra orsaken till min preferens är att efterleden fest, som tydligt signalerar att det är en positiv sak, något vi firar. Den tredje orsaken till att jag föredrar ordet tempelfest är förleden tempel.

Häromdagen var jag på guidning i 550-åriga S:ta Katarina kyrka här i Karis (endera dagen ska jag lägga ut de bilderna här också; tillfälle till guidning ges f.ö. igen idag måndag och imorgon tisdag kl. 17) och efteråt stod vi på kyrkbacken och talade en stund, guiden och jag och några andra som deltog i guidningen. Jag uttryckte min glädje över att vi en gång i månaden kan fira katolsk mässa i den medeltida kyrkan och så fick jag frågan om vad skillnaden är mellan en luthersk gudstjänst och en katolsk mässa. Jag sa något om Andra Vatikankonciliet och skillnaden mellan den prekonciliära mässan och dagens gängse mässa och insåg att det inte var rätt svar på den fråga som ställdes. Sen tror jag att jag fick en följdfråga om latinet och om folk förstod något och då tog jag sats på nytt:

Det som folk inte förstår idag är att den katolska mässan är ett offer. Det är en fortsättning på den judiska offerkulten, där man offrade en oxe eller en halv duva, eller vad man nu hade råd med. I mässan offras Kristus. Det är samma offer varje gång, en gång för alla, så man behöver inte ha råd med duvor eller andra offerdjur. Och det fattade människorna, att det var deras offer, och det kräver inte ord. I den lutherska kyrkan blev ordet så viktigt, så det är svårt för oss att föreställa det, men det är inte på ordnivå mässan händer. Jag kan be Fader vår och trosbekännelsen på latin och jag förstår dem på ordnivå, men det betyder inte att jag kan tala latin. Före reformationen lästes mässan på latin, men predikan var på folkspråket, för prästen skulle ju förklara vad dagens läsning handlade om.

Så när vi firade Jungfru Marias upptagning i himlen - eller Gudaföderskan Jungfru Marias insomnande, för att fortsätta tala med mina ortodoxa bröder och systrar - tänkte jag tack vare det ortodoxa ordet tempelfest speciellt mycket just på kopplingen till judendomen och templet i Jerusalem. Dagens första läsning var ur Uppenbarelseboken och börjar med orden "Guds tempel i himlen öppnades." Ja, precis. Det är mässan. För kvinnan i den läsningen är ju både Maria och kyrkan, klädd i Guds härlighet men ropande i vånda.

Klicka på bilderna för att förstora dem och få fram bildtexterna.

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.
Det svarta "strecket" till höger i bild är ett mikrofonstativ eftersom mässan bandades och sändes i radio.

YouTube-mässa från Irland

2/8/2020

Jag hade tänkt delta i högmässan i S:ta Maria kl. 10, men medan jag väntade på att klockan skulle slå tio klickade jag mig till catholicswithattitude.com för att se om de sålde munskydd med katolska förtecken och när det visade sig att de inte bara gjorde det, utan att man kunde designa sina egna skydd så tog det ju mer tid än jag hade tänkt (att skapa ett munskyddet ovan) och innan jag visste ordet av var klockan redan 10.20.

En snabb gir via mass-online.org tog mig till en ny kyrka, St. Muredach's Cathedral i staden Ballina i County Mayo i nordvästra Irland. Jag valde den mässan bland flera andra som började kl. 10.30 finsk tid för att jag tycker om det irländska uttalet av engelska och blev väldigt glad åt den för mig helt okända prästens predikan om undret med de två fiskarna och fem bröden. Den läsningen har man ju hört några predikningar om under årens lopp, men jag gillade hans grepp. Prästen i Ballina lyfte nämligen upp aspekten att fiskarna och bröden var det lärjungarna hade att komma med och att de tyckte det inte räckte till alls. "Precis så är det med oss också, vi tycker det vi har att komma med inte räcker till, men om vi bara ger det helhjärtat till Kristus så räcker det mer än väl: 'Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar.'" Han kunde ju ha slutat där, den irländska prästen, men han fortsatte och påpekade att det är vi som ska vara Kristus för våra medmänniskor, att vi från och med vår dopdag har fått i uppgift att uttrycka hans kärlek - hur ofullständigt vi än tycker att vi gör det, men enligt bästa förmåga - för att sprida den kärleken. Sen ser Gud till att det räcker och blir över.

Nattvardsgången påverkas förstås av coronan även i Irland. Prästen läste upp en bön om andlig kommunion och gav sedan anvisningar för mottagandet av eukaristin: ingen munkommunion och nattvardsgången sker först när man är på väg ut ur kyrkan så att det inte uppstår trängsel. Uttåget (och därmed nattvardsgången) skulle också ske i specificerad ordning. Dessutom tog prästen på sig ett ansiktsvisir inför utdelningen av nattvarden för att minimera risken för smitta.

PS. Under mässan hann jag också begrunda de fönster man ser i bakgrunden. Visst påminner de stilistiskt en hel del om glasmålningarna i koret i S:t Henrikskatedralen? Irriterande att bilden via YouTube är så oskarp, tänkte jag, så efteråt bildgooglade jag och hittade den här bilden på Wikipedia. Så ja, påminner om, men är långt ifrån lika.

Förutom huvudbilden är samtliga bilder i dagens blogginlägg skärmdumpar från YouTube-mässan från St. Muredach's Cathedral i Ballina.