Tiden verkar inte räcka till för att uppdatera bloggen just nu, så jag nöjer mig igen med att klistra in en FB-uppdatering: Jag började dagen med bön i Sta Katarinahjemmets kapell, fortsatte med mässa på norska i St. Olav domkirke och sedan fortsatte Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK) sitt möte.
0 Comments
Ursprungligen skulle NEKK-mötet fortsätta idag, men nu blev det så att lutheranerna i WICAS (Women in Church and Society, som är ett kvinnonätverk under Lutherska Världsförbundet) fortsatte på egen hand, så jag hoppade på tåget till Stockholm och morgonmässan i S:t Eriks katolska domkyrka. Mässan började klockan nio och jag hann precis fram i tid. Mässan firades på svenska av två präster. Efteråt talade jag med den assisterande prästen och frågade om jag fick publicera bilder från mässan. Han lovade ta kontakt om kyrkoherden sa nej, men annars var det fritt fram, eftersom jag inte lägger ut bilder på församlingen. Fotoförbudet är orsaken till att jag inte har med några bilder av hur fint den gamla och nya kyrksalen har kombinerats. Efter mässan var det tillbedjan. Den började med Laudate omnes gentes, vilket precis uttyckte min glädje över fjärde dagen i rad med mässa! Efter mässan i S:t Erik besökte jag också S:ta Eugenia och Katolsk bokhandel vid Kungsträdgårdsgatan. Efter gårdagens seminarium var det dags för Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK) att hålla sitt möte. Platsen var den samma som igår, Svenska kyrkans Kyrkokansli, men i stället för det stora seminarierummet på bottenvåningen höll vi till i ett mindre mötesrum tre trappor upp. En viktig del av NEKK:s möten består av genomgång och diskussion av situationen i kyrkorna i våra respektive länder - mycket är lika och en del är olika, och i vissa saker ser man tydligt att Finland kommer på efterkälken jämfört med Norge och Sverige. I somt är Island föregångare och i annat går det trögare där. Och Svenskfinland är som vanligt ibland i framkant och ibland inte. Men i NEKK lär man sig alltid något nytt och framför allt får vi matnyttiga tankar att fundera vidare på till nästa möte. Jag representerar Ekumeniska Rådet i Finland i NEKK, men bidrar förstås också med en katolsk synvinkel när det är möjligt. Vi tog paus mitt på dagen och medan de lutherska deltagarna åt lunch passade jag på att gå i lunchmässan i S:t Lars. Mässan firades på svenska med inslag av latin. Om inte mötet hade fortsatt kl. 13 hade jag gärna gått på "kyrkkaffe för äldre och daglediga", som det heter i programmet, eftersom Jan-Olof Hellsten skulle tala om Nils Ferlins författarskap - i synnerhet som Ferlin var min pappas gudfar. Efter morgonens lutherska mässa i Uppsala domkyrka fortsatte dagen med seminarium. Vi i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK) var tillsammans med Svenska kyrkans nationella kansli arrangörer för seminariet Kvinnor som förebilder. Esther Kazen, generalsekreterare för Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd och pastor i Equmeniakyrkan talade om kvinnliga förebilder i Bibeln, medan Karin Sarja presenterade kvinnliga missionärer i södra Afrika. Efter lunch fick vi höra Lisbeth Gustafsson berätta om Emilia Fogelklou. Sen var det de övriga nordiska ländernas tur och Saija Kainulainen presenterade Aurora Karamzin, som grundade Diakonissanstalten, och Arndís Linn berättade om Auður Eir Vilhjálmsdóttir, idag biskop, men också den första kvinnan som blev prästvigd i lutherska kyrkan på Island. Kirsten Almås hade i sin tur valt en fiktiv förebild från Norge: Nora i Ibsens Dockhemmet. Efter en lång men givande seminariedag var det dags för kvällsmässa i S:t Lars. Mässan firades på svenska av pater Fredrik Heiding SJ. Före mässan var det adoration - eller tillbedjan, som man säger här i Sverige. En timmes tidsskillnad gjorde att jag gick ner till frukosten redan strax efter klockan sex svensk tid och utan problem hann till den lutherska morgonmässa som jag igår kväll upptäckte att skulle firas kl. 7.30 i Uppsala domkyrka - lämpligt i god tid före dagens NEKK-seminarium. Ekumeniskt lagd som jag är var jag ju nyfiken, eftersom jag inte ens har hört talas om lutherska morgonmässor en vanlig vardag förut. Att det var en högkyrklig företeelse bekräftades strax. Det var de facto inte mycket - utom ämbetssynen och därmed alltihop - som skilde morgonmässan i Sturekoret från en katolsk mässa. Prästen, som enligt domkyrkans webbplats och annonseringen i kyrkan hette Oloph Bexell, och ministranten (fast han kallas kanske något annat i Svenska kyrkan?) föll på knä flera gånger under mässan, det var elevation och till och med församlingen - ett dussin, ungefär - bad på knä om syndernas förlåtelse i början av mässan. Under instiftelsen stod alla (tror jag), men prästen knäböjde efteråt, precis som om vi hade varit några kvarter längre bort i S:t Lars. Idag reste jag till Uppsala för att imorgon delta i ett seminarium som Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté är med och ordnar och det gav mig möjlighet att hälsa på Viktor Airava som studerar vid S:t Sigfrids prästseminarium här i staden. Han visade mig Newmanhuset, där seminariet och Newmaninstitutet finns. I båda delarna av byggnaden finns det bibliotek. Dem fotograferade jag inte, för då var jag upptagen av att studera böckerna... Jag ber för Viktor och alla andra seminarister. Och jag tackar Gud för alla kallelser till det gudsvigda livet! Den 9 februari samlades ekumeniskt sinnade människor från flera samfund och länder för att tacka Sirpa-Maija Vuorinen för en oerhörd insats för ekumeniken i Finland, Norden och världen. Siru gick i pension efter 28 år som administrativ sekreterare på Ekumeniska Rådet i Finland och den uppskattning som så många känner för henne och allt det viktiga arbete hon så länge har gjort bakom kulisserna i ekumeniken kom till uttryck i att ett hundratal människor såg till att de kunde vara på plats en helt vanlig vardagseftermiddag för att först delta i en andakt i Tyska kyrkan i Helsingfors och sedan fortsätta med kaffe och tårta i Mikaelssalen i Kyrkans hus på Södra kajen. Där hyllades Siru med sång och tal på finska, svenska, norska, estniska och engelska av bland annat två ärkebiskopar. Tusen tack, Siru! På söndagen fortsatte NEKK (Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitte) sitt möte, men klockan 18 gick jag i kvällsmässan i Kristus Konungens kyrka i Göteborg. Mässan gick helt på svenska, vilket känns som en stor lyx. Strax efteråt följde en kvällmässa till, på engelska. Jag representerar Ekumeniska Rådet i Finland i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK) och vårens möte förlades till Göteborg så att vi skulle kunna kombinera det med Forum för tro och feminism i stadsdelen Majorna i Göteborg. Forumet inleddes igår kväll med samling i Matteuskyrkan och fortsatte idag i Carl Johans kyrka, Matteuskyrkan och Majornakyrkan. Det är tredje året evenemanget ordnas här och det har vuxit fram ur ett intresse på gräsrotsnivå. Den andra och avslutande dagen av Nordiska ekumeniska kvinnokommitténs möte i Uppsala inleddes med morgonbön i Marias Lovsång, kapellet i Svenska kyrkans hus på Sysslomansgatan ett stenkast från Domkyrkan. Altartavlan är en väggmålning av en skyddsmantelmadonna och kapellets innertak blir genom färgsättning den manteln, så alla som ber i kapellet ställer sig under Jungfru Marias skyddande mantel. På de övriga väggarna finns fler Mariabilder och som katolik kände man sig väldigt hemma i ett sådant kapell. Dagens läsning råkade dessutom handla om den kanaaneiska kvinnan (Matt 15:21-28), vilket ju passade bra en dag då nordiska kvinnor samlades för att tala om allt det vi har gemensamt och det vi fortfarande behöver be om för oss och för våra systrar världen över, så det var ett tema som vi återkom till under mötet senare några våningar upp i huset. |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|