Carlo Acutis föddes år 1991 och dog i leukemi vid 15 års ålder år 2006, men hade före sin död skapat en webbplats om eukaristiska mirakel. Hans mamma Antonia Salzano berättade inför saligförkaringen att han var en from pojke som redan som liten tyckte om att gå i kyrkan, be och lära sig mer om sin tro. "Jag var långt från kyrkan; jag växte upp i en sekulariserad familj, precis som miljontals människor gör, antar jag. Så att ha en son som enträget ställde mig frågor om tron tvingade mig att tänka efter."
Idag, den 12 oktober, firar vi salige Carlo Acutis, som blev saligförklarad för ett år sedan. Han är ju verkligen inte den första tonåringen som blivit salig- eller helgonförklarad (tänk bara på Jeanne d'Arc), men han är den första som är född på 1990-talet.
Carlo Acutis föddes år 1991 och dog i leukemi vid 15 års ålder år 2006, men hade före sin död skapat en webbplats om eukaristiska mirakel. Hans mamma Antonia Salzano berättade inför saligförkaringen att han var en from pojke som redan som liten tyckte om att gå i kyrkan, be och lära sig mer om sin tro. "Jag var långt från kyrkan; jag växte upp i en sekulariserad familj, precis som miljontals människor gör, antar jag. Så att ha en son som enträget ställde mig frågor om tron tvingade mig att tänka efter."
0 Comments
Såhär i slutet av oktober är det 15 år sedan jag representerade Helsingfors katolska stift på First World Congress of Ecclesial Organizations Working for Justice and Peace (Första världskongressen för kyrkliga organisationer som arbetar för rättvisa och fred) i Rom. När det begav sig skrev jag en Fides-artikel om kongressen (s. 12-13), men jag märker att jag nu fäster uppmärksamhet vid olika saker varje gång jag läser om den texten.
Efter avslöjandena om den tidigare kardinalen McCarrick (se blogginlägget McCarrick och jag? från förra året) kollade jag bishopaccountability.org för att ta reda på om någon av biskoparna och kardinalerna jag hade att göra med i Rom den gången har gjort sig skyldiga till övergrepp, men idag kom jag att tänka på att man nuförtiden kan gå till källorna på webben. Och visst, det lilla talet påven Johannes Paulus II höll i samband med vår audiens idag för 15 år sedan finns på Vatikanens webbplats, liksom också kardinal Angelo Sodanos öppningsanförande. En liten notis om kongressen finns dessutom på nyhetssajten Zenit. Men jag tänker också på allt det jag inte skrev. På min förvåning över att de mässor som ingick i programmet på konferenshotellet firades på franska och engelska, inte på latin. På hur mycket tid som gick åt till audiensen i Vatikanen. Men också på hur stort intryck upplevelsen gjorde på mig, hur tacksam jag fortfarande är över att jag fick vara med om något sådant. På Facebook såg jag en kommentar om att S:ta Katarina i Karis är världens vackraste kyrka. Vacker är den, men inte världens vackraste, tänkte jag. Tycke och smak är olika, så det går aldrig att kora någon enskild byggnad till världens vackraste, men kommentaren fick mig att börja fundera över vilken kyrka jag tycker är vackrast och vilken som är min favoritkyrka i världen. Mina första kandidater finns i Italien. Den första är Francisckusbasilikan i Assisi. Giottos fresker i den övre kyrkan gjorde ett outplånligt intryck på mig när jag gjorde min första vallfärd dit i mars 1989 (bilden ovan). Pappa var studieledig från YLE och läste italienska i Florens den våren, så jag och min storebror åkte tåg ned och reste sedan runt i Italien med Toscana som bas. Vi bodde i Florens och tillbringade en dag var i Venedig, Rom och Assisi. Även Pisa och Siena besökte vi. Vi hade tänkt fara till Nursia också, men dit och tillbaka gick det inte att ta sig på en dag från Florens med de tåg som ingick i vår interrailbiljett. Påvemässan i Tallinn häromveckan fick mig att tänka på att det ju inte var min första påvemässa. Mässorna under vallfärden jag gjorde till Rom häromåret var visserligen inga påvemässor, så det var faktiskt min första mässa med påve Franciskus, men jag var med på Petersplatsen när helige Johannes Paulus II firade mässan i samband med saligförklaringen av Josemaría Escrivá och Josephine Bakhita. Och nu gick det så att jag letade efter något helt annat när jag i stället hittade en bunt med foton från den resan, så nu bjuder jag på några bilder från maj 1992. På fotografiet ovan hänger bilderna av de nya saliga redan på Peterskyrkans fasad, så den är tagen efter själva saligförklaringarna. Men Johannes Paulus II besökte ju Finland år 1989, var jag inte med då? Nej, det var jag inte. Jag råkade nog se påvens bil på Fabriksgatan i Helsingfors, men någon mässa deltog jag inte i.
Gårdagens nybakta kardinaler, bland dem kardinal Arborelius, firade apostlarna Petrus och Paulus fest med mässa tillsammans med Petri efterträdare, påve Franciskus, på Petersplatsen. Jag följde med webbsändningen via Vatikanens YouTube-kanal. Idag var det så dags för det historiska konsistoriet i Peterskyrkan, då biskop Anders Arborelius OCD upphöjdes till kardinal. Jag följde med gudstjänsten på Vatikanens YouTube-kanal här för jag ville ju inte missa ögonblicket då Norden fick sin första kardinal någonsin. Tillsammans med biskop Anders av Stockholm skapades fyra andra nya kardinaler av påve Franciskus: ärkebiskopen av Bamako i Mali, Jean Zerbo; ärkebiskopen av Barcelona, Juan José Omella Omella; den apostoliske vikarien för Paksé i Laos, Louis-Marie Ling Mangkhanekhoun; och hjälpbiskopen i ärkestiftet San Salvador i El Salvador, Gregorio Rosa Chávez. Samtliga bilder är bildkapningar från Vatikanens webbsändning.
Sveriges Television visade midnattsmässan från Peterskyrkan i direktsändning och eftersom tågen från Karis går dåligt i julnatten blev det min julmässa i år. Man kan också se mässan på Vatikanens YouTube-kanal. Det är en månad före julafton och på vägen till flygfältet hinner jag precis ta mig till Peterskyrkan, den katolska världens centrum. Den känns som hemma på många sätt - i synnerhet nu, när jag rent av har tappat räkningen på hur många gånger jag har varit här bara i år... Prästen som firade mässan i Josefskapellet talade underbart tydlig italienska. För att fara till Venedig tar vi tåget, men för att fara hem - Paradiso! - måste vi dö, sa han, apropå kyrkoårets slut. Efter mässan hann jag också be vid både S:t Johannes Paulus II:s och S:t Johannes XXIII:s gravar - och hade den här gången förstånd att knäppa bilder före eller efter jag gick för att be (jfr den här gången). Efter dagens möte hade jag tänkt ta mig in till centrum och gå i mässan i Santa Maria sopra Minerva, men i stället blir det kvällsmässa i Nostra Signora di Guadalupe e S. Filippo Martire-kyrkan ett stenkast från mitt hotell. En blixvisit i Rom för ett möte på Caritas Italiana - och jag hann precis från flygfältet till kvällsmässan i Il Gesù-kyrkan på vägen till hotellet. Det var den enda kyrkan i centrala Rom som jag hittade som har kvällsmässa kl. 19 - fast en vän med mer erfarenhet av den heliga staden efteråt försäkrade att det till och med finns sådana där kvällsmässan börjar först kl. 20. Det mesta av kyrkan låg i mörker, eftersom den skulle stänga genast efter kvällsmässan i ett sidokapell, men efter mässan hittade jag ändå fram till altaret med S:t Frans Xaviers relikvarium (ovan). Ora pro nobis! |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|