Det var också härligt att kunna berätta för de andra församlingsmedlemmar som var på plats om det jag har lärt mig om S:ta Katarina i samband med sommarens 550-årsfirande. Att altaret är det ursprungliga medeltida altaret, att kyrkan aldrig har brunnit, att två av kyrkklockorna också härstammar från katolsk tid...
Tjugofjärde söndagen under året började för mig redan på lördagen när jag fick jag nåden att delta i den mässa som pater Ryszard Mis SCJ firade i 550-åriga S:ta Katarina i Karis. Vi var båda på plats i god tid, så jag hade tillfälle att gå till bikt före mässan också, halleluja! Det finns inga ord att uttrycka min tacksamhet - regnet utanför störde inte mitt humör det minsta vare sig på väg till kyrkan eller under promenaden hem! Det var också härligt att kunna berätta för de andra församlingsmedlemmar som var på plats om det jag har lärt mig om S:ta Katarina i samband med sommarens 550-årsfirande. Att altaret är det ursprungliga medeltida altaret, att kyrkan aldrig har brunnit, att två av kyrkklockorna också härstammar från katolsk tid...
1 Comment
Åttonde september markerar kyrkan Jungfru Marias födelsedag, men eftersom födelsedagen i år inföll på en söndag var det liturgiskt 23e söndagen under året. I S:ta Maria följde mässa på mässa: Högmässa på finska kl. 10, familjemässa på finska kl. 11.30, mässa på engelska kl. 13, mässa på tagalog kl. 14.30, mässa på polska kl. 16, så rosenkrans kl. 17.30 före kvällsmässan på engelska kl. 18. För mig passade en mässa kl. 16 bäst, så det blev polska, fast jag inte kan språket. Men en mässa är en mässa är en mässa - och läsningarna kunde jag ju ta till mig i alla fall. Mässan firades av pater Stanislaw Szymajda SCJ och av predikan förstod jag ett enda ord: eucharystia. Det räckte bra, egentligen. Av anmälningarna förstod jag lite mer - förstakommunionsundervisningen på svenska börjar den tredje november (eller åtminstone tror jag att det var det pater Stan sade när det var något som lät som po szwedzku) och att det ordnas en kurs för lektorer på engelska i S:t Henrik.
Mässan firades på finska, med läsningar på finska och svenska. Efter mässan gick vi på kyrkkaffe på restaurang KW i centrum av Karis. Vid bordet representerade vi ett antal olika modersmål och kulturer: finlandssvenska, arameiska, polska, ungerska och nederländska. Men eftersom en av irakierna i sällskapet - som alltså hade samma modersmål som Jesus - talade bättre finska än engelska var finskan vårt enda gemensamma språk. När jag tittar på bilderna från den gången fylls jag av samma förundrans- och glädjefyllda insikt som då: Vi är kyrkan.
Vi är uttryckligen det samfund som heter Katolska kyrkan i Finland. Ordet katolsk betyder allomfattande, universell, världsvid. Vi kommer hit från olika hörn av världen - och jag reser ut i världen - men vi är hela tiden samma kyrka, utan indelning efter kultur, språk eller etnicitet, även om prästerna i mån av möjlighet firar mässor på många olika språk, så att så många som möjligt ska få tillfälle att prisa Gud även på sitt modersmål och inte bara på det största av våra lokala nationalspråk, hur fungerande det än kan vara som lingua franca. Deo gratias! Tisdagen den 25 september var det äntligen dags för påvemässan i Tallinn. Jag hade planerat att jag skulle resa iväg redan måndagen den 24, men det satte min förkylning stopp för. Vi var fyra som reste från Karis till Tallinn på tisdagsmorgonen. Hälsan må det ha varit strul med, men vädret var hur fint som helst. Tur hade vi också med oss, min gudson och jag. Av en händelse råkade stå på precis rätt ställe när påvens bilkonvoj kom körande förbi vid 13-snåret. Portarna till mässområdet på Vabaduse väljak-torget skulle öppnas kl. 14 men när vi gick förbi en halv timme tidigare hade det redan bildats kö. När vi beslöt oss för att gå med i kön hade den ringlat sig lång, så vi hann köa i en dryg timme innan vi kom in på torget - men bara någon minut efter det dök Franciskus upp för en rundtur i påvemobilen. Mässan skulle börja kl. 16.30, men redan cirka 10 minuter före det inleddes mässfirandet. Mässan firades på latin och estniska. Läsningarna gick på estniska och förböner bads på flera språk, inklusive ryska och polska. Predikan kan man läsa här på finska. Koncelebrant var också vår egen biskop Teemu Sippo SCJ och bland de präster som delade ut nattvarden fanns många från Finland. Idag kom fader Robert Galla SCJ till Karis igen och firade mässa i S:ta Katarina. Eftersom böneveckan för kristen enhet pågår som bäst bad vi speciellt för den ekumeniska rörelsen i Finland och världen. Efter mässan blev det dessutom ett dop - familjen ville ha det på polska och därför tyckte fader Robert att det inte skulle ske i samband med mässan. Hade han frågat oss innan hade vi förstås sagt att det passar bra - så de flesta av kyrkfolket stannade för att delta i familjens fest och gratulera dem efteråt. Efteråt drack vi kyrkkaffe på KW. |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
March 2021
Sökord
All
|