Ekumeniska böneveckan ordnas 18-25 januari varje år och redan förra året blev jag inbjuden att delta i den ekumeniska kvällsbönen som traditionellt ordnas i Hangö i slutet av böneveckan, men då befann jag mig i Åbo, så det passade inte. I år bokade jag in dagen i god tid och det gick till och med att ordna med skjuts, eftersom ortodoxa församlingens kantor Matti Jyrkinen ändå var på väg från Lojo och därmed enkelt kunde plocka upp mig i Karis på vägen.
Den ekumeniska kvällsbönen inleddes på ortodoxt vis under ledning av fader Petri Korhonen och fortsatte sedan med läsning av de fyra första verserna i psalm 27 av den lutherska församlingens kaplan Maija Saario. Därefter följde sång och så te och samtal. Vid mitt bord satt ortodoxa, lutheraner, en representant för frikyrkligheten och så jag som katolik. Samtalet fortsatte i bilen på vägen hem, då kantor Matti och jag diskuterade allt från påvemässor till hur ortodoxa biskopar väljs och från uniatkyrkorna (som följer östkyrkans liturgiska rit men erkänner påven) till heliga Musa av Rom. En givande kväll med andra ord - och ett exempel på den typ av konkret gräsrotsekumenik som jag tror att vi behöver se mer av i det här landet.
Den ekumeniska kvällsbönen inleddes på ortodoxt vis under ledning av fader Petri Korhonen och fortsatte sedan med läsning av de fyra första verserna i psalm 27 av den lutherska församlingens kaplan Maija Saario. Därefter följde sång och så te och samtal. Vid mitt bord satt ortodoxa, lutheraner, en representant för frikyrkligheten och så jag som katolik. Samtalet fortsatte i bilen på vägen hem, då kantor Matti och jag diskuterade allt från påvemässor till hur ortodoxa biskopar väljs och från uniatkyrkorna (som följer östkyrkans liturgiska rit men erkänner påven) till heliga Musa av Rom. En givande kväll med andra ord - och ett exempel på den typ av konkret gräsrotsekumenik som jag tror att vi behöver se mer av i det här landet.
RSS Feed
