I min Faders hus

Påskvakan: Ja, jag tror

4/4/2021

Christus resurrexit!
Kristus är uppstånden! Kristus nousi kuolleista! Christ is risen!

Det blev en annorlunda påskvaka - och ändå inte. I stället för en nattlig bilfärd till Helsingfors och en tyst och mörk kyrka som sedan fylls av ljus blev det en tevesoffa och en tyst och mörk kyrka där man sedan hörde rösten förkunna Lumen Christi! och svaret (av så mycket färre stämmor än vanligtvis, men tydligt i alla fall): Deo gratias! En stund senare syntes det älskade påskaljuset äntligen i bild också - S:ta Maria har bara en fast kamera på orgelläktaren, så tändningen av ljuset vid ingången skedde utanför bild - och det började kännas påsk!

Jag hade faktiskt tänkt följa med påskvakan från Peterskyrkan, men påskaftonens promenad blev längre än planerat och sedan tog förberedelserna för dagens påskmiddag sin tid och i Rom hade man redan hunnit tända påskljuset utan mig. Sånt händer nuförtiden, när man har levt med webbsändningar i ett år.

Jag bytte alltså YouTube-kanal och valde då min egen församling, S:ta Maria. Det är jag glad åt. Det gjorde gott att höra bekanta röster läsa och sjunga och att i stället för att höra alla de sju läsningarna på italienska, spanska och engelska eller andra världsspråk höra finska, svenska och engelska.

Vingårdsarbetarnas lön

7/2/2021

Idag är det femte söndagen under året och dagens evangelietext handlar om att Jesus botade sjuka (Mark. 1:29-39, se nedan), vilket ju passar bra i coronatider, men av någon anledning går mina tankar idag till vingårdsarbetarna som alla får samma lön, oberoende av om de har arbetat en timme eller har slitit hela dagen i solhettan.

Det är inte så att jag har ett behov att fördjupa mig i tanken om att Guds rättvisa är större än vår, även om det är en vacker tanke som jag har hört ett antal predikningar om den 25 söndagen under året, när vi hör den evangelietexten i mässan. I stället tänker jag idag att liknelsen om vingårdsarbetarna också handlar om att vi ska sköta våra egna uppgifter så väl vi kan, utan att snegla på vad andra gör.

Första gången jag hörde den liknelsen var visserligen mycket mer konkret än så. Jag hörde den av en kompis när jag i tonåren - långt innan jag till slut blev döpt - oroade mig över att jag inte hade haft någon relation till Kristus som liten. Dög jag som kom så sent till kyrkan? Jodå, sa min vän, har du inte hört om vingårdsarbetarna?

Venite adoremus!

6/1/2021

Äntligen, äntligen fick jag på trettondagsafton tillbe Kristus igen! Som jag sa till kyrkoherden efter mässan: Nu blev det jul för mig också!

Ont i halsen precis före jul i kombination med att det är omöjligt att få biljetter till en mässa om man inte är ute i god tid gjorde att jag fick leva med bara webb- och tevemässor under juldagarna. Men vid nyår jag var tillräckligt snabb i vändningarna och lyckades boka en biljett till kvällsmässan i S:ta Maria den femte januari, då man redan firar följande dags stora helg, Epifania, Herrens uppenbarelses fest.

Före mässan var det dessutom adoration, tillbedjan av Kristus i altarets sakrament, som det är före alla kvällsmässor på vardagarna i S:ta Maria. Och vilken glädje det var att äntligen få sluta sig till herdarna och de visa männen och få tillbe Sonen som har blivit oss given. Jag är oändligt glad varje gång det är mässa i Karis, men det finns ju inget tabernakel att be inför och adoration brukar det inte heller vara (förra året var ett välkommet undantag), så jag coronan har lärt mig att uppskatta möjligheten till tillbedjan.

Mässan firades av pater Ryszard Mis SCJ på finska och latin tillsammans med kyrkoherde Rafal Czerna SCJ.

Glad Epifania!

Gudsföderskan och Gott Nytt År

1/1/2021

Det blev inte många blogginlägg under slutet av det dystra året 2020. Men Herrens år 2021 börjar med att vi firar Gudsföderskan, det är Guds Heliga Moder Marias högtid, och vi får be om att det nya året blir ett år då det blir lättare att gå i mässan, då färre människor världen över drabbas av sjukdom och sorg, då fler människor inser att Gud är nära även och i synnerhet när livet är svårt.

Dagens webbmässa sändes för min del från katedralen. Högmässan i S:t Henrik firades av kyrkoherden Jean Claude Kabeza på finska och latin assisterad av fader Joosef Dang. Efter att ha firat julens mässor i Vatikanen, S:ta Maria och i norra Yorkshire kändes det konstigt att se jultablåns bekanta gipsfigurer i katedralen och inse att den här julen sannolikt blir den första gången på närmare 30 år som jag inte ser dem "live".

Men det gäller - förstås - att fokusera på att det positiva. Troskongregationen har sagt sitt om covid-vaccinen och det innebär att Vatikanen ger grönt ljus för katoliker att vaccinera sig. Oblatmissionärernas breviarium gör det fortsättningsvis enkelt att be kyrkans dagliga bön - och det är utan tvekan den gemensamma bönen som har burit mig de senaste veckorna och månaderna. Och jag personligen kan glädja mig åt det goda utfallet av min starroperation, nu i januari är det dags för slutgranskningen och sen kan jag få riktigt rätta glasögon igen.

I väntan på det kan man följa sidan I min Faders hus på Facebook. Där lägger jag upp bilder och böner oftare än jag tar mig tid att skriva blogg här.

Så nu önskar jag alla läsare här en
GOD JUL
(för det är jul fortfarande!)
och ett riktigt
GOTT NYTT ÅR!

PS En extrabön för den helige fadern är aldrig fel. Just idag gäller det att be att han slipper ha ont eftersom han har drabbats av ischias.

Bilderna i dagens inlägg är skärmdumpar från S:t Henriks webbsändning av mässan via YouTube.

Mariamässa från Walsingham

8/12/2020

För tre år sedan firade jag Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet i Reykjavik. Tänk, då kunde man göra sådant som planera en resa med stopover på Island för en mässa. Nu kan jag inte ens fara till Helsingfors för att gå i mässan idag. Men i stället kan jag välja att delta i en mässa på distans från en Mariahelgedom. Anglofil som jag är valde jag the Catholic National Shrine and the Basilica of Our Lady at Walsingham.

Före år 1100 bygges ett kapell och senare ett kloster i Walsingham i dagens Norfolk och i flera hundra år var det en viktig pilgrimsort, tills reformationen gjorde sitt. Idag är Vår Fru av Walsingham populär både inom Church of England och bland katoliker på de brittiska öarna och helgedomen har också gett namn åt Personalordinariatet av Vår Fru av Walsingham som etablerades år 2011 för att ge anglikaner möjlighet att konvertera till katolska kyrkan utan att avstå från vissa anglikanska traditioner.

Det vi firar idag, det som idag är en dogm, läran om Jungfru Marias obefläckade avlelse (som det hette förr) eller fullkomliga renhet, alltså att Gud bevarade henne från all synd redan då hon blev till i S:ta Anna (på naturlig väg tillsammans med S:t Josef, ingen jungfrufödsel där inte) har varit officiell katolsk lära sedan 1854, men det betyder förstås inte att man inte trodde samma sak förut. Som prästen som firade mässan i Walsingham idag konstaterade i sin predikan firade man Conceptio immaculata i England redan före slaget vid Hastings år 1066.

Jag har inte bloggat mycket se senaste veckorna, men nu är min starroperation lyckligen överstånden (Deo gratias!) och jag ser att både läsa och skriva igen. Så jag önskar alla en riktigt glad Mariafest!

Bilderna i dagens inlägg är skärmdumpar från YouTube-sändningen av mässan kl. 12 lokal tid 8.12 från the Basilica of Our Lady at Walsingham.

Trettiotredje söndagen "under året"

15/11/2020

Jag har promenerat i närheten S:ta Katarina kyrka ett antal gånger sedan det senast var mässa här, men att vara på väg ditåt och veta att det blir mässa när jag kommer fram är en stor glädje. Mässan firades av vår kyrkoherde Rafal Czernia SCJ. Jag läste dagens läsningar på svenska – vi brukar ju ha ena läsningen på svenska och andra på finska, men pater Rafal tyckte att det var bättre med två läsningar och responsoriepsalmen på svenska med tanke på att resten av mässan, inklusive evangeliet, skulle gå på finska. Vi avslutade dessutom mässan med Ave Maria på latin.

Mera latin i S:ta Katarina blir det 25 november. Då firar vi heliga Katarina av Alexandrias minnesdag och därmed kyrkans patronatsfest med tridentinsk mässa kl. 19. Sångare kommer från Schola Gregoriana Aboensis i Åbo och scholan i S:t Henriks katedralförsamling i Helsingfors.

Katolsk mässa i Esbo domkyrka

22/9/2020

Idag firades katolsk mässa i Esbo domkyrka. För mig var det den första mässan i just den kyrkan, men det var inte första gången sedan reformationen och inte ens första gången sedan det blev en luthersk biskopskyrka år 2004. År 2007 firades nämligen en mässa i Esbo medeltida kyrka i samband med en vallfärd, har jag hört, fast jag inte var med den gången själv.

Den här gången var det fader Tuomas Nyyssölä, kyrkoherde i Heliga Ursulas församling i Kouvola, som hade tagit initiativ till mässan. Han gillar våra gamla medeltida kyrkor och firar gärna mässor i dem. (Det kanske blir en "extramässa" i S:ta Katarina igen i november!) Att det blev just Esbo och just idag har att göra med att kyrkan i tiden enligt vissa uppgifter var tillägnad aposteln Matteus, vars minnesdag vi firade igår. En katolsk mässa på själva minnesdagen lät sig inte göras den här gången, eftersom Esbo domkyrka är stängd på måndagar, så det blev en kvällsmässa idag, tisdag i stället.

Mässan firades på finska och latin och Marko, organist i S:t Henriks katedralförsamling, var med som organist. Antti Kruus, ekumeniskt aktiv luthersk präst, var också på plats och sände en del av mässan via Facebook, så början av den kan ni se och höra här.

Esbo kyrka var inte ursprungligen en korskyrka, utan den byggdes om till en korskyrka först på 1820-talet och på 1930-talet tog man fram kalkmålningarna från medeltiden. De äldsta delarna av kyrkan är från 1480-talet, så den är yngre än S:ta Katarina i Karis, men målningarna har klarat sig bättre - utom förstås de delar som revs när den byggdes om till korskyrka.

Coronapaus med biskopsmässa och konfirmation

20/9/2020

För en liten stund kändes världen helt som sig själv igen. Det var biskopsmässa på svenska och latin i S:t Henrik och biskop emeritus Teemu Sippo SCJ såg både glad och pigg ut. Sex finlandssvenska ungdomar fick motta bekräftelsens sakrament av honom och en av dem var min guddotter N. Om det inte hade varit för munskyddet jag hade på mig kunde jag ha trott att coronan var ett minne blott. Ja, och det faktum att bänkraderna som normalt har plats för sex personer nu har markeringar som visar att det är plats för tre personer per bänkrad. Och att man möts av en kanister med handsprit i stället för vigvatten när stiger in i katedralen. Men när jag tittade upp mot altaret och såg ministranterna Viktor och Holger assistera biskopen var allt för ett litet ögonblick som förr.

Jag tror att en starkt bidragande faktor till den känslan var att det för mig var tredje gången (se här och här) på en dryg vecka som jag gick i mässan och fick motta Kristus i eukaristin. Alla de där andliga resurserna som har varit så pressade till det yttersta med nattvard en gång i månaden har äntligen blivit påfyllda i normal takt. Det blir ju inte sämre av att jag vet att jag är på väg på kvällsmässa igen på tisdag i Esbo domkyrka. Oändlig tacksamhet och glädje! Halleluja!

Webbmässa på engelska med fader Joseph

23/8/2020

Söndag morgon och jag vaknar med sorg i hjärtat. Igen en söndag som jag inte kan gå i mässan. Coronatalen stiger på många håll och det känns ansvarslöst att åka tåg i en timme för att gå i mässan och sen åka tåg en timme igen - samtidigt som det känns att det är ohållbart länge till nästa mässa jag inte behöver tåg för att nå.

Jag tröstar mig med att på YouTube klicka mig till den första webbmässan jag vet att firas i vårt land, den engelska mässan i S:t Henrik kl. 9.30. Mässan firas av fader Joseph Dang. Allt är som förutom och ändå inte. Jag ser att en av de tre ministranterna bär munskydd.

Läsningarna (här på svenska) tröstade. I synnerhet första läsningens rader ur profeten Jesajas bok: "Där han öppnar skall ingen stänga, där han stänger skall ingen öppna." Och så den härliga evangelietexten om att Jesus Kristus grundar sin kyrka på Petrus, klippan. Det var - förstås - den texten fader Joseph tog fasta på. Och illustrerade konceptet utvald med en hänvisning till The Matrix. Den är över 20 år gammal, men jag undrar om det faktiskt var som han sa, att "alla har sett den filmen".

Petrus är den som får veta att Jesus är Kristus, Guds Son. Men vi har alla fått veta det. Vi här skulle alla ge samma svar på frågan om vem vi tror att Jesus är. "Du är Messias, den levande Gudens son."

Där han öppnar skall ingen stänga,
där han stänger skall ingen öppna.

I filmen var Neo den utvalda, konstaterar fader Joseph. Här är Peter den utvalde. Först får han veta mer än de andra lärjungarna, sedan säger Jesus att det är på honom han ska bygga sin kyrka. Petrus får stor kraft, stor makt - makten att förlåta synder. Om någon som inte är vis får stor makt kan de förstöra mycket. (Här måste jag medge att jag inte kunde låta bli att tänka på Trump och den amerikanska demokratin, men det var förstås inte det som var fader Josephs poäng.) Fader Joseph fortsatte med att påminna om att Simon Petrus inte var oändligt vis, han var ju den som skulle förneka Jesus. Ändå är han klippan. Och var och en av oss ska vara klippan, ska vara kyrkan. Vi är kyrkan. Familjen är kyrkan i hemmet. Kristus känner våra svagheter, trots det ska vi vara kyrkan. För vi har fått höra det där oerhörda: "Du är Messias, den levande Gudens son."

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:t Henriks YouTube-kanal.

Patronatsdag eller tempelfest?

17/8/2020

Den 15 augusti markerar katolska kyrkan Jungfru Marias upptagning i himmelen, vilket också är min församlings patronatsdag. I S:ta Maria markerades festen med radierad högmässa (klicka här för att höra mässan via Yle Arenan) på söndagen (efter lördagens Mariaprocession och festmässa), men jag följde med liturgin via YouTube. Mässan firades av pater Rafal Czernia SCJ, medan Mervi och Matti läste dagens läsningar. Församlingens kör, Capella Sanctae Mariae, leddes av kantor Piero Pollesello och Markku Mäkinen var organist.

I ortodoxt språkbruk används ordet tempelfest i stället för patronatsdag och så katolik jag är föredrar jag det ordet. För det första används "patronatsdag" sällan, så det känns som ett främmande ord, fast det går att härleda helt logiskt ur skyddspatron. En orsak till främlingskapet är säkert att vi i allmänhet säger "skyddshelgon" i stället "skyddsspatron" på svenska nuförtiden (även om de flesta idag kanske förstår ordet redan när de möter det första gången, tack vare engelskans "patron saint" och Harry Potter-böckernas patronus). Den andra orsaken till min preferens är att efterleden fest, som tydligt signalerar att det är en positiv sak, något vi firar. Den tredje orsaken till att jag föredrar ordet tempelfest är förleden tempel.

Häromdagen var jag på guidning i 550-åriga S:ta Katarina kyrka här i Karis (endera dagen ska jag lägga ut de bilderna här också; tillfälle till guidning ges f.ö. igen idag måndag och imorgon tisdag kl. 17) och efteråt stod vi på kyrkbacken och talade en stund, guiden och jag och några andra som deltog i guidningen. Jag uttryckte min glädje över att vi en gång i månaden kan fira katolsk mässa i den medeltida kyrkan och så fick jag frågan om vad skillnaden är mellan en luthersk gudstjänst och en katolsk mässa. Jag sa något om Andra Vatikankonciliet och skillnaden mellan den prekonciliära mässan och dagens gängse mässa och insåg att det inte var rätt svar på den fråga som ställdes. Sen tror jag att jag fick en följdfråga om latinet och om folk förstod något och då tog jag sats på nytt:

Det som folk inte förstår idag är att den katolska mässan är ett offer. Det är en fortsättning på den judiska offerkulten, där man offrade en oxe eller en halv duva, eller vad man nu hade råd med. I mässan offras Kristus. Det är samma offer varje gång, en gång för alla, så man behöver inte ha råd med duvor eller andra offerdjur. Och det fattade människorna, att det var deras offer, och det kräver inte ord. I den lutherska kyrkan blev ordet så viktigt, så det är svårt för oss att föreställa det, men det är inte på ordnivå mässan händer. Jag kan be Fader vår och trosbekännelsen på latin och jag förstår dem på ordnivå, men det betyder inte att jag kan tala latin. Före reformationen lästes mässan på latin, men predikan var på folkspråket, för prästen skulle ju förklara vad dagens läsning handlade om.

Så när vi firade Jungfru Marias upptagning i himlen - eller Gudaföderskan Jungfru Marias insomnande, för att fortsätta tala med mina ortodoxa bröder och systrar - tänkte jag tack vare det ortodoxa ordet tempelfest speciellt mycket just på kopplingen till judendomen och templet i Jerusalem. Dagens första läsning var ur Uppenbarelseboken och börjar med orden "Guds tempel i himlen öppnades." Ja, precis. Det är mässan. För kvinnan i den läsningen är ju både Maria och kyrkan, klädd i Guds härlighet men ropande i vånda.

Klicka på bilderna för att förstora dem och få fram bildtexterna.

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.
Det svarta "strecket" till höger i bild är ett mikrofonstativ eftersom mässan bandades och sändes i radio.