I min Faders hus

Eftermiddag i Finland är morgon i Indiana

8/6/2020

Det är dryga två veckor sedan jag sedan kunde gå i mässan senast och livet känns tungrott, som det brukar göra i det här skedet. Framåt eftermiddagen kollade jag därför mass-online.org och konstaterade att jag kunde delta i streamade morgonmässor i ett antal amerikanska delstater klockan 16 finsk tid. Mitt val föll på karmelitpatrarna i Munster, Indiana. Mässan firades på engelska av sex patrar och avslutades på latin med Salve Regina. När det var dags för nattvardsgång tog de patrar som delade ut Kristi kropp till församlingen på sig ansiktsmasker. Efteråt kollade jag vad rekommendationerna för den delen av Indiana är och om jag hittade rätt så ska församlingsmedlemmarna också gärna använda skydd utom när de går till nattvard.

Nu funderar jag på hur snabbt man trots allt vänjer sig vid att världen har förändrats. Och samtidigt är det oföränderliga oförändrat, en mässa är en mässa och kyrkan är fortfarande katolsk.

Samtliga bilder i dagens inlägg är från webbsändningen av mässan på YouTube-kanalen som hör till karmeliterna i Munster, Indiana.

0 Comments

Pingstmässa på distans

31/5/2020

1 Comment

Vi har kommit till kyrkan idag för att vi är övertygade om att det är det Gud vill, att vi är kallade att vara här, konstaterade pater Rafal Czernia SCJ i sin pingstpredikan i S:ta Maria idag. Tron, det som får oss att komma till kyrkan, är den första av den Helige Andes gåvor.

Så idag tackar jag Gud för trons gåva och glädjer mig åt att jag kan delta i mässan ens på distans, att jag kan höra sången och se ministranterna stiga upp, falla på knä och sätta sig, att jag kan ta del av läsningarna och predikan och att jag kan se pater Rafal höja hostian vid elevationen. Hemma stiger jag upp när evangeliet läses, men jag faller inte på knä inför min dator, jag riktar i stället en bön till Herren i väntan på att igen få falla på knä inför Guds fysiska närvaro i vår värld.

Men idag, när vi firar den Helige Ande och kyrkans födelsedag, då tänker jag lite extra på alla himmelsfärdsdagens coronaskämt om att det var den dagen som Jesus började jobba på distans, för den Helige Ande finns alltid här och nu,

Anden ger var och en av oss någon nådegåva som vi kan bidra med i vår församlingsgemenskap. Det är först när vi delar med oss av våra nådegåvor som vår gemenskap fullständig, sade pater Rafal också i sin predikan idag. Gåvorna är många, men Anden är den samma. Anden har förenat oss - och Anden arbetar alltid också på distans.

Ett speciellt tack till kören i S:ta Maria!
Här är några ljudklipp från webbsändningen av mässan:

1 Comment

Symeon och Hanna - och himmelsk dimissionsdag

20/5/2020

0 Comments

Idag firar vi Kristi himmelsfärdsdag, men innan jag skriver några ord om det vill jag återgå till gårdagen. Då fick jag nämligen tillfälle att be rosenkransen i S:ta Katarina kyrka här i Karis.

Häromdagen talade jag i telefon med Marja-Sisko, som är församlingsmästare i Karis-Pojo lutherska församling, och vi uttryckte vår gemensamma sorg över allt det vi inte kan göra på grund av coronan. Hon konstaterade att hon ändå har det lättare än många andra, eftersom hon alltid kan komma till kyrkan för att be. Jag berättade att jag gärna har gått mina promenader så att jag har gått till kyrkan och då sa Marja-Sisko att hon gärna öppnar kyrkan för bön bara man kommer överens om det på förhand.

Igår passade sedan våra tidtabeller ihop och klockan 13 steg jag glädjestrålande in i kyrkan, ganska exakt en månad efter att jag senast gick i mässan där. Mässa var det ju inte den här gången, men som jag skrev häromdagen så saknar man även kyrkorummet i dessa dagar. Därför kändes samtalet med Marja-Sisko som ett bönesvar: Jag må ha långt till S:ta Maria, min församlingskyrka i Helsingfors, men S:ta Katarina finns kvar på promenadavstånd och väntar.

Och väntar.

Det ordet passade speciellt bra igår, för av någon anledning kom jag mig att be den glädjerika rosenkransens hemligheter igår i stället för den ärorika, fast det var onsdag - kanske för att jag var så strålande glad och för att den ärorika ju passar allra bäst idag när det är himmelsfärdsdag.

Hur som helst var det alltså den glädjerika rosenkransen jag bad i S:ta Katarina.

Marja-Sisko hade tänt ljus på altaret för min privata bönestund. Det gjorde mig så glad.

0 Comments

Pater Stans festmässa

17/5/2020

0 Comments

Idag hade jag tagit lärdom av förra veckans miss, så väckarklockan väckte mig i tid för högmässan i min egen församling. Idag var det nämligen en speciellt festlig mässa för att markera att pater Stanislaw Szymajda SCJ fyllde 70 år den 9 maj. För att fira pater Stan kom pater Peter Gebara SCJ, kyrkoherde i S:ta Birgitta i Åbo, till S:ta Maria för att delta i mässfirandet och predika. Den tredje prästen som var med och firade mässan tillsammans med pater Stan var pater Zenon Strykowski SCJ, tidigare kyrkoherde i Heliga Korsets församling i Tammerfors. (Pater Stan var f.ö. själv i många år kyrkoherde i Heliga Ursulas församling i Kouvola.)

Själva mässan gick på finska, men trosbekännelsen sjöngs på latin och kollektpsalmen på engelska. Även Fader vår sjöngs på latin, vilket alltid gör mig glad.

I anmälningarna i slutet av mässan informerade pater Zenon om församlingens nya system med eventbritebokning till mässorna för att hålla persongränsen på max 10 personer (och från och med första juni 50 personer). Därefter framförde pater Peter sitt tack och sina gratulationer till pater Stan, som är den av våra polska präster som har varit längst i Finland - över hälften av sina 70 år har han bott och verkat här. Pater Peter konstaterade att pater Stan var som en far för honom när han själv i tiden kom till Finland. Pater Stan tackade för de vänliga orden och avslutade mässan med Guds välsignelse.

Samtliga bilder är skärmdumpar från S:ta Maria församlings YouTube-sändning av mässan.

0 Comments

Sällskap på vägen

26/4/2020

0 Comments

Kardinal Anders Arborelius konstaterar i sin betraktelse om den tredje påsksöndagen att hela vårt liv är en väg med den uppståndne Herren. Men kardinalen konstaterar också att många nu i coronatider känner en stor "längtan efter att möta den uppståndne Herren i eukaristin, eftersom det kan vara svårt att delta i mässan". Det är så sant som det är sagt.

Det är konstigt att vakna på söndagarna nuförtiden. Ingen väckarklocka ringer, eftersom jag inte har något tåg att passa. Webbmässor firas ju dygnet runt, så jag kan "gå" i mässan när som helst. Idag väljer jag högmässan i min egen församling. Pater Ryszard Mis SCJ firar mässan på finska, Leo läser första och andra läsningen, Matti läser responsoriet - och till min stora glädje ber vi Fader vår på latin.

Glädje blandas med sorg, som den har gjort hela tiden under den här tiden av förvisning från församlingskyrkan. Men kardinalens poäng är en annan än att det är en sorg att vi inte kan gå i mässan som förr. Han vill också påminna oss om att "vi måste öppna vårt hjärta för den Herre som så gärna vill möta oss där vi så sällan söker honom, alltså i de behövande". Han fortsätter: "Det är tyvärr min erfarenhet, ja, stora sorg, att vi kristna oftast inte har lärt oss att känna igen den uppståndne Herren i dem som mest behöver oss och där han har så mycket att ge oss."

Och det kan vara en riktigt bra tanke i coronatider (och förstås alltid annars också), att minnas att vi ska se Kristus i våra medmänniskor. Eukaristin må vara oss fjärran, men någon kontakt med våra medmänniskor har vi alla - om inte fysiskt så genom bönen - och i den kontakten kan vi försöka bära varandra genom allt det svåra.

Tussilago-bilden överst tog jag på gårdagens promenad här i Karis, de övriga bilderna är skärmdumpar från S:ta Marias webbsändning via YouTube.

0 Comments

Glad påsk, trots allt!

12/4/2020

0 Comments

Jag såg mer av flera påsknattsgudstjänster än någonsin förr, men jag måste medge att jag inte var riktigt lika påskglad som jag brukar.

Påsknatten för tjugosju år sedan blev jag döpt av biskop Paul Verschuren och nu undrar jag hur det står till med alla dem som väntar på att få motta dopets sakrament eller bli upptagna i katolska kyrkan. Helsingforsförsamlingarnas gemensamma introduktionskurs i S:t Henrik blev avbruten och ingen vet när trosundervisningen kan återupptas (utom via webbstudier à la Heliga Ursulas församling), men behovet av sakramenten har ju inte försvunnit.