Tryggar ett Livstestamente religionsfriheten?

Jag är van att tänka att vi har det bra i Finland. Ekumeniken fungerar och vi talar om positiv religionsfrihet, att vi har rätt att tro fritt och också att praktisera vår religion. Men så blir den brittiske parlamentsledamoten Sir David Amess mördad och jag börjar undra hur det riktigt står till med den saken.

Sir David Amess mördades i en metodistkyrka där han hade ordnat träff med sina väljare. Det ingår som en väsentlig del i det brittiska parlamentariska systemet att parlamentsledamöterna, Members pf Parliament, till vardags MPs, träffar människor från sin valkrets i så kallade surgeries, som inte har något med kirurgi och göra, utan är just precis träffar med invånarna. Invånarna behöver inte ha röstat på sin egen MP, men enmansvalkretsarna gör att alla vet (eller borde veta) vem som representerar dem i parlamentet i alla fall. Och för att den kopplingen ska fungera finns ledamöterna regelbundet tillhanda så man kan träffa dem och föra fram sådant man tycker att parlamentet borde ta upp eller ens egen MP borde driva. Det var i samband med en precis  sådan surgery som Jo Cox, en annan brittisk parlamentsledamot, blev mördad 2016.

Den här gången var mordplatsen en kyrka, vilket förstås på sätt och vis gör det värre, men det var inte Sir David Amess' egen kyrka, eftersom han var katolik. Det som får mig att tänka på frågan om religionsfrihet var att polisen inte lät en präst från den lokala katolska församlingen komma och ge honom sista smörjelsen, eller "the Last Rites", som det bättre heter på engelska, eftersom det beroende på den döendes tillstånd kan handla om mer än ett sakrament.

Det är i The Spectator jag först läser att fader Jeffrey Woolnough kom till platsen efter att nyheten om knivdådet hade spritt sig för att ge Sir David Amess sakramenten, eftersom han visste att Sir David var praktiserande katolik, men att han inte tilläts göra det för polisen.

Det gör mig upprörd.

​Jag loggar in på MinaKanta-sidor (som OmaKanta så smidigt heter på svenska) och tar en skärmdump av mitt Livstestamente (se bilden överst). Tanken med det är att man på så sätt kan "vara säker på att patientens vilja respekteras inom hälso- och sjukvården".

Behållaren med välsignad olja för sjukas smörjelse till höger. Bomullstussen använder prästen för att torka sig om fingrarna efteråt.

Riktigt så naiv är jag inte att jag tror att hälso- och sjukvården genast kollar vad jag vill och sen faktiskt kontaktar en katolsk präst, men ​det skulle ju vara dumt av mig att inte ens försöka göra det lättare för vårdpersonalen att respektera min vilja.

På MinaKanta-sidor står det att jag har uppdaterat Livstestamentet senast 2017. Om jag minns rätt var det faktiskt inte i samband med att jag blev intagen på sjukhus med plötsliga magsmärtor (vilket senare visade sig vara köttallergi) utan i samband med att jag skaffade en ny telefon som tillät en självvald text på låsskärmen. Eftersom det sammanföll med att jag övergick till att använda telefonens elektroniska kalender i allt högre grad började jag också lämna min Katolsk kalender hemma. I den fanns genast på första bladet den viktiga raden "Vid livsfara önskar jag kontakt med katolsk präst" och så plats för namn och adress. Min telefon nu anger min e-postadress (för ärliga upphittare) med tillägget "ICE please contact a Catholic priest" eftersom det verkar smartare att välja engelska när utrymmet är begränsat, för jag byter ju inte informationen på låsskärmen när jag (eventuellt igen) reser. Sen uppdaterade jag då Livstestamentet också, för att göra det lite lättare för någon som vill respektera min vilja att faktiskt praktiskt kunna göra det - det är inte som om det fanns katolska präster precis överallt här i Finland.

Sidan med kontaktuppgifter i Katolsk kalender i ett analogt tidevarv.

Men bara på svenska? Nej, så naiv är jag inte heller. Sedan jag fick diagnosen köttallergi har jag en QR-kod på min klockrem som leder eventuell hjälppersonal till en sida som informerar dem om att jag är allergisk mot allt som kommer från däggdjur och att jag är katolik - på engelska, finska och svenska. På svenska står det "Jag är katolik. I en nödsituation vill jag att man kontaktar närmaste katolska församling och ber en präst komma till platsen för att höra min bikt och/eller ge mig sjukas smörjelse. Om möjligt vill jag motta eukaristin. Jag vill inte motta någon form av vård som är mot katolska kyrkans lära."

Där tror jag att jag kanske har nytta av att jag har en allergi (och också har en "Alpha-gal allergy"-rem på klockan); sådant tar vårdpersonal på allvar, så oddsen är bättre att de läser vad som står på min patientsida.

Jag tycker alltså att jag har gjort allt jag rimligt kan göra för att försäkra mig om att jag inte behöver dö utan sakramenten. Utomlands har jag alltid tänkt att det här skulle fungera bra, eftersom man är van vid att folk är katoliker. Trodde jag tills det här med Sir David Amess hände, alltså.

Och nu undrar jag vilken storm jag måste väcka för att känna mig säker på att min religionsfrihet kommer att respekteras även om jag är döende?
​