I min Faders hus

Den helige Dominicus inspirerar - en radioandakt

14/1/2020

Jag läser en bok om den helige Dominicus som bäst. Det som mest har förvånat mig hittills är att 1200-talet påminner så mycket om vår tid. Då var det katarer och andra kättare, nu är det faktaresistenta virrpannor av olika slag. Men problemet är på sätt och vis det samma: för att omvända någon måste du nå den.

Helige Dominicus lösning var en ny predikarorden av bröder som kunde ge sig ut bland folket och lära ut den sanna tron. Men Dominicus insåg att var viktigt att kunskap och levnad går hand i hand. För att dominikanerna skulle vara övertygande måste de leva det apostoliska liv de predikade om. Då och först då lyssnar folk.

Skärmdump från arenan.yle.fi: Andrum 14.1.2020

Syster Catherine OP håller föredrag om den helige Dominicus sätt att be. Klicka på bilden för att få veta mer.

Och när man har fått dem att lyssna gäller det att ha något att komma med. Så en annan revolutionerande insikt som de tidiga dominikanerna hade var att utbildning är av avgörande betydelse. För att kunna visa på bristerna i katarernas argumentation måste dominikanerna känna sin Bibel bättre än de gjorde.

Katarerna var dualister. De trodde alltså att den fysiska världen hade skapats av en ond gud och att Jesus (i en skenkropp) kommit från den goda guden för att befria oss från det materiellas bojor. För att kunna argumentera emot det var det viktigt att predikarbröderna inte levde ett liv av överflöd, utan delade den vanliga knegarens torftiga liv, men samtidigt vågade och kunde peka på skapelseberättelsen i Bibeln: ”Och Gud såg att det var gott."

Andrum 14.1.2020 med Sara Torvalds, Karis
(kan höras i Finland t.o.m 13.2.2020)

Dominikanerna är en tiggarorden. Att predika och tigga tyckte Dominicus att var ett rimligt utbyte av kunskap mot mat och husrum. Han satte ett högt värde på det intellektuella arbete dominikanerna utförde och det arvet lever vidare. I Helsingfors driver dominikanerna idag ett bibliotek och kulturcentrum.

0 Comments

Skrivarstuga för radioandaktare

8/5/2019

2 Comments

Igår var det skrivarstuga för radioandaktare i Stora prästgården i Karis. Hedvig Långbacka på lutherska Kyrkans central för det svenska arbetet höll i trådarna när en grupp av oss som brukar hålla andakter i radio samlades för att skriva tillsammans i stället för att göra det var för sig. Det gör gott att få lufta tankar men också att veta att man har tid som enkom är avsedd för skrivandet. För mig var det dessutom en helt ny upplevelse eftersom jag aldrig har deltagit i någon skrivarkurs eller -reträtt. Och som alltid var det en lyx att få tänka på och tala om min tro på mitt modersmål. Mångfald är en rikedom - det visar ju ekumeniska dagar som gårdagen - men visst är det vilsamt att ibland få leka med bara en boll i stället för att försöka hålla flera bollar i luften samtidigt.

Om gårdagens skrivövningar resulterar i någon "riktig" andakt som kommer att höras i radio är egentligen oviktigt just nu. Jag känner mig rikare för att jag har fått ta del av andras skrivprocesser och glädja mig åt texter som jag aldrig hade kunnat skriva. Det värmer också att det finns gemenskaper där vi kan mötas för att uppmuntra varandra i stället för att riva ner, att vi kan komma från olika sammanhang och kyrkor men hitta så mycket att dela, att vi kan vara generösa med våra ord och med oss själva - och få en inblick i varandras världar och på så sätt bredda vår egen.

Och sist men definitivt inte minst: den stora glädjen att vi kan och får be tillsammans.

2 Comments

Nattvardens instiftande

18/4/2019

0 Comments

Skärtorsdagens kvällsmässa i åminnelse av nattvardens instiftande älskar jag. Jag älskar Kristus i eukaristin så det är en naturlig följd, eftersom vi ju inte skulle ha någon mässa utan nattvardens instiftande, så varje år är det en stor glädje att jag inte är sjuk just på skärtorsdagen. Förra året var det fader Tri Ngquyen som var huvudcelebrant och skötte fottvagningen eftersom biskopen hade stukat foten, men i år kunde biskop Teemu Sippo SCJ fira mässan själv igen (som 2017 och 2016). Predikade gjorde fader Tri. Det var en väldigt fin predikan, så om ni förstår finska rekommenderar jag att ni tar er tid att lyssna på mässan på Arenan. Dessvärre höll mässan på i mer än en timme, och det är bara en timme som finns på Arenan, så ni får inte höra vackra Pange lingua under sakramentsprocessionen i slutet av mässan. Mässan firades på finska med inslag av latin och biskopen assisterades av (fader Rudolf Larenz, fader Tri, kyrkoherde Marco Pasinato, pater Gabriel Salmela OP, pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP och fader Mauricio Bravo.

0 Comments

En 40 dagar lång väckarklocka - en radioandakt i fastan

15/3/2019

0 Comments

Jag är katolik. Det är de flesta av er som lyssnar inte. Jag är här för att tala om fastan. För jag inte bara är katolik, utan uttryckligen praktiserande katolik, och det betyder att jag markerar fastan. Och dessutom tror jag att det är riktigt smart att göra det, för fastan behövs.

Jag tror att fastan behövs speciellt mycket idag för att vi har blivit lite blasé med det här med kristendom. Vare sig vi hör till ett kristet samfund eller inte så tror vi att vi har koll på kristendomen, det är ju trots allt majoritetsreligionen här på våra breddgrader. Men just därför kan det kristna försvinna i bakgrundsbruset. Här kan man rent av få för sig att kristendomen inte är chockerande alls.

Andrum 15.3.2019: Sara Torvalds, Karis
(kan höras i Finland till och med 14.4.2019)

Om vi är helt ärliga så går de flesta av oss inte dagligen och tänker på det som man lärde sig på rellatimmarna när man var liten och som man repeterade i skriban, om man gick en sån. Den där kristendomskunskapen bara finns där i bakhuvudet och har den trillat ur minnet helt så märker man inte det heller, för man letar liksom inte efter nånting i den delen av huvudet. Och det är där jag tror att fastan kan ha en viktig roll just idag.

0 Comments

Smärta som upphör och sjukas smörjelse - en radioandakt

19/6/2018

0 Comments

I Berättelser om natten i Köpenhamn skriver Karen Blixen att det finns tre slag av fullständig lycka: Att man har ett övermått av kraft, att man vet med sig att man gör Guds vilja, och smärta som upphör. Det har länge hört till mina favoritcitat - av någon anledning gick de där tre punkterna hem med kraft redan när jag började läsa Blixen i tonåren. Tänk vilken lycka att på riktigt och med lätthet orka göra allt man behöver och vill göra. Det låter avlägset, men de gånger man faktiskt har ett övermått av kraft så är det helt fantastiskt.

Andrum 19.6.2018: Sara Torvalds, Karis
(kan höras i Finland fram till och med 18.7.2018)

Fast avsaknaden av den formen av lycka leder för mig ganska lätt till den andra sorten: när jag sitter i mässan på söndag efter en stressig vecka tänker jag ofta att det är härligt att vara precis där jag ska vara.

Det är så skönt att just i den stunden vara helt säker på att jag har prioriterat rätt och är där Gud vill ha mig.

0 Comments

Saligprisningarna som biktspegel - en radioandakt

7/6/2018

0 Comments

I år firar jag 25 år som katolik. En av de goda sidorna med vuxendop är förstås att jag slapp bikta allt det jag hade syndat under de första dryga 20 åren av mitt liv. Jag minns också att jag en tid efter mitt dop diskuterade bikten med min katolska farmor. ”Det blir ju så att man biktar samma saker om och om igen,” minns jag att hon sa, men jag hade inte hunnit bikta mig värst många gånger i det skedet, så jag visste inte hur det skulle bli.

Andrum 6.6.2018: Sara Torvalds, Karis
(kan höras i Finland fram till och med 5.7.2018)

Men nyligen påmindes jag om farmors ord när jag deltog i en reträtt med en dominikansyster från England. Syster Tamsin sa nämligen precis samma sak. Hon konstaterade att en person som regelbundet biktar sig kan hamna i en situation där det känns som om utvecklingen har avstannat, vi biktar samma synder och lunkar på i samma spår. En förklaring till det är, sade Syster Tamsin, att vi är samma människor som tidigare, så det är inte så överraskande att vi har samma svagheter. Men hon påpekade att det också kan vara orsak att se över hurdan biktspegel man använder. Kanske det är dags att byta ut de frågor eller punkter man går igenom för att förbereda sig för sin bikt. I stället för att utgå från De tio budorden kan man ta avstamp i Saligprisningarna.

0 Comments

<<Previous

Den helige Dominicus inspirerar - en radioandakt

Skrivarstuga för radioandaktare

Nattvardens instiftande

En 40 dagar lång väckarklocka - en radioandakt i fastan

Smärta som upphör och sjukas smörjelse - en radioandakt

Saligprisningarna som biktspegel - en radioandakt

I min Faders hus

Sara Torvalds

Arkiv

Sökord