Det jag faktiskt inte tänkte på var Irak. Att ett påvebesök kan förena hela landet på ett sätt som ingen irakier eller muslim förmår. Att det är livsviktigt för ett land att inte bara förknippas med krig och elände, utan att positiva nyheter ger föda åt en mer positiv inställning, vilket ger bättre förutsättningar för en mer positiv utveckling. Att Irak är ett land som är genomsyrat av religion och att helt vanliga muslimer i allmänhet har stor respekt för kristna, för Jesus - och för påven som representant för kristenheten.
Emil Anton (som på finska har rapporterat om besökets tre dagar för Vatican News här och här och här) konstaterade i en intervju i Radio Dei imorse att det har varit fascinerande att följa med irakisk teve under påvebesöket: i tre dagar har inga andra nyheter rapporterats, utan man har oavbrutet följt med påvebesöket. Det betyder att även den mest sekulariserade irakier har fått lära sig något om kristendomen under de senaste dagarna. Emil är själv född och uppvuxen i Finland men har på sin fars sida rötterna i det kristna Irak. Han har kunnat följa med nyhetsförmedlingen på arabiska och berättar att rapporteringen helt utan undantag har varit fylld av respekt och glädje.