I min Faders hus

Surrexit Christus hodie!

21/4/2019

Påsknattens vigilia gäller det att komma till i god tid om man vill sitta i första bänkraden. Vi var på plats en dryg timme före liturgin började, så vi fick precis de platser vi ville ha. Det är en speciell stämning i kyrkan den kvällen, förväntansfull men eftertänksam. Jag passaade på att bikta mig under den där timmen. Strax innan klockan var slagen kom kyrkoherde Marco Pasinato fram och sa att liturgin börjar ute på torget, där den nya elden redan hade tänts. Där markerade biskop Teemu Sippo SCJ påskljuset som sedan tändes ur den nya elden innan det bars in i procession i kyrkan.

Mässan firades på finska, svenska och latin - mest finska och en hel del latin och bara lite svenska. För svenskan stod närmast organisten Marko Pitkäniemi, som både sjöng en läsning på svenska och en av psaltarpsalmerna. I övrigt assisterades biskopen av kyrkoherden. De koncelebrerrande prästerna var fader Tuomas Nyyssölä, fader Maricio Bravo, pater Gabriel Salmela OP, pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP, fader Leonard Wobilla Shwei och fader Nguyen Toan Tri. Predikade gjorde biskopen själv.

Christus är uppstånden!
- Sannerligen uppstånden!

0 Comments

Bikt och mässa på svenska

7/4/2019

0 Comments

Idag fortsatte fastereträtten med syster Catherine Aubin OP utan mig, eftersom jag hade bokat in förstakommunionsundervisning i samband med svenska mässan i S:ta Maria långt innan jag fick veta om reträtten. I stället för Kronohagen drog jag alltså iväg till Mejlans och talade om bikten med mina elever. Bikten hördes och mässan firades av fader Anders Hamberg. Jag läste dagens läsningar och Steffi och Cecilia utgjorde kören. Efter mässan övade vi hur man går till nattvard - med bröd och vatten - för att vara redo i maj när det är allvar och årets kull får ta emot Kristus i eukaristin för första gången.

0 Comments

Askonsdag och tevebandning

6/3/2019

0 Comments

Så är den äntligen här, fastan. Kvällens askonsdagsmässa i S:ta Maria bandades och sänds i TV1 kl. 10 på söndag. Jag såg till att jag var på plats i god tid, för ståplats när man ska samsas med kameror och annan utrustning lockade inte. Det gav också tillfälle till bikt - fast eftersom det var askonsdag var jag ju inte den enda som hade den föresatsen. Jag tycker ändå om att köa till bikten, det känns väldigt naturligt, vare sig det sker i Peterskyrkan eller i min egen församlingskyrka. Vi är alla människor, vi är alla syndare - och alla vi som står i kön för att bikta oss har i alla fall tagit ett steg i rätt riktning.

Mässan firades på finska och latin av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ tillsammans med pater Ryszard Mís SCJ och pater Jigger Ganados SCJ, av vilka den senare bidrog med lite engelska också. Även i övrigt var mässan flerspråkig: första läsningen läste Leena på finska, andra läsningen läste Mikael på svenska. Utöver de inhemska språken lästes dessutom förböner på engelska och vietnamesiska samt något språk som jag inte kunde identifiera. Mässan kommer att kunna ses på Yle Arenan här från och med söndag.

0 Comments

Ekumeniskt seminarium - och så kvällsmässa

30/1/2019

0 Comments

Idag samlades Ekumeniska Rådets Sektion för finlandssvensk ekumenik och ett antal andra intresserade i Andreaskyrkan i Helsingfors för ett seminarium om kristen enhet. Efter en välkomsthälsning av Stefan Salonen (Andreaskyrkan) och inledande inlägg av fader Pär Silén (ortodoxa kyrkan) samt baptistpastor Jani Edström (Frikyrklig samverkan) talade Runar Eldebo från Sverige om hur tre samfund blev ett: Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige bildade dagens Equmeniakyrkan.

Runar Eldebo började omtänksamt med att presentera de tre samfundens rötter, så nu känner jag till svensk kristenhet bättre än jag gjorde. Själva föredraget hoppas jag att kommer att publiceras. (Edit: Föredraget finns att läsa här som pdf.) Efter anförandet följde en givande diskussion. Mitt favoritsvar var kanske när Eldebo berättade om en resa i Italien för flera år sedan då Gunnel Vallquist hade observerat att Eldebo aldrig gjorde korstecknet; "Vad gör du då för att hålla demonerna borta?" ville hon veta. Eldebo svarade att han upprepar "Jesus, Jesus, Jesus". Med det var Gunnel Vallquist nöjd: han hade försvaret i skick.

Seminariet avslutades med en andakt av diakon Luisa Tast (ev-luth). Efter seminariet höll sektionen sitt första möte för året och det kändes att vi fick en väldigt god start på det ekumeniska arbetet i Herrens år 2019. (Vi talade bland annat om Facebook-gruppen Kristen i Finland: Välkommen med om du finns på FB och känner att den rubriken passar på dig!)

För mig fortsatte dagen med bikt, tillbedjan av altarets allraheligaste sakrament och kvällsmässa med pater Stanislaw Szymajda SCJ i min egen församlingskyrka, S:ta Maria. En dag man verkligen kan tacka Herren för!

0 Comments

Kallade till helighet

16/1/2019

0 Comments

På söndag är det dop i S:t Henrik och jag har glädjen att bli gudmor igen. Förberedelserna har fått mig att tänka en hel del på mitt eget dop och vägen fram till det. Då faxades ordningen för vuxendop från Stockholm till katedralen i Helsingfors så sent som på påskafton. Den här gången har vi fått den svenska texten per e-post i god tid, men det är fortfarande inte vardagsmat med vuxendop på svenska i Katolska kyrkan i Finland.

Nuförtiden läser jag oftast bibeltexter antingen på skärm (det är enklare att gå till bibeln.se än att bläddra i en bok) eller ur boken med läsningar i kyrkan, men igår tog jag faktiskt ner min allra första Bibel ur hyllan. Det kändes ovant och samtidigt oändligt bekant. På försättsbladet har jag i tiden gjort en del anteckningar i blyerts. Mitt bläddrande avslöjade att jag läste Bergspredikan för första gången i april 1987, för det har jag antecknat i marginalen. Jag har också gjort understrykningar och streckat för flera verser. (Av markeringarna att döma var det lika ofta det bibliska språkets poesi som jag jublade över som någon teologisk insikt. Men samtidigt visar anteckningarna och strecken att det inte var vilken bok som helst - i andra böcker har jag aldrig haft för vana att göra notationer.)

0 Comments

Om trohet i tron

13/1/2019

0 Comments

Häromdagen skrev jag om tro och tvivel. När jag hade delat den texten på Facebook var det en av våra präster som kommenterade det jag hade skrivit. Han konstaterade att tron för katoliker framför allt är kyrkans tro, "hennes som varken tvivlar eller vacklar i sin tro".

Prästen fortsatte: "Vi bekänner alltså inte något vi själva personligen kommit fram till, utan kyrkans tro som vi tack vare Guds nåd fått emotta genom dopet i hennes kommunion, gemenskap. Därför kan vi tro utan tvivel även om vi inte ännu är fullkomliga" och så citerade han ur fridsbönen i mässan.

Jag tror att änglarna gråter över oss.

Herre Jesus Kristus, du som sade till dina apostlar: Frid lämnar jag efter mig åt er, min frid ger jag er, se inte till våra synder utan till din kyrkas trohet, och ge henne frid och enhet efter din vilja. Du som lever och råder i evigheters evighet, ber prästen i fridsbönen före Agnus Dei och eukaristin.

Fadern i fråga citerade visserligen bara orden "se inte till våra synder utan till din kyrkas trohet", men det var ju lätt att känna igen sammanhanget. Han påpekade också att det grekiska ordet πίστης [pistis] egentligen snarare betyder trohet än tro.

Ett andligt smörgåsbord?

0 Comments

<<Previous

Surrexit Christus hodie!

Bikt och mässa på svenska

Askonsdag och tevebandning

Ekumeniskt seminarium - och så kvällsmässa

Kallade till helighet

Om trohet i tron

Ett andligt smörgåsbord?

I min Faders hus

Sara Torvalds

Kategorier

Arkiv

Sökord

Surrexit Christus hodie!

Bikt och mässa på svenska

Askonsdag och tevebandning

Ekumeniskt seminarium - och så kvällsmässa

Kallade till helighet

Om trohet i tron

Ett andligt smörgåsbord?​

I min Faders hus

Sara Torvalds

Kategorier

Arkiv

Sökord

Ett andligt smörgåsbord?